Hitta pärlorna i Rom

Hitta pärlorna i Rom

Jag har varit i Rom för första gången i mitt liv. Men det är inte den sista, garanterat. En stor fråga för oss var hur vi skulle få grepp om en stad med så mycket att uppleva. Med höga ambitioner om att bo bra, äta gott och uppleva de mest intressanta sevärdheterna på knappt fyra dagar hade vi en utmaning. Jag tycker att vi lyckades bra och nu delar jag med mig av vårt ”best of”.

Det allra bästa tipset och där det kanske är svårast att gå rätt är boendet. Vi ville bo centralt och letade ett par månader innan på olika sajter. Att bo centralt och bra innebär också att det kostar. Vi var beredda att lägga pengar på ett bra boende och kom då på att vi skulle jämföra hotell med Airbnb, vilket var ett bra drag. Vi hittade Joey som hyrde ut en lägenhet i närheten av Spanska Trappan och Fontana di Trevi. Här stortrivdes vi verkligen. Lägenheten har vacker, välutrustad och mycket ren. Området kändes tryggt och var välskött. Härifrån kunde vi också promenera överallt dit vi ville. Kvällen när det franska presidentvalet avgjordes valde vi att äta hemma, ha en egen valvaka och heja på Macron.

Att uppleva sevärdheter var ingen större utmaning. Som förstagångsbesökare ville vi se de mest kända platserna. Spanska Trappan och Fontana di Trevi låg ju nära så de klarade vi snabbt av. Fontänen, som var nyrenoverad vad fantastiskt vacker. Visst var det lockande att försöka sig på ett bad, men det kändes lite väl riskabelt. Det var många poliser som omringade den populära sevärdheten.

Vi besökte också Colosseum och Forum Romanum. I en guidebok hade vi läst oss till att det var bra att komma tidigt på morgonen och det gjorde vi som inte förköpt biljetter. Efter en knapp halvtimme i kö kom vi in och det fungerade utmärkt. Colosseum var imponerande men jag blev ännu mer förtjust i att vandra runt i Forum Romanum. Så vackert, fridfullt och gav utrymma att fundera på historien. Hur människor levde på den tiden – ur alla dimensioner.

Peterskyrkan och Vatikanmuseet hann vi också med. Här gjorde vi dock ett misstag. Vi trodde att det var samma entré till båda sevärdheterna, vilket det inte är. Alltså bör dessa besökas på olika dagar. Även här gäller det att vara i tid på morgonen och gärna ha köpt biljett innan (Peterskyrkan är gratis). Peterskyrkan är gigantisk och mycket imponerande. Här hade jag velat stanna längre, men insåg att vi skulle behöva köa in till Vatikanmuseet och fick snabba på. Nytt besök nästa gång. Väl i kön till Vatikanen fick vi ställa in oss på cirka en timmes väntan, men inte mer. Sixtinska kapellt är givetvis höjdpunkten och där var det absolut fullt med människor. Även hit måste vi återvända.

Så till maten. I en världsstad som denna finns fantastiska restauranger  av olika karaktär. Här är några som vi gillade:

enOsteria – En kvarterskrog i närheten av där vi bodde. De sereverde fantastisk Carbonara och hade goda viner på glas.

Enoteca Provincia Romana -Ett mycket bra Enoteca som även serverar vällagad, god och närproducerad mat från Lazio. Ligger intill Colosseum.

La Taverna dei Fori Imperial – Vi fick tipset av god vänner och blev inte besvikna. Genuin mat i trevlig miljö, helt fullsatt. Nära Forum Romanum

Gianni e Simona – Ännu en bra kvarterskrog, vilket vi gillar. Vi åt en härlig pasta poulpe. I närheten av Vatikanen.

Colline Emiliane – Bästa restaurangen i området runt Trevi enligt flera källor. I området är det svårt att hitta rätt och detta är ett säkert kort, men boka bor.

Nöjda körde vi sedan ut ur denna vackra stad för att via Toscana ta oss till Antibes. Det enda vi missade var shoppingen. Kvarstår till nästa gång.

En krånglig från Antibes

En krånglig från Antibes

img_3847Under arbetet med att skriva boken om Hållbara affärer har min kunskap och mina insikter om vad jag som individ kan göra för att leva mer hållbart ökat. En av mina absolut värsta miljösynder är transporterna, något som jag delar med många andra. När vi skulle resa till Sverige för att lansera boken bestämde vi oss därför för att ta tåget. Vi ville prova hur det fungerar och försökte också förena nytta med nöje. Det är aldrig fel att hitta positiva synergier.

Här går det undan

Här går det undan

Något som jag funderat mycket kring de senaste åren är varför tågtrafiken inte är mer utvecklad och samordnad. Min teori och mina antaganden var att det finns potential. Givetvis kommer det alltid att gå snabbare med flyget, men beroende på hur kritisk tiden är så borde många fler kunna åka tåg. Nu skulle vi testa.

Vi bestämde ett datum, eller rättar sagt några dagar, när vi skulle genomföra resan norrut. Efter lite efterforskning kom vi fram till att effektiv restid mellan Antibes och Stockholm är cirka 36 timmar. Vi kände dock att vi var lite för gamla och för bekväma för att sitta och vänta på olika järnvägsstationer under nattetid. Sitta obekvämt och bygga upp en sömnskuld. Jag ville vara fräsch till bokreleasen. Eftersom vi styr vår tid så bestämde vi oss för att göra två stopp med övernattningar, en i Paris och en Hamburg.

Sven-Bertil tog ansvar för tågbokningarna. Ja, det är i plural. Här

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

finns inga effektiva bokningssajter där det bara rasslar ut det bästa och mest prisvärda alternativet. Vi fick lägga pussel. Efter genomförd bokning kunde vi konstatera att den proceduren tog lika lång tid som det tar att flyga mellan Nice och Arlanda. Inte bra. Hur var det då med priset? Tack vare omsorgsfull research lyckades vi få våra biljetter för cirka 2.000 kronor var. Även om det är dyrare än att flyga så var det helt okej.

För oss blev det alltså tre resdagar. Den första startade vid 7-tiden på morgonen och tåget, ett TGV, anlände till Paris vid 13. Jag hade kollat upp en bra lunchrestaurang i närheten av Gare de Lyon och allt funkade perfekt. Sedan hade eftermiddagen och kvällen att njuta av den vackra staden.

img_3842Nästa morgon samma tid var det dags igen, till Frankfurt för byte till Hamburg. Det började bra, snabbtåg som nästan kom fram i tid och vi hade sex minuter på oss att byta. Vi klarade det med knapp marginal. Detta tåg visade sig vara en helt annan sort. Gammalt, slitet, ganska långsamt och platsnumreringen stämde inte. Nu var vi rejält hungriga och såg fram emot en lunch på tåget (hann inte äta frukost i Paris). Men icke, ingen mat och ingen dryck. När vi kom till Fulda efter några timmar kom en person ombord och serverade färska Bretzels, som vi bokstavligen kastade i oss. De var gudomligt goda. Väl framme i Hamburg fick vi en trevlig kväll. En stad väl värd ett besök.

Nu var det dags för de sista etapperna. Först till Köpenhamn och img_3854sedan vidare till Stockholm. Den här dagen hade vi ätit ordentlig tysk frukost, vis av erfarenheten att restaurangvagn inte är en självklarhet. Den sista etappen, den till Stockholm, hade vi säkrat upp genom att förboka en middag hos SJ. På kvällen den tredje dagen var vi framme och kunde bege oss ut till vårt ställe i skärgården.

Den här resan har gett anledning till ett antal funderingar och förslag till förbättringar.

img_3839Det är för krångligt att boka, varför finns det inget smart bokningssystem som är samordnat mellan länder. Det borde vara billigare för att vara ett alternativ till flyget. Det borde finnas fler nattåg, för att spara tid och pengar. Det borde finnas mat och dryck, åtminstone någonting att köpa för att stilla den värsta törsten och hungern när resan är lång.

Det är helt enkelt dags att prioritera järnvägarna. En viktig väg mot fossilfria transporter. Politiker kan skapa incitament och styrmedel för att stimulera tågåkandet. Gör det enklare, snabbare och billigare.

Jag vill inte verka gnällig och avslutar i positiv anda. Vi borde åka mer tåg, det skulle betyda mycket för miljön. Dessutom är det faktiskt trevligt. Det finns tid att prata, läsa och reflektera. För att inte tala om alla vackra landskap som vi passerar under en lång resa. Om du har lite tid över så går det att göra resan till en upplevelse, stanna till och upplev ställen som du kanske inte annars skulle besöka. För att inte tala om den inre resan, som SJ hade som reklam för ett antal år sedan.

Pusselslottet i verkligheten

Pusselslottet i verkligheten

imageVi bilade nyligen genom Europa och då är Tyskland alltid ett land att passera. Det går att bara se landet som en nödvändig transportsträcka. Alternativet är att faktiskt passa på att upptäcka något av det fina som Tyskland har att erbjuda. Den här gången hade vi bestämt oss för att stanna en natt i staden Goslar. En vacker stad som förskonades från krigets bombningar. Det fina torget med välbevarade byggnader och den gamla staden med sina korsvirkeshus är väl värda ett besök. Nu blir det inte mer skrivet om det, men det är ett perfekt stopp på vägen.

Vi fortsatte vår resa söderut för att passera Alperna via Brennerpasset. Jag har cellskräck så den långa tunneln genom St Gotthard är inget

På vägen upp

På vägen upp

alternativ. I vilket fall bestämde vi oss för att åka väster om München och när jag läste på kartan dök namnet Neuschwanstein upp. Visst är det ett sagoslott? Ett av världens mest fotograferade och avbildade byggnader. Det slott som också måste vara världens mesta pusselmotiv. Jo, visst var det så. Om vi nu mer eller mindre råkade hamna här så var ett besök givet. Vi är egentligen inte typerna som letar efter gamla slott, men fina sagoslott är svåra att motstå.

Det här slottet är speciellt i många avseenden. För det första är det extra vackert, gäller både byggnaden, interiören och läget. Det är verkligen ett sagoslott, så som jag tänker mig ett sådant. För det andra är det relativt modernt vilket gör det lättare att relatera till. För det tredje har slottet en spännande historia. Neuschwanstein lät uppföras av den Bayerske kungen Ludwig II i slutet av 1800-talet. Han var alltså inte en regent i verklig mening men ville skapa sig en egen alternativ värld, byggd på historia från medeltiden eller barockens tid. Och han lät helt enkelt uppföra detta spektakulära slott. Han fick dock aldrig uppleva det i färdigställt skick (1891). Som djupt skuldsatt blev han ”idiotförklarad” och internerad. Vid dryga 40 års ålder återfanns han drunknad i en sjö i närheten. Av guiden vi lyssnade på förstod vi att omständigheterna var oklara.

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Åter till själva slottet. Det är byggt i medeltida stil men utrustad med, den för tiden vid uppförandet, all modern teknologi. Det fanns till exempel god uppvärmning och vattensystem. Själva inredningen är inspirerad av de germanska och nordiska sagorna och har också inspiration av Wagners kraftfulla verk som Lohengrin och Nibelungen ring. Denne Ludwig hade också höga tankar om sig själv. I det som kallas ”the Throne hall” har kungen en roll som intermediär mellan Gud och världen.

Ja, galna människor är de som drivit en del av utvecklingen i världen. Ibland på gott och ibland på ont. Denne Ludwig har i alla fall skapat något extra till eftervärlden och jag vet inte om han åsamkat någon större skada under hans levnadsår. Antagligen har många människor fått slita och kämpa för att få detta märkliga byggnadsverk till stånd. Maktfullkomlighet och utnyttjande av arbetskraft och pengar är säkert givet. Det här besöket satte igång tankar om hur det kan ha fungerat på den tiden. En tid som trots allt bara är så där 150 år tillbaka.

Det goda är att så många människor nu kan njuta av detta

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

kulturmonument, som med sina 1,5 miljoner besökare om året är ett av världens mest besökta. Vi kom till biljettkontoret på morgonen för att köpa biljetter och fick en tid för visning kl 9.55. Innan dess fick vi gå en promenad upp till slottet. Exakt 9.55 fick vi passera ingången genom att våra biljetter avlästes elektroniskt och exakt 10.00 började visningen. Tysk punktlighet och effektivitet, något som jag gillar.

Jag är glad för att vi tog den här vägen. Neuschwanstein är ett riktigt sagoslott och ett monument utöver det vanliga. Värt en omväg och kanske till och med en resa. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inomhus, men givetvis köpte vi ett pussel. Vi valde inte det värsta, stannade vid 500 bitar för att kunna pussla tillsammans med barnbarnen.

 

 

 

 

På vandring i Stevensons fotspår

På vandring i Stevensons fotspår

Ibland har jag tur. Den här gången hade jag/vi turen att få följa med imagepå en vandringsresa som arrangerats av vänner till oss, tack AL och HS för att vi blev inbjudna. Resan gick till Cevennerna (Park national des Cévennes) som ligger i den södra delen av Centralmassivet. Från Rivieran är resvägen knappt 40 mil. Ja, att bo på Rivieran innebär möjligheter att upptäcka så mycket spännande inom rimligt avstånd. Att inte längre vara anställd innebär också möjligheten att tacka ja till olika initiativ utan att fundera på hur semesterdagara ska disponeras.

Vårt hotell

Vårt hotell

Upplägget för den här resan var perfekt. Vi reste i måndags upp till området och checkade in på ett mysigt, trevligt och genuint litet hotell. La Lozerette i den lilla byn Cocurès, intill den något större byn Florac. Vi hade bokat halvpension, vilket ledde mina tankar till barndomens fjällresor. Jag måste därför lägga ut texten om detta lilla familjeägda hotell. Vi

Rätt nummer tre

Rätt nummer tre

bodde i ett underbart litet rum med balkong och utsikt mot byns kyrka. Nere i matsalen hade vårt sällskap (åtta personer) ett reserverat bord där måltiderna intogs. Middagarna bestod av välkomponerade fyrarättersmenyer och de hade ett stort utbud av av goda viner. En hel del av dessa var lokalt producerade. Frukostarna var typiskt franska, men det gick att göra tilläggsbeställningar så att vi skulle klara dagens strapatser. Luncherna bestod av baguetter fyllda med olika charkuterier, tomat och en frukt. Ett paket att ta med helt enkelt.

En liten paus

En liten paus

Jag har inte någon direkt kunskap om Robert Louis Stevenson. Det enda jag visste innan denna resa var att han skrivit boken Skattkammarön, som jag läst som barn/ungdom. Nu har jag lärt mig lite mer om denne författare som under sin korta levnad (han blev bara 44 år) även skrev ett antal andra romaner, t ex Dr Jekyll and Mr Hyde. Han var även poet och reseskildrare. Stevenson var född i Skottland, men reste mycket i övriga Europa (och i andra delar av världen) Bland annat gjorde han vandringar i Cevennerna med en åsna i sitt sällskap. Om detta har han skrivit boken – Travels with a donkey in the Cevennes. Den boken måste nu införskaffas.

Vår eminenta organisatör hade lagt upp tre förslag på dagsuturer.

Ordet fårskock har fått ett ansikte

Ordet fårskock har fått ett ansikte

Olika turer som skulle ge oss olika typer av upplevelser. Väl genomtänkt och bra planerat. Den första dagen gick vi i området ”Le Pont-de-Montvert”. Vädret för dagen var lite gråmulet och vandringen lämpade sig väl för förutsättningarna. Vi vandrade uppåt och runt i området, som onekligen har vissa likheter med de Skotska högländerna. Under vår tur passerade vi många typer av växtlighet och vi fick också träffa en riktig fårskock. När vi efter en dags vandring kom tillbaka till byn som vi utgått ifrån, drack vi varsin flaska ”Stevenson” – ett lokalt producerat färsköl – på byns enda café.

En menhir

En menhir

Dag nummer två var vädret klarare, men det blåste ganska kraftigt. Det hindrade oss dock inte från att genomföra den fantastiskt vackra vandringen runt ”Fontmort Forest”, där vi utgick från byn Les Bondons. Under denna dag gick vi bokstavligen i Stevensons fotspår. Vi gick upp till en högplatå där vi hade enastående utsikt. I denna vandring ingick också att uppleva ”les menhirs” , mäktiga stenar som rests någon gång för länge, länge sedan. Djur ingick även denna dag. Här fanns kor, får, hästar och åsnor. Och till och med en örn som hovrade över oss på nära håll. Mäktigt och lite läskigt. Efter närmare två mils vandring var vi ganska möra och kunde njuta av en välförtjänt middag.

Den tredje dagen valde vi att gå längs ”Gorges du Tarn”. Detta visade

Kompisar

Kompisar

sig vara resans mest utmanande vandring. Stigningen eller rättare sagt stigningarna, för det gick ganska mycket upp och ner, var delvis ganska krävande. Väl uppe fick vi dock vår belöning. Utsikten var mäktig och vi fick verkligen uppleva olika typer av terräng och omgivningar. Detta blev det längsta passet och det kändes rejält i kroppen efteråt. En kall öl, för den här dagen var varm, väntade på oss i byne Ste-Enimie.

St-Enimie från "ovan"

St-Enimie från ”ovan”

Att utsätta sig för fysiska utmaningar och uppleva vacker natur är en bra kombination. Pricken över i:t är dock att få avsluta varje dag med god mat och lite gott vin. Ja, som ni förstår hade vi en toppenresa, något att rekommendera till alla som gillar livets goda i olika avseenden.

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt

 

 

Det ultimata hotellet – ett ”kinderägg” i Krakow

Det ultimata hotellet – ett ”kinderägg” i Krakow

Fasaden

Fasaden

Jag tänker backa filmen lite och återvända till vår resa genom de östra delarna av Europa. Även om vi tyckte att vi hade rejält med tid så hann vi inte på långa vägar med så mycket som vi önskat. Att jag aldrig lär mig – säger den sanne tidsoptimisten. I vilket fall hann vi denna gång ”nosa på” Krakow. Eftersom vi hade bestämt oss för att besöka Auschwitz (läs tidigare inlägg) under denna resa så blev vistelsen i Krakow alldeles för kort. Det enda vi hann med var ett kort besök på det stora torget i den gamla stadskärnan. Där lyckades jag köpa ett par skor och vi hann ta en fika i solen. Väl medvetna om att vi skulle missa all spännande kultur i staden återvände vi till vårt hotell. Vi kommer garanterat att återkomma och då ska vi ge området mer tid. En annan sak är också säker – vi kommer att återkomma till samma hotell. Och nu ska jag ägna en stund åt att berätta om Hotel Metropolitan . Det här är ett riktigt bra hotelltips, kolla in hemsidan som inte ljuger.

Det började med att vi på vägen genom Tyskland började planera våra hotellbesök. Sven-Bertil körde, jag satt bredvid utrustad med en iPad och hade köpt lite surfmängd för att kunna jobba med hotellbokningarna. När jag surfat runt ett tag och korsläst diverse omdömen fastande jag utan att tveka för Hotel Metropolitan. Jag gick in på

Varför inte en drink innan maten - Cosmopolitan i världsklass

Varför inte en drink innan maten – Cosmopolitan i världsklass

olika bokningssajter och på hotellets hemsida och slogs av det entydiga beskedet – hotellet var fullbokat den natt som vi behövde boende i Krakow. Jag ringer och kollar i alla fall tänkte jag och gjorde slag i saken. Och då började min positiva upplevelse av hotellet. Den trevlige man som svarade berättade att de var fullbokade, men skulle eventuellt få en avbokning. Detta skulle konstateras klockan tolv denna dag och mannen i fråga lovade i så fall att ringa tillbaka till mig. Jag lämnade numret till min svenska mobiltelefon, men hade inga som helst förhoppningar om att bli uppringd. Men, döm av min förvåning, han ringde tillbaka en minut i tolv och berättade att rummet blivit ledigt. Jag slog givetvis till som en kobra, mejlade mina kontaktuppgifter och kreditkortsnummer. Klappat och klart!

När vi någon dag senare kommer till Krakow fortsätter den positiva känslan. Hotellet, som är ett så kallat Boutique Hotel är beläget i en gammal byggnad men är helt nyrenoverat. Foajen och sällskapsytorna är eleganta, trendiga och stilsäkert inredda. Och personalen som möter oss är trevliga, artiga och serviceinriktade. Det rum som vi lyckats boka är snyggt och fräscht. Sängarna är sköna och badrummet rent och ändamålsenligt. De finns till och med snabb WiFi utan krånglig inloggning.

Läcker inredning, duktig musiker och bra låtar

Läcker inredning, duktig musiker och bra låtar

I samband med incheckningen berättade receptionisten om hotellets restaurang, som heter Fab Fusion . Vi tittade in, men begav oss ut på stan med avsikt att äta på någon restaurang kring torget. När vi satt där och fikade började vi ompröva våra planer – ska vi satsa på hotellrestaurangen trots allt. Den såg ju trevlig ut. Så fick det bli och vi gick tillbaka och bokade bord. Ett av de sista lediga, eftersom även restaurangen är populär. Det visade sig att vi gjort ett

utomordentligt bra val. De serverade den bästa Cosmopolitan jag någonsin druckit, maten var mycket bra och vinet supergott. Under middagen ingick även underhållning av en kille på keyboard, som till och med hade den goda smaken att spela en av mina absoluta favoriter – Sylvia med Focus. Det blev helt enkelt en toppenkväll.

När det sedan, efter en god natts sömn, var dags för frukost blev vi inte heller besvikna. Ett bra mått på en bra frukost är äggröran. Denna var perfekt – gjord på ägg utan en massa tillsatser. Sist men inte minst kommer vi till

En slags selfie i ett försök att visa upp den goda äggröran

En slags selfie i ett försök att visa upp den goda äggröran

priset. Och jag kan gå i god för att vi fick valuta för pengarna. Efter detta besök kan jag konstatera att alla processer fungerat utmärkt och att personalen gjorde allt för att ge bra service. Det som krävs för en bra helhetsupplevelse. Ja, vilket hotell – jag kommer garanterat att återvända.

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Har du hört talas om Friuli? Det hade inte jag förrän vi fick möjligheten att anmäla oss till en vinresa i området. Och nu har vi varit där, i detta spännande hörn av norra Italien. En del av landet som gränsar till Slovenien och Österike. Under några dagar med intressanta besök på olika platser, har vi också tagit del av områdets spännande historia. Kartan som den nu är ritad är ett resultat av hur makten i området förändrats genom åren. I en by gick t ex gränsen mellan Italien och Slovenien mitt emellan två gårdar som ägdes av samma familj. Många av de personer vi träffat har sina rötter i det som nu är andra länder och barnen är många gånger flerspråkiga.

Vi bodde på en härlig vingård som heter Venica och Venica. Gården, som är ett familjeföretag, ägs av syskonen Venica. Här bodde vi bra i det vackra landskapet och vi fick smaka på de goda vinerna. Det var i första hand de vita som föll oss i smaken. Området är mest känt för de vita vinet och här finns många spännande druvor som jag aldrig har hört talas om innan. Vad sägs om Fruilano,

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Malvasia och Ribolla? Men här finns även mer traditionella druvor som t ex Sauvignon blanc, Pinot grigio och Chardonnay. Det produceras även röda viner i Friuli och där är det druvorna Refosco, Pignolo och Schioppettino som är typiska för distriktet. Men, det finns också gott om t ex Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet franc, var för sig eller i diverse blandningar.

God tapas

God tapas

Om vi inte hade haft förmånen att via vår sektion av Munskänkarna och ett par kunniga och entusiastiska medlemmar hade vi förmodligen aldrig hittat hit. Det är inget typiskt turiststråk, inte ännu i alla fall. Vår resa gick ju ut på att vi skulle botanisera bland vingårdarna och det gjorde vi. Förutom det fick vi mycket annat på köpet. Naturen här är obetalbart vacker och det finns många intressanta historiska platser. För att inte tala om all mat vi fått uppleva. Jag har sällan varit så mätt som under denna resa. Gästfriheten var stor och kokkonsten fantastisk. Vid varje måltid bjöds vi på ett antal rätter, sällan färre än sex. Allt var gott, men mäktigt.

Första dagen besökte vi vingården Il Roncal. Där

Det vackra mosaikgolvet

Det vackra mosaikgolvet

uppskattade jag de röda vinerna mest. På eftermiddagen besökte vi Aquileia och dess basilika från romartiden. Här finns ett fantastiskt mosaikgolv som är det största intakta i västvärlden. Ett ställe som verkligen är värt ett besök. Dag två inleddes med att vi besökte vinproducenten Edi Keber . En person som

Betongtankar hos Edi Keber

Betongtankar hos Edi Keber

personifierar uttrycket månskensodlare. Här är allt vin naturligt producerat och när vi kom hade hela familjen arbetat under natten därför att månen befunnit sig i rätt position. Det här är en liten producent och allt vin var slutsålt. Jag lyckades senare under dagen komma över ett par flaskor på ett Enoteque i närheten. Lunchen samma dag intog hos vinmakaren Fiegel. Ett fantastiskt ställe med många goda vita viner.

Avancerad dekantering

Avancerad dekantering hos Movia

Ni har säkert hört talas om skinkan från San Daniele. Vi fick nöjet att besöka en av de största produktionsanläggningarna i trakten. Vad sägs om en lokal där det hänger 20.000 prosciutto crudo. Under middagen räknade vi ut att värdet av de samlade skinkorna måste uppgå till minst 80 miljoner kronor. Vi fick också lära oss en del om den funktionella och prestigefyllda skärmaskinen av märket Berkel. Skinkan ska ju skäras i tunna skivor och det kräver sin utrustning. Om jag hade haft tillräckligt med plats (och pengar) hade jag gärna utrustat mitt hem med en röd sådan. Snygga och funktionella nyttoprylar för köket har jag lätt att tända till på. Nu blev det dock ingen maskin den här gången.

Resans sista dag inleddes med ett besök i Slovenien på vingården Movia.

Skinkor, skinkor och åter skinkor

Skinkor, skinkor och åter skinkor

En exklusiv och vacker anläggning som haft många prominenta gäster före oss. Vi noterade bla att det svenska kungaparet också varit där. Här åt vi en makalöst god lunch och var inte färdiga förrän en bra bit in på eftermiddagen. Och då var det dags för nästa provning. Den här gången hos en producent av enbart röda viner, nämligen Moschioni. Och även om smaklökar och mage började bli lite utmattande så tyckte jag att vinerna var enastående bra.

Hos Moschioni

Hos Moschioni

Så var det då dags att bege sig hemåt och samla ihop intrycken. Det var verkligen intressant att besöka ett område så är så okänt för de flesta. Med det följer ju att vi inte hade några föreställningar innan resan. Jag tycker till att börja med att landskapet var fantastiskt. Det som också var påtagligt var den stora generositeten som mötte oss. Vinerna var goda och lite ovanliga. Det ska bli spännande att prova det vi fraktat hem och kombinera med rätt typ av mat. Ett stort plus var också att alla vi besökte arbetade ekologiskt och vissa fall biodynamisk. Maten var typisk för området och ganska mastig. Det allra bästa var skinkorna, osten och frittatan. Jag har även viss förkärlek till polenta. En sak är säker. Åker du till Friuli blir du garanterat mätt – och otörstig.

Nästan som semester – på bilresa österut

Nästan som semester – på bilresa österut

BilenEn höjdpunkt för mig har alltid varit att packa bilen och bege sig på semester genom Europa. Vi gjorde det när jag var barn. Jag fortsatte med det när jag fick egna barn och det pågår fortfarande. Ja, nu har jag ju inte semester i den meningen längre, men just nu känns det faktiskt så ändå. Jag har varit i Sverige i en månad och den perioden avslutades med ett styrelsemöte i Solna inklusive lunch. Efter den blev jag hämtad av Sven-Bertil, som packat bilen med saker som vi ville ta med från Sverige till Antibes. Ibland tror jag att livet går ut på att transportera prylar som ständigt är på fel ställe. I vilket fall är det fortfarande en speciell känsla att bege sig iväg på en längre bilresa. Den här gången kommer resan att gå genom östra Europa, via norra Italien och avslutas hemma i Antibes.

Vi bestämde oss för att ta nattfärjan från Trelleborg. Ingen höjdarupplevelse,image men det är praktiskt. Ett tips är att ta med sig mat och äta i hytten. Captains buffé med vin i kran var ingen höjdare. Redan klockan sju på morgonen var vi i all fall startklara i Travemünde och i Dresden kunde vi sedan njuta av en lunch i solen. Jag har aldrig varit förtjust i att åka Autobahn men jag måste säga att den sträckning som går österut via Berlin är riktigt bra. Väl underhållen och inte så hysteriskt mycket trafik. Det är fortfarande en speciell känsla att åka in i det forna Östtyskland. Vi gjorde det för första gången 1990, året efter att muren hade fallit och jag minns att det ibland kändes surrealistiskt och lite kusligt. Tänk om de skulle ändra sig och vi blir inspärrade i en diktatur – resonerade vi. Nu blev det tack och lov inte så. När vi reser idag blir vi dock påminda om den före detta kommunisteran. Inte minst via alla de bostadsfastigheter som dyker upp som stora grå lådor lite överallt i byarna som vi passerar.

imageI förrgår kom vi i alla fall till Dresden, vilket visade sig vara en mycket spännande stad i stark förvandling. Staden som under slutskedet av andra världskriget totalbombades och låg mer eller mindre i ruiner men som är uppbyggd igen. En uppbyggnad som inte är helt färdig, men staden är ändå imponerande. Vacker, modern och gammal på samma gång. Här finns massor av gamla kulturskatter och typiska tyska restauranger blandade med moderna butiker och trendiga kök. Det kanske mest imponerande är trots allt Frauenkirche. Kyrkan som totalbombades men som sedan 2006 är återuppbyggd och utgör ett enastående landmärke för staden. Det finns massor av kultur att ta del av. Vi hade alltför ont om tid och hann bara skrapa på ytan. Dock hann vi besöka palatset och njuta av de vackra konstskatterna. Nästa gång ska vi ha mer tid och då skulle jag också vilja besöka Semperoper, men då gäller det att ha framförhållning. Biljetter behöver köpas ett år innan föreställning. Läs gärna den utmärkta artikel om Dresden som jag hittat http://www.popularhistoria.se/artiklar/dresden/ i tidskriften Populärhistoria.

Här fick jag nöja mig med att fota en bok. Inte ens handväskan fick följa med in på det hårdbevakade museet.

Här fick jag nöja mig med att fota en bok. Inte ens handväskan fick följa med in på det hårdbevakade museet.

Nu ska även få ett riktigt bra hotelltips. Vi bodde på Hotel Suitess som ligger mitt emot Frauenkirche. Det är femstjärnigt men kostade under tusenlappen, otroligt prisvärt. De hade fantastiska rum, bra service och mer centralt läge får du leta efter.

Just nu är vi i Krakow och är på väg att besöka Auschwitz. Någon som känns viktigt som jag har stor respekt inför. Jag vet inte om jag kommer att skriva om besöket. Får se om det känns rätt eller inte. Jag återkommer i alla fall från denna resa lite länge fram.