Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

I onsdags vaknade jag upp till beskedet att Sven-Erik Magnusson är död. Min barndoms idol som jag aldrig upphört att beundra. Det blev en sorglig morgon.

Jag är uppvuxen i Värmland och har tidiga minnen av Sven-Erik Magnusson. Redan när jag gick på lågstadiet tyckte jag att han både var snygg och sjöng bra. Det blev en slags kärlek på distans. Avståndet var dock inte alltför långt och jag fick min pappa att köra bil till Slottsbron och glida förbi utanför favoritens hus. Min fina och lojala mormor ställde också upp. Hon ringde till Sven-Erik ett antal gånger för min räkning, men fick alltid svaret att han inte var hemma. Tålmodigt och trevligt svarade den person som jag antar var hans mamma. Hon var antagligen luttrad.

En viktig händelse i mitt unga liv var när jag skulle få en överraskning av mina föräldrar. Vi skulle åka in till Karlstad med ett hemligt mål i sikte. Året var 1966 och jag var åtta år. När vi kommer in till ”stan” parkerar pappa utanför Ströms, som var en musikaffär. Därinne sitter hela Sven Ingvars för att signera sin nya singel ”Vid din sida”. Jag blev  ägare av skivan med namnteckningar av gruppens samtliga fem medlemmar. Och jag fick träffa Sven-Erik. Gissa om jag var lycklig.

Åren går och jag följde hela tiden Sven Ingvars. Nästa fas där minnen etsat sig fast är tonårsperiden. Jag säger bara Sandgrund. Detta danspalats förknippat med så många upplevelser. Även om bandet inte var ett renodlat dansband så gick de utmärkt att dansa till. En låt som påminner om den här tiden är ”Jag vill resa bort”. Det gick på högvarv den sommar när vi drack våra sista mellanöl innan vi på något listigt sätt skulle ta oss in i Mariebergsskogen. Vilka tider. Nej, ni får inte veta mer än så.

Nästa tydliga minne är när CD:n med låtar som ”Ett hus till salu” och ”Lika ung som då” lanserades. Då var vi nyinflyyade i en stor villa och ägnade en hel påskhelg åt att putsa fönster. Vilken tur att vi hade så bra musik i bakgrunden. Det underlättade putsningen.

Sista gången jag såg Sven Ingvars live var på Skansen för ungefär tio år sedan. Även det blev ett starkt minne och de presenterade en kavalkad av kända låtar. Lätta att sjunga med i. Svårt att låta bli. Sven-Erik Magnussson inspirerade och spred glädje. Mina barn som visste om min beundran kollade upp möjligheten att anlita honom vid min femtioårsfest. Tanken var god. Men, det skulle ha ätit upp hela projektets budget och lite till. Vill dock tillägga att jag inte missunnade dem att ta betalt.

På senare tid har jag fått glädjen att uppleva mina barnbarns förtjusning i Sven Ingvars. De plockar alltid fram en speciell CD som de vill lyssna på och dansa till. God smak de har de små tjejerna. Bra musik, väl framförd, står sig uppenbarligen.

Sven-Erik Magnusson har skänkt mig mycket glädje. Musiken och minnen förknippade med den. Jag tycker också att han hade en speciell utstrålning. Han spred glädje och inspiration och det finns många goda anledningar till varför han blev så folkkär. Det här var min berättelse. Med all respekt.

 

Mat och vin eller vin och mat

Mat och vin eller vin och mat

img_8432Nu ska ni få ett tips på en riktigt bra present till den som har allt och som tycker om kulinariska upplevelser. Att själv belöna sig med denna upplevelse är heller ingen dum idé. Själv fick jag den här presenten i somras och utnyttjade den för ett par veckor sedan. Jag pratar om en heldag på Restaurangakademien, vilken höjdare. Tänk att en hel dag, under sakkunnig ledning, få lära sig nya saker, träffa trevliga människor och dessutom få laga mat, äta och dricka gott.

Det finns olika utbildningar att välja mellan. Jag valde ”Mat och vin i kombination”. Helt rätt val för mitt vidkommande. Michel Jamais, som är kock, sommelier, författare mm. var vår utbildare, instruktör och inspiratör. Totalt var vi 15 personer som hade samlats en lördagsmorgon för att lära oss mer om hur vi ska tänka när vi komponerar en måltid där god mat och goda drycker blir en bra kombination. Vi gick bl.a. igenom vilka grundsmaker som finns, hur smaksinnet fungerar, hur drycker förändras i mötet med maten och vilka egenskaper i drycken och i maten som styr mötet. Mycket intressant. Vår lärare slog också hål på myten om att det inte passar med vin till sparris och kronärtskockor. Han hävdade att det var en gammal kvarleva från den tiden då Stadshotellen serverade sparris med ägg och vinägrettsås. Tillbehör som alltså klassas som ”vinets fiender”. Han gav också en känga till Systembolagets klassificering som på en bild visar om ett visst vin passar till kött, fisk eller fågel. Det är inte grundråvaran som är utgångspunkten vid val av dryck, det är tillbehören. Vi fick också ett användbart citat: ”fett är rätt”. Kan vara bra att ha i bakhuvudet vid matlagning. Liksom att salt rundar av strävhet.

img_8438Efter teoripasset var det dags att laga mat. Vi var alltså femton personer som skulle dela in oss i fem grupper. På borden i det fina restaurangköket hade fem vinflaskor placerats ut. Var och en en fick välja ett vin och förhoppningsvis skulle uppdelningen mellan oss fungera. Och det gjorde det. Jag valde en flaska Chateauneuf-du-Pape, La Bernardine från vinhuset Chapoutier. Vinet är i huvudsak gjort på grenache. Ett fantastiskt trevligt vin visade det sig. Vi fick prova och efter det skulle vi komponera en maträtt utan recept. För personer som älskar mat var detta ett verkligt eldorado. Vi fick botanisera runt bland alla tänkbara råvaror och hade full frihet att välja. Tack och lov hade vi proffs i köket som kunde vägleda oss när vi hade frågor. Efter en stund bestämde vi oss för att steka kycklingbröst och till det servera en rotsakskräm och rödvinssås. Det trodde vi skulle passa bra till vinet. Den första utmaningen var att stycka några kycklingar. Här fick vi sakkunnig hjälp av Michel.

Efter några timmars arbete skulle vi avnjuta en avsmakningsmeny med fem rätter med tillhörande vin. Förutom vårt vin serverades champagne (blanc de noir), en tysk riesling, en sangiovese från Italien och en priorat från Spanien. Varje grupp hade ansvar för att servera och berätta om sin komposition. Måltiden började med en ostronsoppa, efterföljd av en ceviche, svamprisotto, vår kyckling och avslutades med en ryggbiff med chilibearnaise. Nu fick ni inga detaljer. Se det som en teaser och kolla bilderna. Maten skulle också serveras så att det blev en njutning för ögat. Och allt blev så himla gott och bra. Kombinationen av smaker var spännande och jag lärde mig massor.

Den här dagen gjorde mig glad. Jag fick massor av inspiration och nästa gång när jag vill belöna mig själv så kommer jag att återvända till Restaurangakademien. Det finns många fler spännande kurser. img_8455img_8449

img_8454

Här var jag för glupsk. Hade börjat äta innan jag tog bilden. Uppläggningen är egentligen riktigt snygg.

img_8450 img_8452

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Just nu ligger jag i min hotellsäng och det känns som om jag aldrig mer ska äta eller dricka. Aldrig mer. Igår kväll besökte vi Fäviken. Sveriges just nu mest spännande och sannolikt bästa restaurang. Fäviken som har två stjärnor i Guide Michelin är också topprankad i Europa och i världen. Jag förstår varför. En kväll på Fäviken är en helhetsupplevelse  som inte lämnar något åt slumpen eller övrigt att önska. Maten är fantastisk, i en division för sig, men allt runt omkring är också genomtänkt, genomarbetat och väl genomfört. Och jag kan lova att vi blev mätta. Jag har nog aldrig varit så mätt (och belåten) som efter detta besök.

Att ta sig till Fäviken är ett projekt som sträcker sig över viss tid och innehåller ett antal moment. Nummer ett är att bestämma sig. Det är nämligen inget billigt kalas och det gäller att betrakta det hela som något annat än bara en måltid. Nästa steg är att boka bord och det är inte det enklaste. Restaurangen har bara 24 platser, varav 8 är vid ett långbord. De ”släpper” platserna vid vissa givna tider och då gäller det att hänga på låset. Ungefär som att boka biljetter till en rockkonsert eller motsvarande. Om du blir lycklig nog att få plats så gäller det att betala inom en vecka annars ryker bokningen. Jag var först lite skeptisk till detta, men med facit i hand kan jag säga att jag förstår principen och att upplevelsen var värd varenda krona. Efter genomförd bokning är det dags att fixa boende. Intill restaurangen finns några få rum och där fick vi inte plats. Det blev Åregården och taxi istället, ett mycket bra alternativ.

Jag bokade den 30 april och den 4 augusti var det dags. Vi var på plats i Åre under eftermiddagen och laddade upp genom att vara så hungriga som möjligt. Under resan dit lyssnade vi på Magnus Nilssons sommarprogram från 2015. Det var också en bra uppladdning. Han berättar om sin dröm om att driva världens bästa restaurang. Vidare förklarar han kärleken till bygden och respekten för det hantverk som matlagning, med alla dess komponenter, är. Intressant, tänkvärt och inspirerande.

Själva måltiden är verkligen närproducerad. I princip alla råvaror kommer från trakten, inklusive de detaljer som används vid tillagningen, typ björkkol, granbarr och enekvistar. Jag lägger upp en bild på menyn så får du själv läsa. Innan besöket hade jag en viss farhåga om att maten skulle vara så komplicerad att den skulle vara svår att ta till sig. Men glöm det, allt var så spännande och alla sinnen fick verkligen sitt.

Vi kom dit klockan sju och möttes då att ett antal medarbetare, inklusive Magnus Nilsson, som alla hälsade och önskade oss en trevlig kväll. Direkt blev vi anvisade varsin plats framför brasan tillsammans med ett mycket trevligt norskt par från Lillehammer. Vi drack champagne tillsammans och njöt av Fävikens mycket speciella snacks. Vad sägs till exempel om: vilda blommor i varmt skal av torkat grisblod eller buljong av röktorkat renkött, tjesmus och jästa kråkbär. Mums. Efter detta fick vi vårt bord en trappa upp och då vidtog en show utan dess like. Rätt efter rätt kom in med jämna mellanrum och presenterades i ett bra tempo. Det hände något hela tiden.

Efter avslutad måltid gick vi återigen ner till vår plats vid brasan och återförenades med våra nyvunna norska vänner. Då var det dags för kaffe och ”godis” av typen älgörtskaramell och torkade rönnbär. Vid halv tolv var kalaset över, då kom vår taxi och efer en knapp halvtimme låg vi i våra sängar. Mätta, nöjda och mycket belåtna.

Efter att ha läst detta förstår du vad jag tycker om besöket på Fäviken, det går inte att missförstå eller hur? Nu ska känna efter – kommer jag att orka äta frukost?

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Upptäck Djurönäset i sommar

Upptäck Djurönäset i sommar

Ett av Sveriges största konferenshotell är en doldis på flera sätt. Det

Jan Johansen underhåller oss.

Jan Johansen underhåller oss.

ligger vackert inbäddat i naturen och syns knappt, varken från land eller från hav. Den stora omvandling som verksamheten genomgått de senaste åren är också något som inte alla känner till. Nu är det dags att upptäcka denna pärla i hjärtat av Stockholms skärgård. Jag är stolt över att ha varit med och bidragit till Djurönäsets utveckling och jag är glad för att jag då och då har möjlighet att komma på besök som privatgäst. Låt mig göra en kort tillbakablick så att ni förstår vad jag menar.

Ny altan utanför Seregården

Ny altan utanför Seregården

Djurönäset byggdes 1979 som en konferensanläggning för kurser, möten och utbildningar. Det var PTK som var initiativtagare och verksamheten drivs i stiftelseform (PTK:s utbildningsstiftelse). År 2008 blev jag tillfrågad om att gå in i styrelsen som extern representant från näringslivet. Jag tackade jag och det har jag aldrig ångrat. Under åren har denna anläggning kommit att bli en slags baby för mig och för övriga som deltagit på omvandlingsresan.
Idag är Djurönäset långt ifrån bara ett konferenshotell. Det är en plats för många typer av möten. Anläggningen är uppbyggd kring en huvudbyggnad och ett antal mindre hus avsedda för konferens, boende, fester mm. Smart konstruerat av de som tänkte till på sjuttiotalet. Potentialen och alternativen är många. Förutom att Djurönäset är perfekt för professionella möten under veckorna så är det idag ett ställe för rekreation och fest på helgerna och under sommaren.

Kvällssol vid Sjöboden

Kvällssol vid Sjöboden

Under sommaren händer det mycket på Djurönäset. En av de stora attraktionerna är härliga Sjöboden. En sommarkrog i västerläge med båthamn och bara några hundra meter från busshållplatsen. För många Värmdöbor är det dessutom cykelavstånd. Flera gånger i veckan kommer populära artister på besök och underhåller gästerna med glad musik. Förra veckan var vi där och lyssnade på Jan Johansen. Det blev en riktig ”feel good” kväll. Vem kan motstå att tralla med i ”Se på mig” eller sjunga ut i ett mellopotpurri. Vi rycktes i alla fall med av den goda stämningen. Dessutom hade vi denna kväll vädrets makter på vår sida. Svensk sommar när den är som bäst.

I år händer något extra. Då slår Djurönäset upp dörrarna för


Snart dags för invigning av Folkparken.

Snart dags för invigning av Folkparken.

Folkparken. Vem vill inte passa på att besöka den? Så vitt jag vet byggs det inte så många nya i Sverige. Jag var där för några dagar sedan och kollade in byggnaden och nu är verksamheten i full gång. Ser fram emot att gå dit nästa gång när jag är i Sverige. För mig som är uppväxt i Värmland med små och stora folkparker i min närhet är detta en riktig höjdare. Om en dryg vecka är det Skärgårdsfestival och det är ett tillfälle att upptäcka och få del av allt som Djurönäset har att erbjuda och då har Folkparken en central roll. Jag vill verkligen rekommendera alla som har möjlighet att åka dit. Där erbjuds, underhållning, lekar, god mat och dryck mm. En riktig happening för alla. Kolla in detaljerna på hemsidan.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

Idag är Djurönäset verkligen en mötesplats med många möjligheter. Där finns ett helt nyöppnat bastulandskap med en tjugofem meter lång pool, behandlingar av diverse slag, vedeldad bastu, badstrand, loungebar, vinotek, restaurang, AW på fredagar under terminerna, julbord, midsommarfirande etc. etc.

Det bästa med allt är den ständiga utvecklingen. Tack vare en engagerad ledning kommer nya förslag ständigt på styrelsens bord och det finns en omfattande plan där måsten av underhållskaraktär varvas med nya

Ny småbåtshamn på gång.

Ny småbåtshamn på gång.

kliv framåt. Ett av de senaste är den pågående utbyggnaden av en båthamn i sydvästra delen av Kanholmsfjärden (nedanför den byggnad som kallas Seregården). Den kommer att innebära nya möjligheter för livet i skärgården. Håll ögonen på den.
Nu har jag efter åtta år lämnat styrelsen, men jag kommer att följa utvecklingen med stort intresse. Jag är övertygade om att vi kommer att få se många spännande utvecklingssteg i takt med tiden och med respekt för det vackra läget i naturen. Mellan skog, himmel och hav.

Vad har hänt med Sandgrund?

Vad har hänt med Sandgrund?

Den klassiska skylten

Den klassiska skylten

Då och då återvänder jag till den trakt där jag växte upp. Jag bodde fjorton viktiga år av mitt liv i Skoghall utanför Karlstad. Idag har jag ingen annan anknytning hit än minna minnen och relationen till trakten. När vi åker till Karlstad bor vi alltid på det bästa hotellet – ja det bästa hotell jag vet, alla kategorier, näml

igen Stadt. Det hotell som är så anrikt och ligger så vackert vid Klarälven. Vi ber alltid att få ett rum med utsikt och gärna balkong mot älven. Den här gången fick vi ”Tage Erlanderrummet”. Ett fint hörnrum på tredje våningen med balkong och utsikt åt tre håll. Kunde inte bli bättre (ja det skulle i så fall ha varit Sven-Ingvarssviten). Inramat på väggen finns några citat av Tage, vars favoritrum detta var. Här kommer ett ”En vidunderligt vacker morgon

Vilken tavla, upplevelsen är tredimensionell

Vilken tavla, upplevelsen är tredimensionell

på en vidunderligt vacker plats. Man ska tydligen bo på 318″. Hotellet står sig, numera som Elite Hotel. Men jag saknar en viktig del – baren. När jag levdeimage här fanns en klassisk bar med en klassisk bartender som stolt blandade klassiska drinkar. Enligt uppgift hade han vunnit många priser för sin skicklighet. Those were the days.

En stor konstnär

En stor konstnär

En annan plats förknippad med nostalgi är Sandgrund. Det före detta danspalatset som omvandlats till konsthall. Jag har varit många gånger på Sandgrund. Som partytjej och älskare av Sven-Ingvars har jag tillbringat många danskvällar där. Som kuriosa kan jag nämna att jag även sett och lyssnat till Baccaras enda (tror jag) framträdande i Sverige. Ja ni minns de med hiten  – Yes sir I can boggie.

Nu är det nya tider. Sandgrund har blivit konsthall. Och inte vilken konsthall som helst. Det är Lars Lerins konsthall. Han tog över det nedlagda danspalatset för några år sedan och har omvandlat det till något som måste vara en av Sveriges absolut mest fantastiska konstupplevelse. Lars Lerin är en mycket stor akvarellmålare och här får du möta en stor del av hans rikliga imageproduktion. Som gammal älskare av Sandgrund måste jag tillstå att stället genomgått en värdig omvandling. Var sak har sin tid. Medan vi vandrar runt och njuter av konsten ser jag Lars Lerin gå förbi – in i ett låst rum. Jag förbereder mig om han skulle komma ut igen. Tänk om jag kan få en bild. Efter en stund ser jag honom igen när han går med lugna steg genom hallen. Jag tar mod mig och går fram. Kan jag få ta en bild – säger jag. Javisst, svarar han lugnt på sin vackra värmländska. Han tittar och ler mot mig och min iPhone. Han är precis så trevlig och sympatisk som den bild jag har av honom. Snygg och tilldragande är han också. Vi bytte några ord och jag kunde nog inte riktigt dölja min glädje över bilderna och vår korta pratstund. Oj, vad det gav energi.

Det går ju inte bara att leva av konst. Vi behöver också annan energi.

Visst vattnas det i munnen

Visst vattnas det i munnen

Ni som följer mig vet att jag är road av mat. Karlstad har betytt mycket för mig men jag kan inte påstå att jag upplevt så många kulinariska höjdare i staden. Igår var dock ett välkommet undantag. Vi besökte den relativt nyöppnade restaurangen Br. Olssons elektriska . Det var en riktig höjdare. Menyn var spännande och det bästa av allt var förrätterna. Vi valde att dela på ett urval av små läckra rätter. När vi satt där kom jag på att vi nu måste befinna oss i det anrika Café Royals lokaler. Jag frågade och mycket riktigt. Det var alltså här jag ätit ett otal goda räkmackor genom åren.

Nu sätter vi oss på balkongen och njuter av utsikten över Klarälven. En lyckad resa till Karlstad är snart slut och vi har många nya intryck med oss. Mitt råd till alla som läser detta. Ni måste besöka Sandgrund i dess nya skepnad. Jag har varken förmågan eller tiden just nu att beskriva upplevelsen på ett fullödigt sätt, så du får skapa din egen bild genom ett eget besök. Hoppas att jag med detta gjort dig nyfiken.

Definitivt värt en omväg

Definitivt värt en omväg

image

Först stekt strömming

Jag gillar Umeå med omnejd. Min pappa föddes här och som barn tillbringade vi en del av somrarna i den Västerbottniska skärgården. Somrar förknippade med positiva minnen. Som vuxen valde jag också att bosätta mig här under ett antal år och det är också mina tre barns  födelseplats. Okej, det finns en del nostalgi i mitt förhållande till Umeå givetvis. Men, det som gör att jag då och då väljer att återvända är på det sätt som området utvecklas. I själva Umeå har det hänt

massor bl a i samband med Kulturhuvudstadsåret 2014.  Redan innan denna händelse var dock Umeå en expansiv kommun, vilket även påverkat utvecklingen i närområdet. Nu tänker jag ta er till en mycket speciell plats i utkanten Norrlands huvudstad.

Har ni hör talas om Rovögern? De flesta av er som läser den här

och sedan räckmacka

och sedan räckmacka

 

bloggen har nog inte det. I vilket fall är det ett fritidsområde ungefär tre mil norr om själva Umeå. Längst ut på udden – med havet som närmaste granne, i sydläge med obruten horisont hittar du Kvarkenfisk. En restaurang, delibutik, konferensanläggning, marina  mm. Vilken omvandling som skett på den här vackra platsen under bara några år. En omvandling som hanterats varsamt och professionellt och som fått just det här området att bli riktigt ”hett”. Vi var där förra veckan för att äta lunch och jag har aldrig varit på en Skärgårdskrog där kön varit så lång. Det kändes som om alla semesterlediga Umebor var sugna på ett besök just när vi var där.  Nu har jag förstått att stället blivit omåttligt populärt och att människor kommer både sjövägen och landvägen för att njuta av maten och uppleva stämningen.

imageDriften verkade också ovanligt rationell trots känslan av finkrog. På luncherna är pardadrätterna strömming, räkmackor, rökta räkor och en dagens rätt. Samtliga rätter till ett pris på 120 kronor. Den som vill äta a la carte kan givetvis välja andra lite mer avancerade rätter (företrädesvis fisk).  De serverar även middag och då lär det också vara välbesökt.

En burk innehållande delikatess från 2014. Ätes med andakt inom några veckor

En burk innehållande delikatess från 2014. Ätes med andakt inom några veckor

Intill restaurangen finns en liten butik som säljer färsk fisk, skaldjur med tillbehör samt färdiga rätter. Det finns även en frysdisk. Och jag kan avslöja att de även säljer delikatessen surströmming från en lokal producent.  Det ger stället en extra guldkant enligt mitt förmenande.

Under vår vistelse i Umeå kunde vi inte låta bli att återvända hit för ännu en lunch. Jag vill testa räkmackan eftersom jag vid första besöket valde strömming med potatismos. Båda rätterna är utsökta kan jag garantera. Jag ville också återvända för att njuta av miljön och atmosfären. Att sitta på bryggan och kolla in båtarna och alla människor är verkligen en njutning. Hela satsningen känns verkligen så rätt.

Uppbyggnadaden av verksamheten drivs av en engagerad entreprenör. En person som satsar och är kreativ och det ska bli spännande att se vad nästa steg blir.

För dig som är i trakten av Umeå – gör ett besök. För dig som inte har för avsikt att besöka Umeå – tänk om. Förutom Kvarkenfisk finns det också mycket annat att uppleva.

 

 

Roxette – många hits i ösregnet

Roxette – många hits i ösregnet

Kontrasterna är stora den här sommaren. När det gäller vädret menar jag. Det var faktiskt lite av en chock att komma till Stockholm från Franska Rivieran förra veckan. Temperaturen i södra Europa är ovanligt hög och här är den ovanligt låg. Nåväl, vi klagar inte och kontraster är bra ur många synvinklar. Nu till saken. Vi hade fått biljetter till Roxettes konsert i Stockholm. En konsert som skulle hållas utomhus på Sjöhistoriska. Vi kollade vädret och vilken app vi än valde så var svaret entydigt. Det skulle vräka ner  – och det gjorde det. Under tre timmar stod vi tillsammans med 13.000 andra personer på den leråker som gräsmattan utanför museet förvandlats till.

Blött men glatt

Blött men glatt

Nu var det faktiskt värt besväret. Så snart de körde igång (efter förbandet) var det lätt att komma in i rätt sinnesstämning. Det blir också uppenbart hur många hits som duon producerat. Jag har stor beundran för det och erkänner gärna att jag är en stor fan av Per Gessle. I sammanhanget Roxette är det ett speciellt sound och Marie Fredrikssons röst gör mycket. Även under denna show gjorde Marie en stark insats. Inledningen var lite trevande men efter några låtar lyfte showen.

Jag ljuger inte om jag skriver att varenda låt som framfördes har varit

Röda, fina och vattentäta

Röda, fina och vattentäta

riktiga hits och publiken sjöng med hela tiden. En riktig nostalgitripp för oss som fick vara med. De bästa låtarna under kvällen var,  It must have been love (tänk att detta svenska par gjort soundtracket till en av världens mest sedda filmer – Pretty woman), Joyride och The Look. The Look var det sista extranumret och väntan på den gjorde att de flesta stod kvar under hela den regniga konserten. Ville inte missa den höjdpunkten.

Tack och lov hade vi klätt oss någorlunda ändamålsenligt. Och jag vill slå ett slag för gummistövlar. Ett utmärkt plagg som jag genom åren använt alldeles för lite. Torrskodda men ganska blöta återvände vi sedan hemåt.