Barnvakt en hel dag i Antibes

Barnvakt en hel dag i Antibes

Säker bilresa

Säker bilresa

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Tur att jag är snabb och någorlunda flexibel. Att ha ansvar för två små barn under en hel dag är som ett rejält motionspass med mångsidig träning. Tyra är drygt två och ett halvt år och ett riktigt kvicksilver.

En croissant sitter aldrig fel

En croissant sitter aldrig fel

Lillasyster Astrid är drygt sju månader och betydligt lugnare. Tack och lov för det.

Det hela började med att vi gav vår svärson i present att få en heldag på vinmässan i Cagne-sur-Mer tillsammans med sin fru, min dotter. I paketet ingick bl a barnpassning, samt skjuts till och från mässan. Ursprungstanken var att både jag och Sven-Bertil skulle vara engagerade, men det blev inte så. Bra kvinna reder sig dock själv.

Det finns fina lekparker i Antibes - denna har till och med havsutsikt

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Redan strax efter tio var vi på plats utanför mässan. Därifrån körde jag sedan ensam tillbaka till Antibes med två barn i bilen. Givetvis i varsin Britax barnstol. I Antibes väntade Sven-Bertil på att jag skulle köra honom till flygplatsen. Jag tyckte faktiskt att det var en bra lösning. På det sättet kunde jag fördriva en hel timme med barnen fastbältade.

Väl tillbaka igen var det dags för lunch. Det gick bra, men att mata en medan den andra studsar omkring kräver viss simultankapacitet. Efter maten var det dags att gå ut. Då kom nästa prövning eftersom jag inte åker hiss och vi bor på tredje våningen. Jag löste det genom att skicka ner vagnen i hissen och sedna gå nerför trappan med Astrid i famnen och Tyra i handen. Även det funkade.

Vädermässigt var detta den sämsta dagen på flera veckor, men det trotsade vi. Första anhalten blev bageriet och inköp av några croissanter. Nam nam enligt Tyra och vi begav oss till strandpromenaden för att sätta oss på en parkbänk och mumsa lite.  När det var överstökat var det dags för lekparken. Tyra lekte för fullt och Astrid sov i vagnen. Jag hade fullt sjå med att springa runt med vagnen för att inte tappa Tyra ur sikte. Hon är som sagt supersnabb.

Efter en stund började det att regna – vad skulle jag hitta på nu då?

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Astrid sov gott och jag ville inte gå hem än. Även om det var lite ruggigt ute så skulle det nog funka med en glass. Vi satte oss på en uteservering och glassen slank ner trots vädret. Tyra åt med god aptit och jag insåg att hon inte sovit middag trots art det nu började bli eftermiddag. Vad skulle jag göra åt det nu?

Vi gick hem, återigen proceduren med trappan och hissen. Väl uppe bajsade båda barnen. Medan jag bytte på Astrid sprang Tyra in i ett rum och stängde dörren. Då kom en skräckbild framför mig – tänk om hon låser in sig. Vilken mardröm det skulle vara. Tack och lov så gjorde hon inte det.

Nu blev det dags för lite mer mat och lek. Vi la pussel, tränade krypning och gjorde övningar på paddan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att små barn använder iPad eller motsvarande. Men i denna stund bestämde jag mig för att det är en utmärkt företeelse. I det lite längre perspektivet skulle jag säga att de bör användas någorlunda restriktivt.

När klockan var drygt fem ringde telefonen. Nu började det bli dags att hämta föräldrarna. Jag bytte och klädde på barnen. en procedur som  tar en stund för en som visserligen är trebarnsmor, men lite ringrostig. Ner för trapporna och in i bilen. Efter någon minut sov Tyra, som inte vilat under hela dagen. Någon stund senare sov även Astrid. Väl framme vid mässan sov båda stenhårt. De glada och nöjda föräldrarna klev in i bilen och vi begav oss hem.

Nu kände jag att hungern började komma. Jag hade i princip glömt bort att äta under dagen. Nu förstår jag varför jag var som smalast när jag precis hade fått mina första två barn. Pizza – jag säger bara pizza. Det var jag rejält sugen på nu. Mitt ansvar hade övergått till föräldrarna och jag hade inte lust och ork att laga mat.

Tyra som sovit sen middag var givetvis pigg och ville också äta pizza. Jag förstår henne. Den var jättegod. Efter denna heldag somnade jag som en stock. Både jag och barnen hade överlevt dagen helskinnade.

 

 

 

 

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Jag har varit på en liten turné i norra Sverige. Det är därför det blivit tunt med inlägg den senaste tiden. När jag får frågan var jag kommer ifrån vet jag inte alltid vad jag ska svara. Jag är född i Söderhamn och är uppväxt i Skoghall utanför Karlstad. I fjorton år bodde jag i Umeå efter det blev Lidingö och sedan Antibes. Min pappa var född i Sävar utanför Umeå och mina tre barn föddes när jag bodde i Umeå. Det är också där jag har tillbringat många somrar. Och från den tiden har jag många soliga och roliga minnen.

Då och då besöker jag Umeå. Tyvärr missade jag kulturhuvudstadsåret 2014, men kulturen finns ju kvar, vilket jag med glädje upptäckte den gångna helgen. Det har verkligen hänt massor med denna intressanta stad som hela tiden verkar genomgå en spännande utveckling. Nu är jag givetvis färgad av min redan tidigare positiva uppfattning, men icke desto mindre är jag övertygad om att Umeå måste vara en av Sverige absolut bästa städer att leva i. Här finns en dynamik och en puls som känns, smittar av sig och skapar stämning. Det väcker också nyfikenhet och upptäckarglädje.

Under mitt fyra dagar långa besök hann jag med ganska mycket och allt tänker jag inte berätta om. Men det som kan vara av lite mer allmänt intresse tänkte jag delge er. För det första gjorde jag ett besök på Norrlandsoperan http://www.norrlandsoperan.se/sve Det hade jag verkligen längtat efter – det var så länge sedan. Jag såg deras uppsättning av Figaros bröllop, som har fått både ris och ros. För mig som inte är någon riktig operanörd var den här operan perfekt. Glad, lättsam och på svenska. Och jag fick njuta av den helhetsupplevelse som det innebär att besöka en fullsatt Norrlandsopera.

Ni vet ju att jag även är förtjust i god mat och en kväll tog mina vänner mig till restaurangen Köksbaren http://www.koksbaren.com/hem. Den ligger i den legendariska restaurangen Skyttens gamla lokaler. Även om jag ibland kan bli lite nostalgisk så uppskattade jag verkligen denna förändring. Maten var fantastiskt god och inramningen i form av personal, inredning och stämning var också på topp. Jag kan verkligen rekommendera ett besök.

Tantarmen

Tantarmen

Något jag sett fram emot att besöka var det nya Kulturhuset Väven. Detta spektakulära byggnadsverk som är integrerat med Stora Hotellet – ett gammalt landmärke som genomgått en total förändring. Från ett traditionellt stadshotell till ett designhotell med sjörövartema. Som dessutom har fått fina priser för sin design. På den innegård som skapats ligger restaurangen Gotthards. Och jag hade rikligt med tur under detta besök. Det pågick nämligen en matmässa, som innebar av det fanns stationer med olika maträtter att besöka och med ett inköpt ”klippkort” gick det bra att shoppa loss bland diverse lokal smårätter. Ett par vinimportörer hade också letat sig dit. Nästan som på Franska Rivieran.

Längre in, i direkt anslutning till Gotthards, ligger det nya stadsbiblioteket.image Ganska typiskt Umeå att låta kultur av olika slag hänga ihop utan dörrar och andra hinder. Lite längre upp i byggnaden låg i alla fall den absoluta höjdpunkten vid detta besök, Kvinnohistoriskt museum http://www.kvinnohistoriskt.se . Många gånger är det minst väntade det som överraskar mest positivt. Vi gled in på utställningen Tantfullness, som visade sig vara starka berättelser om ålder, kvinnor och historia. Tyvärr var detta utställningens sista dag, men ni får några bilder att njuta av och förhoppningsvis dyker den upp igen någon annanstans. Jag har förstått att skaparen av utställningen Susanna Arwin, har sina rötter i Småland.

imageKultur finns det i massor i Umeå. Det nya Bildmuseet vid Umeälvens strand är absolut värt ett besök. Och Skulpturparken vid Umedalen är värd en resa. Som den sanna kulturstad som Umeå är så är det fri entré överallt.

Det är fascinerande att se en stad som förändrats så till det bättre. När jag reflekterar över varför jag gillar Umeå så mycket så landar jag i – kombinationen av det välkända och den ständiga förändringen. Det är precis sådan jag är. Jag gillar nostalgi, rötter och historia. Men jag gillar inte när saker och ting står still. Ständig utveckling av bra grundförutsättningar är min melodi.

Till alla er som inte har en relation till Umeå så vill jag säga – gör ett besök. Tidig sommar när björkarna är gröna och solen knappt går ner är det allra bästa tiden, men funkar inte det så har Umeå ett utbud för alla tillfällen och årstider.

Varför är det så ont om räksallad?

Varför är det så ont om räksallad?

Vi har alla våra laster. Jag brukar ju då och då skriva om några av mina – god mat och gott vin. Det är verkligen något som jag uppskattar och jag tror dessutom att jag bidrar med en del användbara tips, som till exempel förslag på restauranger och vingårdar. Nu ska jag avslöja ytterligare en last, som är helt oglamorös och ospännande. Det finns ingenting av tips eller råd i detta avslöjande, möjligen är det en och annan som känner igen sig och kan känna samhörighet med en förtappat själ som jag. Det kan möjligen också ändra bilden av mig något. Jag lever inte på ostron och champagne. Det är gott, men det är kontrasterna som gör det. Att längta efter något gör att upplevelsen blir starkare. Och ibland kan jag längta vansinnigt mycket efter varm korv med bröd på svenskt manér.

Idag är ibland. Dagens plan var att jag skulle äta lunch med några väninnor men av olika anledningar blev lunchen inställd. Trist på sitt sätt, men nu öppnade sig en möjlighet. Den att köpa en korv med bröd och räksallad. Något som jag kan längta efter när jag är i Frankrike. Mer än efter sill och kaviar faktiskt. Nu läste jag att Nordic Temtations i Antibes, som jag skrivit om tidigare, har utökat sortimentet med bl a räksallad, hurra för det.

Att uppbringa denna måltid visade sig dock inte vara helt enkelt. Det var till och med så svårt att jag till slut gav upp. Inte likt mig egentligen men jag var ju hungrig och tålamodet började ta slut. Jag vet inte hur många ställen jag idag har uppsökt för att köpa delikatessen men gått bet. Ja, korv och bröd finns överallt, men var är räksalladen? Jag har blivit erbjuden gurka och rostad lök, men räksallad verkar ha utgått ur sortimentet. I alla fall inne i centrala Stockholm. Mitt hopp, nästa gång suget kommer, ställer jag till någon mack. De har förhoppningsvis inte slutat med detta goda tillbehör. Idag fick det bli en korv med enbart senap och ketchup – jag gav upp helt enkelt.

Jag vet att räksallad innehåller tillsatser och knappast några räkor alls, det är fett/kaloririkt och mycket articifiellt i största allmänhet. Ändå är det gott. Jag lagar mycket mat, köper fina gärna närproducerade råvaror, tänker på näringsinnehåll och undviker det som gör mig tjock. Men ibland tillåter jag mig att vara olydiga mot mig själv och bejaka min svaga karaktär. Idag var en sån dag för mig. Nu blev det ju ingen räksallad, men lunchen var ändå knappast något under av nyttighet.

Det där med karaktär är inte enkelt. Visst är det lätt att ta till sig information om vad som är bäst i olika sammanhang. Det är dock inte lika enkelt att stå emot frestelser av olika slag. I mitt fall anser jag dock att detta snedsteg är ringa. En annan frestelse som det är lätt att falla för i Sverige är fenomenet lösgodis. Något som inte finns i Frankrike (jo det finns men smakar annorlunda). Det suget jag lyckats vänja mig av med. Men nästa gång jag tankar blir det räksallad, jag lovar.

Ett hål i väggen och Tusen bitar

Ett hål i väggen

Ett hål i väggen

Jag vet inte riktigt vad jag gjort av min tid den senaste veckan, men det har inte varit långtråkigt. Som ni redan har förstått har det blivit en del familjeliv och umgänge med barnbarn. Det har även inträffat någon slags bostadsboom i familjen. Under loppet av ett par dagar hade det både köpts och sålts lägenheter och ett antal rokader kommer att genomföras, men då är vi tillbaka i Antibes. Jag måste dock stanna upp ett tag och reflektera kring bostadspriserna i Stockholm. Det är en prisutveckling som är exceptionell. Jag tror inte på någon bubbla, men hoppas och tror att prisnivån inte fortsätter att stiga i samma takt som hittills. Vilka kommer då att ha råd att bo i Sveriges vackra huvudstad?

Under veckan har vi även idkat uteliv. Jag har de förträffliga böckerna Helkväll Sthlm Krog&Kultur och Bar&Bio  http://helkvallsthlm.se/helkvallsthlm/index.php. Idén med böckerna är att få ut  soffliggare och erbjuder bl a en gratis varmrätt på ett antal utvalda restauranger. Ett himla bra koncept tycker jag.  Läs gärna mer på  hemsidan. Nu är det ju så att böckerna för 2014 håller på att ”gå ut”. Alla restaurangerbjudanden upphör vid årsskiftet och det gäller alltså att passa på. Och vi har passat på. Tänk hur lätt det är att bli styrd. Ibland kan det vara negativt, men i det här fallet är det positivt. Vi har verkligen upplevt utelivet i Stockholm och ingenting har vi ångrat.

Härom kvällen bestämde vi oss för att utnyttja ett bioerbjudande och avsluta med ett restaurangbesök. En riktig helkväll med andra ord. Ganska snabbt bestämde vi oss för att gå på Grand och se Tusen Bitar, filmen om Björn Afzelius. En fantastiskt bra film som jag varmt kan rekommendera. Jag har aldrig varit särskilt vänsterorienterad rent politiskt, men alltid haft respekt för de som kämpat mot orättvisor och förtryck. I ärlighetens namn har jag inte reflekterat så mycket över budskapen i Björn Afzelius texter, men alltid gillat hans musik. Filmen är en ömsint skildring av en människas liv, som berör oavsett inställning till politik eller musik. Se den!

Efter att ha hämtat ut biljetterna kände vi för att få i oss en liten munsbit. Inte för stor för vi skulle ju ät middag lite senare. I kvarteren i närheten av

Varmt, mysigt och gott

Varmt, mysigt och gott

biografen lyste en skylt emot oss i höstregnet – en Tapasbar uppenbarade sig och vi gick in. Ni som undrar över inläggets rubrik får nu förklaringen. Detta hål i väggen, som heter Aqui, visade sig vara ett riktigt höjdarställe http://www.aquitapas.se/ . Egentligen fanns det inga lediga bord, men efter att ha förklarat att vi bara skulle stanna en kort stund så var vi välkomna. Medan vi satt där fylldes lokalen och stämningen blev genast hög. På menyn fanns mängder av små rätter och de flesta sällskap tog in ett antal och delade på. Jag blev så sugen på att gå hit igen för att äta mig mätt. Ett perfekt ställe att samlas på för att äta och umgås. Fungerar både för små och stora sällskap. Personalen var dessutom både snabba och trevliga och det lilla vi åt var mumsigt.

Nu var vi ju självpåtaget strängt förbjudna att bli mätta. Det skulle vi ju bli på Gylldene Freden, som är en av de utvalda restaurangerna i boken http://gyldenefreden.se/swe/start.html . Av de restauranger jag hittills provat i sammanhanget är denna den bästa. En klassiker både vad gäller mat, stämning och atmosfär. Jag hade inte varit där på många år och nu var det hög tid. Fortsätter de i samma stil, vilket är högst sannolikt, så kommer det att bli fler besök. Hoppas att de är med även i nästa års upplaga.

 

Girlpower i familjen

Jag har gjort andra prioriteringar den senaste veckan, än att skriva på min blogg syftar jag på. För tredje

Stolt och lycklig mormor till ännu en liten flicka

Stolt och lycklig mormor till ännu en liten flicka

gången har jag berikats med ett litet barnbarn. Nu kräver ju inte det så mycket av mig att jag inte hinner skriva. Det är mer att koncentrationen och tankarna inte riktigt förmår att samla sig. Lyxen just nu i mitt liv är att jag kan tillåta mig att vara lite lat. I mitt tidigare karriärkliv funkade inte det. Oavsett vad som hände i omgivningen krävdes prestation, eller åtminstone fysisk närvaro (det går ju alltid att låtsas om situationen så kräver). Nu ska jag i alla fall göra ett försök och temat den här gången är därför givet. Det är mormor och farmor, men även mamma Gunilla ni får möta i det här inlägget.

Jag tänker börja med att backa drygt trettio år bakåt i tiden. Den tid då jag själv blev mamma. Mina tre barn är födda 82,83 och 89. Att få barn är märkvärdigt och du har, du har åtminstone vid första tillfället, ingen som helst erfarenhet. Varken av att vara gravid, föda eller ta hand om. För att inte tala om att uppfostra. Det är nog en viktig del av hur livet fungerar. Meningen är att lära sig efter hand och ta med sig sina erfarenheter i det fortsatta livet. Jag har alltid varit nyfiken och som utgångspunkt haft att jag kommer att klara det jag ger mig in på. När jag nu återigen blir mormor tänker jag tillbaka på hur det var på ”min tid”. Mycket är detsamma, men mycket har också förändrats. Det som är detsamma är ju själva processen ( om jag vanvördigt och yrkessakdad får kalla, från befruktning till förlossning för för process). Vad som skiljer är framförallt hur papporna idag är mycket mer integrerade under hela den här perioden. Och den utvecklade föräldraförsäkringen förstås. Positivt!

Att få barnbarn är speciellt och jag har verkligen önskat mig en ny generation av nya små personligheter. Förr än jag kunnat ana så har jag inom loppet av två år fått Tyra, Greta och en ännu inte namngiven liten prinsessa. Tre små individer som redan förändrat mitt liv och kommer att fortsätta med det. Inte i den meningen att jag alltid ska vara barnvakt. Jo, det är jag förstås också mer än gärna när det fungerar. Den riktigt stora skillnaden är att umgänget med de egna barnen förändrats. Från vuxenmiddagar där vi suttit vid dukat bord och samtalat. Till försök att sitta samlade någon minut, vilket sällan lyckas. Allt detta är fullt naturligt och givet och en del av livets gång. Tänk om ingenting förändrades  – hur tråkigt skulle inte det vara. Många i vår ålder och i vårt umgänge skaffar hund för att tillgodose sina förändringsbehov. Det behöver inte vi och det skulle aldrig vara aktuellt eftersom Sven-Bertil inte gillar hundar. Himla tur att vi slipper att ens fundera på det.

En annan stor och viktig förändring är givetvis att få uppleva och ta del barnbarnens utveckling. Redan nu kan jag se stora skillnader mellan de små individerna. Än så länge mellan de två äldsta, men inom kort kommer den lilla bebisen också att visa sina karaktärsdrag. Det som känns lite extra roligt och spännande är att det kommer att bli en härlig tjejliga. Och jag kommer att göra allt för att stötta, lära och stimulera. som många sagt tidigare – att ha barnbarn innebär att få vara en del av det roliga. Det tunga ansvaret och arbetet åvilar föräldrarna.

Att föda barn är ett hårt arbete och att vänta på att ett barnbarn ska födas är nervöst. Till skillnad från en förlossning där du är huvudperson befinner du dig helt vid sidan och kan inte göra eller påverka någonting. I söndags visste jag att Maria hade åkt in på förlossningsavdelningen. Att ha den vetskapen gör att nervositeten blir ytterst påtaglig. Jag gick och la mig på kvällen med min iPhone på sängbordet, givetvis på högsta volym. Sömnen blev sådär, framförallt beroende på att jag inte kunde slappna av och tänkte tankar om allt som skulle kunna hända. Men också på grund av Aftonbladets nyhetsnotiser som jag inte förmått stänga av.

Vid 05:56 pep det till på ett speciellt sätt i min iPhone och jag kastade mig över den för att läsa. Det hade kommit ett efterlängtat MMS med en bild på min dotter och hennes nyfödda lilla flicka. Allt hade gått bra.  Maria mådde bra och barnet var välskapt. Jag kunde givetvis inte somna om, bara pusta ut och glädjas över livets under.

Nu har det gått några dagar och jag har redan träffat bebisen vid två tillfällen. Hon är så söt.

Med detta inlägg räknar jag med att återgå till mitt lite mer frekventa bloggande om diverse saker som jag vill berätta om. Så för er som gillar Rivieran – håll ut! Det kommer fler upplevelser och tips.  Ni som gärna läser mina reflektioner om makt och karriär kommer också att finna nya inlägg på det temat. Givetvis kommer det också att dyka upp något otippat emellanåt. Min förhoppning är att du fortsätter att läsa och dela det du tycker är läsvärt.

Göta kanal 114 slussningar senare – intryck erfarenheter och tips

Göta kanal 114 slussningar senare – intryck erfarenheter och tips

von Platens grav i Motala

von Platens grav i Motala

Att färdas längs Göta kanal överträffade verkligen mina förväntningar. Ni som följt min reseberättelse har redan förstått det. Här kommer en liten sammanfattning och det avslutande avsnittet. Nu kommer jag att återgå till mitt vanliga bloggande, om det nu finns något sådant. Jag styrs ju av mina infall. Tanken framåt är i alla fall att skriva mer om Frankrike och att fortsätta ventilera mina tankar och åsikter.

Tänk att det finns en vattenväg mellan Östersjön och Västerhavet, och mellan Sveriges två största städer. Sett ur perspektivet hur bristfällig en stor del av landvägen mellan Stockholm och Göteborg är idag, är det extra imponerade att detta över 180 år gamla byggnadsverk är så väl fungerande. Göta kanal byggdes mellan 1810 och 1832. Den är 190 km lång och 87 km grävdes för hand av 58.000 svenska soldater. Den sträcker sig från Mem i Östergötland till Sjötorp i Västergötland och sammanbinds med Västerhavet genom Trollhätte kanal. Som projekt var det gigantiskt. Då, precis som nu, mättes projekt på tid, kostnad och kvalitet/leverans. Jag har läst mig till att bygget tog mer än dubbelt så lång tid som beräknat och kostade fem gånger så mycket. Om kanalen byggdes enligt planen vet jag inte, men leveransen hade högre prioritet än pengarna och tiden.

En av våra trevliga middagar - Idas brygga i Karlsborg

En av våra trevliga middagar – Idas brygga i Karlsborg

Att lägga ner projektet var givetvis på tapeten ett antal gånger och vid ett tillfälle fällde Baltzar von Platen kommentaren att det i så fall skulle bli ”de vidsträcktaste ruiner något land framställt”. Och det ville ju ingen. Det är roligt att läsa om von Platen, som var en mycket intressant och driftig person.

Syftet med kanalen har varierat över tid. Initialt hade den en viktig roll som transportled. I takt med utvecklingen av

En ledmur i den vackra sjön Viken

En ledmur i den vackra sjön Viken

vägnätet minskade dock den betydelsen och idag är det turismen som utgör nerven kring kanalen. Det är verkligen ett  mycket speciellt byggnadsverk med många dimensioner och idag är en av Sveriges stora kulturskatter. Vad jag inte riktigt hade förstått innan var hur många olika möjligheter det finns att uppleva kanalen. Vi gjorde det med egen båt, vilket verkligen var fantastiskt roligt. Men det går även att cykla, åka turistbåt, vandra eller åka bil – med eller utan medhavt hus.

Verksamheten Göta kanal drivs av Göta kanalbolag som sedan 1978 är i statlig ägo. Efter att ha färdats hela kanalen fram och tillbaka inser jag nu vilken industri detta är. Trots att vi åkte ganska sent på säsongen var det många turister i farten, förutom svenskar var det många tyskar och andra europeer. Och det är mycket som ska fungera – och det gjorde det verkligen. Till att börja med vill jag lyfta fram alla duktiga och tjänstvilliga 179slussvärdar som arbetade längs kanalen. Majoriteten av dem var sommarjobbande ungdomar. En annan del som är värd att nämna är serviceanläggningarna vid hamnarna. De höll överlag hög klass. Jag har sällan upplevt så många välskötta toaletter och duschrum under en resa, som denna.

Var det inget som var dåligt då? Inte direkt faktiskt. Om jag ska vara lite petig kan jag t ex tycka att Söderköping borde jobba mer på att göra kajen mer inbjudande. Färre

I Norrkvarn finns även Göta kanal i miniatyr

I Norrkvarn finns även Göta kanal i miniatyr

butiker med krimskrams och större utbud av genuint hantverk och närproducerat. Jag saknade också möjligheten att köpa färska kräftor längs resan, trots att vi var mitt i kräftsäsongen. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag lyckades till slut, men det krävdes en hel del ansträngning. Min sista kommentar gäller alla människor som nyfiket vistas kring slussarna, speciellt slusstrapporna. Det finns de som tror att slussningen är någon slags teater och jobbar hårt för att få plats på första parkett, vilket ibland är förenat med fara och kan väcka irritation hos oss som arbetar med tamparna (lite milt uttryckt).

Det blev 114 slussningar

Det blev 114 slussningar

Som sammanfattning på min lilla reseberättelse kommer här några tips:

Bästa hamnanläggning: Borensberg

Bästa restaurang: Norrqvarn www.norrqvarn.se

Bästa delikatessbutik: Maltes Fisk i Sjötorp www.maltesfisk.se

Bästa livsmedelsbutik: Östenssons i Motala www.ostenssons.se

Bästa kulturupplevelse: (förutom själva kanalen): Motala Motormuseum www.motormuseum.se

Bästa bok på vägen: Göta kanal skriven av Willy Svahn och Brita Nordholm

Göta kanal – ett unikt museum värt en egen resa

Göta kanal – ett unikt museum värt en egen resa

Travel in style

Travel in style

Fundera på namnet – varför kalla ett museum för Motala Motormuseum när det innehåller så mycket mer?Detta fantastiska museum är verkligen något utöver det vanliga www.motormuseum.se Det ligger precis vid båthamnen inrymt i Hotell Nostalgi. Jag är inte särskilt motorintresserad, men det är Sven-Bertil och det var naturligt att göra ett besök när vi befann oss ett stenkast därifrån. Bakom det anspråkslösa och för mig lite tråkiga namnet döljer sig en samling svensk historia utöver det vanliga. På tvåtusen kvadratmeter inryms en samling av av prylar och miljöer från framförallt femtio- och sextiotalet. Här finns mängder med bilar, mopeder och motorcyklar men innehåller

Det här hade inte funkat idag

Det här hade inte funkat idag

Talar för sig själv

Talar för sig själv

så mycket mer. Det finns kameror, radio- och TV-apparater, telefoner och relaterade prylar. Allt inramat i en för tiden anpassad miljö. Runt om i museet finns också ljudinspelningar, tidningsurklipp och detaljer som bygger upp känslan och atmosfären. Jag har sällan fått en sådan nostalgikick som när jag klev in genom svängdörrarna och snacka om något som överträffade förväntningarna med bred marginal.

Carl Gerhards Daimler

Karl Gerhards Daimler

Att vandra omkring bland dessa mängder av prylar är en lycka. Hela tiden dyker det upp föremål eller situationer där vi känner igen oss, eller kan relatera till våra föräldrars historia. Jag skulle kunna skriva massor om det här unika stället, men det här är ju en

Den underbara husvagnen Rullebo och detaljerna omkring

Den underbara husvagnen Rullebo och detaljerna omkring

blogg och just nu innehåller den en reseskildring från vår Göta kanalresa. Så mitt mycket starka råd är – gör ett besök på Motala Motormuseum och upplev stämningen. Det är något du absolut inte får missa.

Våra brittiska medslussare

Våra brittiska medslussare

När vi var färdiga med vårt museibesök, som av förklarliga skäl blev längre än vad vi tänkt oss, tuffade vi vidare mot Borensberg. Det går att ha mer eller mindre tur med vilka båtar, eller framförallt besättningar man slussar tillsammans med. Den här dagen hade vi lite mindre tur. Vi hamnade i samma flow som ett brittiskt par i en trettiosex fots segelbåt. Till att börja med tyckte vi att de var lite charmiga med sin brittiska artighet och sina kommentarer. Denna uppfattning kom dock att ändras under resans

gång. De visade sig vara extremt omständliga och tog evigheter på sig varje gång vi skulle nerför en sluss (

Ovanför Roxen och Bergs slussar

Ovanför Roxen och Bergs slussar

vilket alltså är enklare än att ta sig uppför).  Trots att de förmodligen varit ett par länge kunde de inte utöva slussmanövern genom tyst samförstånd utan behövde skrika till varandra hela tiden. Eller rättare sagt han skrek till henne. Droppen för mig blev när mannen sa något raljant om womens lib till Sven-Bertil medan jag och den brittiska hustrun stod ute i ösregnet. Dagen efter körde vi ifrån dem på Roxen och bestämde oss för att de aldrig skulle få komma ikapp igen.

Detta för mig osökt in på gårdagens resa, som blev

Slussvärden Frida vid Heda slussar. En av de trevliga, duktiga och hjälpsamma ungdomar som vi mötte längs kanalen

Slussvärden Frida vid Heda slussar. En av de trevliga, duktiga och hjälpsamma ungdomar som vi mötte längs kanalen

lång. Vi körde från Borensberg till Söderköping, mestadels i regn. Och nu är det på plats att skriva något om alla de fantastiska slussvärdar som jobbar längs kanalen. Jag har läst mig till att Göta Kanalbolaget varje sommar extraanställer ca etthundra ungdomar för att jobba med slussningen. Det är supertrevliga, kompetenta och tjänstvilliga tjejer och killar i tjugoårsåldern som hjälper oss genom slussystemet. En stor eloge till alla som hjälpt oss på vår resa. Ja, det finns även några, i sammanhanget äldre personer som jobbar här och de gör också ett bra jobb. Till er som är unga och läser

Våga vägra långbyxor- det är faktiskt bara mitten av augusti

Våga vägra långbyxor- det är faktiskt bara mitten av augusti

inlägget – sök sommarjobb här. Vilken möjlighet det måste vara och vilka erfarenheter det måste ge. Till att börja med handlar det om det rent tekniska, dvs att hantera själva slussningen. För att lyckas med det måste du ha ledaregenskaper – det finns många viljor i en sluss. Du måste ha social kompetens och vara smidig. Sist men inte minst gäller det att tala flera språk. Här finns många nationaliteter, framförallt många tyskar. Vilken erfarenhet att ha med sig resten av livet.

Igår kom vi till Söderköping, med två minuters marginal inför dagens sista broöppning. Att vi klarade det berodde på de alerta slussvärdarna. ” Vi jobbar på att få er till Söderköping” sa en av tjejerna. De gjorde sitt yttersta och vi hade ju kört ifrån den engelska båten – så vi hann.