Vad har hänt med Sandgrund?

Vad har hänt med Sandgrund?

Den klassiska skylten

Den klassiska skylten

Då och då återvänder jag till den trakt där jag växte upp. Jag bodde fjorton viktiga år av mitt liv i Skoghall utanför Karlstad. Idag har jag ingen annan anknytning hit än minna minnen och relationen till trakten. När vi åker till Karlstad bor vi alltid på det bästa hotellet – ja det bästa hotell jag vet, alla kategorier, näml

igen Stadt. Det hotell som är så anrikt och ligger så vackert vid Klarälven. Vi ber alltid att få ett rum med utsikt och gärna balkong mot älven. Den här gången fick vi ”Tage Erlanderrummet”. Ett fint hörnrum på tredje våningen med balkong och utsikt åt tre håll. Kunde inte bli bättre (ja det skulle i så fall ha varit Sven-Ingvarssviten). Inramat på väggen finns några citat av Tage, vars favoritrum detta var. Här kommer ett ”En vidunderligt vacker morgon

Vilken tavla, upplevelsen är tredimensionell

Vilken tavla, upplevelsen är tredimensionell

på en vidunderligt vacker plats. Man ska tydligen bo på 318″. Hotellet står sig, numera som Elite Hotel. Men jag saknar en viktig del – baren. När jag levdeimage här fanns en klassisk bar med en klassisk bartender som stolt blandade klassiska drinkar. Enligt uppgift hade han vunnit många priser för sin skicklighet. Those were the days.

En stor konstnär

En stor konstnär

En annan plats förknippad med nostalgi är Sandgrund. Det före detta danspalatset som omvandlats till konsthall. Jag har varit många gånger på Sandgrund. Som partytjej och älskare av Sven-Ingvars har jag tillbringat många danskvällar där. Som kuriosa kan jag nämna att jag även sett och lyssnat till Baccaras enda (tror jag) framträdande i Sverige. Ja ni minns de med hiten  – Yes sir I can boggie.

Nu är det nya tider. Sandgrund har blivit konsthall. Och inte vilken konsthall som helst. Det är Lars Lerins konsthall. Han tog över det nedlagda danspalatset för några år sedan och har omvandlat det till något som måste vara en av Sveriges absolut mest fantastiska konstupplevelse. Lars Lerin är en mycket stor akvarellmålare och här får du möta en stor del av hans rikliga imageproduktion. Som gammal älskare av Sandgrund måste jag tillstå att stället genomgått en värdig omvandling. Var sak har sin tid. Medan vi vandrar runt och njuter av konsten ser jag Lars Lerin gå förbi – in i ett låst rum. Jag förbereder mig om han skulle komma ut igen. Tänk om jag kan få en bild. Efter en stund ser jag honom igen när han går med lugna steg genom hallen. Jag tar mod mig och går fram. Kan jag få ta en bild – säger jag. Javisst, svarar han lugnt på sin vackra värmländska. Han tittar och ler mot mig och min iPhone. Han är precis så trevlig och sympatisk som den bild jag har av honom. Snygg och tilldragande är han också. Vi bytte några ord och jag kunde nog inte riktigt dölja min glädje över bilderna och vår korta pratstund. Oj, vad det gav energi.

Det går ju inte bara att leva av konst. Vi behöver också annan energi.

Visst vattnas det i munnen

Visst vattnas det i munnen

Ni som följer mig vet att jag är road av mat. Karlstad har betytt mycket för mig men jag kan inte påstå att jag upplevt så många kulinariska höjdare i staden. Igår var dock ett välkommet undantag. Vi besökte den relativt nyöppnade restaurangen Br. Olssons elektriska . Det var en riktig höjdare. Menyn var spännande och det bästa av allt var förrätterna. Vi valde att dela på ett urval av små läckra rätter. När vi satt där kom jag på att vi nu måste befinna oss i det anrika Café Royals lokaler. Jag frågade och mycket riktigt. Det var alltså här jag ätit ett otal goda räkmackor genom åren.

Nu sätter vi oss på balkongen och njuter av utsikten över Klarälven. En lyckad resa till Karlstad är snart slut och vi har många nya intryck med oss. Mitt råd till alla som läser detta. Ni måste besöka Sandgrund i dess nya skepnad. Jag har varken förmågan eller tiden just nu att beskriva upplevelsen på ett fullödigt sätt, så du får skapa din egen bild genom ett eget besök. Hoppas att jag med detta gjort dig nyfiken.

Definitivt värt en omväg

Definitivt värt en omväg

image

Först stekt strömming

Jag gillar Umeå med omnejd. Min pappa föddes här och som barn tillbringade vi en del av somrarna i den Västerbottniska skärgården. Somrar förknippade med positiva minnen. Som vuxen valde jag också att bosätta mig här under ett antal år och det är också mina tre barns  födelseplats. Okej, det finns en del nostalgi i mitt förhållande till Umeå givetvis. Men, det som gör att jag då och då väljer att återvända är på det sätt som området utvecklas. I själva Umeå har det hänt

massor bl a i samband med Kulturhuvudstadsåret 2014.  Redan innan denna händelse var dock Umeå en expansiv kommun, vilket även påverkat utvecklingen i närområdet. Nu tänker jag ta er till en mycket speciell plats i utkanten Norrlands huvudstad.

Har ni hör talas om Rovögern? De flesta av er som läser den här

och sedan räckmacka

och sedan räckmacka

 

bloggen har nog inte det. I vilket fall är det ett fritidsområde ungefär tre mil norr om själva Umeå. Längst ut på udden – med havet som närmaste granne, i sydläge med obruten horisont hittar du Kvarkenfisk. En restaurang, delibutik, konferensanläggning, marina  mm. Vilken omvandling som skett på den här vackra platsen under bara några år. En omvandling som hanterats varsamt och professionellt och som fått just det här området att bli riktigt ”hett”. Vi var där förra veckan för att äta lunch och jag har aldrig varit på en Skärgårdskrog där kön varit så lång. Det kändes som om alla semesterlediga Umebor var sugna på ett besök just när vi var där.  Nu har jag förstått att stället blivit omåttligt populärt och att människor kommer både sjövägen och landvägen för att njuta av maten och uppleva stämningen.

imageDriften verkade också ovanligt rationell trots känslan av finkrog. På luncherna är pardadrätterna strömming, räkmackor, rökta räkor och en dagens rätt. Samtliga rätter till ett pris på 120 kronor. Den som vill äta a la carte kan givetvis välja andra lite mer avancerade rätter (företrädesvis fisk).  De serverar även middag och då lär det också vara välbesökt.

En burk innehållande delikatess från 2014. Ätes med andakt inom några veckor

En burk innehållande delikatess från 2014. Ätes med andakt inom några veckor

Intill restaurangen finns en liten butik som säljer färsk fisk, skaldjur med tillbehör samt färdiga rätter. Det finns även en frysdisk. Och jag kan avslöja att de även säljer delikatessen surströmming från en lokal producent.  Det ger stället en extra guldkant enligt mitt förmenande.

Under vår vistelse i Umeå kunde vi inte låta bli att återvända hit för ännu en lunch. Jag vill testa räkmackan eftersom jag vid första besöket valde strömming med potatismos. Båda rätterna är utsökta kan jag garantera. Jag ville också återvända för att njuta av miljön och atmosfären. Att sitta på bryggan och kolla in båtarna och alla människor är verkligen en njutning. Hela satsningen känns verkligen så rätt.

Uppbyggnadaden av verksamheten drivs av en engagerad entreprenör. En person som satsar och är kreativ och det ska bli spännande att se vad nästa steg blir.

För dig som är i trakten av Umeå – gör ett besök. För dig som inte har för avsikt att besöka Umeå – tänk om. Förutom Kvarkenfisk finns det också mycket annat att uppleva.

 

 

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Jag har varit på en liten turné i norra Sverige. Det är därför det blivit tunt med inlägg den senaste tiden. När jag får frågan var jag kommer ifrån vet jag inte alltid vad jag ska svara. Jag är född i Söderhamn och är uppväxt i Skoghall utanför Karlstad. I fjorton år bodde jag i Umeå efter det blev Lidingö och sedan Antibes. Min pappa var född i Sävar utanför Umeå och mina tre barn föddes när jag bodde i Umeå. Det är också där jag har tillbringat många somrar. Och från den tiden har jag många soliga och roliga minnen.

Då och då besöker jag Umeå. Tyvärr missade jag kulturhuvudstadsåret 2014, men kulturen finns ju kvar, vilket jag med glädje upptäckte den gångna helgen. Det har verkligen hänt massor med denna intressanta stad som hela tiden verkar genomgå en spännande utveckling. Nu är jag givetvis färgad av min redan tidigare positiva uppfattning, men icke desto mindre är jag övertygad om att Umeå måste vara en av Sverige absolut bästa städer att leva i. Här finns en dynamik och en puls som känns, smittar av sig och skapar stämning. Det väcker också nyfikenhet och upptäckarglädje.

Under mitt fyra dagar långa besök hann jag med ganska mycket och allt tänker jag inte berätta om. Men det som kan vara av lite mer allmänt intresse tänkte jag delge er. För det första gjorde jag ett besök på Norrlandsoperan http://www.norrlandsoperan.se/sve Det hade jag verkligen längtat efter – det var så länge sedan. Jag såg deras uppsättning av Figaros bröllop, som har fått både ris och ros. För mig som inte är någon riktig operanörd var den här operan perfekt. Glad, lättsam och på svenska. Och jag fick njuta av den helhetsupplevelse som det innebär att besöka en fullsatt Norrlandsopera.

Ni vet ju att jag även är förtjust i god mat och en kväll tog mina vänner mig till restaurangen Köksbaren http://www.koksbaren.com/hem. Den ligger i den legendariska restaurangen Skyttens gamla lokaler. Även om jag ibland kan bli lite nostalgisk så uppskattade jag verkligen denna förändring. Maten var fantastiskt god och inramningen i form av personal, inredning och stämning var också på topp. Jag kan verkligen rekommendera ett besök.

Tantarmen

Tantarmen

Något jag sett fram emot att besöka var det nya Kulturhuset Väven. Detta spektakulära byggnadsverk som är integrerat med Stora Hotellet – ett gammalt landmärke som genomgått en total förändring. Från ett traditionellt stadshotell till ett designhotell med sjörövartema. Som dessutom har fått fina priser för sin design. På den innegård som skapats ligger restaurangen Gotthards. Och jag hade rikligt med tur under detta besök. Det pågick nämligen en matmässa, som innebar av det fanns stationer med olika maträtter att besöka och med ett inköpt ”klippkort” gick det bra att shoppa loss bland diverse lokal smårätter. Ett par vinimportörer hade också letat sig dit. Nästan som på Franska Rivieran.

Längre in, i direkt anslutning till Gotthards, ligger det nya stadsbiblioteket.image Ganska typiskt Umeå att låta kultur av olika slag hänga ihop utan dörrar och andra hinder. Lite längre upp i byggnaden låg i alla fall den absoluta höjdpunkten vid detta besök, Kvinnohistoriskt museum http://www.kvinnohistoriskt.se . Många gånger är det minst väntade det som överraskar mest positivt. Vi gled in på utställningen Tantfullness, som visade sig vara starka berättelser om ålder, kvinnor och historia. Tyvärr var detta utställningens sista dag, men ni får några bilder att njuta av och förhoppningsvis dyker den upp igen någon annanstans. Jag har förstått att skaparen av utställningen Susanna Arwin, har sina rötter i Småland.

imageKultur finns det i massor i Umeå. Det nya Bildmuseet vid Umeälvens strand är absolut värt ett besök. Och Skulpturparken vid Umedalen är värd en resa. Som den sanna kulturstad som Umeå är så är det fri entré överallt.

Det är fascinerande att se en stad som förändrats så till det bättre. När jag reflekterar över varför jag gillar Umeå så mycket så landar jag i – kombinationen av det välkända och den ständiga förändringen. Det är precis sådan jag är. Jag gillar nostalgi, rötter och historia. Men jag gillar inte när saker och ting står still. Ständig utveckling av bra grundförutsättningar är min melodi.

Till alla er som inte har en relation till Umeå så vill jag säga – gör ett besök. Tidig sommar när björkarna är gröna och solen knappt går ner är det allra bästa tiden, men funkar inte det så har Umeå ett utbud för alla tillfällen och årstider.

Göta kanal 114 slussningar senare – intryck erfarenheter och tips

Göta kanal 114 slussningar senare – intryck erfarenheter och tips

von Platens grav i Motala

von Platens grav i Motala

Att färdas längs Göta kanal överträffade verkligen mina förväntningar. Ni som följt min reseberättelse har redan förstått det. Här kommer en liten sammanfattning och det avslutande avsnittet. Nu kommer jag att återgå till mitt vanliga bloggande, om det nu finns något sådant. Jag styrs ju av mina infall. Tanken framåt är i alla fall att skriva mer om Frankrike och att fortsätta ventilera mina tankar och åsikter.

Tänk att det finns en vattenväg mellan Östersjön och Västerhavet, och mellan Sveriges två största städer. Sett ur perspektivet hur bristfällig en stor del av landvägen mellan Stockholm och Göteborg är idag, är det extra imponerade att detta över 180 år gamla byggnadsverk är så väl fungerande. Göta kanal byggdes mellan 1810 och 1832. Den är 190 km lång och 87 km grävdes för hand av 58.000 svenska soldater. Den sträcker sig från Mem i Östergötland till Sjötorp i Västergötland och sammanbinds med Västerhavet genom Trollhätte kanal. Som projekt var det gigantiskt. Då, precis som nu, mättes projekt på tid, kostnad och kvalitet/leverans. Jag har läst mig till att bygget tog mer än dubbelt så lång tid som beräknat och kostade fem gånger så mycket. Om kanalen byggdes enligt planen vet jag inte, men leveransen hade högre prioritet än pengarna och tiden.

En av våra trevliga middagar - Idas brygga i Karlsborg

En av våra trevliga middagar – Idas brygga i Karlsborg

Att lägga ner projektet var givetvis på tapeten ett antal gånger och vid ett tillfälle fällde Baltzar von Platen kommentaren att det i så fall skulle bli ”de vidsträcktaste ruiner något land framställt”. Och det ville ju ingen. Det är roligt att läsa om von Platen, som var en mycket intressant och driftig person.

Syftet med kanalen har varierat över tid. Initialt hade den en viktig roll som transportled. I takt med utvecklingen av

En ledmur i den vackra sjön Viken

En ledmur i den vackra sjön Viken

vägnätet minskade dock den betydelsen och idag är det turismen som utgör nerven kring kanalen. Det är verkligen ett  mycket speciellt byggnadsverk med många dimensioner och idag är en av Sveriges stora kulturskatter. Vad jag inte riktigt hade förstått innan var hur många olika möjligheter det finns att uppleva kanalen. Vi gjorde det med egen båt, vilket verkligen var fantastiskt roligt. Men det går även att cykla, åka turistbåt, vandra eller åka bil – med eller utan medhavt hus.

Verksamheten Göta kanal drivs av Göta kanalbolag som sedan 1978 är i statlig ägo. Efter att ha färdats hela kanalen fram och tillbaka inser jag nu vilken industri detta är. Trots att vi åkte ganska sent på säsongen var det många turister i farten, förutom svenskar var det många tyskar och andra europeer. Och det är mycket som ska fungera – och det gjorde det verkligen. Till att börja med vill jag lyfta fram alla duktiga och tjänstvilliga 179slussvärdar som arbetade längs kanalen. Majoriteten av dem var sommarjobbande ungdomar. En annan del som är värd att nämna är serviceanläggningarna vid hamnarna. De höll överlag hög klass. Jag har sällan upplevt så många välskötta toaletter och duschrum under en resa, som denna.

Var det inget som var dåligt då? Inte direkt faktiskt. Om jag ska vara lite petig kan jag t ex tycka att Söderköping borde jobba mer på att göra kajen mer inbjudande. Färre

I Norrkvarn finns även Göta kanal i miniatyr

I Norrkvarn finns även Göta kanal i miniatyr

butiker med krimskrams och större utbud av genuint hantverk och närproducerat. Jag saknade också möjligheten att köpa färska kräftor längs resan, trots att vi var mitt i kräftsäsongen. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag lyckades till slut, men det krävdes en hel del ansträngning. Min sista kommentar gäller alla människor som nyfiket vistas kring slussarna, speciellt slusstrapporna. Det finns de som tror att slussningen är någon slags teater och jobbar hårt för att få plats på första parkett, vilket ibland är förenat med fara och kan väcka irritation hos oss som arbetar med tamparna (lite milt uttryckt).

Det blev 114 slussningar

Det blev 114 slussningar

Som sammanfattning på min lilla reseberättelse kommer här några tips:

Bästa hamnanläggning: Borensberg

Bästa restaurang: Norrqvarn www.norrqvarn.se

Bästa delikatessbutik: Maltes Fisk i Sjötorp www.maltesfisk.se

Bästa livsmedelsbutik: Östenssons i Motala www.ostenssons.se

Bästa kulturupplevelse: (förutom själva kanalen): Motala Motormuseum www.motormuseum.se

Bästa bok på vägen: Göta kanal skriven av Willy Svahn och Brita Nordholm

Göta kanal – ett unikt museum värt en egen resa

Göta kanal – ett unikt museum värt en egen resa

Travel in style

Travel in style

Fundera på namnet – varför kalla ett museum för Motala Motormuseum när det innehåller så mycket mer?Detta fantastiska museum är verkligen något utöver det vanliga www.motormuseum.se Det ligger precis vid båthamnen inrymt i Hotell Nostalgi. Jag är inte särskilt motorintresserad, men det är Sven-Bertil och det var naturligt att göra ett besök när vi befann oss ett stenkast därifrån. Bakom det anspråkslösa och för mig lite tråkiga namnet döljer sig en samling svensk historia utöver det vanliga. På tvåtusen kvadratmeter inryms en samling av av prylar och miljöer från framförallt femtio- och sextiotalet. Här finns mängder med bilar, mopeder och motorcyklar men innehåller

Det här hade inte funkat idag

Det här hade inte funkat idag

Talar för sig själv

Talar för sig själv

så mycket mer. Det finns kameror, radio- och TV-apparater, telefoner och relaterade prylar. Allt inramat i en för tiden anpassad miljö. Runt om i museet finns också ljudinspelningar, tidningsurklipp och detaljer som bygger upp känslan och atmosfären. Jag har sällan fått en sådan nostalgikick som när jag klev in genom svängdörrarna och snacka om något som överträffade förväntningarna med bred marginal.

Carl Gerhards Daimler

Karl Gerhards Daimler

Att vandra omkring bland dessa mängder av prylar är en lycka. Hela tiden dyker det upp föremål eller situationer där vi känner igen oss, eller kan relatera till våra föräldrars historia. Jag skulle kunna skriva massor om det här unika stället, men det här är ju en

Den underbara husvagnen Rullebo och detaljerna omkring

Den underbara husvagnen Rullebo och detaljerna omkring

blogg och just nu innehåller den en reseskildring från vår Göta kanalresa. Så mitt mycket starka råd är – gör ett besök på Motala Motormuseum och upplev stämningen. Det är något du absolut inte får missa.

Våra brittiska medslussare

Våra brittiska medslussare

När vi var färdiga med vårt museibesök, som av förklarliga skäl blev längre än vad vi tänkt oss, tuffade vi vidare mot Borensberg. Det går att ha mer eller mindre tur med vilka båtar, eller framförallt besättningar man slussar tillsammans med. Den här dagen hade vi lite mindre tur. Vi hamnade i samma flow som ett brittiskt par i en trettiosex fots segelbåt. Till att börja med tyckte vi att de var lite charmiga med sin brittiska artighet och sina kommentarer. Denna uppfattning kom dock att ändras under resans

gång. De visade sig vara extremt omständliga och tog evigheter på sig varje gång vi skulle nerför en sluss (

Ovanför Roxen och Bergs slussar

Ovanför Roxen och Bergs slussar

vilket alltså är enklare än att ta sig uppför).  Trots att de förmodligen varit ett par länge kunde de inte utöva slussmanövern genom tyst samförstånd utan behövde skrika till varandra hela tiden. Eller rättare sagt han skrek till henne. Droppen för mig blev när mannen sa något raljant om womens lib till Sven-Bertil medan jag och den brittiska hustrun stod ute i ösregnet. Dagen efter körde vi ifrån dem på Roxen och bestämde oss för att de aldrig skulle få komma ikapp igen.

Detta för mig osökt in på gårdagens resa, som blev

Slussvärden Frida vid Heda slussar. En av de trevliga, duktiga och hjälpsamma ungdomar som vi mötte längs kanalen

Slussvärden Frida vid Heda slussar. En av de trevliga, duktiga och hjälpsamma ungdomar som vi mötte längs kanalen

lång. Vi körde från Borensberg till Söderköping, mestadels i regn. Och nu är det på plats att skriva något om alla de fantastiska slussvärdar som jobbar längs kanalen. Jag har läst mig till att Göta Kanalbolaget varje sommar extraanställer ca etthundra ungdomar för att jobba med slussningen. Det är supertrevliga, kompetenta och tjänstvilliga tjejer och killar i tjugoårsåldern som hjälper oss genom slussystemet. En stor eloge till alla som hjälpt oss på vår resa. Ja, det finns även några, i sammanhanget äldre personer som jobbar här och de gör också ett bra jobb. Till er som är unga och läser

Våga vägra långbyxor- det är faktiskt bara mitten av augusti

Våga vägra långbyxor- det är faktiskt bara mitten av augusti

inlägget – sök sommarjobb här. Vilken möjlighet det måste vara och vilka erfarenheter det måste ge. Till att börja med handlar det om det rent tekniska, dvs att hantera själva slussningen. För att lyckas med det måste du ha ledaregenskaper – det finns många viljor i en sluss. Du måste ha social kompetens och vara smidig. Sist men inte minst gäller det att tala flera språk. Här finns många nationaliteter, framförallt många tyskar. Vilken erfarenhet att ha med sig resten av livet.

Igår kom vi till Söderköping, med två minuters marginal inför dagens sista broöppning. Att vi klarade det berodde på de alerta slussvärdarna. ” Vi jobbar på att få er till Söderköping” sa en av tjejerna. De gjorde sitt yttersta och vi hade ju kört ifrån den engelska båten – så vi hann.

Göta kanal – inblåsta bland tomtar och troll

Göta kanal – inblåsta bland tomtar och troll

Stockholm-Motala långvågsmaster

Stockholm-Motala långvågsmaster

Jag har aldrig trott att jag skulle bli lycklig över att komma till Motala, men det blev jag igår kväll. Mitt förra inlägg slutade ju med att vi sannolikt skulle bli kvar i Karlsborg på grund av dåligt väder – och det blev vi. Efter att ha velat några gånger och passerat broöppningen vid tre tillfällen bestämde vi oss slutligen för att göra natthamn utanför bron för att vara väl positionerade på morgonen. Med det menar jag att vi skulle kunna sticka över Vättern utan att ta hänsyn till öppningstiderna. Till middag åt vi den godaste rökta röding som jag någonsin ätit. Vi hade köpt den på Maltes Fisk i Sjötorp, dvs samma ställe där vi köpte kräftor. Jag säger bara  – Maltes vilken pärla. Om jag hade bott nära Sjötorp hade jag handlat där ofta, sannolikt mycket ofta.  www.maltesfisk.se

Vi ställde klockan på tre för då skulle vädret vara ok enligt SMHI. När vi vaknade insåg vi att vi hade fått

Ja, den här utsikten hade vi i Karlsborg

Ja, den här utsikten hade vi i Karlsborg

hjärnsläpp båda två. Det var ju fortfarande mörkt så vi somnade om. Vid sextiden gick vi upp, kollade väderprognosen och bestämde oss för att köra. Det är svårt att bedöma vindens intensitet i en skyddad hamn, men vi trodde att det skulle vara ok. Vi kastar loss och när motorn blivit varm drar Sven-Bertil upp farten och snabbt är vi ute på Vättern. Och där blåser det. Vågorna är höga och det är vita gäss på vågtopparna. Jag vill inte – säger jag. Det är läskigt, vi går tillbaka. Min man och jag har olika uppfattning om hurvida det är läskigt eller inte, men det blir som

Trolskt och vackert

Trolskt och vackert

jag vill. Vi vänder och samtidigt diskuterar vi alternativen. Sven-Bertil vill att vi ska försöka igen och föreslår att vi ska sänka farten för att det ska gunga mindre. Ok då – vi provar igen. Sagt och gjort, nästan tillbaka i Karlsborg vänder vi tillbaka ut på Vättern igen, nu i tio knop istället för tjugo. Men nej, det funkar inte för mig. Viss irritation uppstår nu på båten och vi håller skeppsråd.

Det gäller att se möjligheterna även om det inte blir imagesom vi tänkt oss. Att åka tillbaka till Karlsborg var otänkbart, men det finns en ögrupp strax norr om som vi läst om. Dit kan vi gå.  Jag som egentligen inte är någon sjömänniska inser i alla fall att vi kommer att få medvind dit. Det blåser nämligen från syd. Möjligen skjuter vi därmed på problemet, men strunt samma. Vinden kan ju vrida. Valet blev riktigt, riktigt bra. Vi glider in i området Tiveden bland öar som genast får mig att tänka på John Bauer. Det är så trolskt och helt

Absolut kristallklart vatten

Absolut kristallklart vatten

annorlunda jämfört med Stockholms Skärgård som jag är van vid. Vid Ombo öar, som är ett naturreservat knyter vi fast vid en mycket fin brygga. Vi läste oss till att den byggdes av Domänverket någon gång på sjuttiotalet som något slags AMS-projekt. Kul att vi helt otippat fick glädje av det. Här ligger vi hela dagen, mellan skurarna och väntar på att lugnet ska infinna sig på Vättern. Det går ingen nöd på oss, vi läser, lyssnar på Sommar och badar i det absolut kristallklara vattnet. Och följer väderrapporteringen så klart. Alla väderappar säger olika saker och vi bestämmer oss för att trots allt lita mest på SMHI. Deras prognoser verkar stämma bäst med verkligheten.

När klockan är 16.28 lättar vi för att ta oss till Motala och yes – det funkade. fortfarande vågor, men det var

Because I'm worth it

Because I’m worth it

mest gammal sjö så jag klagar inte. Skulle inte våga faktiskt. Men lyckan när vi lagt till i den mycket fina gästhamnen, en dryg timme senare, var stor. Nu var vi värda lite champagne. Det finns det alltid, väl kyld, ombord på den här båten. I min uppgift som besättning ingår även att ombesörja att vi har mat och ändamålsenlig dryck. Ja, som ni förstår är det ingen konkurrens om rollfördelningen. Någon sjökapten blir jag aldrig.

Göta kanal – jakten på svenska kräftor

Göta kanal – jakten på svenska kräftor

Det är enorma vattenmassor som vi möts av

Det är enorma vattenmassor som vi möts av

Att slussa uppför är jobbigare än att slussa nerför och att ligga längst fram är jobbigare än att ligga bakom en annan båt. Inga konstigheter och ganska logiskt, men det är ändå lite svårt att förstå hur det fungerar i praktiken. Det handlar liksom om att prova sig fram och att lära sig under resans gång så att säga. I tisdags nådde vi Vänern vid Sjötorp och vägen tillbaka inleddes med uppslussning. Den här gången hamnade vi som första båt. Det är slussvärdarna som bestämmer placeringen. Tidigare har vi alltid legat bakom en annan båt som därmed fått ta emot vattenmassorna först och underlättat för oss. Jag har

Ett riktigt träningspass

Ett riktigt träningspass

ju skrivit om att jag skulle köpa handskar, men jag har inte hittat några så det var bara att bita ihop. Och nu vet mina händer att de lever. Det var riktigt maffigt att stå längst fram i slussen när vattnet släpptes på och jag kämpade med hela min kropp för att hålla båten på plats. Mamma, som ju var med, är som mammor alltid är ( även om barnet är 56 år). Hon var både rädd för att jag skulle ramla i och för att jag skulle få sår i händerna. Ingen av dessa händelser inträffade dock, men nästa gång ska jag köpa handskar innan jag åker för utbudet av sjökläder mm är ytterst begränsat längs sträckan. Kanske en affärsidé att förverkliga för någon driftig person.

Kräftskiva ombord

Kräftskiva ombord

Vår resa äger ju rum mitt i kräftäsongen och givetvis vill vi mumsa på färska Vätternkräftor. Vår jakt på dessa började när vi passerat Vättern. Inte hade vi då kunnat ana vilka ansträngningar som skulle komma att krävas för att få tag i  delikatesserna. Jag hade nog någon slags romantisk bild av att det skulle finnas massor med små fiskbutiker och privata försäljningar av kräftor i dessa tider och i dessa trakter, men icke. Vi kollade med varje ICA och Coop som vi passerade och vi frågade alla slussvärdarna men utan resultat. När jag ringde till ICA i Lyrestad och frågade fick jag napp. De hade inga Vätternkräftor men berättade att Maltes fiskaffär i Sjötorp www.maltesfisk.se  kunde vara ett alternativ. Jag ringer till Maltes och yes,

En riktig post

En riktig post

äntligen, de har det vi vill ha. För att vara på den säkra sidan ber jag att de lägger undan två kilo till dagen därpå. De noterar det och mitt namn och när jag frågar om de vill ha mitt mobilnummer svarar de – det behövs inte vi litar på dig. Det finns hopp om mänskligheten. När vi kom dit visade det sig vara en helt underbar liten fiskbutik och kräftorna var himmelskt goda. På kvällen hade vi en liten, men trevlig kräftskiva ombord. Ja, nu är vi alltså på väg tillbaka. Igår stannade vi till i Töreboda och vinkade av mamma som tog tåget till Stockholm. Vi, Sven-Bertil och jag fortsatte färden till Vassbacken. Ännu en av de mysiga och välordnade gästhamnarna efter vägen. I morse vaknade vi av att

Vädret varierar kraftigt, men så här fint var det på joggingturen i morse

Vädret varierar kraftigt, men så här fint var det på joggingturen i morse

solen sken och jag tog en joggingtur längs kanalen. En riktig kvalitetsmorgon. Vi tog av kapellet och tänkte ge oss av – då kom skuren. Vädret är mycket märkligt just nu, snabba kast mellan sol och skyfall. Just nu är vi i Karlsborg igen och hade tänkt oss vidare ut på Vättern, men det regnar och åskar så vi ligger stilla och avvaktar. Påpassligt nog köpte jag en rökt Vätternröding och hjortonsås på Maltes så det kommer inte att gå någon nöd på oss om vi blir kvar här i kväll.  Något som verkar högst sannolikt. Tur att vi har nytt kapell på båten för det är slagregn det handlar om.