Mat och vin eller vin och mat

Mat och vin eller vin och mat

img_8432Nu ska ni få ett tips på en riktigt bra present till den som har allt och som tycker om kulinariska upplevelser. Att själv belöna sig med denna upplevelse är heller ingen dum idé. Själv fick jag den här presenten i somras och utnyttjade den för ett par veckor sedan. Jag pratar om en heldag på Restaurangakademien, vilken höjdare. Tänk att en hel dag, under sakkunnig ledning, få lära sig nya saker, träffa trevliga människor och dessutom få laga mat, äta och dricka gott.

Det finns olika utbildningar att välja mellan. Jag valde ”Mat och vin i kombination”. Helt rätt val för mitt vidkommande. Michel Jamais, som är kock, sommelier, författare mm. var vår utbildare, instruktör och inspiratör. Totalt var vi 15 personer som hade samlats en lördagsmorgon för att lära oss mer om hur vi ska tänka när vi komponerar en måltid där god mat och goda drycker blir en bra kombination. Vi gick bl.a. igenom vilka grundsmaker som finns, hur smaksinnet fungerar, hur drycker förändras i mötet med maten och vilka egenskaper i drycken och i maten som styr mötet. Mycket intressant. Vår lärare slog också hål på myten om att det inte passar med vin till sparris och kronärtskockor. Han hävdade att det var en gammal kvarleva från den tiden då Stadshotellen serverade sparris med ägg och vinägrettsås. Tillbehör som alltså klassas som ”vinets fiender”. Han gav också en känga till Systembolagets klassificering som på en bild visar om ett visst vin passar till kött, fisk eller fågel. Det är inte grundråvaran som är utgångspunkten vid val av dryck, det är tillbehören. Vi fick också ett användbart citat: ”fett är rätt”. Kan vara bra att ha i bakhuvudet vid matlagning. Liksom att salt rundar av strävhet.

img_8438Efter teoripasset var det dags att laga mat. Vi var alltså femton personer som skulle dela in oss i fem grupper. På borden i det fina restaurangköket hade fem vinflaskor placerats ut. Var och en en fick välja ett vin och förhoppningsvis skulle uppdelningen mellan oss fungera. Och det gjorde det. Jag valde en flaska Chateauneuf-du-Pape, La Bernardine från vinhuset Chapoutier. Vinet är i huvudsak gjort på grenache. Ett fantastiskt trevligt vin visade det sig. Vi fick prova och efter det skulle vi komponera en maträtt utan recept. För personer som älskar mat var detta ett verkligt eldorado. Vi fick botanisera runt bland alla tänkbara råvaror och hade full frihet att välja. Tack och lov hade vi proffs i köket som kunde vägleda oss när vi hade frågor. Efter en stund bestämde vi oss för att steka kycklingbröst och till det servera en rotsakskräm och rödvinssås. Det trodde vi skulle passa bra till vinet. Den första utmaningen var att stycka några kycklingar. Här fick vi sakkunnig hjälp av Michel.

Efter några timmars arbete skulle vi avnjuta en avsmakningsmeny med fem rätter med tillhörande vin. Förutom vårt vin serverades champagne (blanc de noir), en tysk riesling, en sangiovese från Italien och en priorat från Spanien. Varje grupp hade ansvar för att servera och berätta om sin komposition. Måltiden började med en ostronsoppa, efterföljd av en ceviche, svamprisotto, vår kyckling och avslutades med en ryggbiff med chilibearnaise. Nu fick ni inga detaljer. Se det som en teaser och kolla bilderna. Maten skulle också serveras så att det blev en njutning för ögat. Och allt blev så himla gott och bra. Kombinationen av smaker var spännande och jag lärde mig massor.

Den här dagen gjorde mig glad. Jag fick massor av inspiration och nästa gång när jag vill belöna mig själv så kommer jag att återvända till Restaurangakademien. Det finns många fler spännande kurser. img_8455img_8449

img_8454

Här var jag för glupsk. Hade börjat äta innan jag tog bilden. Uppläggningen är egentligen riktigt snygg.

img_8450 img_8452

Upptäck Djurönäset i sommar

Upptäck Djurönäset i sommar

Ett av Sveriges största konferenshotell är en doldis på flera sätt. Det

Jan Johansen underhåller oss.

Jan Johansen underhåller oss.

ligger vackert inbäddat i naturen och syns knappt, varken från land eller från hav. Den stora omvandling som verksamheten genomgått de senaste åren är också något som inte alla känner till. Nu är det dags att upptäcka denna pärla i hjärtat av Stockholms skärgård. Jag är stolt över att ha varit med och bidragit till Djurönäsets utveckling och jag är glad för att jag då och då har möjlighet att komma på besök som privatgäst. Låt mig göra en kort tillbakablick så att ni förstår vad jag menar.

Ny altan utanför Seregården

Ny altan utanför Seregården

Djurönäset byggdes 1979 som en konferensanläggning för kurser, möten och utbildningar. Det var PTK som var initiativtagare och verksamheten drivs i stiftelseform (PTK:s utbildningsstiftelse). År 2008 blev jag tillfrågad om att gå in i styrelsen som extern representant från näringslivet. Jag tackade jag och det har jag aldrig ångrat. Under åren har denna anläggning kommit att bli en slags baby för mig och för övriga som deltagit på omvandlingsresan.
Idag är Djurönäset långt ifrån bara ett konferenshotell. Det är en plats för många typer av möten. Anläggningen är uppbyggd kring en huvudbyggnad och ett antal mindre hus avsedda för konferens, boende, fester mm. Smart konstruerat av de som tänkte till på sjuttiotalet. Potentialen och alternativen är många. Förutom att Djurönäset är perfekt för professionella möten under veckorna så är det idag ett ställe för rekreation och fest på helgerna och under sommaren.

Kvällssol vid Sjöboden

Kvällssol vid Sjöboden

Under sommaren händer det mycket på Djurönäset. En av de stora attraktionerna är härliga Sjöboden. En sommarkrog i västerläge med båthamn och bara några hundra meter från busshållplatsen. För många Värmdöbor är det dessutom cykelavstånd. Flera gånger i veckan kommer populära artister på besök och underhåller gästerna med glad musik. Förra veckan var vi där och lyssnade på Jan Johansen. Det blev en riktig ”feel good” kväll. Vem kan motstå att tralla med i ”Se på mig” eller sjunga ut i ett mellopotpurri. Vi rycktes i alla fall med av den goda stämningen. Dessutom hade vi denna kväll vädrets makter på vår sida. Svensk sommar när den är som bäst.

I år händer något extra. Då slår Djurönäset upp dörrarna för


Snart dags för invigning av Folkparken.

Snart dags för invigning av Folkparken.

Folkparken. Vem vill inte passa på att besöka den? Så vitt jag vet byggs det inte så många nya i Sverige. Jag var där för några dagar sedan och kollade in byggnaden och nu är verksamheten i full gång. Ser fram emot att gå dit nästa gång när jag är i Sverige. För mig som är uppväxt i Värmland med små och stora folkparker i min närhet är detta en riktig höjdare. Om en dryg vecka är det Skärgårdsfestival och det är ett tillfälle att upptäcka och få del av allt som Djurönäset har att erbjuda och då har Folkparken en central roll. Jag vill verkligen rekommendera alla som har möjlighet att åka dit. Där erbjuds, underhållning, lekar, god mat och dryck mm. En riktig happening för alla. Kolla in detaljerna på hemsidan.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

Idag är Djurönäset verkligen en mötesplats med många möjligheter. Där finns ett helt nyöppnat bastulandskap med en tjugofem meter lång pool, behandlingar av diverse slag, vedeldad bastu, badstrand, loungebar, vinotek, restaurang, AW på fredagar under terminerna, julbord, midsommarfirande etc. etc.

Det bästa med allt är den ständiga utvecklingen. Tack vare en engagerad ledning kommer nya förslag ständigt på styrelsens bord och det finns en omfattande plan där måsten av underhållskaraktär varvas med nya

Ny småbåtshamn på gång.

Ny småbåtshamn på gång.

kliv framåt. Ett av de senaste är den pågående utbyggnaden av en båthamn i sydvästra delen av Kanholmsfjärden (nedanför den byggnad som kallas Seregården). Den kommer att innebära nya möjligheter för livet i skärgården. Håll ögonen på den.
Nu har jag efter åtta år lämnat styrelsen, men jag kommer att följa utvecklingen med stort intresse. Jag är övertygade om att vi kommer att få se många spännande utvecklingssteg i takt med tiden och med respekt för det vackra läget i naturen. Mellan skog, himmel och hav.

Roxette – många hits i ösregnet

Roxette – många hits i ösregnet

Kontrasterna är stora den här sommaren. När det gäller vädret menar jag. Det var faktiskt lite av en chock att komma till Stockholm från Franska Rivieran förra veckan. Temperaturen i södra Europa är ovanligt hög och här är den ovanligt låg. Nåväl, vi klagar inte och kontraster är bra ur många synvinklar. Nu till saken. Vi hade fått biljetter till Roxettes konsert i Stockholm. En konsert som skulle hållas utomhus på Sjöhistoriska. Vi kollade vädret och vilken app vi än valde så var svaret entydigt. Det skulle vräka ner  – och det gjorde det. Under tre timmar stod vi tillsammans med 13.000 andra personer på den leråker som gräsmattan utanför museet förvandlats till.

Blött men glatt

Blött men glatt

Nu var det faktiskt värt besväret. Så snart de körde igång (efter förbandet) var det lätt att komma in i rätt sinnesstämning. Det blir också uppenbart hur många hits som duon producerat. Jag har stor beundran för det och erkänner gärna att jag är en stor fan av Per Gessle. I sammanhanget Roxette är det ett speciellt sound och Marie Fredrikssons röst gör mycket. Även under denna show gjorde Marie en stark insats. Inledningen var lite trevande men efter några låtar lyfte showen.

Jag ljuger inte om jag skriver att varenda låt som framfördes har varit

Röda, fina och vattentäta

Röda, fina och vattentäta

riktiga hits och publiken sjöng med hela tiden. En riktig nostalgitripp för oss som fick vara med. De bästa låtarna under kvällen var,  It must have been love (tänk att detta svenska par gjort soundtracket till en av världens mest sedda filmer – Pretty woman), Joyride och The Look. The Look var det sista extranumret och väntan på den gjorde att de flesta stod kvar under hela den regniga konserten. Ville inte missa den höjdpunkten.

Tack och lov hade vi klätt oss någorlunda ändamålsenligt. Och jag vill slå ett slag för gummistövlar. Ett utmärkt plagg som jag genom åren använt alldeles för lite. Torrskodda men ganska blöta återvände vi sedan hemåt.

 

Varför är det så ont om räksallad?

Varför är det så ont om räksallad?

Vi har alla våra laster. Jag brukar ju då och då skriva om några av mina – god mat och gott vin. Det är verkligen något som jag uppskattar och jag tror dessutom att jag bidrar med en del användbara tips, som till exempel förslag på restauranger och vingårdar. Nu ska jag avslöja ytterligare en last, som är helt oglamorös och ospännande. Det finns ingenting av tips eller råd i detta avslöjande, möjligen är det en och annan som känner igen sig och kan känna samhörighet med en förtappat själ som jag. Det kan möjligen också ändra bilden av mig något. Jag lever inte på ostron och champagne. Det är gott, men det är kontrasterna som gör det. Att längta efter något gör att upplevelsen blir starkare. Och ibland kan jag längta vansinnigt mycket efter varm korv med bröd på svenskt manér.

Idag är ibland. Dagens plan var att jag skulle äta lunch med några väninnor men av olika anledningar blev lunchen inställd. Trist på sitt sätt, men nu öppnade sig en möjlighet. Den att köpa en korv med bröd och räksallad. Något som jag kan längta efter när jag är i Frankrike. Mer än efter sill och kaviar faktiskt. Nu läste jag att Nordic Temtations i Antibes, som jag skrivit om tidigare, har utökat sortimentet med bl a räksallad, hurra för det.

Att uppbringa denna måltid visade sig dock inte vara helt enkelt. Det var till och med så svårt att jag till slut gav upp. Inte likt mig egentligen men jag var ju hungrig och tålamodet började ta slut. Jag vet inte hur många ställen jag idag har uppsökt för att köpa delikatessen men gått bet. Ja, korv och bröd finns överallt, men var är räksalladen? Jag har blivit erbjuden gurka och rostad lök, men räksallad verkar ha utgått ur sortimentet. I alla fall inne i centrala Stockholm. Mitt hopp, nästa gång suget kommer, ställer jag till någon mack. De har förhoppningsvis inte slutat med detta goda tillbehör. Idag fick det bli en korv med enbart senap och ketchup – jag gav upp helt enkelt.

Jag vet att räksallad innehåller tillsatser och knappast några räkor alls, det är fett/kaloririkt och mycket articifiellt i största allmänhet. Ändå är det gott. Jag lagar mycket mat, köper fina gärna närproducerade råvaror, tänker på näringsinnehåll och undviker det som gör mig tjock. Men ibland tillåter jag mig att vara olydiga mot mig själv och bejaka min svaga karaktär. Idag var en sån dag för mig. Nu blev det ju ingen räksallad, men lunchen var ändå knappast något under av nyttighet.

Det där med karaktär är inte enkelt. Visst är det lätt att ta till sig information om vad som är bäst i olika sammanhang. Det är dock inte lika enkelt att stå emot frestelser av olika slag. I mitt fall anser jag dock att detta snedsteg är ringa. En annan frestelse som det är lätt att falla för i Sverige är fenomenet lösgodis. Något som inte finns i Frankrike (jo det finns men smakar annorlunda). Det suget jag lyckats vänja mig av med. Men nästa gång jag tankar blir det räksallad, jag lovar.

Ett hål i väggen och Tusen bitar

Ett hål i väggen

Ett hål i väggen

Jag vet inte riktigt vad jag gjort av min tid den senaste veckan, men det har inte varit långtråkigt. Som ni redan har förstått har det blivit en del familjeliv och umgänge med barnbarn. Det har även inträffat någon slags bostadsboom i familjen. Under loppet av ett par dagar hade det både köpts och sålts lägenheter och ett antal rokader kommer att genomföras, men då är vi tillbaka i Antibes. Jag måste dock stanna upp ett tag och reflektera kring bostadspriserna i Stockholm. Det är en prisutveckling som är exceptionell. Jag tror inte på någon bubbla, men hoppas och tror att prisnivån inte fortsätter att stiga i samma takt som hittills. Vilka kommer då att ha råd att bo i Sveriges vackra huvudstad?

Under veckan har vi även idkat uteliv. Jag har de förträffliga böckerna Helkväll Sthlm Krog&Kultur och Bar&Bio  http://helkvallsthlm.se/helkvallsthlm/index.php. Idén med böckerna är att få ut  soffliggare och erbjuder bl a en gratis varmrätt på ett antal utvalda restauranger. Ett himla bra koncept tycker jag.  Läs gärna mer på  hemsidan. Nu är det ju så att böckerna för 2014 håller på att ”gå ut”. Alla restaurangerbjudanden upphör vid årsskiftet och det gäller alltså att passa på. Och vi har passat på. Tänk hur lätt det är att bli styrd. Ibland kan det vara negativt, men i det här fallet är det positivt. Vi har verkligen upplevt utelivet i Stockholm och ingenting har vi ångrat.

Härom kvällen bestämde vi oss för att utnyttja ett bioerbjudande och avsluta med ett restaurangbesök. En riktig helkväll med andra ord. Ganska snabbt bestämde vi oss för att gå på Grand och se Tusen Bitar, filmen om Björn Afzelius. En fantastiskt bra film som jag varmt kan rekommendera. Jag har aldrig varit särskilt vänsterorienterad rent politiskt, men alltid haft respekt för de som kämpat mot orättvisor och förtryck. I ärlighetens namn har jag inte reflekterat så mycket över budskapen i Björn Afzelius texter, men alltid gillat hans musik. Filmen är en ömsint skildring av en människas liv, som berör oavsett inställning till politik eller musik. Se den!

Efter att ha hämtat ut biljetterna kände vi för att få i oss en liten munsbit. Inte för stor för vi skulle ju ät middag lite senare. I kvarteren i närheten av

Varmt, mysigt och gott

Varmt, mysigt och gott

biografen lyste en skylt emot oss i höstregnet – en Tapasbar uppenbarade sig och vi gick in. Ni som undrar över inläggets rubrik får nu förklaringen. Detta hål i väggen, som heter Aqui, visade sig vara ett riktigt höjdarställe http://www.aquitapas.se/ . Egentligen fanns det inga lediga bord, men efter att ha förklarat att vi bara skulle stanna en kort stund så var vi välkomna. Medan vi satt där fylldes lokalen och stämningen blev genast hög. På menyn fanns mängder av små rätter och de flesta sällskap tog in ett antal och delade på. Jag blev så sugen på att gå hit igen för att äta mig mätt. Ett perfekt ställe att samlas på för att äta och umgås. Fungerar både för små och stora sällskap. Personalen var dessutom både snabba och trevliga och det lilla vi åt var mumsigt.

Nu var vi ju självpåtaget strängt förbjudna att bli mätta. Det skulle vi ju bli på Gylldene Freden, som är en av de utvalda restaurangerna i boken http://gyldenefreden.se/swe/start.html . Av de restauranger jag hittills provat i sammanhanget är denna den bästa. En klassiker både vad gäller mat, stämning och atmosfär. Jag hade inte varit där på många år och nu var det hög tid. Fortsätter de i samma stil, vilket är högst sannolikt, så kommer det att bli fler besök. Hoppas att de är med även i nästa års upplaga.

 

Rolling Stones – jag var där!

Rolling Stones – jag var där!

Keith Richards i högform

Keith Richards i högform

Jag har länge velat uppleva Rolling Stones live, men hade lite gett upp hoppet. Det blir nog inga fler konserter, trodde jag. Gubbarna är ju över sjuttio år och borde vara ganska slitna vid det här laget. Pengar kan ju knappast heller vara ett incitament för att dra ut på turné. Ok, jag får stå mitt kast har jag tänkt vid ett antal tillfällen när jag slagits av att jag missat världens, genom tiderna, bästa och mest seglivade rockband.

En morgon i Antibes för någon månad sedan satt jag och googlade på Rolling Stones, i den händelse att det möjligen skulle bli en ny

Regnet öste ner, tur att det var en inomhuskonsert

Regnet öste ner, tur att det var en inomhuskonsert

turné. Det jag inte kände till vid det tillfället var ”The Rolling Stones 14 on fire tour”. Möjligen en konsekvens av att bo Frankrike och inte alltid ha koll på vad som händer i Sverige. I vilket fall konstaterade jag att de skulle spela i Stockholm den 1 juli och då skulle vi vara i Sverige. Snabb som en kobra kollade jag upp biljettläget och givetvis var det utsålt och den möjlighet som fanns var att köpa på andrahandsmarknaden. Hjärnan fick vid detta tillfälle helt stå tillbaka till förmån för hjärtat, som fick maximalt utrymme. Som om denna dag var den sista kastade jag mig över de två biljetter jag hittade via företaget Ticket2, bokade och betalade. Nu var detta

Biljetterna kom och de var äkta

Biljetterna kom och de var äkta

andrahandsmarknaden och priset var därefter, men ok det skulle det vara värt. Min man som är lite mer kritisk än jag, i lägen som detta, började genast att kolla upp företaget. Omdömena gick isär och jag bestämde mig för att trots att lita på att biljetterna skulle komma och att de skulle vara äkta.

Väl tillbaka i Sverige kom så småningom ett rekommenderat brev som innehöll två biljetter. De såg äkta ut, vilket de tack och lov visade sig vara. På biljetterna framgick även ursprungspriset, suck. Men, jag står mitt kast. Jag var inte på hugget när biljetterna släpptes.

Igår kväll var det dags. I hällande regn begav vi oss i god tid till Tele2 Arena. Vi var i så god tid att vi fick plats i parkeringsgaraget. Väl ute ur det möttes vi av en ringlande kö och det var guldläge för alla som säljer regnponchos. Vi avstod kön, eftersom vi hade numrerade biljetter, och hittade istället ett trevligt matställe där vi kunde sitta och äta i lugn och ro. Ja, lugn och ro var förresten fel uttryck. Uppvärmning inför konserten är mer lämpligt. Stämningen i hela området var hög och det fullkomligt kryllade av människor överallt. Människor som verkligen kommit dit för att de älskar Rolling Stones.

Som alltid vid stora konserter är det mycket runt omkring. Det är försäljning av prylar och av mat och dryck. Innan huvudartisterna RS 9kommer in på scenen är det också ett eller flera förband. Vi bänkade oss vid halv nio och strax efter nio drog de igång inför en fullsatt arena, vilket innebär ca fyrtiotusen människor. Jag måste ge en eloge till själva arenan. All logistik fungerade utmärkt och allt det som är viktigt vid själva framträdandet var excellent. Du ser och hör bra var du än befinner dig i den gigantiska lokalen. Trots att vi satt en bra bit från scenen så kändes allt mycket närvarande.

Och vilken show det blev. Värd varenda krona.

Charlie Watts in action

Charlie Watts in action

De drog igång i högt tempo med ”Jumping jack flash”. Tempot höll i sig under hela den drygt två timmar långa rockkonserten. Ja, det var verkligen rock and roll när det är som allra bäst. Utförd av ett band som nästa år stått på scen tillsammans i femtio år – respekt. Själv är jag en stor beundrare av Mick Jagger och att få uppleva honom live och i högform var en ren njutning. Han har en helt osannolik kropp och spelar trots sina dryga sjuttio år på sin sexighet. Konstigt vore det annars, det är ju en del av hans varumärke. Jag noterar särskilt hans långärmade svarta, lite lätt genomskinliga, T-shirt. Subtilt och precis lagom utmanande, givetvis väl genomtänkt. När han pojkaktigt hoppar omkring på scenen så exponerar han verkligen sin läckert androgyna gestalt. Håret ser ut som på en tonåring, lagom självlockigt och nytvättat. Det liksom fladdrar naturligt när han som en gymnast rör sig, utan att verka nämnvärt trött – inte ens efter två timmar.

Under uppträdandet framför de många gamla godingar och några lite nyare. Min favorit under kvällen var trots allt Gimme shelter som var helt brilliant framförd. Honky tonk women lämnade inte heller någon besviken. Jag var också glad att få lyssna på Angie, som är en av mina absoluta favoritlåtar ever. Allt var proffsigt och framfört med inlevelse och engagemang. Inramningen var tämligen avskalad och vi slapp onödiga specialeffekter. Fenomenet Rolling Stones stod på scenen och det var fullt fokus på bandet.

En reflektion utanför själva programmet. Hur kommer det sig att dessa herrar fortfarande kan leverera i absolut världsklass. Det är inte en fråga om image, de är verkligen i toppformRS 11 hela gänget. Frågan är om det är en lycklig kombination av medicinska förutsättningar eller något annat. Jag har bl a läst en relativt nyutkommer bok om Mick Jagger och det är knappast en skolbok i konsten att leva hälsosamt. Livet är inte rättvist. Igår var det i alla fall rättvist emot mig. Jag fick förmånen att verkligen njuta av fantastisk kväll.

Får jag tillfället igen så kommer jag att göra om det, men då tänker jag köpa ståplats så att jag kan rocka loss ordentligt!

Bara jag slipper linda upp slangen….

Plantera 4Min, fortfarande relativt nya, frihet har tagit sig nya och oväntade uttryck. Det jag inte trodde var möjligt har nu inträffat och slagit till med full kraft. Jag har helt otippat gått igång på trädgårdsarbete. Ja, ni som känner mig väl vet att det aldrig har varit min paradgren och undrar kanske om jag är vid mina sinnens fulla bruk. Och det tror jag att jag är – faktiskt.

Vi håller på att fixa till vår tomt i Stavsnäs By och jag trodde i min enfald att jag skulle vara nöjd med lite enklare planering och en gräsmatta som på ett naturligt sätt skulle sammanfogas med de fina skogspartierna. Det var vad jag trodde innan jag började botanisera i sortimentet på Zetas handelsträdgård. Oj, så mycket fina växter det finns och jag har fått ett habegär som jag inte upplevt på länge. Den senaste veckan har jag varit där tre gånger och har nu belagt mig själv med förbud att shoppa växter.

Plantera 3Jag har inte bara handlat, jag har också med egen kraft sett till att buskar och blommor kommit ner i jorden. Idag har jag t ex blandat rhododendronjord med någon slags mull och planteringsjord för att vår buske ska få de bästa förutsättningarna att slå rot och frodas. Inom alla intressegrenar finns det väl utvecklade specialprodukter som ska få oss konsumenter att förstå att vi inte kommer att lyckas om vi inte köper det bästa. Jag har gått på det till en viss gräns. Om mina blommor ska få ett långt liv måste de härdas från början så jag får inte skämma bort dem för mycket.

Då och då får jag frågan om vad jag sysselsätter mig med på dagarna. Frågan tar ofta sin utgångspunkt i att mitt arbete tidigare varit en livsstil, som det är för många med krävande jobb. Därmed blir det också en norm för hur tillvaron ska vara. Mitt sätt att se på hur jag använder min tid har kraftigt förändrats det senaste halvåret. Liksom tidigare går jag in för allt jag gör med fullt engagemang och energi, men jag har ingen arbetsgivare som styr min agenda. Det öppnar sig ständigt nya intressanta dörrar som jag kan glänta på om jag vill. Friheten att kunna göra det är ovärderlig och det finns så många spännande dörrar som leder till nya upptäckter.

Att det är roligt att plantera är en ny upptäckt. Jag är uppväxt med trädgårdar som jag aldrig varit särskilt engagerad i. Som vuxen har jag mestadels bott i villa och aldrig Plantera 1brytt mig särskilt mycket om trädgårdsarbete – inte alls om jag ska vara helt ärlig. Det har till och med varit så illa att jag inte sett skillnad mellan ogräs och planterade blommor. Något som en fd granne på Lidingö då och då påpekar med glimten i ögat. När vi bodde i Umeå kommer jag ihåg att vi fick anonyma brev och telefonsamtal, troligtvis från en före detta ägare till fastigheten, som uppmanade oss att snygga till på tomten.

Så ska det inte bli den här gången. Jag har kommit till insikt om att det faktiskt är något speciellt med att plantera. Att få sätta något i jorden och sedan förhoppningsvis se hur det växer är framåtriktat och konstruktivt. Lite som livets gång om jag dristar mig till att göra den jämförelsen. Det är dessutom vackert med blommor. Utmaningen är att köpa de som är någorlunda lättskötta och passar i den jordmån och det klimat som vi har här ute. Självbevarelsedriften är dock tillräckligt stark och jag avstår tills vidare de mer komplicerade arterna.

Plantera 2Hur som helst – allt ska skötas och så här initialt är det viktigt att vattna ordentligt. Det är roligt att vattna tycker jag. Jag har alltid gillat vatten i de flesta sammanhang. Att vattna växter som gror är hur kul som helst. Men nu till det jobbiga – vattenslangen. Hur jag än gör så blir det trassel av alltihopa. Slangen viker sig, kopplingen lossnar och jag blir irriterad. Allra mest irriterad blir jag när jag ska linda upp slangen på den fina hållare som min man skruvat fast på väggen. Jag får helt enkelt inte till det. Om Sven-Bertil gör det istället blir det mycket, mycket, mycket bättre tänker jag. Tar en bild på eländet och sätter mig och skriver istället.