Lyxlunch till rimligt pris

Lyxlunch till rimligt pris

Dagens meny

Att äta goda luncher är många gånger prisvärt i Frankrike. Det är dessutom av andra skäl bättre att äta en rejäl långlunch än en sen middag med många rätter. Både plånboken och magen mår bra av att satsa på lunchen.

Första gången vi besökte Alain Llorca var i Mougins 2003. Han hade då övertagit den välrenommerade  restauragen Moulin de Mougins efter Roger Vergé. En av Frankrikes

Varför inte ett glas champagne?

mesta namnkunniga kockar, som drivit verksamheten i hela 34 år. Verkligen ett anseende att förvalta. Tyvärr missade vi Vergé, men Llorca fick vi uppleva ett antal gånger. Fantastiska luncher i en outstandig miljö.

Nu driver Alain Llorca ett antal restauranger mellan Vallauris och

En förrätt med sparris

Nice. Stax nedanför Saint Paul de Vence, i Colle-sur- Loup ligger krogen som just heter Restaurant Alain Llorca. Den har en stjärna i Guide Michelin och är Llorcas ”flaggskepp” Att äta lunch där är en upplevelse för alla sinnen. Här serveras vällagad, välkomponerad  och vacker mat. Lokalt producerad och alltid färsk. Desserterna är i en division för sig. Det är konstverk komponerade av brodern, Jean-Michel Llorca. Givetvis har de också en förstklassig vinlista.

M sommelier

Vi var där för en vecka sedan med goda vänner. Mottagande är som det sig bör på den här typen av restaurang. Ett antal personer som har olika roller tar hand om oss på bästa sätt. Detta var en dag när regnet vräkte ner och istället för att njuta av den vackra utsikten på terassen kunde fick vi uppleva mysstämning när det smattrade på taket.  Helt okej det också.

Men nu till maten och det förmånliga luncherbjudandet. För 62 euros får du en trerätters meny, som även inkluderar två varianter av amuse bouche och kakor till kaffet. Vin, vatten och kaffe ingår också. För den som avstår från vinet är priset 42 euros. Bland rätterna finns det tre val att göra i varje kategori. Och det är inga lätta val. Den här gången var vi ett sällskap på sex personer och eftersom vi valde olika fick vi en test av samtliga nio varianter. Allt var supergott. Själv var jag mest nöjd över att ha valt Boulette d’agneau au foie gras (lammköttbulle med gåslever) till varmrätt. Den var ”one of a kind”.

Lammköttfärsbulle, mums

Vinet som serverades var väl utvalt och vi fick välja ett glas till förrätten och ett till varmrätten. Om så önskas går det också att få lite påfyllning. Det gäller bara att hålla sig väl med den påpasslige sommelieren.

Desserterna är som sagt i en division för sig. Vi presenterades ett urval

Dagens fina fisken

av läckerheter och det var bara att välja och vraka. Själv höll jag mig till en fruktsallad den här gången. Jag kände att jag inte pallade mer efter lammköttbullen.

För den som vill satsa på en god och festlig lunch tycker jag att detta är ett mycket bra alternativ. Maten är verkligen tillagad med all omsorg och innehåller ingenting krångligt

Kalven var inte heller så dum

eller udda. Enligt mitt sätt att resonera. Ibland kan jag tycka att vissa kombinationer blir för avancerade. Fräscha råvaror i god kombination passar mig. Det verkade ha passat hela vårt sällskap och vi åkte mätta och nöjda därifrån. För oss blev det ingen middag den kvällen.

Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

I onsdags vaknade jag upp till beskedet att Sven-Erik Magnusson är död. Min barndoms idol som jag aldrig upphört att beundra. Det blev en sorglig morgon.

Jag är uppvuxen i Värmland och har tidiga minnen av Sven-Erik Magnusson. Redan när jag gick på lågstadiet tyckte jag att han både var snygg och sjöng bra. Det blev en slags kärlek på distans. Avståndet var dock inte alltför långt och jag fick min pappa att köra bil till Slottsbron och glida förbi utanför favoritens hus. Min fina och lojala mormor ställde också upp. Hon ringde till Sven-Erik ett antal gånger för min räkning, men fick alltid svaret att han inte var hemma. Tålmodigt och trevligt svarade den person som jag antar var hans mamma. Hon var antagligen luttrad.

En viktig händelse i mitt unga liv var när jag skulle få en överraskning av mina föräldrar. Vi skulle åka in till Karlstad med ett hemligt mål i sikte. Året var 1966 och jag var åtta år. När vi kommer in till ”stan” parkerar pappa utanför Ströms, som var en musikaffär. Därinne sitter hela Sven Ingvars för att signera sin nya singel ”Vid din sida”. Jag blev  ägare av skivan med namnteckningar av gruppens samtliga fem medlemmar. Och jag fick träffa Sven-Erik. Gissa om jag var lycklig.

Åren går och jag följde hela tiden Sven Ingvars. Nästa fas där minnen etsat sig fast är tonårsperiden. Jag säger bara Sandgrund. Detta danspalats förknippat med så många upplevelser. Även om bandet inte var ett renodlat dansband så gick de utmärkt att dansa till. En låt som påminner om den här tiden är ”Jag vill resa bort”. Det gick på högvarv den sommar när vi drack våra sista mellanöl innan vi på något listigt sätt skulle ta oss in i Mariebergsskogen. Vilka tider. Nej, ni får inte veta mer än så.

Nästa tydliga minne är när CD:n med låtar som ”Ett hus till salu” och ”Lika ung som då” lanserades. Då var vi nyinflyyade i en stor villa och ägnade en hel påskhelg åt att putsa fönster. Vilken tur att vi hade så bra musik i bakgrunden. Det underlättade putsningen.

Sista gången jag såg Sven Ingvars live var på Skansen för ungefär tio år sedan. Även det blev ett starkt minne och de presenterade en kavalkad av kända låtar. Lätta att sjunga med i. Svårt att låta bli. Sven-Erik Magnussson inspirerade och spred glädje. Mina barn som visste om min beundran kollade upp möjligheten att anlita honom vid min femtioårsfest. Tanken var god. Men, det skulle ha ätit upp hela projektets budget och lite till. Vill dock tillägga att jag inte missunnade dem att ta betalt.

På senare tid har jag fått glädjen att uppleva mina barnbarns förtjusning i Sven Ingvars. De plockar alltid fram en speciell CD som de vill lyssna på och dansa till. God smak de har de små tjejerna. Bra musik, väl framförd, står sig uppenbarligen.

Sven-Erik Magnusson har skänkt mig mycket glädje. Musiken och minnen förknippade med den. Jag tycker också att han hade en speciell utstrålning. Han spred glädje och inspiration och det finns många goda anledningar till varför han blev så folkkär. Det här var min berättelse. Med all respekt.

 

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Jag kom tillbaka till Antibes efter några veckor i Sverige och och nu möter jag våren. Vädret är fantastiskt och vi kan verkligen njuta av fina stunder utomhus. Förutom klimatet så finns det många andra olikheter mellan Frankrike och Sverige. Min utgångspunkt är alltid att ta seden dit jag kommer och försöker undvika att värdera olika beteenden eller kulturyttringar. Jag trivs verkligen både här och där. Vissa beteenden skulle dock med fördel kunna exporteras till Sverige. Det finns givetvis det som skulle kunna gå andra vägen också men det tar jag i något annat inlägg.

Nu tänker jag skriva om att vara artig och om att hälsa på varandra. Där är Frankrike ett föredöme enligt min uppfattning. Här hälsar vi på varandra när vi möts i olika sammanhang och vi säger adjö när vi lämnar. Vi tackar varandra och vi är artiga när vi handlar eller beställer. Låt mig ta några exempel.

Jag har under en tid regelbundet besökt en sjukgymnast för en axelskada. Varje gång någon kommer in i väntrummet tittar personen sig omkring och säger bonjour messieurs-dames. Vi som sitter där hälsar tillbaka. När någon lämnar lokalen säger de au revoir. Går du in i en butik så är det självklart att söka ögonkontakt med den eller de som arbetar där och hälsa på honom eller henne. Du kommer ju in i någons butik och då är det viktigt att uppträda artigt. Du är ju gäst. På motsvarande sätt tackar du för dig när du går där ifrån. När du köper bröd är det ”une baguette s’il vous plaît” som gäller. Om du åker buss så hälsar du givetvis också, men framför allt så tackar du chauffören när du kliver av. Kommer du in i en fransk frukostmatsal på ett hotell är det självklart att hälsa på övriga gäster. När vi går ut genom vår port på dagarna hälsar vi alltid på dem vi möter ”bonjour madame eller bonjour monsieur”. På kvällen är det bon soir och bon soirée som gäller. Och så vidare.

Det är trevligt att hälsa och det bidrar till stämningen i gemensamma rum och i möten mellan människor. När jag var liten var jag enligt uppgift mycket intresserad av främmande människor och slog mig gärna i slang med olika personer på bussar och tåg. Känner på flera sätt igen mig själv genom ett av mina barnbarn som gärna pratar med okända personer och hälsar på alla hon möter. Det är uppfriskande.  Även om det kan vara påfrestande med pratsamma barn så är det positivt och trevligt att bli sedd. Så fördelarna överväger eventuella nackdelar. Tyvärr är jag själv inte lika spontan längre och betydligt mer avvaktande innan jag börjar prata med någon som är helt främmande för mig.

Det är givetvis en grov generalisering att påstå att alla svenskar är stela och tittar ner i backen inför mötet med de vi inte känner. Ur ett kollektivt perspektiv är det ändå ett faktum att franska personer är artigare än svenskar. Det ligger i kulturen. Jag vill absolut inte plädera för att vi alltid ska prata med okända personer om vi inte känner för det. Det är vars och ens ensak. Även om det kan vara en bra idé att ibland ta ut svängarna lite mer. Skulle dock vilja slå ett slag för artigheten. Det är trevligt med människor som hälsar på varandra i ett väntrum. Att tacka för sig när vi lämnar en butik är också en snygg gest. Jag försöker tänka franskt när jag är i Sverige. Inte alltid helt intuitivt, men det går om jag ger mig tusan på det. Kanske dags att importera lite fransk artighet till Sverige?

 

En heldag i tryffelland

En heldag i tryffelland

Vi har varit i Alba och upplevt vit tryffel. Det är den dyraste och mest exklusiva tryffeln. Den finns att tillgå under en begränsad tid under hösten. Den svarta tryffeln är mer tillgänglig för den som bor på Rivieran. Trots att vi vistats och bott här nere i många år har vi hittills aldrig upplevt en tryffelmarknad, men förra veckan var det dags. Vi behövde en knuff och lite handfast guidning.

Ett par av våra goda vänner som är riktiga tryffelentusiaster frågade om vi skulle göra en gemensam utflykt till Aups. Det är en liten by strax norr om Lorgues som varje torsdag förmiddag under säsongen har en tryffelmarknad. Säsongen pågår mellan slutet av november och till början av mars. Den här dagen var en riktig vinterdag med rivieramått mätt. Temperaturen låg kring nollstrecket och himlen var klarblå. Riktigt kyligt men vackert. Under färden gällde det också att hålla koll på eventuella isfläckar. Vid tiotiden var vi framme och började med att besöka det lokala tryffelmuseet och vi inhandlade en ”affettatartuffi”. Det är en tryffelmandolin, vilket är ett måste för att få ut det mesta av den svarta knölen. Tunna skivor gör att vi kan få ut mesta möjliga eftersom det är ytorna som ger den karaktäristiska smakupplevelsen. Det gäller alltså att få ut så många skivor som möjligt. Vi var ju inställda på att handla så mandolinen blev en given start på vår tryffeldag.

Nästa moment blev ett besök på ett café ”Tryffelgrisen”. Ett typiskt litet café med tryffelrelaterade väggdekorationer. Den mest utmärkande är tryffelgrisen som tittade på oss medan vi avnjöt var sin kaffe med croissant. Innan besöket på marknaden ville vi givetvis spana in det lokala utbudet av butiker. Vi fastnade snabbt i en liten affär som sålde egentillverkade föremål av olivträd. Jag fortsatte att shoppa och här blev det bland annat en fin skärbräda eller snarare uppläggningsfat.

Och nu var det dags för marknaden. Där fanns ett antal stånd där tryffel såldes av olika lokala tryffelplockare. Dagspriset på varan, tuber melanosporum, låg mellan 80 och 90 € per kilo, vilket innebar att en liten tryffel kostade cirka 15€. Vi köpte en sån som vi lindade in i hushållspapper och förvarar i en glasburk. Den ska dock ätas inom en vecka. Det kommer vi att göra och jag ser fram emot att testa mandolinen. På marknaden fanns också en del förädlade produkter av typen tryffeltapenade, tryffelolja och tryffelrisotto. Det doftade gott i den röda Volvon kan jag berätta.

Efter marknaden besökte vi en lokal ostbutik som givetvis sålde ostar med tryffel i. Även här shoppade vi loss. Sedan var det dags att åka tillbaka mot Lorgues där vi hade bokat bord på det legendariska restaurangen Chez Bruno. Men på vägen passerade vi några vingårdar och bestämde oss för att göra ett nedslag på Chateau Thuerry i Villecroze. En bra vingård med goda viner. Vi köpte Les Abeillons Rouge 2011. Vet inte om det passar till tryffel men vi kommer att testa.

Dagens sista stopp var alltså Chez Bruno. Denna omtalade enstjärniga restaurang som bara serverar tryffelmenyer. Det är alltså tryffel i allt. Eftersom tryffel trivs med grädde, potatis och ägg så förstår ni vidden av denna måltid. Allt smakade utmärkt med gav också ordet matkoma ett ansikte. Jag tror sällan att jag varit så mätt efter en måltid. Det blev ingen middag den kvällen och nästan ingen frukost dagen därpå. Nu har vi återhämtat oss och vi är så glada över att ha gjort detta besök.

Hela utflykten blev lyckad och jag kan varmt rekommendera en utflykt till Aups. För den som inte vill äta lunch hos Bruno finns det många trevliga alternativ, dels i Aups dels i de olika byarna efter vägen. Under resan befinner vi oss också i ett område med många vingårdar. Det är bara att botanisera.

God Jul med marknad  i Antibes

God Jul med marknad i Antibes

img_1781Var och hur skulle vi fira jul i år? Många svenskar som bor på Rivieran åker hem över jul för att njuta av svenska traditioner och umgås med nära och kära. I år hade våra barn valt andra sällskap, så vi bestämde oss för att vara kvar här nere över jul. Ett bra val har det visat sig än så länge. Hela december har hittills varit helt fantastisk. Det ligger ett stabilt högtryck över området och vi njuter av klarblå himmel varje dag. Dagar som varar några timmar längre än i Sverige så här års. Nätterna är klara och lite svala men vad gör det. I natt lyste fullmånen så starkt att jag vaknade av ljuset. Vädret är viktigt, eller hur?

Det är fint i Sverige också och vi har förmånen att kunna välja bland två bra alternativ. Jag måste dock img_1814erkänna att jag saknar de vita jularna i Sverige. Under min uppväxt i Värmland och mina fjorton år i Västerbotten var det alltid snö. Vi tog ofta vår julgran i skogen (helt lagligt) och vissa vintrar kunde det vara ner mot 30 grader minus. Det var rejält kallt, men även det förknippat med högtryck och ljus. Och det mysiga med att komma in i värmen igen.

Nu är vi i alla fall i Antibes och här är det en härlig julstämning. Det är många människor i farten och hela staden är dekorerad med ljusgirlanger i diverse format. Allt ifrån kometen vid kapellet intill fyren till trikoloren som lyser upp Fort Carré. Att ta en kvällspromenad ner på stan är ett rent nöje och det gör vi ofta.

img_1784Det allra bästa just nu är julmarknaden som i år har fått sin plats mellan muren och båthamnen. En stor öppen yta ämnad att kunna rymma olika event. Många städer har sina marknader så här års och den i Antibes är fantastiskt trevlig. Den är precis som staden, öppen, tillgänglig och lagom stor för min smak. Det som direkt drar till sig uppmärksamhet är pariserhjulet som även det är kraftigt upplyst och färgsättningen varierar. På marknaden finns också en skridskobana där personer i olika åldrar testar sin förmåga att åka. Det finns en plats för kareoke där barnen sjunger för fulla muggar. Givetvis finns också en traditionell karusell.

Nu har vi ju inga barn i vår omgivning just nu så vid våra besök fokuserar på de olika stånd som finns. img_1813Dels är det försäljning av hantverk och smycken, dels erbjuds förplägnad av diverse slag. Det finns Vin chaud, Bretzel med Alsacevin, Socca, varm choklad, goda bakverk och ett helt stånd med Nutella, med mera. Och nu till det allra bästa enligt min uppfattning, Champagne och ostron. Det är både gott och festligt och alltid rätt. Kan funka som lunch, ”eftermiddagsfika” eller förrätt innan middagen. Det är bara att välja. För det facila priset av 19 Euro får du 12 ostron och två glas vin. Svårslaget måste jag säga. Dessutom är ostronen stora och kalla.

img_1795Vi tar helt enkelt seden dit vi kommer, vilket är ganska enkelt. Under själva julafton kommer vi att äta sill till lunch, men där upphör den svenska traditionen för i år. Nästa år kanske det blir Sverige med julskinka, vem vet. Var sak har sin tid och det gäller att fånga dagen så som den erbjuds.

img_1811img_1816

Mat och vin eller vin och mat

Mat och vin eller vin och mat

img_8432Nu ska ni få ett tips på en riktigt bra present till den som har allt och som tycker om kulinariska upplevelser. Att själv belöna sig med denna upplevelse är heller ingen dum idé. Själv fick jag den här presenten i somras och utnyttjade den för ett par veckor sedan. Jag pratar om en heldag på Restaurangakademien, vilken höjdare. Tänk att en hel dag, under sakkunnig ledning, få lära sig nya saker, träffa trevliga människor och dessutom få laga mat, äta och dricka gott.

Det finns olika utbildningar att välja mellan. Jag valde ”Mat och vin i kombination”. Helt rätt val för mitt vidkommande. Michel Jamais, som är kock, sommelier, författare mm. var vår utbildare, instruktör och inspiratör. Totalt var vi 15 personer som hade samlats en lördagsmorgon för att lära oss mer om hur vi ska tänka när vi komponerar en måltid där god mat och goda drycker blir en bra kombination. Vi gick bl.a. igenom vilka grundsmaker som finns, hur smaksinnet fungerar, hur drycker förändras i mötet med maten och vilka egenskaper i drycken och i maten som styr mötet. Mycket intressant. Vår lärare slog också hål på myten om att det inte passar med vin till sparris och kronärtskockor. Han hävdade att det var en gammal kvarleva från den tiden då Stadshotellen serverade sparris med ägg och vinägrettsås. Tillbehör som alltså klassas som ”vinets fiender”. Han gav också en känga till Systembolagets klassificering som på en bild visar om ett visst vin passar till kött, fisk eller fågel. Det är inte grundråvaran som är utgångspunkten vid val av dryck, det är tillbehören. Vi fick också ett användbart citat: ”fett är rätt”. Kan vara bra att ha i bakhuvudet vid matlagning. Liksom att salt rundar av strävhet.

img_8438Efter teoripasset var det dags att laga mat. Vi var alltså femton personer som skulle dela in oss i fem grupper. På borden i det fina restaurangköket hade fem vinflaskor placerats ut. Var och en en fick välja ett vin och förhoppningsvis skulle uppdelningen mellan oss fungera. Och det gjorde det. Jag valde en flaska Chateauneuf-du-Pape, La Bernardine från vinhuset Chapoutier. Vinet är i huvudsak gjort på grenache. Ett fantastiskt trevligt vin visade det sig. Vi fick prova och efter det skulle vi komponera en maträtt utan recept. För personer som älskar mat var detta ett verkligt eldorado. Vi fick botanisera runt bland alla tänkbara råvaror och hade full frihet att välja. Tack och lov hade vi proffs i köket som kunde vägleda oss när vi hade frågor. Efter en stund bestämde vi oss för att steka kycklingbröst och till det servera en rotsakskräm och rödvinssås. Det trodde vi skulle passa bra till vinet. Den första utmaningen var att stycka några kycklingar. Här fick vi sakkunnig hjälp av Michel.

Efter några timmars arbete skulle vi avnjuta en avsmakningsmeny med fem rätter med tillhörande vin. Förutom vårt vin serverades champagne (blanc de noir), en tysk riesling, en sangiovese från Italien och en priorat från Spanien. Varje grupp hade ansvar för att servera och berätta om sin komposition. Måltiden började med en ostronsoppa, efterföljd av en ceviche, svamprisotto, vår kyckling och avslutades med en ryggbiff med chilibearnaise. Nu fick ni inga detaljer. Se det som en teaser och kolla bilderna. Maten skulle också serveras så att det blev en njutning för ögat. Och allt blev så himla gott och bra. Kombinationen av smaker var spännande och jag lärde mig massor.

Den här dagen gjorde mig glad. Jag fick massor av inspiration och nästa gång när jag vill belöna mig själv så kommer jag att återvända till Restaurangakademien. Det finns många fler spännande kurser. img_8455img_8449

img_8454

Här var jag för glupsk. Hade börjat äta innan jag tog bilden. Uppläggningen är egentligen riktigt snygg.

img_8450 img_8452

En krånglig från Antibes

En krånglig från Antibes

img_3847Under arbetet med att skriva boken om Hållbara affärer har min kunskap och mina insikter om vad jag som individ kan göra för att leva mer hållbart ökat. En av mina absolut värsta miljösynder är transporterna, något som jag delar med många andra. När vi skulle resa till Sverige för att lansera boken bestämde vi oss därför för att ta tåget. Vi ville prova hur det fungerar och försökte också förena nytta med nöje. Det är aldrig fel att hitta positiva synergier.

Här går det undan

Här går det undan

Något som jag funderat mycket kring de senaste åren är varför tågtrafiken inte är mer utvecklad och samordnad. Min teori och mina antaganden var att det finns potential. Givetvis kommer det alltid att gå snabbare med flyget, men beroende på hur kritisk tiden är så borde många fler kunna åka tåg. Nu skulle vi testa.

Vi bestämde ett datum, eller rättar sagt några dagar, när vi skulle genomföra resan norrut. Efter lite efterforskning kom vi fram till att effektiv restid mellan Antibes och Stockholm är cirka 36 timmar. Vi kände dock att vi var lite för gamla och för bekväma för att sitta och vänta på olika järnvägsstationer under nattetid. Sitta obekvämt och bygga upp en sömnskuld. Jag ville vara fräsch till bokreleasen. Eftersom vi styr vår tid så bestämde vi oss för att göra två stopp med övernattningar, en i Paris och en Hamburg.

Sven-Bertil tog ansvar för tågbokningarna. Ja, det är i plural. Här

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

finns inga effektiva bokningssajter där det bara rasslar ut det bästa och mest prisvärda alternativet. Vi fick lägga pussel. Efter genomförd bokning kunde vi konstatera att den proceduren tog lika lång tid som det tar att flyga mellan Nice och Arlanda. Inte bra. Hur var det då med priset? Tack vare omsorgsfull research lyckades vi få våra biljetter för cirka 2.000 kronor var. Även om det är dyrare än att flyga så var det helt okej.

För oss blev det alltså tre resdagar. Den första startade vid 7-tiden på morgonen och tåget, ett TGV, anlände till Paris vid 13. Jag hade kollat upp en bra lunchrestaurang i närheten av Gare de Lyon och allt funkade perfekt. Sedan hade eftermiddagen och kvällen att njuta av den vackra staden.

img_3842Nästa morgon samma tid var det dags igen, till Frankfurt för byte till Hamburg. Det började bra, snabbtåg som nästan kom fram i tid och vi hade sex minuter på oss att byta. Vi klarade det med knapp marginal. Detta tåg visade sig vara en helt annan sort. Gammalt, slitet, ganska långsamt och platsnumreringen stämde inte. Nu var vi rejält hungriga och såg fram emot en lunch på tåget (hann inte äta frukost i Paris). Men icke, ingen mat och ingen dryck. När vi kom till Fulda efter några timmar kom en person ombord och serverade färska Bretzels, som vi bokstavligen kastade i oss. De var gudomligt goda. Väl framme i Hamburg fick vi en trevlig kväll. En stad väl värd ett besök.

Nu var det dags för de sista etapperna. Först till Köpenhamn och img_3854sedan vidare till Stockholm. Den här dagen hade vi ätit ordentlig tysk frukost, vis av erfarenheten att restaurangvagn inte är en självklarhet. Den sista etappen, den till Stockholm, hade vi säkrat upp genom att förboka en middag hos SJ. På kvällen den tredje dagen var vi framme och kunde bege oss ut till vårt ställe i skärgården.

Den här resan har gett anledning till ett antal funderingar och förslag till förbättringar.

img_3839Det är för krångligt att boka, varför finns det inget smart bokningssystem som är samordnat mellan länder. Det borde vara billigare för att vara ett alternativ till flyget. Det borde finnas fler nattåg, för att spara tid och pengar. Det borde finnas mat och dryck, åtminstone någonting att köpa för att stilla den värsta törsten och hungern när resan är lång.

Det är helt enkelt dags att prioritera järnvägarna. En viktig väg mot fossilfria transporter. Politiker kan skapa incitament och styrmedel för att stimulera tågåkandet. Gör det enklare, snabbare och billigare.

Jag vill inte verka gnällig och avslutar i positiv anda. Vi borde åka mer tåg, det skulle betyda mycket för miljön. Dessutom är det faktiskt trevligt. Det finns tid att prata, läsa och reflektera. För att inte tala om alla vackra landskap som vi passerar under en lång resa. Om du har lite tid över så går det att göra resan till en upplevelse, stanna till och upplev ställen som du kanske inte annars skulle besöka. För att inte tala om den inre resan, som SJ hade som reklam för ett antal år sedan.