Den glade slaktaren i Antibes

Den glade slaktaren i Antibes

imageJag försöker verkligen att minimera köttkonsumtionen men de gånger när vi äter kött ska det vara bra och så närproducerat som möjligt. I Frankrike finns det gigantiska varuhus som säljer allt ifrån mat till TV-apparater, men det finns också många små specialbutiker som till exempel slaktare.

I Antibes, där vi bor, är utbudet av specialbutiker stort. De allra imagevanligaste är alla bagerier. När det gäller kött har jag fastnat för den här butiken: La Bonne Boucherie. Den ligger i korsningen Boulevard Foch och Avenue Wilson. Butiken drivs av ett par och jag vet inte så mycket om deras bakgrund. Det jag vet är framför allt två saker, de har fantastiskt lammkött från Sisteron och de är alltid glada. I utbudet ingår även andra typer av kött, skinka, korv, pasta och ost med mera.

imageNär tid finns föredrar jag alltid att handla i små butiker. Dels är utbudet och varorna ofta mycket bra, dels vill jag gärna gynna de företagare som valt att satsa på kvalitet. De har en yrkesstolthet och de bidrar till att bygga ett levande samhälle. I Antibes finns det många butiker och själva stadskärnan är relativt förskonad från stora kedjor.

För att återgå till min slaktare så måste jag säga att det är ett rent nöje att gå dit. Bemötandet är fantastiskt och alla kunder blir ”sedda”. När det sedan är dags för inköp (ofta får jag vänta några minuter för det brukar vara en liten kö) visar min slaktare prov på stort yrkeskunnande. Med hjälp av en stor köttyxa hugger han kotletter som blir perfekta. Till nyår hjälpte han mig att fixa till en lammstek så att den blev perfekt.

Gynna gärna lokala butiker och egna företagare. Det blir både bättre och godare.

Läge att köpa bostad på Rivieran

Läge att köpa bostad på Rivieran

Att köpa bostad på Rivieran är ett roligt projekt. Ja, jag ser det som ett projekt, som liksom alla andra projekt blir mer lyckosamma om grundarbetet görs omsorgsfullt. Det första att tänka på är att skaffa sig en uppfattning om den lokala marknaden och att börja skissa på en kravspecifikation. Var vill jag bo, hus eller lägenhet, antal rum, budget, närhet till flygplats etc.? Det är mycket att tänka på och många beslut som ska fattas.

Fastighetsmarknaden här nere fungerar, på ett antal områden, helt olikt den svenska. För det första finns ingen motsvarighet till Hemnet. Det finns visserligen sajter men annonserna ger sällan tydlig information. Den viktiga detaljen som var bostaden ligger finns i princip aldrig med. Här genomförs inte heller öppna visningar och det är ofta flera mäklare som arbetar med samma objekt. Budgivning uppåt är ingenting som förekommer och det pris som är angivet är ofta förhandlingsbart nedåt. Byråkratin när affären ska göras upp är också mer omfattande än i Sverige. Och det är många papper som ska skrivas på. Hela affären avslutas sedan hos en notarie som säkerställer att köpet blir korrekt och att ägandet övergår juridiskt till köparen.

Några som specialiserat sig på att förmedla bostäder till svenskar är Johan och Filip Wretman, som nu firar tio år som mäklare på Franska Rivieran. De är numera etablerade som den största svensk – franske aktören och de har hittat en bra modell för knyta ihop säljare med köpare. De har också ett stort nätverk, vilket är en stor fördel när det gäller att hitta de bästa objekten. Och även när det gäller service och kringtjänster.

Det började alltså 2006. Johan hade avslutat sina studier på Handelshögskolan i Stockholm och funderade på vilket yrkesval han skulle göra. Medan han funderade började han att arbeta som konsult, för han kände att det bodde en entreprenör i honom. Med sin franska bakgrund blev det naturligt att bli rådgivare till personer som var på väg att flytta till Frankrike. Många av frågorna kom att handla om fastigheter och han upplevde att många svenskar inte kände sig trygga med att göra fastighetsaffärer utomlands. Vid den tiden bodde Filip i Kalifornien och hade precis avslutat sin MBA. De bestämde sig för att flytta tillbaka till Frankrike och starta fastighetsmäkleri tillsammans. Så uppstod Wretman Estate & Consulting.

Idag tio år senare har de tjugo medarbetare på fyra orter, Nice, Le Broc, Callian, Cannes och nu på måndag slår de upp dörrarna till ett nytt kontor på Bd Albert 1er i Antibes. I bästa tänkbara läge.

Hur är då marknaden just nu – är det köpläge? När de startade verksamheten var trenden uppåtgående. En lycka som varade i två år, tills krisen kom 2008. Då följde några jobbiga år när priserna gick ner och efterfrågan minskade. Allt stannade liksom av. Köparna har också legat lågt och avvaktat, men nu spirar en försiktig optimism och priserna är på väg tillbaka. Bara nu i vår ser Johan och Filip ett betydligt ökat intresse och försäljningsvolymerna ökar stadigt. Priserna i grannländerna Tyskland, Spanien och England har börjat stiga och bröderna Wretman tror att vi nu kommer att se en uppgång även på Franska Rivieran. Många köpare har avvaktat men börjar nu bli trötta på att vänta.

Wretman Estate & Consulting har byggt upp ett unikt koncept för att hjälpa svenskar som vill sälja och köpa bostäder. Ordet hjälpa kan kanske misstolkas, vi vet ju alla att det handlar om att driva business men här är det win-win som gäller.

Mäklararvodet i Frankrike betalas av säljaren och är högre än i Sverige. I det arvodet ingår ofta att flera aktörer delar på kakan. När du ska köpa är det därför en möjlighet att vända dig till en mäklare som verkligen hjälper till genom hela processen. Det kostar inget extra, i slutänden sker en fördelning av provisionen mellan de inblandade aktörerna. Som köpare gäller det därför att få ut så mycket som möjligt av den mäklare du anlitar. Även om det inte finns något Hemnet för kunder så finns det ett antal databaser med objekt som mäklaren har att tillgå. Om du vänder dig till Wretman kommer du därför att få tillgång till ett mycket stort utbud av bostäder. Du får även hjälp med att välja ort eller område. Det är inte alltid självklart att veta exakt var bostaden ska ligga och då är det bra att anlita någon som täcker in ett lite bredare geografiskt område. Här pratar dessutom alla svenska och har kunskap och förståelse för såväl den svenska som den franska kulturen, byråkratin och vardagslivet i allmänhet. När affären väl är genomförd kan du också få stöd när det gäller att hitta allt ifrån advokater till rörmokare, oavsett på vilken ort du väljer att bosätta dig.

Mitt råd är därför att låta mäklaren göra jobbet så slipper du shoppa runt. Genom att anlita en ”köparmäklare” får du dessutom hjälp att förhandla. Du kan också dra nytta av de kringtjänster som du kan behöva hjälp med. Det kostar inget extra. Om du vänder dig till en lokal fransk mäklare finns det risk för att intresset upphör så snart pengarna finns på kontot. En välrenommerad svensk aktör är mån om sitt långsiktiga rykte och vill fortsätta att bygga förtroende. Det borgar för bästa tänkbara service och trygghet.

En av de bästa i Antibes just nu

En av de bästa i Antibes just nu

imageEn riktigt bra restaurang www.lacafetierefelee.com ligger inklämd i skymundan på en liten gata i gamla stan i Antibes. Du snubblar inte på den när du är ute och promenerar och letar matställe. Och skulle du råka göra det är sannolikheten stor att de inte har några lediga bord. Det här är ett ställe där det nästan alltid är nödvändigt att boka i förväg. De planerar in sina gäster på olika tider för att klara av serveringen, som alltid är bra och personlig. Jag tycker att det just nu är en av de bästa i Antibes. De betraktar sig själva som ”la cuisine fusion”, dvs ett kök där de blandar smaker från olika länder och kulturer. På den här restaurangen blandar de framförallt franskt med asiatiskt, en perfekt kombination.

På menyn finns många spännande rätter. Jag är en ganska tråkig imageperson som när jag verkligen gillar något gärna väljer samma rätt flera gånger i rad. I det här faller har jag fastnat för deras tonfisk som är ”one of a kind” – helt oemotståndlig. Den serveras med bl.a en krämig risotto. Ni ser den på bilden högst upp. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Den är perfekt tillagad med goda tillbehör. La cafetiere felee serverar också utmärkt wok och de har också färdigkomponerade menyer. Allt är gott. Vinlistan är också bra och de är duktiga på att föreslå det som verkligen passar till maten.

Prismässigt ligger den här restaurangen lite i det övre segmentet, men det är inte för dyrt. Här får du värde för pengarna.

För den som gillar att äta utomhus är detta inget alternativ. Vi tycker därför att det är ett perfekt ställe under alla delar av året utom sommaren då vi gärna passar på att njuta av de ljumma kvällarna.

En bokhylla mot fjorton flaskor öl

En bokhylla mot fjorton flaskor öl

Det här inlägget handlar om tillfälligheter som skapar möjligheter. I

Pretty Nice

Pretty Nice

julas kom vår svärson hem med några flaskor färsköl, bryggt på ett litet lokalt så kallat microbryggeri. Jag har inget starkt personligt intresse i öl, men tycker att det är roligt och spännande med trenden kring lokalproduktion. I min omgivning finns ett antal personer som verkligen uppskattar god öl och det är något som förenar dem. Och vi andra som hellre tar ett glas vin, gör det gärna tillsammans med öldrickarna. Det öl som nu är aktuellt heter Lou Soulèu.  Men nu släpper jag ölen för en stund för att berätta om en bokhylla.

Numera är detta Davids bokhylla

Numera är detta Davids bokhylla

När vi köpte lägenheten i Antibes var den utrustad med en bokhylla. Och inte vilken bokhylla som helst, detta var en gigant som i princip var platsbyggd. Den har fyllt sin funktion, men nu var det dags att byta utformningen av rummet – bokhyllan blev till salu. Jag valde att lägga ut den på en Facebookgrupp, som heter  ”Antibes Buy it, Sell it, Rent it”. Bokhyllan var gratis mot nedmontering och hämtning, och svaren kom snabbt. Allra snabbast var en spansk kille och han skulle bli den lycklige ägaren av denna möbel. Innan jag lämnade ut våra skarpa kontaktuppgifter valde jag dock att googla lite på honom. Förutom att han verkade ha en avundsvärd IT-kompetens var han också vd för ett bryggeri, nämligen Lou Soulèu. Vilket sammanträffande.

Denna person visade sig dessutom vara utomordentligt trevlig och sympatisk och det var ett sant nöje att ge honom bokhyllan. Han fick dock slita för det

var ingen enkel pjäs att baxa hem. Det tog två kvällar att genomföra projektet. Första kvällen fick han med sig hälften och vi fick ett par öl att prova. Riktigt god lager tycker även jag. Andra kvällen hade han med sig en vän och då fick vi ytterligare tolv flaskor och en liten pratstund.

David, som han heter, kom till Sofia Antipolis för ett par år sedan och började arbeta som ingenjör. Efter en tid mötte han, via gemensamma vänner, ett par killar från Canada respektive New York. En av dem hade en kontakt med ett bryggeri och ville starta ett samarbete. Det resulterade i Lou Soulèu som är ett litet bryggeri nära Menton.

och Pretty Nice

och Pretty Nice

Det här är ungdomar som tror på en idé och har en tydlig strategi om hur de tänker vinna marknaden. De tjänar i dagsläget mindre pengar än om de hade fortsatt sina utstakade karriärer. Ölet är gott och de har en plan för hur de ska komma in i de stora varuhuskedjorna med sina produkter. Vi önskar dem all lycka och framgång – och vi tror på dem.

Sensmoralen i detta inlägg är – du vet aldrig var möjligheterna finns. Och tillfälligheter är ibland öppnare för nya idéer. Jag tänker alltså inte starta ett bryggeri, men jag ser öppningar till intressanta aktiviteter, som ölprovning och kanske lite svensk import, vi får se. I vilket fall, vi fick en trevlig bekantskap med ambitioner, ett gott öl och en bokhylla som kom till nytta.

 

Att fånga en söndag

Att fånga en söndag

Det är november och hittills har vi knappt sett ett moln på himlen, eller vågor på havet. Solen skiner och temperaturen stiger till över tjugo grader mitt på dagen.

image

Igår var det söndag och vi hade planerat att promenera till Cagnes-sur-Mer och besöka gourmet- och vinmässan. Och det gjorde vi också. Det är ungefär en mil och det blir några nyttiga steg innan vi börjar frossa i godsakerna. Jag återkommer till det strax.

Nu var det ju inte vilken söndag som helst. Det var dagen då maratonloppet mellan Nice och Cannes skulle gå av stapeln. Från vår balkong kan vi se en skymt av löparna när det passerar och redan en stund efter nio hördes jubel och den förste löparen sprang förbi – med god marginal till nästa. Sedan begav vi oss ut och vandrade samma väg som löparna sprang, men i motsatt ritning. Oj, vilken stämning det var. Strålande sol, människor som hejade och på olika ställen lyftes löparna fram med musikens hjälp. Vilken löparfest på världens vackraste maratonsträcka. Jag har ju inte sett alla, men så många som är vackrare kan knappast finnas.

Jag blev sjukt inspirerad (ett uttryck som jag inte brukar använda men som passar i sammanhanget för att imageförstärka beskrivningen av känslan). Tänk att springa mellan Nice och Cannes i strålande sol påhejad av glada människor och uppmuntrad av bra musik. Jag har sprungit ett maratonlopp i mitt liv, i Stockholm, vilket jag är stolt över men inte gjort igen. Det är ju långt. Och jag inser att jag nog ska satsa på en halvmara istället. Vi imagehade en liten diskussion under promenaden om hur det är att få ”kickar”. Jag går verkligen igång på att genomföra utmanande idrottsprestationer, något som jag inte delar med min man.
När vi kom fram till Villeneuve-Loubet gick vi in på marinan och bestämde oss för en lunchpaus. Vi valde lite otippat en thailändsk restaurang, som visade sig vara toppenbra. Den heter Pink Lotus och är väl värd ett besök. Där satt vi i solgasset och åt en trerätterslunch innan vi vandrade vidare till mässan.

Ja, mässan är ett kapitel för sig. Inom ett koncentrat område bestående av två byggnader med mellanliggande yta samlas drygt 300 utställare från hela Frankrike. Vid entrén blir vi försedda med varsitt glas och sedan är det bara att frossa. Det finns hur mycket goda viner som helst från olika distrikt och till det mängder med andra delikatesser, som skinka, ost, choklad mm. Vi hade bestämt oss för att i första hand fokusera på champagnen. Champageproducenterna tillhandahåller alltid egna glas. Det duger inte  med de standardglas som tillhandahålls vi entrén. När vi var nöjda med champagnen övergick vi till lite sydfranska viner. Om ni undrar så brukar vi hälla ut vinet efter att ha smuttat, annars skulle det kunna sluta illa.

Jo, vi handlade också såklart. Vi har med åren lärt oss att det bästa är att handla den ena dagen och åka dit och imagehämta varorna dagen därpå. Att köra bil i samband med vinprovning är ingen bra idé. Det som är spännande dagen efter är att botanisera bland det vi köpt. Nu är vi lyckliga ägare av ett antal spännande vinflaskor från små producenter. Det är roligt med vin och det finns så många små spännande odlare.

När vi kom hem efter en härlig men intensiv dag somnade jag gott framför TV:n. Och när jag kollade på min iPhone hade vi gått en och en halv mil under dagen. En bra mix mellan att njuta av mat och vin och att faktiskt få lite härlig motion.

 

Turbulens i strålande väder

Turbulens i strålande väder

Jag har tillbringat några veckor i Sverige, men nu är jag tillbaka i Antibes igen. Härligt, solen skiner från en klarblå himmel och idag var det 22 grader. Det som var mindre roligt var nerresan. Här kommer den berättelsen.

För mig är flygresor enbart förknippade med en nödvändig eller önskvärd transport från ett ställe till ett annat. Jag är inte särskilt road av själva flygningen som sådan. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag har cellskräck och jag får många gånger frågan – hur är det då att flyga? Ja, det går bra givet att planet inte är alltför litet så att känslan av instängdhet tar över. Icke desto mindre gillar jag inte att flyga i dåligt väder, särskilt inte genom åska och kraftiga vindar. Vi gjorde en rysarresa för ganska många år sedan, mellan Nice och Amsterdam, i fruktansvärt oväder. Ingen i besättningen sa någonting under hela resan och passagerna skrek till då och då när planet kastades omkring i luften. Så upplevde jag det i alla fall. Den resan har satt sina spår. I höstas bokade jag om en resa i samband med stormarna. Jag har bestämt mig för att inte utsätta mig för starkt obehag om jag inte absolut måste.

Igår var det fint väder, både i Stockholm och i Nice. Jag kollar alltid igenom ett antal väderappar för att skaffa mig koll på läget. Skönt tänkte jag, det här blir en lugn och fin flygresa. Och det började bra. Men, redan i norra Tyskland började planet att skaka. Jag vet att det är samma fenomen som när det är vågor på havet och båten gungar och att det är helt ofarligt. Det är det rationella. Det irrationella tar dock över i mitt fall som inte gillar guppiga flygturer.

Efter en stund tänds lampan med symbolen för säkerhetsbältet och kaptenen tar till orda. Det var skönt. Jag gillar att få information och jag gillar att höra en trygg röst. Han berättade att vi drabbats av så kallad clear air turbulence, vilket kan inträffa den här tiden på året när varma och kalla luftmassor möts. Den här turbulensen kan inte uppfattas av radarutrustningen eftersom himlen är klarblå. Och när det inte går att förutsäga var turbulensen finns går den inte heller att parera genom att till exempel byta höjd eller lägga om rutten. Kaptenen berättade också att han i kontakt med kollegor uppe i luften fått bekräftat att denna turbulens verkade råda i hela det luftrum som vi skulle passera. Suck, med bältet på försökte ag koncentrera mig på att läsa. Det gick inget vidare. Sedan började jag fundera på om jag skulle trycka på knappen och be att få köpa några rejäla drinkar för att döva oron. Men, jag skippade det. Jag bet ihop och tänkte för mig själv – tiden går åt rätt håll och snart är jag nere på marken.

Efter en stund blev det lite bättre och personalen meddelade att det fanns möjlighet att gå på toaletten om behovet var trängande. Det handlade i så fall om att gå en i taget, dvs ingen kö i korridoren, och på egen risk. Jag hade som tur var inget trängande behov. Nu satt jag bara och hoppades på att det inte skulle bli värre och det började kännas ganska ok ända tills planet skakade till rejält. Nya meddelanden från besättningen – nu befarar vi att det kommer att bli värre igen så alla i hela planet måste vara bältade. Nu flög vi över Alperna och det brukar ju vara lite bumpigt. Men, den här gången var mycket skakigt, inte roligt. Paret som satt bredvid mig höll varandra hårt i händerna och jag kramade handtagen.

Men, som sagt tiden gick åt rätt håll och till slut såg vi Medelhavet. Kaptenen började prata igen och sa att han räknade med en lugn inflygning. Det var strålande sol och havet låg alldeles stilla under oss. Efter sedvanlig inflygning landade vi mjukt på Côte d’Azur i Nice. Vilken lättnad och skön känsla.

Innan jag började skriva så googlade jag lite på den här typen av turbulens. Det står att den är farlig eftersom det inte går att identifiera var den befinner sig. Farligheten består mest i att det är lätt att bli överraskad och  därmed finns det risk för att ramla eller att föremål åker omkring och vållar skada. Nu är jag den lärdomen rikare, men hoppas slippa uppleva fenomenet igen.

Inte vilken pizza som helst

Inte vilken pizza som helst

Jag är sannolikt inte ensam. Ensam om att ha ett kluvet förhållande till pizza. Det är gott, men innehåller förödande många kalorier. Efter intag av en pizza drabbas jag ofta av lättare ångest. Jag känner mig proppmätt och maten står mig upp i halsen flera timmar efter avslutad måltid. Lika god som pizzan är att äta, lika jobbigt är det efteråt. Men, det är frivilligt och det är i högsta grad ett i-landsproblem. Jag klagar inte men just nu ångrar jag valet av lunchrätt. Denna ånger underlättas inte av att det regnar ute och den tänkta långpromenaden blir förmodligen inte av.

Och en quattro stagioni

Och en quattro stagioni

Hur som helst är pizza gott, men ska inte ätas för ofta enligt min uppfattning. Desto viktigare blir det då att välja en riktigt god pizza när det så att säga är dags. Här gäller det att prioritera. Hur tråkigt är det inte att ha klämt i sig hela dagsbehovet av kalorier och det smakade ”så där”. Nej, välj pizzaleverantör med omsorg. Det är det värt.

I Antibes har vi sedan många år en favoritpizzeria. Det är en genuin restaurang som även serverar annan god mat, men pizza är de extra bra på. Den är alltid spröd och tunn, med lagom mycket godsaker ovanpå. Min favorit är Napolitana med sardeller, kapris och oliver. Givetvis även innehållande en rejäl laddning ost (det är nog den jag just nu lider av). I Frankrike ställer de alltid in en flaska olivolja, på bordet, med chili i. Oljan droppas på pizzan i lämplig omfattning för att göra pizzan lite hetare – gott.

Restaurangen heter Le Chrono och ligger på den lilla gatan James Cloose, mitt i gamla stan i Antibes. Jag har inte lyckats hitta någon hemsida och jag tror inte att det finns någon.

Ett av mina första minnen av Chrono var när vi köpte lägenhet här för ett antal år sedan. Det var hit vi gick för att fira affären. Även den dagen var det regnigt och jag hade drabbats av illamående under natten. Sannolikt beroende på att jag ätit något olämpligt. Men tänka sig, den feta pizzan visade sig ha oanade egenskaper. Jag kommer än idag ihåg att pizzan gjorde susen – tvärt emot allt  förnuft.

Min konklusion är alltså att vara noggrann vid val av pizza och dess leverantör. Är du i Antibes är det valet enkelt.