Tid för njutning

Tid för njutning

imageJag har vid olika tillfällen skrivit om årstiderna på Rivieran. Då och då får jag också frågan om vilken som är bäst. Det bästa svaret är egentligen alltid – just nu. Alla månader och säsonger har sin tjusning och skulle jag välja bort någon tid skulle det vara november. Just nu är det slutet av december. En månad som vädermässigt varit strålande fin. Soligt, vindstilla och hög klar luft.

Just nu pågår det också förberedelser inför nyårsafton och det gillar imagejag särskilt mycket. Atmosfären från julfirandet finns kvar men med börjar bli färre tomtar och mer feststämning. Det fullständigt kryllar av läckerheter i alla butiker och det är oemotståndligt att vandra runt i gamla stan i Antibes. Idag gick jag till min favoritslaktare och köpte en lammstek från Sisteron, som ska avnjutas på nyårsafton.

Skaldjur och champagne är också något som är utmärkande för nyårsfirandet härnere. I alla livsmedelsbutiker, fiskaffärer och skaldjursrestauranger har de bullat upp mängder av ostronlådor. Det är ostron av diverse storlekar och kvaliteter. En annan intressant företeelse just nu är utbudet av champagne som fullständigt exploderar. Helgen till ära erbjuds denna dryck på många håll till sympatiskt rabatterade priser.

imageNär vi inte handlar på marknaden eller i våra lokala specialaffärer, vilket vi ofta gör, åker vi till ett närbeläget Casino (som en större ICA-butik). Idag var vi där och fångades verkligen av nyårsstämningen. De bilder som finns i inlägget med kommer därifrån. Tänk den dagen när vi på ICA Maxi möts av ett akvarium med levande humrar, ostron i stora lass och erbjudande om att köpa två flaskor champagne och betala för en. Vi har firat nyår i Antibes i många år och varje gång förstår jag varför. Det är extra trevligt här precis just nu.

Själva nyårsafton ska vi fira tillsammans med goda vänner och på imagenyårsdagen erbjuds ett traditionsenligt kollektivt dopp i havet nära oss. Jag har hittills varit för feg för att ge mig på detta men hade tänkt – i år ska det bli av. Men nu blir det inte så, en förkylning har satt käppar i hjulet. Det är ingen undanflykt bara en förklaring. Jag kommer istället att tillhöra supporterskaran den här gången och nästa år ska jag banne mig springa ner i vattnet tillsammans med övriga entusiaster.

imageNu väntar snart ett nytt spännande år som jag ser mycket fram emot. Den största händelsen som jag längtar till är att bli farmor igen. Det blir mitt fjärde barnbarn och jag känner mig så lyckligt lottad. En annan händelse, en förlossning av annan karaktär, är att jag tillsammans med en kollega kommer att ge ut en bok. (Det är en anledning till att blogginläggen kommer mer sparsamt.) Mer information kommer längre fram. Jag kommer också att fortsätta att blogga om livet på Rivieran och annat smått och gott.

Nu vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År.

 

 

Främlingsfientlighet – när vi minst anade det

FrämlingVädret är just nu underbart i Antibes. Det är fortfarande varmt såväl i luften som i vattnet. På kvällarna är det lite svalare och det innebär att luften oftast är klar och krispig på morgnarna. Den kända vyn över Alperna har i dessa dagar en knivskarp kontur. Till skillnad från sommaren då det ofta är mer disigt och utsikten blir därmed inte lika vacker.

Jag är ingen vän av att bada i alltför kallt vatten, men nu är det faktiskt hela 22 grader trots att det närmar sig november. I söndags gick vi ner till stranden för att bada. En stor fördel så här års är att den betalstrand/Beach Club, Royal Beach, som jag skrivit om tidigare nu har packat ihop för säsongen. Det är ingen fördel i sig eftersom jag tycker om att gå dit, men det kostar och det kan det vara värt ibland men inte alltför ofta. De har dessutom en kanonbra restaurang. Nu åter till saken. Royal Beach har stängt, men hela deras stora trädäck finns där och den är så här års tillgänglig för allmänheten.

Jag är inte heller någon stor vän av sand och trädäck passar mig därför utmärkt. Vi hade tur, när vi kom ner med våra medhavda stolar, fick vi plats intill husväggen. Där kunde vi sitta och njuta av solen, som så här års är mycket behaglig och inte så brännhet. Efter ens stunds slappande i stolarna var det dags för ett dopp. Jag klev ner från trappan ner i det klara och varma vattnet. Simmade några meter och klev sedan upp igen. Och nu kommer kopplingen till rubriken. Jag har sällan blivit så utskälld som den här dagen. Utskälld för att jag var ”turist” och inte fransk.

När jag kom upp ur badet tog jag fram min handduk, ställde mig bredvid stolen och började att torka mig. Bakom mig låg en fransk kvinna som genast började att skrika – till mig. Med massor av hat i rösten hävde hon ur sig att jag stod i vägen för solen. Jag försökte lugnt att förklara att jag bara skulle stå där i två minuter för att torka mig och sedan hade för avsikt att sätta mig igen. Att skymma solen var givetvis ingenting jag gjorde med uppsåt. Det råkade bara hända och det fanns dessutom gott om utrymme och inget som helst problem att få sol någonstans. Hon gav sig dock inte. Rösten hårdnade och hon började skrika och sa att vi som inte var från Frankrike inte hade där att göra. Vi förstår det franska språket relativt bra, men är inte lika bra på att prata. Och särskilt inte på att skrika och säga dumma saker. Det är heller ingenting vi tränar på under våra kurser som vi går på.

Inom loppet av några minuter fick alltså klart för oss att vi absolut inte var välkomna i det här landet. Kvinnan i fråga var i det närmaste rabiat och skrek så att det hördes inom många meters radie. Runt omkring oss låg och satt det andra människor och eftersom det var den här tiden på året, mestadels franska män och kvinnor. Tack och lov fick vi stöd från flera av de par som fanns i vår närhet. De försökte också tala kvinnan tillrätta, men utan större framgång. Hon bara fräste… När människor så småningom började bege sig hem var det flera som nickade till oss och önskade oss en trevlig kväll.

Efter den här händelsen blev det aktuellt att börja prata främlingsfientlighet, men ur ett annat perspektiv än vad vi är vana vi. Nu var det vi som var främlingar (trots att vi bor här sedan snart ett år). Vi är givetvis lyckligt lottade som kommit hit av fri vilja, älskar landet och njuter av vår tillvaro. Dessutom har vi ju varandra och kan resa fritt. För oss fanns det anledning att i den här stunden skänka en tanke till alla de som upplever främlingsfientlighet ur andra synvinklar. De som tvingats lämna sitt land av olika orsaker och som lever med otryggheten.

Att leva i den här tiden som så starkt präglas av intolerans och främlingsfientlighet ställer krav. För oss blev den här händelsen en stark påminnelse om vilka mörka krafter som breder ut sig och vilket ansvar vi har för att motverka dessa strömningar. Jag är väl medveten om att det vi var med om är någon typ av lyxproblem. Icke desto mindre blev situationen starkt laddad och gav oss en bild på näthinnan. Tänk på alla de som verkligen drabbas av utanförskap.

 

En mysig strandrestaurang med god mat – nu är jag på Plage Garoupe

En mysig strandrestaurang med god mat – nu är jag på Plage Garoupe

Pasta med skaldjur - mmmm

Pasta med skaldjur – mmmm

Det är lätt att bli hemmablind och gå i gamla fotspår. Jag tycker att jag har hyfsad koll på utbudet av restauranger i Antibes och blir desto gladare när jag upptäcker något nytt som är riktigt bra. För några veckor sedan skulle jag äta söndagslunch tillsammans med ett par väninnor. De hade bokat bord och vi begav oss till området Garoupe ute vid Cap d’Antibes, mellan Antibes och Juan-les-Pins. Det är ett strandområde som ligger längst in vid en vik med hänförande utsikt över Alpes Maritimes och Medelhavet förstås. Där finns ett antal hotell och restauranger och en stor del av den lilla strandremsan utgörs av betalplager.

I vilket fall gjorde jag mitt första besök på restaurangen La Joliette (jag har inte lyckats hitta någon hemsida att länka till men den går att hitta ändå via

Fisken var inte heller så dum

Fisken var inte heller så dum

Google). Vi beställde in plat du jour (typ dagens rätt), som denna söndag bestod av pasta med en helt underbar skaldjurssås. Sås kanske är fel ord egentligen, ragu kanske är en mer korrekt benämning, men gott var det.

Idag återvände jag för att introducera min man till denna, min nya upptäckt. Jag hade bokat ett bord och vi satt så nära havet det går att komma. Med fötterna i sanden avnjöt vi varsin underbar fiskrätt och Sven-Bertil avslutade med en Café Gourmand (kaffe med ett antal minidesserter). Jag försöker hålla igen på sötsaker, även om det ibland är svårt att avstå. Ett vanligt beteende är att jag ber om en extra sked för då kan jag nalla lite av Sven-Bertil.

Förutom att restaurangen är bra och trevlig så ligger den mitt på den del av stranden som är publik, dvs det är gratis att sola och bada där. Trots att vi alltså har varit i Antibes i många år har vi aldrig badat här tidigare och trots att det nu är slutet av september var det helt fullt på stranden. Vilket är lätt att förstå med tanke på vädret och att det är söndag.

Det finns alltid lite plats i dessertmagen

Det finns alltid lite plats i dessertmagen

Jag måste säga att september är en helt underbar månad härnere, sannolikt den bästa på året. Fick jag bestämma skulle det finnas fler september. Vädret är så skönt, lagom varmt både i luften och i vattnet. Det är fortfarande puls och många människor i omlopp, men inte lika mycket som månaderna innan. Vi njuter.

Skönt med ett dopp efter maten

Skönt med ett dopp efter maten