Gott Nytt År

Greta, mormor/farmor, Astrid och Tyra

Mormor/farmor tillsammans med mina mina barnbarn. Det var inte helt enkelt att få till en bra bild för det här är inte familjen som sitter still.

Som av en händelse blir detta blogginlägg nummer 100 sedan jag startade Rivieramoments i mars 2014. Detta för mig så händelserika år i många avseenden. Jag har under ett helt år inte haft en anställning och helt och hållet bytt livsstil. Från att ha varit i den så kallade karriären med fullspäckad agenda och noggrann planering till att styra min tid och ha utrymme för spontana initiativ. Jag får ofta frågan om vad jag gör på dagarna. Frågan kommer inte otippat från de som fortfarande lever med en tight planering och är styrda av sina jobb. På något sätt är det normen. Att vara inrutad och låta sig styras. Inget fel med det, men det finns alternativ. För mig var det viktigt att helt bryta med mitt gamla mönster när jag förändrade mitt sätta att leva. Jag är en person som kan ta beslut och kan kasta loss. Uttrycket ”all in” som används lite då och då passar bra in på mig. När jag jobbade gav jag allt. Nu har jag ett annat fokus och prioriterar att faktiskt irra omkring lite och inte låta mig stressas av saker jag borde göra. Jag går ” all in” för att skapa en ny tillvaro och det går riktigt bra. Ni som följt bloggen und er året känner mig vid det här laget och vet att jag unnat mig en hel del av livets goda.

Nu har jag precis firat jul tillsammans med min familj i Sverige. Då gällde också ”all in”. Under några dagar har vi umgåtts och ätit gott. Jag är liksom familjens stormamma som älskar att samla nära och kära och jag gillar att laga mat. Umgänget kring matbordet är alltid viktigt och under jul blir det speciellt. Jag gillar svensk julmat och svenska jultraditioner. Inlagd sill, gravad lax och julskinka är bäst. I år hade vi ett riktigt fint julbord och en vacker julgran. För första gången på länge var det nu dags för tomten att komma. Jag har ju numera tre barnbarn, Tyra drygt två år, Greta ett år och Astrid tre månader. Tyra var i år tillräckligt gammal för att att förvänta sig besök av tomten. Och han kom såklart, men fick dock ingen kram av barnen. Tyra var nyfiken men vågade inte riktigt ända fram. Greta var lite reserverad och vad som rörde sig i Astrids huvud vet ingen. Av mig fick den fina och trevliga tomten i alla fall en kram.

Bara för att jag gillar svensk jul betyder inte det att jag kan tänka mig att göra något annat. Svenska seder och bruk gäller i Sverige. För några år sedan var det bara Sven-Bertil och jag som firade julen i Antibes, helt utan svenska traditioner . Det var också trevligt. Nästa år funderar vi på att göra en långresa och där ta seden dit vi kommer.

Årets största händelse har i alla fall varit att återigen bli mormor. Den här gången till lilla Astrid. Och att vara mormor/farmor är något som kommer att berika mitt liv varje år. Att följa och delta i deras utveckling är något som ju aldrig tar slut. I år har Tyra börjat prata och Greta kan gå. Båda utvecklar ständigt sina personligheter och sina färdigheter. Jag älskar att följa deras framsteg.

Bloggen har under året varit ett sätt för mig att ge uttryck för det jag har velat förmedla. Ni som läst vet att jag blandar ämnen hej vilt. Ibland skriver jag om makt och karriär och ibland lämnar jag tips på t ex restauranger. Någon gång har jag även agerat konsumentrebell. Just nu har jag inga planer på att ändra inriktning. Jag kommer fortsätta att skriva om det jag vill förmedla inom olika området. Det är en lyx som jag unnar mig. Jag tänker fortsätta att vara viljestyrd och inte händelsestyrd. Det gäller inom alla områden, Inte bara när det gäller bloggen.

Hur är det då med nyårslöften? Jo, jag har några – närmare bestämt tre. Nu är jag järv som delar dem med er. För det första ska jag träna mer strukturerat, med målet att förbättra min löpning. Jag vill klara milen under 55 minuter. För det andra ska jag gå in hårdare för att förbättra min franska, med målet att klara vardagskonversationen. Här måste jag ta mig i kragen och inse att jag behöver jobba hårdare. För det tredje ska jag ta tag i hur mina pensioner placeras, med målet att få högre pension. Detta löfte kan tyckas märkligt för en person som i hela sitt liv arbetat med pensionsfrågor, men dessa frågor är komplexa och tar tid att sätta sig in i. Det var enklare förr, med förmånsbestämda lösningar och traditionell förvaltning.

Jag vill avsluta med att önska alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År och tacka dig för att du läser det jag skriver. Hoppas att du vill fortsätta att följa mig in i 2015. Det kommer garanterat att hända massor av spännande saker.

Att vinna och att försvinna

Att vinna och att försvinna

Jag har ju i olika inlägg kort berättat om mitt vägval och beslutet att alldeles frivilligt hoppa av ett toppjobb med allt vad det innebär. Ja precis, allt vad det innebär, av gott och av ont. När jag så här drygt tre månade efter det att jag startade bloggen läser igenom mina inlägg så inser jag att jag inte berättat om hur det gick till när jag sa upp mig. Om du vill veta det ska du fortsätta att läsa. Du kommer också att få ta del av mina tankar just nu – mitt första år utan semester.

För ganska precis ett år sedan blev det officiellt vem som skulle efterträda mig som Vd för Länsförsäkringar Fondliv AB. Från den dagen tappade jag all makt och inflytande knutet till min befattning och roll som beslutsfattare i en stor företagsgrupp. Jag tappade också min yrkesmässiga status. Det var jag väl medveten om och väl förberedd inför, trots det innebar förändringen givetvis  en stor omställning. Jag hade vunnit min frihet men förlorat plattformen för möjligheten att utöva inflytande. Nu var det ju det jag hade varit ute efter – att tappa fotfästet för att med egen kraft skapa en ny tillvaro utan att vara en del av en stor organisation. En tillvaro som skulle bygga på min egen förmåga att skapa något annorlunda. Jag hade en grund att stå på men hade tröttnat på huset, så jag rev för att bygga nytt – om jag ska uttrycka mig i bildspråk.

Jag hade bestämt mig och planen var klar. Ibland får jag frågan om hur lång beslutsprocessen var och det är svårt att besvara. Det började med en idé som sedan växte och vid en viss tidpunkt gick den inte att stoppa. Om jag ska förenkla beskrivningen så kan jag säga att det tog ett år. I vilket fall kom jag till vägs ände. Jag måste ut ur tryggheten och in i friheten. Samtalet med min chef var väl förberett. Inte kanske själva samtalet i sig men vad jag ville ha sagt. Och så här gick det till.

Jag hade ett förslag som jag bedömde var bra för såväl mig själv som för arbetsgivaren. Som den ansvarsfulla person jag är så tänkte jag givetvis även på företaget. Jag ville sluta med högburet huvud och efterlämna ett gott renommé även om det inte alltid har så stor betydelse, mest för den egna självkänslan och moralen. Mitt förslag, som också blev resultatet, var att jag skulle sluta min anställning vid årsskiftet 2013/2014, men att sökandet efter en ny Vd kunde påbörjas när det ansågs lämpligt. Det här var i mars 2013. I maj blev det officiellt att jag skulle sluta och sökandet efter min efterträdare påbörjades. Processen gick snabbt, redan efter midsommar var allt klart och från september lämnade jag min befattning även om anställningen varade året ut. I praktiken var jag en ”lame duck” och friheten hägrade. När jag påbörjade min semester 2013 var det min sista per definition.

Nu är det ett år sedan jag lämnade Schiphol för att flyga till Nice Côte d’Azur. Jag hade varit på Vd-konferens i Amsterdam och åkte till Antibes för en efterlängtad semester. Det hade varit en krävande vår och jag behövde pusta ut och reflektera. Min makt hade upphört momentant medan mitt ansvar som Vd kvarstod ett tag till. Det blev en skön sommar om än med många förvirrade tankar och reflektioner. Allt ifrån massor av praktiska frågor till funderingar om livet och framtiden. Ja, jag hade då ett smärre kaos i skallen. Det var många tankar som skulle trängas samtidigt på liten yta och jag är inte känd för mitt stora tålamod. En tanke dök dock aldrig upp och det var att jag skulle ångra mig.

Hur är det nu då – ett år senare och var det något jag skulle gjort annorlunda? I stora drag kan jag säga nej, det skulle jag inte. Det jag kan fundera över är om jag på något sätt kunnat gynna mig själv lite mer i uppgörelsen. Som jag skrivit om tidigare finns det många exempel på personer som genom att ”straffa ut sig” istället för att säga upp sig provocerar fram ett avgångsvederlag. Det är inte min grej. Inte heller är det helt ovanligt att personer som tröttnat eller för den delen inte skött sitt jobb eller på annat sätt gjort sig omöjliga, får andra möjligheter inom organisationen. Som av en händelse är alla jag tänker på män. Männen tar hand om de sina så att säga. Jag hade nog inte kunnat gynna mig själv mer i uppgörelsen med mindre än att jag plockat fram egenskaper som inte finns naturligt i min personlighet. Så det var inget alternativ.

Det jag måste erkänna är att jag är lite naiv och möjligen godtrogen. Jag hade hoppats på något uppdrag inom organisationen, trots att det inte finns avtal om det. Men det ekar tomt och jag kan säga att jag egentligen inte är förvånad. Och jag befinner mig i gott sällskap även om det är en klen ursäkt. Mitt exempel är bara ett bland många andra. Så när kommentarer fälls om att det finns för få kvinnor att tillgå i olika sammanhang, eller att det är kompetens som är avgörande – så säger jag bara bullshit.

Ja, det var lite bakgrund och en liten uppdatering. Just nu är det semesterperiod och jag har ingen semester, vilket är en märklig känsla. Det är dock en period som hos mig påminner om tiden som anställd. Om det är något jag saknar så är det nog den härliga känslan av att äntligen vara ledig. När jag tänker tillbaka på alla sk lediga stunder då jag ständigt behövt stå i kontakt med omvärlden så upphör sinnesförvirringen. Om det är något jag saknar på riktigt så är det att alltid stå i händelsernas centrum och bli matad med information och spännande kontakter. Jag kan även i ärlighetens namn sakna fri mobiltelefon, IT-support, tjänstebil och inte minst månadslönen. Inget av detta går dock upp mot friheten att styra sin tid och möjligheten att skapa sin tillvaro och egna agenda.

Följ mig in i framtiden. Jag har försvunnit (från maktens korridorer) men vunnit (min tid och självständighet). Jag får hela tiden nya infall och idéer. När jag sorterat tankarna lite mer så kan det komma ut både det ena och det andra. Just nu provar jag mig fram och jag känner mig lite som en kalv på grönbete. Det fria ordet spelar en nyckelroll och möjligheten att nå ut genom sociala medier ger alla som vill obegränsade möjligheter.

Utvärdering, aktiv förvaltning och ständiga förbättringar

Min bloggverksamhet har nu varit igång i snart två månader. Ja, tiden bara rinner iväg. När jag sätter mig för att titta och läsa igenom det jag skrivit kan jag konstatera att det blivit många ord. Som jag uttryckt tidigare har jag lite funderingar kring strukturen på bloggen och hur jag ska bygga den långsiktigt. Jag har gedigen erfarenhet av att leda utvecklingsarbete i stora organisationer. Av det har jag framförallt lärt mig vikten av att bygga en stabil grund, att arbeta iterativt och att hela tiden vidareutveckla och förbättra. Den stora skillnaden jämfört med tiden i stora företag, vilket jag uttryckt tidigare, är tillgången på resurser som pengar, kompetens och IT. Skillnaden är givetvis avgrundsdjup, men det måste jag leva med. Nackdelarna är uppenbara men fördelarna är oändliga. Det är ingen annan som bestämmer och det finns ingen byråkrati. Just nu ser jag dock två utmaningar där jag vill dryfta mina tankar och reflektioner.

Den ena är innehållet och funderingar kring om jag har ett för brett angreppssätt. Jag skriver ju om lite av varje, vilket leder till att det är olika målgrupper för olika inlägg. Ni som läst om min blogg under ”en enkel till Antibes” vet att det också var min ansats. By the way – det går nu att läsa under fliken ”om bloggen”. Jag skriver om det jag kan, brinner för och det kan tror kan intressera fler personer utöver mig själv. På samma gång får jag skrivträning och utlopp för det jag känner behov av att uttrycka. Just nu har jag kommit fram till att jag fortsätter på det viset ett tag till, men jag tar tacksamt emot inspel och jag uppskattar verkligen om ni kommenterar direkt på bloggen så att alla som vill kan läsa.

Den andra utmaningen är strukturen på hemsidan och nu har jag nöjet att presentera några förbättringar. Jag har ändrat flikstrukturen så att kategorierna framgår tydligare. Under vissa kategorier finns det underrubriker för att skapa en systematik för att underlätta läsandet. Mycket av det jag skriver har inget omedelbart nyhetsvärde och avsikten är att det ska gå att läsa även längre fram och kunna tjäna som källa till inspiration och diskussion. En annan förbättring är att jag nu lagt in kartor på ett antal ställen. Jag inbillar mig att det kan vara intressant, framförallt för den som är på resa i Sydfrankrike och t ex vill besöka vingårdar.

När jag skriver att jag har gjort så är det en sanning med stor modifikation. Det är Magnus, min äldste son som hjälper mig. Stort tack för det!

Nästa steg i bloggens utveckling hoppas jag blir att nå en bredare målgrupp genom att få större genomslag hos olika sökmotorer. Hittills har jag fokuserat på skrivandet och många av er som läser finns i mina olika nätverk och det gläder mig. I den nya värld som bloggvärlden är för mig finns det dock mycket att lära. Jag har t ex förstått att taggar är viktiga, liksom att sprida ut sin adress lite runt om i cyber. Nu tänker jag träna mer på det för att få fler läsare.

Ja det här med att blogga innehåller många dimensioner. Just nu har jag arbetat introvert med mina strukturer, men återkommer inom kort med något mer inspirerande. Jag måste dock tillstå att trots alla utmaningar med teknik och strukturer så får jag personligen inspiration av att lära nytt och jag är övertygad om att det är nyttigt för hjärnan.

Hör gärna av dig till mig med dina kommentarer och förbättringsförslag.