Läge att köpa bostad på Rivieran

Läge att köpa bostad på Rivieran

Att köpa bostad på Rivieran är ett roligt projekt. Ja, jag ser det som ett projekt, som liksom alla andra projekt blir mer lyckosamma om grundarbetet görs omsorgsfullt. Det första att tänka på är att skaffa sig en uppfattning om den lokala marknaden och att börja skissa på en kravspecifikation. Var vill jag bo, hus eller lägenhet, antal rum, budget, närhet till flygplats etc.? Det är mycket att tänka på och många beslut som ska fattas.

Fastighetsmarknaden här nere fungerar, på ett antal områden, helt olikt den svenska. För det första finns ingen motsvarighet till Hemnet. Det finns visserligen sajter men annonserna ger sällan tydlig information. Den viktiga detaljen som var bostaden ligger finns i princip aldrig med. Här genomförs inte heller öppna visningar och det är ofta flera mäklare som arbetar med samma objekt. Budgivning uppåt är ingenting som förekommer och det pris som är angivet är ofta förhandlingsbart nedåt. Byråkratin när affären ska göras upp är också mer omfattande än i Sverige. Och det är många papper som ska skrivas på. Hela affären avslutas sedan hos en notarie som säkerställer att köpet blir korrekt och att ägandet övergår juridiskt till köparen.

Några som specialiserat sig på att förmedla bostäder till svenskar är Johan och Filip Wretman, som nu firar tio år som mäklare på Franska Rivieran. De är numera etablerade som den största svensk – franske aktören och de har hittat en bra modell för knyta ihop säljare med köpare. De har också ett stort nätverk, vilket är en stor fördel när det gäller att hitta de bästa objekten. Och även när det gäller service och kringtjänster.

Det började alltså 2006. Johan hade avslutat sina studier på Handelshögskolan i Stockholm och funderade på vilket yrkesval han skulle göra. Medan han funderade började han att arbeta som konsult, för han kände att det bodde en entreprenör i honom. Med sin franska bakgrund blev det naturligt att bli rådgivare till personer som var på väg att flytta till Frankrike. Många av frågorna kom att handla om fastigheter och han upplevde att många svenskar inte kände sig trygga med att göra fastighetsaffärer utomlands. Vid den tiden bodde Filip i Kalifornien och hade precis avslutat sin MBA. De bestämde sig för att flytta tillbaka till Frankrike och starta fastighetsmäkleri tillsammans. Så uppstod Wretman Estate & Consulting.

Idag tio år senare har de tjugo medarbetare på fyra orter, Nice, Le Broc, Callian, Cannes och nu på måndag slår de upp dörrarna till ett nytt kontor på Bd Albert 1er i Antibes. I bästa tänkbara läge.

Hur är då marknaden just nu – är det köpläge? När de startade verksamheten var trenden uppåtgående. En lycka som varade i två år, tills krisen kom 2008. Då följde några jobbiga år när priserna gick ner och efterfrågan minskade. Allt stannade liksom av. Köparna har också legat lågt och avvaktat, men nu spirar en försiktig optimism och priserna är på väg tillbaka. Bara nu i vår ser Johan och Filip ett betydligt ökat intresse och försäljningsvolymerna ökar stadigt. Priserna i grannländerna Tyskland, Spanien och England har börjat stiga och bröderna Wretman tror att vi nu kommer att se en uppgång även på Franska Rivieran. Många köpare har avvaktat men börjar nu bli trötta på att vänta.

Wretman Estate & Consulting har byggt upp ett unikt koncept för att hjälpa svenskar som vill sälja och köpa bostäder. Ordet hjälpa kan kanske misstolkas, vi vet ju alla att det handlar om att driva business men här är det win-win som gäller.

Mäklararvodet i Frankrike betalas av säljaren och är högre än i Sverige. I det arvodet ingår ofta att flera aktörer delar på kakan. När du ska köpa är det därför en möjlighet att vända dig till en mäklare som verkligen hjälper till genom hela processen. Det kostar inget extra, i slutänden sker en fördelning av provisionen mellan de inblandade aktörerna. Som köpare gäller det därför att få ut så mycket som möjligt av den mäklare du anlitar. Även om det inte finns något Hemnet för kunder så finns det ett antal databaser med objekt som mäklaren har att tillgå. Om du vänder dig till Wretman kommer du därför att få tillgång till ett mycket stort utbud av bostäder. Du får även hjälp med att välja ort eller område. Det är inte alltid självklart att veta exakt var bostaden ska ligga och då är det bra att anlita någon som täcker in ett lite bredare geografiskt område. Här pratar dessutom alla svenska och har kunskap och förståelse för såväl den svenska som den franska kulturen, byråkratin och vardagslivet i allmänhet. När affären väl är genomförd kan du också få stöd när det gäller att hitta allt ifrån advokater till rörmokare, oavsett på vilken ort du väljer att bosätta dig.

Mitt råd är därför att låta mäklaren göra jobbet så slipper du shoppa runt. Genom att anlita en ”köparmäklare” får du dessutom hjälp att förhandla. Du kan också dra nytta av de kringtjänster som du kan behöva hjälp med. Det kostar inget extra. Om du vänder dig till en lokal fransk mäklare finns det risk för att intresset upphör så snart pengarna finns på kontot. En välrenommerad svensk aktör är mån om sitt långsiktiga rykte och vill fortsätta att bygga förtroende. Det borgar för bästa tänkbara service och trygghet.

Carltons hotellbar är en oas med puls och atmosfär

Carltons hotellbar är en oas med puls och atmosfär

Entrén

Entrén

Jag tycker om att besöka Cannes och gör det då och då. Ofta blir det en shoppingrunda längs affärsgatan rue d’Antibes. I Cannes finns det mesta av allt. När det gäller shopping kan du hitta alla stilar och prisnivåer. Det finns allt från rena lågprisbutiker som vräker ut konfektion, till de mest exklusiva märkesaffärerna. Allt ryms inom en relativt liten yta, vilket gör att du på kort tid kan scanna in det mesta som finns i modeväg. Ja, när jag pratar om shopping handlar det mest om kläder. Det vet ju ni som följer min blogg.

De olika stilar som finns i butiksutbudet återspeglar sig också bland alla som rör sig på Cannes gator. Det är verkligen ett eldorado för den som är

Karin trivs

Karin trivs

intresserad av människor och mångfald. I alla fall när det handlar om varianter av image. Jag inser när jag skriver att mångfald kanske är fel uttryck i sammanhanget, men jag hittade inget bättre och jag tror att ni förstår vad jag menar. Här kan du låta dig fascineras av personer i de mest spektakulära utstyrslar. Allt från extremt dyrt (ibland snyggt och ibland gräsligt men intressant) till back packers som också njuter att exponera sin valda livsstil. Cannes är helt enkelt staden för de som vill visa upp sig, oavsett vad du står för och ett eldorado för alla som gillar att kolla in trender. Här finns utrymme för allt.

Just nu är min syster på besök och hon gillar att besöka Cannes och efter den obligatoriska shoppningen blir det ett lika obligatoriskt besök på

Hotel Carlton och dess bar. Hotellbarer är ju en av mina hobbies som innehåller flera dimensioner. Förutom att köpa något gott att dricka får jag tillgång till intressanta miljöer och människor.

Hotel Carlton är ett riktigt landmärke på Franska Rivieran. Den stora vita och vackra byggnaden lyser som den självklara stjärnan utefter Croisetten. Och det är inte för inte som hotellet under filmfestivalen i maj är en central plats för filmstjärnor och övriga VIP-gäster. Hotellet uppfördes 1909 under slutet av la belle Carlton 4epoque och är en riktig stilstudie i sitt slag. Enligt en legend är byggnadens två torn formen av en kvinnas behag. En kvinna som lär ha uppskattats av arkitekten Det är ett riktigt lyxhotell som minner om det ljuva livet kring förra sekelskiftet. Och det bästa av allt är att det är öppet för oss alla och baren är alltid lika välkomnande, liksom dess personal. Bland de hotellbarer som jag brukar frekventera är Carlton en av de mest tillgängliga. Den ligger längs promenadstråket och det är enkelt att bara glida in. Följ med mig in på ett barhäng.

Vi går in genom stora entrén. Det känns som en bra och ståndsmässig start på besöket. Längre ner i byggnaden finns även en utomhusbar som har egen ingång direkt från gatan. Den är också trevlig, men erbjuder inte samma atmosfär som den som finns inomhus, men det är bara att välja – eller välj båda. Vad är det värsta som kan hända med det. Väl inne i hotellet finner du receptionen på höger sida och direkt efter den ligger baren. Jag gillar möbleringen. Stolarna har vita träkarmar och är klädda i blå sammet. Mattan på golvet går ton i ton. Kyparna är utsökt artiga och trevliga och gör aldrig skillnad på folk och folk. Vi väljer varsitt glas rosé – lågoddsare – och till det serveras rejält med snacks.

Jag vet inte vad skillnaden mellan folk och folk skulle vara. En skiljelinje skulle kunna gå mellan dem som har shoppningkassar från exklusiva

Det går att beställa drinkar också

Det går att beställa drinkar också

märkesbutiker och de som shoppat loss på rean. Den här tiden på året är det ”tokrea” och det går att hitta kläder till vrakpriser. När vi tittar oss omkring i den inte alltför fullsatta baren lägger vi märke till just valet av varumärken. Bredvid oss sitter ett sällskap som har stora, blanka och välfyllda kassar som det står Chanel, Gucci och Louis Vitton på. Själva har vi varit i lite enklare butiker och det mest ståndsmässiga är Desigual och Sephora. Vi skäms inte för det – vi har gjort stora fynd under dagen.

Fotografering mot spegel blir sådär - men jag vill gärna visa damrummet

Fotografering mot spegel blir sådär – men jag vill gärna visa damrummet

En, ibland underskattad, förmån som hotellbargäst är tillgången till toaletterna. De på Carlton skäms inte för sig. För de tio Euro jag betalat för mitt vinglas, som var välfyllt och innehöll gott och svalt vin, får jag också nyttja etablissemangets fina damrum. Bara det är en upplevelse och betydligt trevligare att besöka än alternativen på stan.

Alltså – Carlton funkar alltid. Så även denna gång. Nöjda knallar vi ut samma väg som vi kom och åker hem till Antibes och botaniserar bland fynden i våra kassar. Det blev nästan gratis.

Shopping och barbesök är en perfekt kombination

Shopping och barbesök är en perfekt kombination

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

Kung i baren

Kung i baren

25-årig bröllopsdag

25-årig bröllopsdag

Middag på restaurangen - fin present av barnen

Middag på restaurangen – fin present av barnen

Ett udda intresse som jag odlar är att besöka vackra och intressanta hotellbarer. Genom att frekventera barer blir hotell, som jag inte skulle drömma om att bo på, helt plötsligt tillgängliga. Här nere på den franska Rivieran finns ett antal anrika hotell, väl värda ett besök. Många av hotellen är också historiskt och arkitektoniskt intressanta och tänk om väggarna kunde tala. Jag är har en romantiserad bild av la Belle Epoque och brukar försöka fantisera kring hur rika, kända och vackra människor kan ha levat.

För några veckor sedan skrev jag om Negresco, vilket du kan hitta i arkivet från maj 2014, eller under rubriken Livet på Rivieran/Hotellbarer

Idag tänker jag berätta lite om Hotel du Cap-Eden-Roc www.hotel-du-cap-eden-roc.com, min favorit. Hotellet ligger längst ut på halvön Cap d’Antibes, mellan Antibes och Juan-les-Pins och det är et

t riktigt landmärke. Fastigheten köptes 1869 av tidningen Le Figaros grundare Auguste de Villemessant och han lät uppföra en byggnad som då kallades Villa Soleil, avsedd att användas av författare som sökte inspiration. Tjugo år senare köptes fastigheten av en italienare som öppnade le Grand Hôtel du Cap och idag ägs hotellet av paret Oetker, en tysk industrifamilj.

Detta, ett av världens lyxigaste hotell, har alltså en drygt 140-årig historia. Ett hotell där många kända människor har bott från då och fram till nu. Och jag tror att det så kommer att förbli. Det finns något magiskt över stället och historiens vingslag känns påtagligt närvarande.

Tidigare har jag skrivit om min joggingrundor längs Cap d’Antibes. En runda där jag varje gång passerar denna vackra byggnad med omgivningar. Varje gång kollar jag om jag ska se några kändisar, vilket jag sällan gör. Till min stora glädje har jag dock

skådat Roger Moore på cykel. Han tittade på mig och log med sin gentlemannablick. Så var den dagen räddad. En annan gång mötte jag Kirk Douglas, även han på cykel. Jag sprang nedför en backe och han cyklade uppför densamma. Eftersom han hade tuffare motstånd än jag gick det lite trögt för honom.  Så jag fick verkligen en bra närbild.

Maria kollar in Reese

Maria kollar in Reese

Nu tillbaka till baren eller barerna i det här fallet. Eftersom hotellet inte ligger centralt beläget efter ett gångstråk, där det bara är att glida in, så kräver detta besök lite planering. Det går att promenera från Antibes/Juan-les-Pins, alternativt ta buss eller bil. Bilen kan du parkera på en parkeringsplats en bit nedanför den backe där jag mötte Kirk Douglas. Om du vill känna dig lite mer världsvan kan du köra in på gården och lämna nycklarna till den mycket artige man som välkomnar dig till hotellet.

Väl innanför entrén går du direkt till höger och slår dig ner i baren. Omgående kommer en kypare, klädd i vit kavaj, fram med en meny. Där väljer du förslagsvis något att dricka och oavsett vad du beställer så får du rikligt med goda tillbehör i form av oliver och diverse övrigt finsnacks. Nu kan du pusta ut och njuta. Hela byggnaden och dess inredning är slående vacker. Medan du sitter där kommer det att komma in hotellgäster och det är halva nöjet. Här kommer allt ifrån sportigt klädda personer som har eller ska spela tennis till spektakulärt uppklädda partymänniskor. Jag lovar att de extra Euro som det kostar att ta ett glas vin eller en coca cola på det här stället, jämfört med en billigare bar, är väl spenderade. Tänk att det är som att gå på bio. Miljön och människorna ingår, men du får själv fantisera ihop handlingen. Om du vill ha hjälp på traven så föreslår jag att du läser Tender is the night (Natten är ljuv) skriven av F.Scott Fitzgerald på 1930-talet.

Jag brukar inte vara så bra på att känna igen sk kändisar och det är tur att det finns andra som gör det. Under filmfestivalveckan för drygt två år sedan var jag där tillsammans med min mamma, min

Några år sedan en härlig dag

Några år sedan en härlig dag

dotter, min syster och hennes dotter (några av bilderna är från det tillfället). Då dök Reese Witherspoon upp, vilket min dotter Maria genast noterade. Noterade var milt uttryckt, hon reagerade som en duvhök. De vare båda gravida vid tillfället och det fanns något som förenade dem. Tyvärr åkte Reese direkt upp i hissen, till sitt rum förmodar jag – men vi såg henne!

När du känner dig nöjd med barbesöket infaller fas två av visiten. Då går du ut på baksidan av hotellet och blickar ut över den gigantiska park som sträcker sig ner mot vattnet. Ett förslag är då att gå den stora gången ner till restaurangen. Där finns det ytterligare en bar som ligger precis vid havet med strålande utsikt över Esterelbergen och öarna utanför Cannes. Vill du kan du göra ett stopp till där och njuta av utsikten och människorna. På sommaren går det också att äta en barmeny om hungern faller på. Lite dyrare, lite läckrare men definitivt prisvärt.

Där finns det även en pool, som jag tror att det kostar en smärre förmögenhet att bada i. Jag har inte provat, bara spanat in. Nyfikenhet är något som jag är utrustad med och som för det mesta varit till gagn för mig. Jag tycker också om att smyga omkring lite i parken. Där finns det en hel del att se och ett och annat är endast avsett för boende gäster. Att trots detta kolla läget förhöjer spänningen och totalupplevelsen. När du är färdig med besöket är det bara att stilla vandra ut genom grindarna och ta med alla intryck.

I boken ”1000 places to see before you die” står hotellet omnämnt under rubriken ”the ulitmate in glamour” och jag kan bara hålla med. Passa på att göra ett besök om du har vägarna förbi. Har du inte det så föreslår jag att du gör en omväg.

Malin, Maria, Karin och mamma

Malin, Maria, Karin och mamma

 

 

Filmfestival i Cannes

Filmfestival i Cannes

Festival 4Igår avslutades den 67 filmfestivalen i Cannes. Ja, denna traditionstyngda och kändisspäckade tilldragelse har sina rötter från andra världskrigets slut. Festivalen som är den största och mest kända i sitt slag i världen var på gång redan innan krigets utbrott, men fick av förklarliga skäl göra en paus.

Som många gånger förr var vi där även i år. Vi har dessvärre inga kontakter i filmbranschen och har varken access till kändisar eller VIP-partyn, men vi har tillgång till Cannes. Det är en stad som under de tolv dagar som festivalen varar, fullkomligen sjuder av liv- för att inte säga kokar. Och även om det är svårt att få en glimt av någon kändis så är det en stor behållning att bara strosa omkring och insupa atmosfären. Människorna är många och finns i alla varianter. Att bara titta på klädstilar är ett nöje. Här finns allt från turister i badshorts och tofflor till de mest eleganta filmfestivaldeltagarna, för att inte tala om alla som så gärna skulle vilja delta och som också klätt upp sig. Många med förhoppning om att kunna knipa åt sig en åtråvärd biljett. Utanför festivalpalatset står en samling med snofsiga människor i alla åldrar med små plakat där det står att de önskar en invitation och jag utgår ifrån att de är beredda att betala en rejäl slant för en sådan.

Nedanför byggnaden står också en stor mängd privata stegar. En slags tillfällig installation skulle jag kunna kalla det för. De ägs av personer som står och väntar på att få en glimt av deFestival 5 kändisar som kommer att komma ut på röda mattan. En förutsättning för att överhuvudtaget se någonting är att komma upp en bit och då är stege ingen dum idé. Vi är för bekväma för att stanna och se hur det går. Att beskåda detta spektakel lite på distans passar oss bättre.

På vår vandring genom Cannes har vi säkert missat en och annan kändis, men vi är i ärligheten lite för dåliga på att känna igen dem. De riktigt stora och de som har varit med ett tag känner vi ju igen men de är ganska skygga och du ska ha en otrolig tur om du stöter på någon på gatan. Ett säkrare kort är i så fall att röra sig i hotellmiljöer. De måste ju bo någonstans trots allt. By the way – för två år sedan såg vi Reese Witherspoon i hotellbaren på Hotel du Cap. Jag kände knappt igen henne, men det gjorde min dotter. De var vid det tillfället båda två gravida, vilket var förenande.

Festilval 1Att bara vandra runt, en dag som igår, är en härlig upplevelse. Strålande sol, puls, dofter och ljud präglar festivalstaden. På lördagar är det dessutom alltid Brocantemarknad där de säljer allahanda ting. Allt ifrån vackert gammalt silver till mer eller mindre intressanta tavlor. En festivaldag som denna fastnade vi för lite ”filmiskonst”.Festival 7

Vi bestämmer oss för att vandra ner på Croisetten. Det är alltid en trevlig promenad att göra och extra trevlig idag. Festivalpalatset ligger på den högra sidan, om du kommer från Rådhuset, och nedanför det ligger Medelhavet stilla och skiftar i vackra blågröna färger.  På andra sidan gatan ligger de kända hotellen som under festivalen är beklädda med allahanda utsmyckningar. Framförallt är det vepor som är reklampelare för diverse filmer, men även t ex lyxbilar placerade i hotellfoaljéer. På själva gatan råder djungelns lag. Trafiken är delvis avstängd och människor går omkring lite överallt. De franska poliserna har fullt upp en dag som denna.

Festival 9När vi kommer till Martinez, ett av lyxhotellen, väljer vi att besöka deras strandbar. Där slår vi oss ner bland massor av intressanta människor. Vi njuter av vädret, utsikten och ett glas lagom kylt rosévin. Inte alls dumt och vi känner oss riktigt nöjda och som en del av detta gigantiska party.

Väl hemma i Antibes läser vi att Guldpalmen för årets bästa film är tilldelad den turkiska filmen Winter Sleep. Det var enligt medierna en av favoriterna. Den film som annars väckt mest uppmärksamhet är festivalens öppningsfilm Grace av Monaco. Enlig uppgift får den inte ens visas i det lilla Furstendömet, så den är säkert intressant. Vi tänker se den på tisdag, vilket är den dag i Antibes då filmerna inte är dubbade utan visas på originalspråk.

I dag är det söndag – dagen efter. Det brukar då vara ett smärre kaos på flygplatsen i Nice, eftersom det dessutom är Monacos Grand Prix den här helgen. Apropå flygplats kan jag berätta att för den som är intresserad av att spana in privata jetplan så är Nice Côte d’Azur just nu ett eldorado. Hela parkeringsplatsen, eller vad det nu kan heta i flygsammanhang, är full. Men nu drar de säkert iväg på nya spännande äventyr.

En frisör med utsikter

 

Cortes 1Vi bor i ett område som heter Ilette, i Antibes. När vi en gång i tiden valde Antibes, vilket vi gjorde mycket medvetet, blev valet av stadsdel mer slumpartat. En bra slump måste jag säga och vi har därför valt att bo kvar. I området finns det mesta. Förutom att det bara är hundra meter till havet, fem minuters promenad till gamla stan och tjugo minuter till Juan-les-Pins finns här all tänkbar service. Enligt min uppfattning finns t ex några av Antibes bästa restauranger i området, men det jag tänker berätta om nu är kvarterets eminente frisör Cortès.Cortes 2

Cortès kommer från Libanon. Som 18-åring flyttade han till Frankrike, där han bott och verkat sedan dess. Han har alltid varit frisör berättar han. Sin yrkesbana började han i Paris för att sedan flytta till Cannes. Där har han arbetat mycket med att fixa kändisar vid festivaler och även frilansat som frisör på många av de stora Yachter som finns i området. Sedan tre år tillbaka driver han, som nu är 35 år, en egen salong i Antibes. Den enda med sjöutsikt – berättar han stolt.

Själv har jag varit mycket konservativ och förändringsobenägen när det gäller val av frisör. I hela tjugo år har jag klippt och fixat mig hos samma frisör på Lidingö där vi bodde tidigare. Min man har alltid haft en mer öppen attityd och valet av frisör har varierat genom åren. Lite skillnad mellan manligt och kvinnligt måhända. I vilket fall har han då och då klippt sig i Antibes och av en tillfällighet hamnade han en dag hos Cortès, när salongen var relativt nyöppnad. Det blev en lyckad tillfällighet och Sven-Bertil har klippt sig där sedan dess.

En dag för ungefär ett år sedan när Sven-Bertil var och klippte sig sa Cortès ungefär så här – din fru verkar ha fint hår men jag skulle kunna göra underverk med en ny klippning. Det var ett fint sätt att såga den frisyr som jag då hade. Den var inte särskilt lyckad, det måste jag medge. Håret var ganska långt och luggen hade fått växa med. En enda gång var den frisyren lyckad och det var när min son gifte sig. Då funkade det att, med hjälp av en skicklig frisör, göra en svinrygg som blev supersnygg. Den är därför väldokumenterad, vilket är bra för jag kommer nog aldrig att kunna sätta upp håret på det viset igen.

Efter kommentaren av min frisyr funderade jag lite men inte särskilt länge. Istället för att bli förbannad så bestämde jag mig för att gilla kaxigheten och bestämde mig för att ge honom en chans. Den första klippningen finns förevigad och utgör just nu profilbild på diverse ställen och i övre högra hörnet på bloggen. Sedan dess är Cortès även min frisör.  Jag vet att han även har många andra skandinaver som kunder. Alla utom en som jag vet är nöjda. Den som inte blev nöjd var min svärson Per som blev helt snaggad – shit happens.

Det verkar gå bra för Cortès. Han har numera tre anställda, som samtliga jobbar långa sexdagarsveckor. Förutom att ta väl hand om hår av diverse slag så fixar de även naglar, på såväl händer som fötter. På salongen råder en härlig entreprenöranda. Du får dock inte ha alltför bråttom om du går dit. Ambitionen är att ta hand om många kunder och ibland blir det för många samtidigt. Medan du väntar får du en eller flera koppar espresso så du lider ingen nöd.

De här dagarna är extra intensiva Det är filmfestival i Cannes och Cortès har ett antal stjärnor som han fixar frisyrer till. Han är diskret och vill inte avslöja några namn men berättar stolt att han har en hel del jobb just nu utöver det ordinarie i salongen. Jag är ju lite nyfiken men han har integritet.

Klippt för den här gången

Klippt för den här gången

Min slutsats efter det här inlägget är följande. Våga byta frisör – vad är det värsta som kan hända? Hår växer ju ut eller hur. Och om du är i Antibes så prova gärna Cortès. En skicklig, framåt och trevlig libanes som bestämt sig för att expandera sin verksamhet i denna fantastiska stad.

Ostron och krabba – mums

Ostron och krabba – mums

Idag har jag varit på en av mina absoluta favoritrestauranger – Astoux et Brun i Cannes. Jag tror faktiskt inte att det finns någon annan enskild restaurang som jag besökt så många gånger. Jag vågar inte räkna ut hur många gånger det blir och definitivt inte hur mycket pengar jag spenderat här. Ofta gillar jag att variera det jag äter, men när jag kommer hit är jag tråkigt ensidig. Jag gillar att äta ostron och krabba. Ostronen är alltid supergoda och krabban välmatad och nykokt. Givetvis finns det massor av spännande alternativ på menyn, alla typer av skaldjur och vällagade fiskrätter. Jag tror att det finns en kötträtt på menyn. Det gjorde det åtminstone tidigare och köttbiten var räddningsplankan när vi var här med vår yngste son för många år sedan. Enligt honom var köttet också mycket bra. På den tiden gillade han inte havets läckerheter, men det var då det.

Restaurangen ser inte särskilt märkvärdig ut. Den har ganska enkel inredning och skiljer sig inte vid första anblicken från de turistfällor som det kryllar av i närheten. Borden är lite speciella och typiska för stället. Bordsskivorna är klädda med kakelplattor som har motiv från havsmiljöer, vilket ger en trevlig inramning. Det är en fantastisk fisk- och skaldjursrestaurang och det är fler än jag som upptäckt det. Det är alltid fullsatt, men trots det går det ofta snabbt att få bord. Att boka i förväg går inte. Personalen är trevlig och effektiv och allt är mycket fräscht. Den stora omsättningen av gäster borgar för att kvaliteten på maten alltid är  hög.

Efter avslutad lunch (i det här fallet). Blir det en promenad längs shoppinggatan Rue d’Antibes. En glass hos Häagen-Dazs smakar bra i solen.