Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.

Belles Rives – ett kinderägg bland hotellbarer

Belles Rives – ett kinderägg bland hotellbarer

Bardisken - miljö och utbud

Bardisken – miljö och utbud

Att besöka hotellbarer är ett underskattat nöje, vilket ni som följer min blogg redan vet att jag tycker. Det är så prisvärt att slinka in och ta något uppfriskande och på köpet få tillgång till alla faciliteter (inte minst toaletterna) och i förkommande fall även få en kulturupplevelse. Dit jag nu kommer att ta er är verkligen någonting extra i alla avseenden och det är dessutom lättillgängligt. Om du är på Rivieran alltså. Hotel Belles Rives ligger centralt i Juan-les-Pins i början av vägen ut mot Cap d’Antibes (och hotel du Cap som jag skrivit om tidigare).

Det finns knappast något hotell, med tillhörande bar, som så tydligt speglar det ljuva livet vid förra sekelskiftet. Hotellet är inte gigantiskt och har månat om att behålla sin ursprungliga prägel, vilket ger en speciell känsla. Här kombineras det vackra som människan skapat med ett enastående läge intill vattnet. När du går in genom entrén möts du av den tidstypiska inredningen i kombination med en bländande utsikt över badorten Juan-les-Pins.

Hotellet, som ursprungligen byggdes som privatbostad, hette från början Villa Saint-Louis. Scott och Zelda Fitzgerald hade denna exklusiva

Lite historia från en svunnen tid

Lite historia från en svunnen tid

fastighet som privatbostad under åren 1925-1926. Det var här Scott Fitzgerald skrev Natten är ljuv (Tender is the night), som är en av hans mest uppskattade böcker. Själv

Den läckra inredningen

Den läckra inredningen

har jag läst boken både på både svenska och engelska och de finns båda i vår bokhylla i Antibes. Och medan jag nu skriver bestämmer jag mig för att det är dags för att återigen ge mig på denna klassiker, som verkligen speglar livet på Rivieran under början av 1900-talet. Åtminstone den delen av historien som handlade om människor som levde ”la dolce vita”. I deras bostad, sedemera hotell, lär den tidens stora karaktärer t ex Hemingway, Picasso och Valentino, varit gäster hos paret Fitzgerald. Tänk om jag hade fått vara en fluga på tapeten. På senare tid förekommer också stjärnglans genom att nutida kändisar väljer att bo på detta superläckra hotell. Läs gärna mer på hotellets hemsida med tillhörande broschyr www.bellesrives.com  Där får du också tillgång till fantastiska bilder på livet under ”la belle epoque” http://www.bellesrives.com/download/brochure-br-2013.pdf

Nu är det dags för baren eller rättare sagt barerna. Jag börjar med Fitzgerald bar som är en klassisk pianobar. Pianobaren är den som har mest karaktär. Den är inredd i klassisk Art Decostil, med vackra tidstypiska möbler, konst och mängder med kitschiga detaljer. Det är verkligen en upplevelse att slå sig ner där och beställa en drink. Varför inte en Hemingway eller Gatsby. Här finns även ett riktigt bra utbud av goda teer. Och givetvis allt annat som brukar erbjudas på välsorterade barer. Som på alla lite finare hotellbarer så ingår det även rikligt med bra snacks. Men det

Dukat för middag - inget dumt alternativ det heller

Dukat för middag – inget dumt alternativ det heller

Belle 5

Hundar är alltid välkomna i Frankrike och Wille trivs liksom vi.

baren framförallt bjuder på är rikligt med atmosfär. En atmosfär som förstärks av att en pianist kommer in och spelar något tidstypiskt. Du kan riktigt leva dig in i känslan hur det måste ha varit under glansens dagar.

Det finns även en bar utomhus, i anslutning till restaurangen le Passagère. Där sitter du på terrassen och blickar ut över havet och det är inte så trist det heller. Och varför välja – de går att besöka båda, vilket är speciellt trevligt under den varmare delen av året.

Det är lätt att förstå att såväl yttre som inre miljö inspirerat den tidens kulturpersonligheter. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Belles Rives, som är lite av ett levande museum och unikt i sitt slag.

En mysig strandrestaurang med god mat – nu är jag på Plage Garoupe

En mysig strandrestaurang med god mat – nu är jag på Plage Garoupe

Pasta med skaldjur - mmmm

Pasta med skaldjur – mmmm

Det är lätt att bli hemmablind och gå i gamla fotspår. Jag tycker att jag har hyfsad koll på utbudet av restauranger i Antibes och blir desto gladare när jag upptäcker något nytt som är riktigt bra. För några veckor sedan skulle jag äta söndagslunch tillsammans med ett par väninnor. De hade bokat bord och vi begav oss till området Garoupe ute vid Cap d’Antibes, mellan Antibes och Juan-les-Pins. Det är ett strandområde som ligger längst in vid en vik med hänförande utsikt över Alpes Maritimes och Medelhavet förstås. Där finns ett antal hotell och restauranger och en stor del av den lilla strandremsan utgörs av betalplager.

I vilket fall gjorde jag mitt första besök på restaurangen La Joliette (jag har inte lyckats hitta någon hemsida att länka till men den går att hitta ändå via

Fisken var inte heller så dum

Fisken var inte heller så dum

Google). Vi beställde in plat du jour (typ dagens rätt), som denna söndag bestod av pasta med en helt underbar skaldjurssås. Sås kanske är fel ord egentligen, ragu kanske är en mer korrekt benämning, men gott var det.

Idag återvände jag för att introducera min man till denna, min nya upptäckt. Jag hade bokat ett bord och vi satt så nära havet det går att komma. Med fötterna i sanden avnjöt vi varsin underbar fiskrätt och Sven-Bertil avslutade med en Café Gourmand (kaffe med ett antal minidesserter). Jag försöker hålla igen på sötsaker, även om det ibland är svårt att avstå. Ett vanligt beteende är att jag ber om en extra sked för då kan jag nalla lite av Sven-Bertil.

Förutom att restaurangen är bra och trevlig så ligger den mitt på den del av stranden som är publik, dvs det är gratis att sola och bada där. Trots att vi alltså har varit i Antibes i många år har vi aldrig badat här tidigare och trots att det nu är slutet av september var det helt fullt på stranden. Vilket är lätt att förstå med tanke på vädret och att det är söndag.

Det finns alltid lite plats i dessertmagen

Det finns alltid lite plats i dessertmagen

Jag måste säga att september är en helt underbar månad härnere, sannolikt den bästa på året. Fick jag bestämma skulle det finnas fler september. Vädret är så skönt, lagom varmt både i luften och i vattnet. Det är fortfarande puls och många människor i omlopp, men inte lika mycket som månaderna innan. Vi njuter.

Skönt med ett dopp efter maten

Skönt med ett dopp efter maten

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

Kung i baren

Kung i baren

25-årig bröllopsdag

25-årig bröllopsdag

Middag på restaurangen - fin present av barnen

Middag på restaurangen – fin present av barnen

Ett udda intresse som jag odlar är att besöka vackra och intressanta hotellbarer. Genom att frekventera barer blir hotell, som jag inte skulle drömma om att bo på, helt plötsligt tillgängliga. Här nere på den franska Rivieran finns ett antal anrika hotell, väl värda ett besök. Många av hotellen är också historiskt och arkitektoniskt intressanta och tänk om väggarna kunde tala. Jag är har en romantiserad bild av la Belle Epoque och brukar försöka fantisera kring hur rika, kända och vackra människor kan ha levat.

För några veckor sedan skrev jag om Negresco, vilket du kan hitta i arkivet från maj 2014, eller under rubriken Livet på Rivieran/Hotellbarer

Idag tänker jag berätta lite om Hotel du Cap-Eden-Roc www.hotel-du-cap-eden-roc.com, min favorit. Hotellet ligger längst ut på halvön Cap d’Antibes, mellan Antibes och Juan-les-Pins och det är et

t riktigt landmärke. Fastigheten köptes 1869 av tidningen Le Figaros grundare Auguste de Villemessant och han lät uppföra en byggnad som då kallades Villa Soleil, avsedd att användas av författare som sökte inspiration. Tjugo år senare köptes fastigheten av en italienare som öppnade le Grand Hôtel du Cap och idag ägs hotellet av paret Oetker, en tysk industrifamilj.

Detta, ett av världens lyxigaste hotell, har alltså en drygt 140-årig historia. Ett hotell där många kända människor har bott från då och fram till nu. Och jag tror att det så kommer att förbli. Det finns något magiskt över stället och historiens vingslag känns påtagligt närvarande.

Tidigare har jag skrivit om min joggingrundor längs Cap d’Antibes. En runda där jag varje gång passerar denna vackra byggnad med omgivningar. Varje gång kollar jag om jag ska se några kändisar, vilket jag sällan gör. Till min stora glädje har jag dock

skådat Roger Moore på cykel. Han tittade på mig och log med sin gentlemannablick. Så var den dagen räddad. En annan gång mötte jag Kirk Douglas, även han på cykel. Jag sprang nedför en backe och han cyklade uppför densamma. Eftersom han hade tuffare motstånd än jag gick det lite trögt för honom.  Så jag fick verkligen en bra närbild.

Maria kollar in Reese

Maria kollar in Reese

Nu tillbaka till baren eller barerna i det här fallet. Eftersom hotellet inte ligger centralt beläget efter ett gångstråk, där det bara är att glida in, så kräver detta besök lite planering. Det går att promenera från Antibes/Juan-les-Pins, alternativt ta buss eller bil. Bilen kan du parkera på en parkeringsplats en bit nedanför den backe där jag mötte Kirk Douglas. Om du vill känna dig lite mer världsvan kan du köra in på gården och lämna nycklarna till den mycket artige man som välkomnar dig till hotellet.

Väl innanför entrén går du direkt till höger och slår dig ner i baren. Omgående kommer en kypare, klädd i vit kavaj, fram med en meny. Där väljer du förslagsvis något att dricka och oavsett vad du beställer så får du rikligt med goda tillbehör i form av oliver och diverse övrigt finsnacks. Nu kan du pusta ut och njuta. Hela byggnaden och dess inredning är slående vacker. Medan du sitter där kommer det att komma in hotellgäster och det är halva nöjet. Här kommer allt ifrån sportigt klädda personer som har eller ska spela tennis till spektakulärt uppklädda partymänniskor. Jag lovar att de extra Euro som det kostar att ta ett glas vin eller en coca cola på det här stället, jämfört med en billigare bar, är väl spenderade. Tänk att det är som att gå på bio. Miljön och människorna ingår, men du får själv fantisera ihop handlingen. Om du vill ha hjälp på traven så föreslår jag att du läser Tender is the night (Natten är ljuv) skriven av F.Scott Fitzgerald på 1930-talet.

Jag brukar inte vara så bra på att känna igen sk kändisar och det är tur att det finns andra som gör det. Under filmfestivalveckan för drygt två år sedan var jag där tillsammans med min mamma, min

Några år sedan en härlig dag

Några år sedan en härlig dag

dotter, min syster och hennes dotter (några av bilderna är från det tillfället). Då dök Reese Witherspoon upp, vilket min dotter Maria genast noterade. Noterade var milt uttryckt, hon reagerade som en duvhök. De vare båda gravida vid tillfället och det fanns något som förenade dem. Tyvärr åkte Reese direkt upp i hissen, till sitt rum förmodar jag – men vi såg henne!

När du känner dig nöjd med barbesöket infaller fas två av visiten. Då går du ut på baksidan av hotellet och blickar ut över den gigantiska park som sträcker sig ner mot vattnet. Ett förslag är då att gå den stora gången ner till restaurangen. Där finns det ytterligare en bar som ligger precis vid havet med strålande utsikt över Esterelbergen och öarna utanför Cannes. Vill du kan du göra ett stopp till där och njuta av utsikten och människorna. På sommaren går det också att äta en barmeny om hungern faller på. Lite dyrare, lite läckrare men definitivt prisvärt.

Där finns det även en pool, som jag tror att det kostar en smärre förmögenhet att bada i. Jag har inte provat, bara spanat in. Nyfikenhet är något som jag är utrustad med och som för det mesta varit till gagn för mig. Jag tycker också om att smyga omkring lite i parken. Där finns det en hel del att se och ett och annat är endast avsett för boende gäster. Att trots detta kolla läget förhöjer spänningen och totalupplevelsen. När du är färdig med besöket är det bara att stilla vandra ut genom grindarna och ta med alla intryck.

I boken ”1000 places to see before you die” står hotellet omnämnt under rubriken ”the ulitmate in glamour” och jag kan bara hålla med. Passa på att göra ett besök om du har vägarna förbi. Har du inte det så föreslår jag att du gör en omväg.

Malin, Maria, Karin och mamma

Malin, Maria, Karin och mamma

 

 

Antibes ici Antibes

Jag träffar många som har planer på att skaffa sig någonting ”utomlands”. Några letar efter semesterboende och andra har funderingar på att bosätta sig mer permanent. För många blir det här en tvåstegsraket. Först semesterboende, för att känna in om det blev rätt val av land och ort, och sedan eventuell flytt. Möjligheten att kunna hyra ut är också viktig för många. Det innebär en känsla av ekonomisk trygghet även om det inte alltid blir aktuellt.

Vi har alltid tyckt om Frankrike och bilat runt i landet många gånger. Första gången för mig var i början på 70-talet när mina föräldrar tog oss med till Normandie i norra Frankrike. Den resan gav mersmak och när jag så småningom bildade egen familj begav det sig igen. I fullpackad bil reste vi runt med våra barn till diverse ställen runt om i Frankrike. Till att börja med höll vi oss i de norra delarna men förflyttade oss med tiden längre söderut. Vid ett flertal tillfällen hyrde vi sedan en lägenhet i Antibes och här stortrivdes vi från första början. När vi sedan började umgås med tanken på att köpa något eget föll valet snabbt på Antibes – därför att…

yachthamnDet är nära till Nice flygplats, som är Frankrikes näst mest trafikerade. Från flygplatsen tar det ca 30-40 minuter med buss och det behövs ingen hyrbil för att snabbt ta sig till sin bostad. Flyget tar ca tre timmar och idag kör både SAS och Norwegian direkt. Kommunikationen var viktig för oss och gav möjligheten att även göra kortare visiter.

Antibes är den bästa av världar när det gäller att få del av såväl Côte d’Azur som Provence. Någon har sagt att ”Antibes är som en provencalsk by som är nedflyttad till havet” och det är en bra beskrivning. En genuin gammal stad som ligger vid kusten. Här finns fina badstränder precis intill den gamla stadskärnan och läget är bedövande vackert. Det går inte att tröttna på den storslagna vy som du kan se på bilden till min hemsida.

För oss var det viktigt att komma till en stad som är levande året om, vilket Antibes verkligen är. Aktiviteten går ner något i november för att öka igen till jul och nyår. Januari och februari är också något stillsammare men från mars ökar tempot igen för att peaka under sommarmånaderna. Det finns med andra ord tillfällen året om att trivas. Grön och lummig vår, pulsen på sommaren, den varma sköna hösten eller den krispiga och klara vintern. Ja – det kan regna och blåsa också. Det väljer jag dock att förtränga just nu och det är sällan långvarigt.

Marché ProvencalSafranierkvartenenGaroupe

Bargatan i AntibesI Antibes finns det gott om restauranger och massor av bra shopping. Personligen tycker jag att det är det bästa shoppingorten i området. Nice och Cannes får ursäkta. Den stora fördelen är alla små butiker. Här slipper du stora kedjor med stereotypt sortiment. Så är det också när det gäller att att köpa mat. Här finns massor av små bagerier, grönsakshandlare och slaktare. Marknaden som säljer färskvaror inte att förglömma. Den har öppet varje förmiddag utom måndagar.

Om du bor i Antibes är det nära till så mycket och kommunikationerna är bra. Med tåg tar det 10 minuter till Cannes och 20 minuter till Nice. Om du vill åka skidor en bit upp i bergen tar det en dryg timme med bil. I trakten finns också massor av fina vandringsleder, pittoreska byar, trevliga vingårdar mm.

 

Oj – nu blev det mycket sammanfattad reklam för Antibes. Min tanke är att bygga på med inlägg som är mer specifika. De inläggen kommer jag att skapa pedagogiska flikar för när jag får hjälp nästa gång. Hittills har ni t ex kunnat läsa om två vingårdsresor och två restauranger.  Ja, så här tänkte vi och här är vi nu. Det finns andra fina ställen på jorden, men för oss passar Antibes perfekt. Den bästa av världar helt enkelt.Antibes 5

Keep on jogging

JoggingDär jag bor har jag tillgång till det som enligt mig måste vara en av världens vackraste joggingrundor. Jag har sprungit den otaliga gånger och är övertygad om att jag aldrig någonsin kommer att tröttna. Varje morgon – ja, jag föredrar att springa på morgnarna – är unik. När luften är hög och klar är Medelhavet ofta djupblått och alpernas snöklädda kammar har tydliga konturer mot den klarblå himlen. Ibland är det grått och fuktigt, då kan vattnet skifta i grönt och där jag vet att det finns alper ser jag bara låga gråa berg. När det regnar och blåser är havet i uppror och vattnet sköljer, på vissa ställen, över vägen.  Det är snabba förändringar och ingen dag är den andra lik. Den fantastiska natur och det ljus som finns vid Côte d’Azur är en outsinlig källa till såväl  att utöva fysisk träning som till inspiration. För mig är den kombinationen den allra bästa.

Äntligen – efter ett antal veckor med diffust halsont som övergick till hosta har jag nu kommit igång med joggingen igen. I morse var det återigen dags att tillryggalägga de 9,3 km som det är hemifrån runt Cap d’Antibes och hem igen. Det där med sega förkylningar är ett gissel och extremt irriterande. Tyvärr är det lätt att bli lite passiviserad och lat och fortsätta att hitta anledningar till att inte ta tag i sin träning. Jag måste erkänna att jag blivit lite latare på senare tid, men blir lika glad varje gång jag har klarat av en runda. Idag blev jag dessutom riktigt inspirerad och har lovat mig själv att inte tillåta mig att slappa till mig. Fysisk aktivitet, företrädesvis utomhus, är bland det bästa som finns.

När jag ställts inför svåra frågor har en joggingtur ofta varit ett utmärkt sätta att bena ut tankarna och komma fram till lösningar. Inför presentationer och tal har löpningen varit en stor inspirationskälla. För mig fungerar joggning rent allmänt som ett bra sätt att sortera tankarna och komma på nya. När jag sticker ut på en runda brukar jag ha en agenda i huvudet och bestämma mig för att tag i en specifik fråga. På min tur runt udden har jag komponerat bolagsstämmotal, tagit fram organisationsscheman, löst knepiga och till synes olösliga frågeställningar och skapat grunden till bröllopstal. Kombination av syre, motion och tankar är oslagbar.

Idag när jag sprang hade jag två frågor på agendan. Den ena var nya bloggämnen. Jag kom fram till att frågan om kvinnors löner är intressant. Det jag kan bidra med där är min erfarenheter som chef, men också som medarbetare. Slutsatsen är att kvinnor måste bli bättre på att förhandla. Det tänker jag skriva om inom kort. Den andra frågan är lite knepigare. Hur konkret kan jag vara när jag delar med mig av mina erfarenheter. Ju mer konkret desto bättre, samtidigt är det en avvägning när det gäller att beskriva organisationer och människor. Det tar nog några joggingturer till innan jag hittat svaret och det finns givetvis inget entydigt sådant. Jag får prova mig fram helt enkelt.

Nu är det som bäst här nere. Morgnarna är lagom varma, luften är fortfarande klar och det börjar bli en härlig grönska. Allt är fräscht och krispigt. Jag förstår verkligen varför så många konstnärer, kulturpersonligheter och andra kreativa människor valt att bosätta sig här eller åtminstone leva här under långa tider. Förutom ljuset och värmen är det atmosfären. Den kan vara svår att verbalt beskriva men den finns.