Ät två – betala för en

Ät två – betala för en

Jag fortsätter på mattemat. Mitt förra inlägg om Alain Llorca har haft många läsare, så god mat intresserar. När jag ändå är inne på ämnet tänker jag skriva om en annan stjärnkrögare nämligen Christian Morisset som sedan ett antal år driver restaurangen Le Figuier de Saint Esprit i gamla stan i Antibes. Den enda restaurangen i centrala Antibes som har en stjärna i Guide Michelin.

Första gången som jag kom i kontakt med Morissets kokkonst var när han drev den tvåstjärniga restaurangen La Terrasse på Hotel Juana i Juan-les-Pins. Det måste ha varit 17 år sedan. Vi var fem ”tjejer” som hade sparat i fonder som gått mycket bra under en period. Och nu skulle vi festa upp pengarna. Utrustade med 5.000 Franc i kontanter gick vi till Juana och åt en fantastisk måltid. Många rätter var det och paradnumret var en i lera inbakad lammfilé. Lerförpackningen var numrerad och vi fick med resterna hem i ett litet paket som souvenir. Det var då det.

Morisset har inte lyckats återta sina två stjärnor, men enligt uppgift har han ambitionen att nå dit igen. Vi har varit på Le Figuier de Saint esprit ett antal gånger och tycker att maten är fantastiskt vällagad och god. Själva stället har också hög mysfaktor. Jag kan inte bedöma vad som krävs för två stjärnor. Tror dock att de mycket trevliga men lite orutinerade kyparna måste bli lite mer uppmärksamma för att restaurangen ska ta ytterligare i kliv i ranking. Jag kommer att följa utvecklingen.

Men nu till ett fint erbjudande som gäller fram till 29 maj. Det omfattar söndag kväll, måndag lunch och kväll.( Jag tror dock inte att erbjudandet gäller under påskhelgen.) Den meny som kostar 83 euro kan vid dessa tider åtnjutas för halva priset om det är två i sällskapet. Ät två menyer men betala för en alltså. Det är riktigt prisvärt. För pengarna får du; amuse bouche, förrätt, varmrätt, dessert och kakor. Du blir garanterat mätt och portionerna är ganska rikliga. Menyn byts då och då och går att kolla in på hemsidan.

All mat är god och omsorgsfullt tillagad på fina råvaror. Dessutom är den vackert upplagd vilket framgår av bilderna. Deras vinlista har ett stort urval och det finns mycket gott att välja bland.

Bon appétit.

En dagsvandring i ”Les Calanques”

En dagsvandring i ”Les Calanques”

imageDet finns många trevliga vandringsalternativ på Franska Rivieran. Så många att det kan vara svårt att välja. Utbudet är tack och lov väl beskrivet i böcker och i broschyrer som finns på turistbyråer, i bokhandeln och hos de stora sportvarubutikerna.

För att komma i väg och framförallt hitta nya alternativ är det en bonus att bli inbjuden av goda vänner som gjort en plan. Bara att hänga med alltså och nu ska ni få del av upplägget.

Vid den lilla pittoreska fiskebyn Cassis, som är belägen mellan Toulon imageoch Marseille, finns Kalankerna eller Les Calanques som de heter på originalspråket. Det är höga klippor som faller stuprätt ner i havet och bildar en formation av vikar. Enastående vackert. Det är givetvis många som är medvetna om det och det har växt upp en vandringsindustri i området. Jag kan förstå varför. Det finns många alternativ, dels går det att göra dagsturer dels finns det mer avancerade klättringsmöjligheter och det går att göra båtturer.

imageVi hade valt att göra en dagstur utmed en vandringsled. Den utgick från en parkeringsplats i utkanten av Cassis. Och nu kommer mitt första råd. Kom tidigt på morgonen för att få en parkeringsplats. Det blir snabbt fullt, särskilt under högsäsong och helger. Mitt andra råd är därför att boka hotellrum i mycket god tid om du vill övernatta i själva byn.

Som ni förstår var vi långt ifrån ensamma på denna vandring, som tog ca. fyra timmar. Men det var bara trevligt. Hur som helst var utsikten strålande och vi fick också rejält med motion eftersom stigningen var relativt kraftig och underlaget delvis mycket steningt. Vi hade denna dag valt att ta med oss matsäck som vi avnjöt  i en fin glänta medan vi tittade ut över vackra Medelhavet. Efter avslutad vandring gick vi till hamnen för att unna oss en öl eller ett glas vin. Det var fler än vi som hade tänkt den tanken, men vi lyckades ändå hitta ett bord med vy över båthamnen.

imageJag kan verkligen rekommendera en utflykt till Cassis. Det är en riktigt mysig by med massor atmosfär och puls. Nästa gång jag kommer dit ska jag sätta av tid till att strosa runt bland alla små fina butikerna och jag ska äta lunch eller middag vid hamnen. Men, då ska jag boka boende och bord i god tid.

Är det någon som varit i Aubagne? Det är en stad, ganska nära Cassis, men av en helt annan karaktär. En stad som de flesta bara passerar utan att stanna till. Här hade vi bokat boende och middag. Det blev långt ifrån den mysiga småstadskänska som präglas Cassis, men vi hade ändå en helt igenom lyckad kväll. Beroende på sällskapet och att vi hade hittat en lite udda restaurang med fantastisk mat. Långt från turistfällestråken. Under vistelsen fick vi också inspiration att lära oss mer om främlingslegionen och på morgonen besökte vi stadens museum. Mycket intressant.

Som på de flesta utflykter i det här området ingår ett och annat

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade "ekologiska" viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade ”ekologiska” viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

vingårdsbesök. Den gär gången blev det några nedslag i det lilla distriktet Cassis och det mer omtalade Bandol. Där finns det många bra vinproducenter på liten yta. Väl värt ett besök i sig.

Ja, det finns mycket att se, utforska och njuta av här nere. Det är bara tiden som sätter gränser.

Årets rosévin är här

Årets rosévin är här

imageEller rättare sagt det är 2015-års skörd som nu börjar säljas. Även om rosévin kan drickas året om så visst är det extra gott att dricka när solen skiner. Att sitta ute och njuta med ett immigt glas i handen hör våren och sommaren till.

Rosévin är inget lagringsvin som mår bra av att sparas. Många producenter och detaljister rear därför ut föregående års upplaga när en ny finns på hyllan. Det kan många gånger innebära möjlighet att fynda, för de flesta av vinerna är drickbara även nästa säsong. Men provsmaka för säkerhets skull.

Besök hos en av våra absoluta favoriter - Carpe Diem från Cotignac

Besök hos en av våra absoluta favoriter – Carpe Diem från Cotignac

I måndags hade vi nöjet att besöka en vinmässa i Mandelieu. Det var en mässa där 170 lokala producenter presenterade sina viner och det var fokus på just rosé. Mässan var avsedd för professionella inköpare av olika slag men vi lyckades slinka in ända. Med ett glas i handen gick

vi runt och pratade och provsmakade. Gott och trevligt. Någon som vi särskilt noterade var det förhållandevis stora utbudet av ”bioviner”. I den fina katalog fans det också angivet under respektive producent var de befinner sig, ja, nej eller på gång, när det gäller certifiering.

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

Längst in i lokalen fanns något som måste betraktas som extra osvenskt. Mängder av roséviner stod uppställda i olika kluster och det var fritt fram att ta för sig. Ja, det fanns också mängder av spottkoppar  utställda.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det bådar gott inför sommaren när det gäller rosévin från Provence. Utbudet är stort och det finns alla varianter, allti ifrån lätt ”bersåvin” till tyngre varianter som passar till olika maträtter. Rosévin är verkligen både gott och festligt och passar i de flesta sammanhang. Årets upplaga kommer inte att göra någon besviken.

Att fånga en söndag

Att fånga en söndag

Det är november och hittills har vi knappt sett ett moln på himlen, eller vågor på havet. Solen skiner och temperaturen stiger till över tjugo grader mitt på dagen.

image

Igår var det söndag och vi hade planerat att promenera till Cagnes-sur-Mer och besöka gourmet- och vinmässan. Och det gjorde vi också. Det är ungefär en mil och det blir några nyttiga steg innan vi börjar frossa i godsakerna. Jag återkommer till det strax.

Nu var det ju inte vilken söndag som helst. Det var dagen då maratonloppet mellan Nice och Cannes skulle gå av stapeln. Från vår balkong kan vi se en skymt av löparna när det passerar och redan en stund efter nio hördes jubel och den förste löparen sprang förbi – med god marginal till nästa. Sedan begav vi oss ut och vandrade samma väg som löparna sprang, men i motsatt ritning. Oj, vilken stämning det var. Strålande sol, människor som hejade och på olika ställen lyftes löparna fram med musikens hjälp. Vilken löparfest på världens vackraste maratonsträcka. Jag har ju inte sett alla, men så många som är vackrare kan knappast finnas.

Jag blev sjukt inspirerad (ett uttryck som jag inte brukar använda men som passar i sammanhanget för att imageförstärka beskrivningen av känslan). Tänk att springa mellan Nice och Cannes i strålande sol påhejad av glada människor och uppmuntrad av bra musik. Jag har sprungit ett maratonlopp i mitt liv, i Stockholm, vilket jag är stolt över men inte gjort igen. Det är ju långt. Och jag inser att jag nog ska satsa på en halvmara istället. Vi imagehade en liten diskussion under promenaden om hur det är att få ”kickar”. Jag går verkligen igång på att genomföra utmanande idrottsprestationer, något som jag inte delar med min man.
När vi kom fram till Villeneuve-Loubet gick vi in på marinan och bestämde oss för en lunchpaus. Vi valde lite otippat en thailändsk restaurang, som visade sig vara toppenbra. Den heter Pink Lotus och är väl värd ett besök. Där satt vi i solgasset och åt en trerätterslunch innan vi vandrade vidare till mässan.

Ja, mässan är ett kapitel för sig. Inom ett koncentrat område bestående av två byggnader med mellanliggande yta samlas drygt 300 utställare från hela Frankrike. Vid entrén blir vi försedda med varsitt glas och sedan är det bara att frossa. Det finns hur mycket goda viner som helst från olika distrikt och till det mängder med andra delikatesser, som skinka, ost, choklad mm. Vi hade bestämt oss för att i första hand fokusera på champagnen. Champageproducenterna tillhandahåller alltid egna glas. Det duger inte  med de standardglas som tillhandahålls vi entrén. När vi var nöjda med champagnen övergick vi till lite sydfranska viner. Om ni undrar så brukar vi hälla ut vinet efter att ha smuttat, annars skulle det kunna sluta illa.

Jo, vi handlade också såklart. Vi har med åren lärt oss att det bästa är att handla den ena dagen och åka dit och imagehämta varorna dagen därpå. Att köra bil i samband med vinprovning är ingen bra idé. Det som är spännande dagen efter är att botanisera bland det vi köpt. Nu är vi lyckliga ägare av ett antal spännande vinflaskor från små producenter. Det är roligt med vin och det finns så många små spännande odlare.

När vi kom hem efter en härlig men intensiv dag somnade jag gott framför TV:n. Och när jag kollade på min iPhone hade vi gått en och en halv mil under dagen. En bra mix mellan att njuta av mat och vin och att faktiskt få lite härlig motion.

 

Att vara riktigt liten

Att vara riktigt liten

Idag är det vardag igen och vi kan se följderna av det katastrofala ovädret i lördags kväll. Efter en biltur till Sophia Antipolis kunde vi se en del av förödelsen med egna ögon. Bortspolade vägar, förstörda bilar och näringsidkare som arbetade med att återskapa sina butiks- och kontorslokaler.

Vi var hemma under lördagen, medvetna om att det skulle regna och åska. I vår vildaste fantasi kunde vi dock inte föreställa oss vilken skepnad ovädret skulle ha och vilka konsekvenser det skulle få. Det insåg vi inte förrän i söndags morse.

Vi slog oss ner framför TV:n när skyfallet kom och blixtarna lyste oavbrutet upp himlen. Efter en stund stängde vi av all elektronik inför hotet att något skulle bli utslaget och i värsta fall förstört. När vi från vår balkong tittade ut på gatan insåg vi att den förvandlats till ett vattendrag. Inga bilar passerade. Vattnet hade nått in i bottenvåningarna på vår och kringliggande fastigheter.

Efter några timmar avtog regnandet, vattenmassorna hade minskat och vi gick och la oss. På morgonen fattade vi ingenting. Jag stack ut och sprang och när jag kom hem berättade Sven-Bertil att det varit en katastrof i området. Han hade kollat media och läst meddelanden från oroliga anhöriga. Det hela var helt ofattbart, många döda och skadade, samt stor materiell förödelse.

Hos oss märktes inte mycket av detta. Själva Antibes visade sig vara förskonat. Och under söndagen sken solen.

När vi efterhand har läst nyhetsrapporteringen, följt inlägg på sociala medier och pratat med människor inser vi vidden av det som hänt. Människor som förlorat sina hem, företagare vars lokaler är förstörda och betydligt värre – de som mist nära och kära.

Orterna Biot, Valluris och Cannes är särskilt hårt drabbade. Nästan hela Marinerland är t ex helt förstört.

Insikterna efter den här händelsen är flera. Den första är att allt sker väldigt snabbt. På kort tid är gatorna vattenfyllda och du vet inte var du ska ta vägen så agera snabbt. En annan viktig insikt är att ha respekt. Är det varning för oväder ska du ta det på allvar och sätta dig i säkerhet. Vädrets makter är starka och du är mycket, mycket liten i sammanhanget.

Vi har klarat oss bra, men sänder en tanke till de som drabbats. När något allvarligt händer i ens närhet blir vi påminda hur sårbara vi är.

bilden är en privat bild från Cannes, hämtad från Nice Matin.

 

Inte vilken pizza som helst

Inte vilken pizza som helst

Jag är sannolikt inte ensam. Ensam om att ha ett kluvet förhållande till pizza. Det är gott, men innehåller förödande många kalorier. Efter intag av en pizza drabbas jag ofta av lättare ångest. Jag känner mig proppmätt och maten står mig upp i halsen flera timmar efter avslutad måltid. Lika god som pizzan är att äta, lika jobbigt är det efteråt. Men, det är frivilligt och det är i högsta grad ett i-landsproblem. Jag klagar inte men just nu ångrar jag valet av lunchrätt. Denna ånger underlättas inte av att det regnar ute och den tänkta långpromenaden blir förmodligen inte av.

Och en quattro stagioni

Och en quattro stagioni

Hur som helst är pizza gott, men ska inte ätas för ofta enligt min uppfattning. Desto viktigare blir det då att välja en riktigt god pizza när det så att säga är dags. Här gäller det att prioritera. Hur tråkigt är det inte att ha klämt i sig hela dagsbehovet av kalorier och det smakade ”så där”. Nej, välj pizzaleverantör med omsorg. Det är det värt.

I Antibes har vi sedan många år en favoritpizzeria. Det är en genuin restaurang som även serverar annan god mat, men pizza är de extra bra på. Den är alltid spröd och tunn, med lagom mycket godsaker ovanpå. Min favorit är Napolitana med sardeller, kapris och oliver. Givetvis även innehållande en rejäl laddning ost (det är nog den jag just nu lider av). I Frankrike ställer de alltid in en flaska olivolja, på bordet, med chili i. Oljan droppas på pizzan i lämplig omfattning för att göra pizzan lite hetare – gott.

Restaurangen heter Le Chrono och ligger på den lilla gatan James Cloose, mitt i gamla stan i Antibes. Jag har inte lyckats hitta någon hemsida och jag tror inte att det finns någon.

Ett av mina första minnen av Chrono var när vi köpte lägenhet här för ett antal år sedan. Det var hit vi gick för att fira affären. Även den dagen var det regnigt och jag hade drabbats av illamående under natten. Sannolikt beroende på att jag ätit något olämpligt. Men tänka sig, den feta pizzan visade sig ha oanade egenskaper. Jag kommer än idag ihåg att pizzan gjorde susen – tvärt emot allt  förnuft.

Min konklusion är alltså att vara noggrann vid val av pizza och dess leverantör. Är du i Antibes är det valet enkelt.

 

Varning för försäkringsbolag

Nu blir det ett negativt inlägg, men något som ändå kan intressera alla som äger bostad på Franska Rivieran. Du som följer min blogg vet att vi hade inbrott i början av sommaren. Det var en jobbig upplevelse men vi har tack och lov kommit över den negativa känslan. Nu släpper jag helt det känslomässiga och övergår till hur ärendet fortlöpt hos vårt försäkringsbolag Axa.

Direkt på morgonen efter inbrottet ringde jag till vår agent i Nice och berättade vad som hänt. Samma dag skickade jag in en anmälan tillsammans med polisrapporten och en sammanställning av det som blivit stulet,  samt låssmedens  kvitto. Efter ytterligare några dagar pratade jag återigen med bolagets representant som meddelade att de behövde kvitton på allt annars kunde de inte ersätta mig. Jag förklarade då att jag kanske hade några kvitton i Sverige men att några av mina smycken var gamla och att det definitivt inte fanns några kvitton kvar. Istället skickade jag några bilder för att liksom bevisa att jag haft dessa smycken i min ägo.

När jag kom tillbaka till Sverige hittade vi ett några kvitton som jag skickade in. Men hör och häpna – de dög inte trots att det var kassakvitton i original. Inte heller en banköverföring och en beställning som jag hade dokumenterat via mejl var tillräckligt vederhäftig. Det behövdes fakturor med namn på. Jag förklarade då att det för min del var helt onödigt att ha en försäkring. Tänk om vårt hem skulle brinna upp? Helt omöjligt att återskapa personliga fakturor på allt lösöre. Min kontaktperson hänvisade då till ”experterna” men sa att hon skulle prata med dem och lägga fram mina synpunkter. Det hände inte så mycket och jag ringde upp igen. Då var min kontaktperson på semester, suck.

Nu är jag tillbaka i Antibes sedan en tid och jag har fortfarande, efter mer än två månader, inte sett röken av någon försäkringsersättning. Jag har ringt flera gånger för att jaga på, men även jag som är en ettrig konsumentrebell håller på att tappa orken i den här frågan. Det är ett minus att inte vara ”fransk på riktigt” i det här läget. Jag har inte kapacitet att ta ut svängarna som jag kan göra i Sverige.

Jag vet att det inte alltid är relevant och meningsfullt att jämföra Sverige och Frankrike, men just nu hyllar jag den svenska modellen för skadereglering. Där skadan regleras snabbt, bolaget gör en rimlighetsbedömning och sedan betalas pengarna ut. Inga konstigheter och alla blir nöjda – och båda parter spar oceaner av tid.  Suck – det jag upplever är något annat och efter mejlkontakt med bolaget under eftermiddagen börjar jag att bli lätt desillusionerad.

Min slutsats just nu är – välj försäkringsbolag där du har bra referenser även efter en skada. Det är liksom då det gäller.  Bra tips mottages tacksamt.