Varning för försäkringsbolag

Nu blir det ett negativt inlägg, men något som ändå kan intressera alla som äger bostad på Franska Rivieran. Du som följer min blogg vet att vi hade inbrott i början av sommaren. Det var en jobbig upplevelse men vi har tack och lov kommit över den negativa känslan. Nu släpper jag helt det känslomässiga och övergår till hur ärendet fortlöpt hos vårt försäkringsbolag Axa.

Direkt på morgonen efter inbrottet ringde jag till vår agent i Nice och berättade vad som hänt. Samma dag skickade jag in en anmälan tillsammans med polisrapporten och en sammanställning av det som blivit stulet,  samt låssmedens  kvitto. Efter ytterligare några dagar pratade jag återigen med bolagets representant som meddelade att de behövde kvitton på allt annars kunde de inte ersätta mig. Jag förklarade då att jag kanske hade några kvitton i Sverige men att några av mina smycken var gamla och att det definitivt inte fanns några kvitton kvar. Istället skickade jag några bilder för att liksom bevisa att jag haft dessa smycken i min ägo.

När jag kom tillbaka till Sverige hittade vi ett några kvitton som jag skickade in. Men hör och häpna – de dög inte trots att det var kassakvitton i original. Inte heller en banköverföring och en beställning som jag hade dokumenterat via mejl var tillräckligt vederhäftig. Det behövdes fakturor med namn på. Jag förklarade då att det för min del var helt onödigt att ha en försäkring. Tänk om vårt hem skulle brinna upp? Helt omöjligt att återskapa personliga fakturor på allt lösöre. Min kontaktperson hänvisade då till ”experterna” men sa att hon skulle prata med dem och lägga fram mina synpunkter. Det hände inte så mycket och jag ringde upp igen. Då var min kontaktperson på semester, suck.

Nu är jag tillbaka i Antibes sedan en tid och jag har fortfarande, efter mer än två månader, inte sett röken av någon försäkringsersättning. Jag har ringt flera gånger för att jaga på, men även jag som är en ettrig konsumentrebell håller på att tappa orken i den här frågan. Det är ett minus att inte vara ”fransk på riktigt” i det här läget. Jag har inte kapacitet att ta ut svängarna som jag kan göra i Sverige.

Jag vet att det inte alltid är relevant och meningsfullt att jämföra Sverige och Frankrike, men just nu hyllar jag den svenska modellen för skadereglering. Där skadan regleras snabbt, bolaget gör en rimlighetsbedömning och sedan betalas pengarna ut. Inga konstigheter och alla blir nöjda – och båda parter spar oceaner av tid.  Suck – det jag upplever är något annat och efter mejlkontakt med bolaget under eftermiddagen börjar jag att bli lätt desillusionerad.

Min slutsats just nu är – välj försäkringsbolag där du har bra referenser även efter en skada. Det är liksom då det gäller.  Bra tips mottages tacksamt.

 

Inbrott – nej…….jo tyvärr

Inbrott – nej…….jo tyvärr

Nu var det länge sedan jag skrev ett blogginlägg, men nu är jag på gång igen. Jag vet inte riktigt varför skrivande kom av sig. Det var nog en kombination av att jag inte riktigt kände mig inspirerad och att jag haft mycket att göra (trots att jag inte är anställd längre). Med andra  ord går det ganska snabbt att fylla tiden med annat än att vara på jobbet. Den senaste månaden har jag tillbringat i Sverige och verkligen längtat ner till värmen på Rivieran. De finns de som tycker att det är för varmt och att det är för många människor här just nu, men det tycker inte jag. Varje årstid har sin charm – och just nu är det puls, varma kvällar och härliga bad som är höjdpunkterna.

Nu hade jag tänkt återuppta bloggande genom att skriva något riktigt positivt, men tyvärr är detta ingen upplyftande historia. Den är däremot lärorik och nyttig att läsa. Gör det – om några dagar blir det ett inlägg om något att njuta av. Vi får se vad det blir.

Vi kom hem till vår lägenhet för några dagar sedan, strax innan tio på kvällen. Jag som aldrig åker hiss kom upp till vårt våningsplan först och insåg direkt att starten på vår sommarvistelse inte skulle bli som vi tänkt oss. Vi har ett problem – sa jag till Sven-Bertil när han klev ur hissen. Båda låsen på vår entrédörr var uppbrutna. Vi försökte öppna med det gick inte. I vår uppgång har vi en portvakt, Madame Cantisani. Vi ringde på hos henne och förklarade vad som hänt. Hon blev lika chockad som vi. Jag uppfattade också att hon kände sig kränkt. Hon som i vanliga fall har järnkoll på vilka som rör sig i huset.  I vilket fall hjälpte hon oss att ringa till polisen och kontakta en låssmed.

Låssmeden  kom relativt snabbt och vi var rejält nervösa när han med sina verktyg öppnande vår dörr. Hur skulle det se ut i lägenheten? Hade någon verkligen tagit sig in? Skulle lägenheten vara vandaliserad och vad hade de fått med sig? Frågorna var många och svaren kom snabbt. Ja, det hade varit tjuvar i lägenheten. Vi möttes av öppna skåp och lådor, urrivna garderober och väskor som de vänt ut och in på. Den enda skadegörelse som vi kunde notera var tack och lov åverkan på dörren inklusive förstörda lås. De hade fått med sig lite smycken, men resten hade de lämnat. Helt uppenbart var att de letat efter kontanter och smycken. Ett vanligt mönster enligt såväl låssmed som de poliser som också dök upp. Som av ett under hade de inte tagit mitt favorithalsband. Ett smycke som för mig har stort affektionsvärde. De tyckte nog inte att det såg tillräckligt värdefullt ut. Lite för speciellt för att få ut något tjuvmarknaden. Tack för det!

Låssmeden bytte låsen och vi diskuterade vilken alternativ dörr- och låsmodell som skulle bli den långsiktiga lösningen. Med stöd av polisernas uppfattning valde vi att nu installera en riktig ”pansardörr” med många cylindrar och med bakstycke i ogenomtränglig metall. Den varianten var givetvis den dyraste, men efter det som hänt vill vi känna oss trygga i framtiden.

Hur känns det nu då – knappt två dygn efter incidenten? Det känns givetvis obehagligt att något varit inne i lägenheten. Någon eller några som utstuderat och obehindrat vandrat runt i vårt privatliv. Det är också obehagligt att någon uppenbarligen varit mycket beräknande eftersom inbrottet måste ha skett när ingen av våra grannar på våningsplanet var hemma. Att bli av med smycken känns också trist, även om jag fick behålla min favorit. Trots allt detta är vi glada för att igen skadegörelse ägt rum. Tänk att komma in i ett vandaliserat hem. Det hade varit vidrigt. Just nu känner vi faktiskt att läget är helt ok. Vi får leva med förnedringen, men den är inte värre än att vi kan hantera den och den kommer att bli mindre med tiden.

Det finns också ett antal lärdomar att göra och jag har några råd som jag vill dela med mig av. Det är dumt att snåla när det gäller att skaffa en säker dörr. Vi tyckte inte att det behövdes för att vi bor i en bra fastighet med bra säkerhet. Det hjälpte inte den här gången. Ha aldrig kontanter, smycken eller id-handlingar i bostaden. Det är i första hand det som de flesta är ute efter. Enklelt att få med sig och omsätta. Alternativt skaffa ett riktigt säkerhetsskåp som är fast monterat. Att ha någon typ av larm är inte heller så dumt även om du bor i lägenhet. Det är då tjuvar som vågar fortsätta operationen om det börjar tjuta. Var också noggrann med vilka du släpper i i trappuppgången. Öppna aldrig för någon som du inte vet vem det är och var aldrig godtrogen.

Nu har vi fått ordning och skadeanmälan är inskickad. Klockan börjar närma sig middagsdags och vi tänker njuta av ostron i kväll. Det tycker vi att vi är värda. Nästa gång ska jag skriva om något betydligt roligare, jag lovar.