Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Jag har förmånen att få lära känna Lena Gustafsson. Ja vi känner inte varandra särskilt väl, men genom organisationen Styrelsebalans och våra olika aktiviteter på sociala medier har vi förenats. Vi har blivit nyfikna på varandra och vi har helt enkelt börjat nätverka. En konsekvens av det är att jag fick förmånen att skriva några rader som förord i den bok som Lena skrivit tillsammans med Ulrika Sedell. Jag var också inbjuden till den release av boken som var förra veckan och kände mig glad och stolt över förtroendet att ha fått läsa boken innan alla andra.

Här nedan följer den text som jag skrev om boken och en del av den återfinns som förord.

Den här boken fyller verkligen ett tomrum i flera avseenden. Viktiga och intressanta berättelser från framgångsrika kvinnor som berättar öppet om sina liv och vägen till makt och inflytande. De berättar, öppet och professionellt, hur just de tänkt, agerat och vilka drivkrafter som varit vägledande. Jag är övertygad om att boken kommer att tjäna som stöd till många, framförallt unga kvinnor som vill göra karriär. Förhoppningsvis kommer den också att läsas av män i ledande positioner och öka deras kunskap om hur kvinnor tänker, fungerar och agerar. Kunskapen om genusfrågor är katastrofalt låg hos de flesta manliga chefer jag träffat genom åren. Nu är ju inte kvinnor ett kollektiv, liksom män är vi individer. Det framgår dock i boken att det finns ett antal gemensamma nämnare som av författarna samlat i det som i boken kallas för karriärnycklar. Huvudet på spiken tycker jag som har egna erfarenheter i likhet med de intervjuade kvinnorna. Karriärnycklarna beskriver så väl vad som gjort dessa personer så framgångsrika och jag känner igen mig själv i många av berättelserna. Tänk om den här boken funnits när jag var yngre, vilket stöd den hade varit.

Jag tror också att boken kommer att tjäna ett ännu högre syfte, nämligen att äntligen på allvar börjar bygga nätverk som inte har utgångspunkt i att vi ska lära oss (männens) spelregler för att bli framgångsrika. När jag fick mitt första chefsjobb, för drygt tjugofem år sedan, bestämde jag mig för att ta mig fram som den jag var. Det var ju därför jag blev utvald. Jag vill inte vara en dålig kopia av manliga chefer – jag är originalet och jag vill göra skillnad. Nu som då. För mig har det alltid varit viktigt att vara och stå för den jag är. Integritet, mod och empati har alltid väglett mig, liksom att jag är kvinnlig och agerar på mitt sätt. Det är givetvis viktigt att förstå hur spelplanen fungerar och lära sig att känna igen härskartekniker, men det är ännu viktigare att skapa en stark förändringsrörelse för att bryta mönstret. Vi skriver 2015 och 2,5% av börsens Vd:ar är kvinnor – siffran talar för sig själv. Det innebär att 97,5% är män. Varför är det så och varför sker förflyttningen så långsamt? Brist på kompetenta kvinnor är det definitivt inte.

En fördomsfull skröna är den om att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Det är fel anser jag. Däremot är min uppfattning att vi kan bli mer professionella när det gäller nätverksbyggande. Att verkligen utnyttja våra kontakter för att stötta och aktivt bidra till att fler kvinnor får plats i maktens korridorer. Gemensamt kan vi också med större kraft verka för att slå hål i glastaket. Den här boken har gett mig i knuff i rätt riktning och förhoppningsvis kommer jag inte att vara ensam.

Bortom glastaket

BOKEN ÄR VIKTIG OCH Så BRA – LÄS DEN

När ska de upptäcka att jag är en bluff?

AgentVad kommer nu detta att handla om undrar några, medan vissa anar vad som döljer sig bakom rubriken. Det var ju ett tag sedan jag skrev om makt och karriär. Hela den härliga sommaren har ju inbjudit till att skriva om ännu viktigare saker i livet (än makt och karriär alltså). Nu är det i alla fall dags igen och visst är det kombinationen av och dynamiken i nöjen, allvar, glädje, sorg, diverse utmaningar, jobb och privatliv som gör livet så intressant och spännande. Jag vill alltså inte på något sätt förringa att det finns mycket positivt med makt och karriär, men det gäller att ha distans och se till att dra nytta av alla de fördelar som erbjuds en person med inflytande. Alltför många skördar heller inte frukterna av ett långt yrkesliv, trots att möjligheterna finns.

Hur är det då med bluffen? Jo, jag har många gånger under mitt yrkesliv funderat på varför jag har tagit mig fram så väl. Jag har visserligen inte nått den allra högsta toppen, men ändå lyckats klättra ganska bra. Givetvis har jag också åkt på smällar, halkat ner några pinnhål för att sedan knalla vidare. Det har varit motgångar som ibland fått mig att tvivla på mig själv, men jag har ändå lyckats ta mig upp. Många gånger har jag tänkt att det är ju inget speciellt med mig. Det finns så många som är mycket smartare, mer drivande, bättre ledare, mer visionära och framförallt mer analytiska än jag. Undrar när någon ska peta hål på bubblan? Komma fram till mig en dag och säga – det har blivit fel. Du är inte alls så bra som vi trodde – du har bara varit bra på att spela teater.

Jag vet att jag delar de här tankarna med många. En gång när jag lyssnade på en föreläsning av en konsult, inom ledarskap, berättade hon att det var den vanligaste oron som hennes klienter hade – när ska de upptäcka att jag är en bluff. Själv har jag genom åren pratat med flera framgångsrika personer (kvinnor mestadels) i min bekantskapskrets som också tänker likadant. Hur kommer det sig att det går så bra för mig? Jag är ju inte särskilt speciell.

Puh – nu är jag i mål. Jag har lagt karriären bakom mig och hoppat av alldeles frivilligt. Innan någon upptäckt att jag är en bluff. Framåt kanske jag gör någon annan typ av karriär – vem vet. Den kommer i så fall att bli betydligt annorlunda.

Varför har jag och många med mig tänkt och tänker de här tankarna? Jag vet faktiskt inte, men det bottnar sannolikt i att ha höga krav på sig själv. Det i kombination med en övertro på andra människors kapacitet och förmåga – det finns alltid de som är bättre. Min känsla är också att det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det klassiska exemplet är ju att män söker jobb även om de bara uppfyller ett fåtal av de utsatta kriterierna, medan kvinnor helst vill bocka av samtliga.

Nu vill jag komma till mitt mogna råd – sluta tänka dessa tankar om du vill göra karriär. Och eftersom jag vurmar speciellt för fler kvinnor på ledande positioner så riktar jag rådet speciellt till er, unga kvinnor. Rådet gäller dock i lika hög grad unga killar. Tänk att jag duger. Jag är duktig, jag har idéer och jag vill skapa något. Med makt kommer inflytande och det är bra. Med makt kommer också ansvar och det förpliktar. Våga använda din kreativitet och din drivkraft, men se till att ha en stark inre kompass. I den värld vi nu lever i är det allt viktigare. Det finns många regler och det finns mycket att förhålla sig till. Det finns också många orättvisor och mycket som behöver förändras. Världen behöver modiga ledare. Har du tagit dig till en maktposition är du (i de allra flesta fall) duktig. Ifrågasätt aldrig det, men var lyhörd för att utvecklas och ta ditt ansvar.

Tyvärr finns det också ett antal maktpersoner som inte duger och som faktiskt är en bluff. Jag har stött på några genom åren. Vissa blir kvar för att de är skickliga på att spela spelet, glida runt och säga de rätta sakerna och vissa för att de har de rätta kontakterna. Inte alltför sällan i kombination. De flesta av dessa är män och samtliga är fega och deras chefer är ännu fegare. Jag genom åren stött på ett antal exempel där höga chefer gjort ett rejält dåligt jobb, alternativt varit mer eller mindre psykopater (ja jag vet att det är ett dumt begrepp men ni förstår vad jag menar) men ändå lyckats klamra sig kvar. Receptet kallas ofta svågerpolitik.

Jag undrar ibland vad det beror på att jag tagit mig fram i yrkeslivet, helt utan kontaktnät från början. I grunden tror jag att det handlar om självkänsla och självförtroende i kombination med massor av energi. Hos mig har det skapat en inre trygghet och det har gjort att jag vågat och haft förmågan att dra nytta av medgångar och hantera motgångar.

Hoppas att dessa tankar och reflektioner kan bidra var du än befinner dig i livet. Om du själv, eller någon i din nära omgivning, tvivlar på din/sin förmåga, se till att skaffa ett bra nätverk. Sök upp de som ger dig energi och stimulans. Spänstiga möten med intressanta människor är det bästa som finns.

Att vinna och att försvinna

Att vinna och att försvinna

Jag har ju i olika inlägg kort berättat om mitt vägval och beslutet att alldeles frivilligt hoppa av ett toppjobb med allt vad det innebär. Ja precis, allt vad det innebär, av gott och av ont. När jag så här drygt tre månade efter det att jag startade bloggen läser igenom mina inlägg så inser jag att jag inte berättat om hur det gick till när jag sa upp mig. Om du vill veta det ska du fortsätta att läsa. Du kommer också att få ta del av mina tankar just nu – mitt första år utan semester.

För ganska precis ett år sedan blev det officiellt vem som skulle efterträda mig som Vd för Länsförsäkringar Fondliv AB. Från den dagen tappade jag all makt och inflytande knutet till min befattning och roll som beslutsfattare i en stor företagsgrupp. Jag tappade också min yrkesmässiga status. Det var jag väl medveten om och väl förberedd inför, trots det innebar förändringen givetvis  en stor omställning. Jag hade vunnit min frihet men förlorat plattformen för möjligheten att utöva inflytande. Nu var det ju det jag hade varit ute efter – att tappa fotfästet för att med egen kraft skapa en ny tillvaro utan att vara en del av en stor organisation. En tillvaro som skulle bygga på min egen förmåga att skapa något annorlunda. Jag hade en grund att stå på men hade tröttnat på huset, så jag rev för att bygga nytt – om jag ska uttrycka mig i bildspråk.

Jag hade bestämt mig och planen var klar. Ibland får jag frågan om hur lång beslutsprocessen var och det är svårt att besvara. Det började med en idé som sedan växte och vid en viss tidpunkt gick den inte att stoppa. Om jag ska förenkla beskrivningen så kan jag säga att det tog ett år. I vilket fall kom jag till vägs ände. Jag måste ut ur tryggheten och in i friheten. Samtalet med min chef var väl förberett. Inte kanske själva samtalet i sig men vad jag ville ha sagt. Och så här gick det till.

Jag hade ett förslag som jag bedömde var bra för såväl mig själv som för arbetsgivaren. Som den ansvarsfulla person jag är så tänkte jag givetvis även på företaget. Jag ville sluta med högburet huvud och efterlämna ett gott renommé även om det inte alltid har så stor betydelse, mest för den egna självkänslan och moralen. Mitt förslag, som också blev resultatet, var att jag skulle sluta min anställning vid årsskiftet 2013/2014, men att sökandet efter en ny Vd kunde påbörjas när det ansågs lämpligt. Det här var i mars 2013. I maj blev det officiellt att jag skulle sluta och sökandet efter min efterträdare påbörjades. Processen gick snabbt, redan efter midsommar var allt klart och från september lämnade jag min befattning även om anställningen varade året ut. I praktiken var jag en ”lame duck” och friheten hägrade. När jag påbörjade min semester 2013 var det min sista per definition.

Nu är det ett år sedan jag lämnade Schiphol för att flyga till Nice Côte d’Azur. Jag hade varit på Vd-konferens i Amsterdam och åkte till Antibes för en efterlängtad semester. Det hade varit en krävande vår och jag behövde pusta ut och reflektera. Min makt hade upphört momentant medan mitt ansvar som Vd kvarstod ett tag till. Det blev en skön sommar om än med många förvirrade tankar och reflektioner. Allt ifrån massor av praktiska frågor till funderingar om livet och framtiden. Ja, jag hade då ett smärre kaos i skallen. Det var många tankar som skulle trängas samtidigt på liten yta och jag är inte känd för mitt stora tålamod. En tanke dök dock aldrig upp och det var att jag skulle ångra mig.

Hur är det nu då – ett år senare och var det något jag skulle gjort annorlunda? I stora drag kan jag säga nej, det skulle jag inte. Det jag kan fundera över är om jag på något sätt kunnat gynna mig själv lite mer i uppgörelsen. Som jag skrivit om tidigare finns det många exempel på personer som genom att ”straffa ut sig” istället för att säga upp sig provocerar fram ett avgångsvederlag. Det är inte min grej. Inte heller är det helt ovanligt att personer som tröttnat eller för den delen inte skött sitt jobb eller på annat sätt gjort sig omöjliga, får andra möjligheter inom organisationen. Som av en händelse är alla jag tänker på män. Männen tar hand om de sina så att säga. Jag hade nog inte kunnat gynna mig själv mer i uppgörelsen med mindre än att jag plockat fram egenskaper som inte finns naturligt i min personlighet. Så det var inget alternativ.

Det jag måste erkänna är att jag är lite naiv och möjligen godtrogen. Jag hade hoppats på något uppdrag inom organisationen, trots att det inte finns avtal om det. Men det ekar tomt och jag kan säga att jag egentligen inte är förvånad. Och jag befinner mig i gott sällskap även om det är en klen ursäkt. Mitt exempel är bara ett bland många andra. Så när kommentarer fälls om att det finns för få kvinnor att tillgå i olika sammanhang, eller att det är kompetens som är avgörande – så säger jag bara bullshit.

Ja, det var lite bakgrund och en liten uppdatering. Just nu är det semesterperiod och jag har ingen semester, vilket är en märklig känsla. Det är dock en period som hos mig påminner om tiden som anställd. Om det är något jag saknar så är det nog den härliga känslan av att äntligen vara ledig. När jag tänker tillbaka på alla sk lediga stunder då jag ständigt behövt stå i kontakt med omvärlden så upphör sinnesförvirringen. Om det är något jag saknar på riktigt så är det att alltid stå i händelsernas centrum och bli matad med information och spännande kontakter. Jag kan även i ärlighetens namn sakna fri mobiltelefon, IT-support, tjänstebil och inte minst månadslönen. Inget av detta går dock upp mot friheten att styra sin tid och möjligheten att skapa sin tillvaro och egna agenda.

Följ mig in i framtiden. Jag har försvunnit (från maktens korridorer) men vunnit (min tid och självständighet). Jag får hela tiden nya infall och idéer. När jag sorterat tankarna lite mer så kan det komma ut både det ena och det andra. Just nu provar jag mig fram och jag känner mig lite som en kalv på grönbete. Det fria ordet spelar en nyckelroll och möjligheten att nå ut genom sociala medier ger alla som vill obegränsade möjligheter.

Handelsbankare på vift

Björkarnas stad

Björkarnas stad

Idag ska jag förflytta mig en bit utanför min egen komfortzon. Då och då får jag frågan om jag inte kan delge mina läsare lite fler episoder från mitt yrkesliv. Det borde ju finnas en outsinlig källa att ösa ur. Ja, det gör det givetvis men frågan är var gränsen går eftersom det alltid är individer inblandade i alla intressanta situationer. Nu tar jag i alla fall ett litet steg och börjar öppna upp mitt personliga erfarenhetsarkiv.

Jag arbetade bara några få år i Handelsbanken, men det var där jag hade mitt första chefsjobb. Det var på bankens kontor i Umeå där jag anställdes som chef för privatmarknaden och blev också ställföreträdande kontorschef. Min yrkesbakgrund hade jag från livförsäkringsbranschen som då, liksom nu, var mycket säljdriven. Trots att jag aldrig hade arbetat på bank fick jag förtroendet att leda en ganska stor grupp bankmedarbetare. Mitt uppdrag var bl a att förändra ordermottagarkulturen till att bli mer proaktiv. Som ung och entusiastisk klev jag in i förändringsledarrollen. Några tyckte att det var spännande och roligt, men de flesta hade svårt att förstå att en ung kvinna som aldrig varit chef tidigare och heller aldrig arbetat på bank fick så fria händer och jag, kunde då och kan nu förstå deras skepsis.

Från den här tiden har jag med mig många spännande erfarenheter och den allra viktigaste är att ”det går att lära gamla hundar att sitta”. Jag tycker att chefer alltför ofta dömer ut individers förmåga att lära nytt och deras vilja att utvecklas. På Handelsbankens kontor i Umeå gjorde vi en rejäl förflyttning där de allra flesta var med på vagnen. Jag kommer särskilt ihåg en säljtävling där moroten var att åka till Stockholm, gå på Hamburger Börs och se Jerry Williams. Vi nådde våra mål och hela kontoret rockade loss med Jerka på Börsen. Jag är övertygad om att de som var med kommer ihåg.

Vi är nu i början av 90-talet och det kom att bli bank-, finans- och fastighetskris i Sverige. Det berörde inte privatmarknaden, där jag verkade, i nämnvärd omfattning men det påverkade kontoret som helhet. Min chef och den som rekryterat mig var Göran Wallo. En av de chefer som jag verkligen sett upp till och lärt mig mycket av trots vår relativt korta tid tillsammans. Under den här perioden var hans fokus framförallt att hantera bankens fastighetskrediter och jag kan minnas att han jobbade jämt. Det innebär i sin tur att jag fick ta ett större ansvar för personalledning och kontorets löpande verksamhet.

Att skapa väl fungerande team som trivs och presterar tillsammans har alltid varit mitt ledarmantra. På det här kontoret fanns en privat- och en företagsavdelning som inte direkt hade hittat samverkansformerna och tagit tillvara synergierna. Nu när jag hade lite större utrymme, ursäkta Göran, passade jag på att ta tag i saken. Men hur skulle det gå till? Practical jokes är egentligen inte min grej, men nu tänkte jag göra ett försök.

Med motivet att vi hade alltför många revisionsanmärkningar och att vi gemensamt behövde göra en kraftfull punktinsats beordrade vi övertid för samtlig personal en torsdagskväll. Vi lovade att det skulle ingå en enklare måltid därför att kvällen skulle bli lång. Det blev lite gny men initiativet accepterades. När vi startade upp arbetet efter ordinarie kontorstid fick alla oväntade instruktioner. Istället för att var och en tog tag i sitt ansvarsområde hade jag delat in alla i blandade grupper, kassapersonal, placeringsrådgivare och de som arbetade med företagskrediter i en salig blandning. Hur korkat som helst – är det inte bättre med specialisering om vi ska få gå hem någon gång?

Varje grupp fick en viktig revisionsanmärkning att ta tag i och jag kommer ihåg en – checkkvittoblanketterna var inte sorterade i kontonummerordning, vilket var allvarligt. Det här var på den tiden då checkar var ett mycket vanligt förekommande betalningsmedel. Några tyckte att revisorerna var besvärliga och muttrade lite, men bankpersonal är ett lojalt släkte. Checkkvitton plockades upp från bankvalvet, sorteringsarbetet organiserades och arbetet sattes igång med full frenesi. Efter en stund bestämde jag mig för att avblåsa övningen och berätta att det hela faktiskt var på skoj. Nu skulle vi ha trevligt istället. Då kom den underbara kommentaren – men vi är ju inte färdiga än.

Jag vet att några hade anat ugglor i mossen – men säker kan man aldrig vara. Efter avbrutet arbete bjöd vi på ett glas bubbel och alla fick en tröja med texten”Handelsbankare på vift”. Med tröjorna på begav vi oss sedan ut i våra blandade grupper på tipspromenad i Umeå. Promenaden avslutades med en middag i en hyrd lokal och det blev en riktig brakfest. Dagen därpå stod personalen på bankkontoret inte riktigt på toppen av sin förmåga men redan veckan därpå kunde vi se positiva effekter.

Idag undrar jag om detta hade varit möjligt och jag är tveksam. Min tvekan grundar sig framförallt i hur tiderna förändras. Bank är seriös verksamhet och att personalen på en av de större bankerna i en medelstor svensk stad uppspelta vandrar omkring iförda tröjor där med texten ”Handelsbankare på vift” hade nog inte varit gångbart idag. Herre gud – hur ska vi kunna lita på att de här människorna hanterar pengar på ett trovärdigt sätt. Jag reflekterar samtidigt över mig själv och kan konstatera att det är lättare att vara okonventionell och ta ut svängarna som ung och oerfaren chef.

Efter alla år som ledare tycker jag fortfarande och kanske än mer och insiktsfullt, att det är viktigt att ha roligt på jobbet och att inte ta sig själv eller andra på för stort allvar. Det är också viktigt att våga prova nya vägar. Sist men inte minst vill jag slå ett slag för blandade grupper och att våga tro på såväl gamla trotjänare som unga vildhjärnor.

Regelverk och ledarskap

Gunilla regelverkIdag tänker jag skriva om fenomenet regelverk. Jag kommer att ta utgångspunkt i min bakgrund från försäkring och bank, men jag vet att det jag kommer att ge uttryck för delvis är generiskt åtminstone när det gäller stora företag. Min ambition är därför inte att luta mig mot statistik eller åberopa forskningsresultat utan beskriva mina egna erfarenheter och kombinera dem med uppfattningar jag fångat genom mitt kontaktnät, som finns representerade i olika branscher. Utifrån det drar jag mina egna slutsatser och hoppas givetvis på reaktioner.

Det är viktigt med regelverk, särskilt i förtroendebranscher som hanterar människors pengar. När jag började min yrkesbana 1980 var det inom liv- och pensionsförsäkring. På den tiden var det förhållandevis enkla regelverk, förmodligen därför att marknaden var hårt reglerad i grunden. I takt med avregleringarna som började på 90-talet växte behovet av nya och anpassade regelverk fram. Jag har under åren rört mig inom såväl försäkring som bank och kan konstatera att banksektorn alltid, av förklarliga skäl, varit mer kringgärdad av regelverk än vad försäkringsbranschen varit – även innan avregleringen och den ökande samverkan mellan branscherna.

Successivt har regelverksfrågorna fått allt större betydelse även inom försäkring. Mycket beroende på allt fler direktiv från framförallt EU men även på amerikansk lagstiftning som får påverkan på bl a Sverige. Dessa regelverk och lagar ska sedan tolkas och anpassas av den svenska Finansinspektionen och branschens aktörer.

Efter ett antal år av gradvis förflyttning har nu regelverksfrågorna kommit att dominera styrelse- och ledningsarbetet hos finansbranschens aktörer. Jag tycker att det är rätt, riktigt och nödvändigt med god styrning och kontroll – allt för att säkerställa enskilda kunders integritet, trygghet och möjlighet till god avkastning på sina pengar. Det är dock tur att inte alla kunder vet och förstår vilka enorma summor som idag plöjs ner i stora projekt och uppbyggnad av kontrollorganisationer. Går det verkligen att räkna hem kundnyttan?

Det har väl alltid varit så att pendeln slår åt ett visst håll för att sedan slå tillbaka. Sannolikt kommer det att bli så även i det här fallet. Det är inte rimligt med den obalans som håller på att uppstå i organisationer mellan de delar som driver affärsutveckling och kundnytta framåt och de delar som hanterar regelverks- och kontrollfrågor. Risker kommer det alltid att finnas i den här typen av verksamhet och det går inte att förutse och förebygga allt. Tänk om en del av de pengar som företagen satsar på intern styrning och kontroll skulle läggas på att sänka priset till kunderna istället. Det skulle kunna handla om lägre premier, sänkta fondavgifter eller förbättrad ränta. Oj –vilken vild tanke.

Den fråga i sammanhanget som bekymrar mig mest är trots allt ledarskapsfrågorna. Jag brinner för det goda ledarskapet och är bekymrad över, att vi med en växande kontrollkultur, ökar risken för att vi får ledare som bara månar om att aldrig göra fel. Det är en icke oväsentlig risk som, såvitt jag vet, inte så ofta finns med i företagens riskbedömningar. Gör du aldrig fel så gör du sannolikt ingenting innovativt heller och det kan vara risk ur företagets synvinkel. En rädd ledare släpper inte fram kreativiteten och då riskerar företaget sin framtida konkurrenskraft.

Vilka ledare vill vi ha och vilka vill vara ledare? Här ser jag en risk på lite längre sikt. Om kontrollkulturen får ytterligare utbredning kan vi räkna med fler höga chefer som har sin styrka inom den här typen av frågor. I nästa steg kan vi därför utgå ifrån att chefsförsörjningen kommer att ha sin grund i ”inte göra fel kulturen”. Med den teorin, som jag vill betona är min högst personliga, kan det utarma bank- och försäkringsbranschen och andra stora organisationer med liknande utmaningar på kreativa och modiga ledare.

Så till frågan om vilka som vill vara ledare. Med de krav som idag ställs på chefer bl a när det gäller att ta in den enorma mängd material som var och en måste läsa och förstå finns risken att de mest kreativa ledarbegåvningarna finner för gott att göra något annat. Enligt min uppfattning ska en god ledare vara duktigt på att ta fram visioner och engagerat driva verksamheten framåt. En god ledare ska också ha mod och empati och ha förmågan att ta tillvara kompetensen och lusten hos sina medarbetare. Men – chefer är trots allt också människor som har 24 timmar om dygnet att disponera och det gäller, som för alla, att prioritera.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen framåt. Vilka kommer att bli framtidens bank- och försäkringsdirektörer? Jag är i grunden en möjlighetsorienterad person och tror att det kommer ut något gott ur det mesta. Min teori är därför att vi kommer att få se fler entreprenörer och fler nya företag. Fler unga, välutbildade och drivna personer som väljer att använda sin tid och energi till att skapa något istället för att kliva på karriärtåget i en stor organisation. Livsvalsfrågorna kommer att få ännu större betydelse.

Barn och karriär

Mormor och farmor

När jag var 24 år fick jag mitt första barn. Ung med dagens mått mätt och relativt ung utifrån vad som var gängse 1982. Inom 18 månader kom mitt andra barn till världen och efter ytterligare 7 år såg mitt yngsta barn dagens ljus. Jag är idag mamma till tre fantastiska unga vuxna som har skapat sina egna liv och jag är både mormor och farmor till två helt underbara små flickor. Det är verkligen så speciellt. Att få rå om, skämma bort, lära ut och delta i deras utveckling är en ynnest.

Genom åren har jag fått många frågor och haft otaliga samtal med unga personer om val vi ställs inför i livet. Den allra viktigaste frågan är när det passar att skaffa barn och planeringen kring det. Mitt råd är alltid detsamma – skaffa barn om du/ni vill och kan och gör det när det känns bra och planera inte för mycket. Jag upplever att det är många som idag medvetet väntar med att skaffa barn. Det är så mycket som ska göras först. Som om livet skulle ta slut den dagen jag blir förälder. Sluta tänka så.

Att få barn innebär en stor förändring i livet jämfört med att ha levt ensam eller i tvåsamhet. Den förändringen är stor oavsett när i livet det inträffar. Det är en förändring som är svår att planera inför och det är faktiskt det som är tjusningen. Helt plötsligt har du någon att ta ansvar för och någon som kommer att påverka dig resten av ditt liv. Du växer med uppgiften och livet förändras.

Som kvinna kan jag förstå att frågeställningen är extra knepig. Hur blir det med min framtida karriär och hur kommer jag att uppfattas av min arbetsgivare om jag ”blir med barn”? Jag kommer ihåg när jag blev gravid första gången och skulle berätta det för min chef. Det var pirrigt. Jag var den enda kvinnan som hade den typen av jobb (sålde liv- och pensionsförsäkringar som jag berättat om tidigare) så det fanns inga rutiner. Då, när jag befann mig här och nu, var jag nervös och osäker. Samtidigt hade jag en inre trygghet och jävlar anamma som gav mig kraft att inte tvivla på min möjlighet att utvecklas i min yrkesroll. Jag visste också att jag ville vidare i min karriär.

Att kombinera barn och karriär är givetvis inte oproblematiskt. Det underlättar om du har en bra partner och det är en fördel att bo i ett land som Sverige, med en väl utbyggd föräldraförsäkring och en förhållandevis jämställd syn på hur föräldraledighet och vård av sjuka barn fördelas. Om du under några år trappar ner för att ägna tid åt barn och familj behöver det inte heller innebära en katastrof. Välj i så fall att se det som en möjlighet. Framtiden finns kvar och som förälder får du den bästa utbildning i ledarskap som finns. Se bara till att ha en arbetsgivare som har rätt inställning.

Jag vill också passa på att hänvisa till mitt tidigare inlägg, som handlade om energi. I det här sammanhanget tycker jag att sällskap och sammanhang är extra viktigt. Lyssna inte på domedagsprofeter utan ta stöd och råd av människor som ger dig energi i den riktning som du väljer att gå.

Själv är glad för att jag hade förmånen att få mina barn när jag var relativt ung. Att få barn är ingen självklarhet och att vänta alltför länge kan försvåra möjligheterna. Det jag eventuellt missade i form av självförverkligande när jag var yngre tar jag igen nu. Nu styr jag över min tid. Jag kan skriva om mina erfarenheter, bidra i styrelsearbete, klura på affärsidéer och jag har utrymme att umgås med barn och barnbarn.Klappa fint