Champagne när den är som bäst

Champagne när den är som bäst

imageFör några dagar sedan hade vi förmånen att få delta i en champagneprovning utöver det vanliga. Om det nu går att påstå att det finns vanlig champagneprovning, men hur som helst. Den här gången fick vi lyssna på sju unga kvinnliga vinproducenter från olika områden i Champagnedistriktet och vi fick också smaka på en utvald champagne från respektive odlare.

Den här provningen var lite extra av flera skäl. För det första var det härligt att lyssna på så duktiga och entusiasmerande kvinnor, som samtliga var fjärde eller femte generationen på sin gård. De berättade med stort engagemang om hur de minsann klarade att driva sina respektive gårdar. Ingen bangade för att ta i och göra alltifrån grovjobb på gården till marknadsföring. Kvinnor kan – fick ännu några ansikten. För det andra var de olika champagnerna som vi fick avnjuta, fantastiskt goda, välgjorda och i flera fall också ekologiska.

Dessa sju kvinnor har gått samman och skapat Les Fa’bulleuses. Ett nätverk och ett varumärke som står för partage, petilliantes, passion, spontanéité, féminité, épicuriennes och élégance. Om jag ger mig på en svensk tolkning så skulle jag säga att de samarbetar/delar har passion för bubblorna och att de är spontana, kvinnliga och står för njutning och elegans. Deras gårdar är små och det förefaller smart att samarbeta på det sätt de gör. För den som är intresserad går det att köpa en speciallåda med sju flaskor i, en från varje producent. Det gäller dock att passa på för upplagan är begränsad. Beställningen görs via www.franskabubblor.se. Tjejerna berättade att de för en tid sedan haft en fransk minister på besök och hon hade beställt en låda som de nu ska leverera till Paris.

Det jag ska göra nästa gång vi bilar runt i den delen av Frankrike är att besöka gårdarna och handla direkt på plats. Jag vet inte om det går att beställa hem till bostaden för er som bor i Frankrike, men det borde vara möjligt. Kolla in deras hemsida den är så inspirerande.

 

 

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Jag har förmånen att få lära känna Lena Gustafsson. Ja vi känner inte varandra särskilt väl, men genom organisationen Styrelsebalans och våra olika aktiviteter på sociala medier har vi förenats. Vi har blivit nyfikna på varandra och vi har helt enkelt börjat nätverka. En konsekvens av det är att jag fick förmånen att skriva några rader som förord i den bok som Lena skrivit tillsammans med Ulrika Sedell. Jag var också inbjuden till den release av boken som var förra veckan och kände mig glad och stolt över förtroendet att ha fått läsa boken innan alla andra.

Här nedan följer den text som jag skrev om boken och en del av den återfinns som förord.

Den här boken fyller verkligen ett tomrum i flera avseenden. Viktiga och intressanta berättelser från framgångsrika kvinnor som berättar öppet om sina liv och vägen till makt och inflytande. De berättar, öppet och professionellt, hur just de tänkt, agerat och vilka drivkrafter som varit vägledande. Jag är övertygad om att boken kommer att tjäna som stöd till många, framförallt unga kvinnor som vill göra karriär. Förhoppningsvis kommer den också att läsas av män i ledande positioner och öka deras kunskap om hur kvinnor tänker, fungerar och agerar. Kunskapen om genusfrågor är katastrofalt låg hos de flesta manliga chefer jag träffat genom åren. Nu är ju inte kvinnor ett kollektiv, liksom män är vi individer. Det framgår dock i boken att det finns ett antal gemensamma nämnare som av författarna samlat i det som i boken kallas för karriärnycklar. Huvudet på spiken tycker jag som har egna erfarenheter i likhet med de intervjuade kvinnorna. Karriärnycklarna beskriver så väl vad som gjort dessa personer så framgångsrika och jag känner igen mig själv i många av berättelserna. Tänk om den här boken funnits när jag var yngre, vilket stöd den hade varit.

Jag tror också att boken kommer att tjäna ett ännu högre syfte, nämligen att äntligen på allvar börjar bygga nätverk som inte har utgångspunkt i att vi ska lära oss (männens) spelregler för att bli framgångsrika. När jag fick mitt första chefsjobb, för drygt tjugofem år sedan, bestämde jag mig för att ta mig fram som den jag var. Det var ju därför jag blev utvald. Jag vill inte vara en dålig kopia av manliga chefer – jag är originalet och jag vill göra skillnad. Nu som då. För mig har det alltid varit viktigt att vara och stå för den jag är. Integritet, mod och empati har alltid väglett mig, liksom att jag är kvinnlig och agerar på mitt sätt. Det är givetvis viktigt att förstå hur spelplanen fungerar och lära sig att känna igen härskartekniker, men det är ännu viktigare att skapa en stark förändringsrörelse för att bryta mönstret. Vi skriver 2015 och 2,5% av börsens Vd:ar är kvinnor – siffran talar för sig själv. Det innebär att 97,5% är män. Varför är det så och varför sker förflyttningen så långsamt? Brist på kompetenta kvinnor är det definitivt inte.

En fördomsfull skröna är den om att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Det är fel anser jag. Däremot är min uppfattning att vi kan bli mer professionella när det gäller nätverksbyggande. Att verkligen utnyttja våra kontakter för att stötta och aktivt bidra till att fler kvinnor får plats i maktens korridorer. Gemensamt kan vi också med större kraft verka för att slå hål i glastaket. Den här boken har gett mig i knuff i rätt riktning och förhoppningsvis kommer jag inte att vara ensam.

Bortom glastaket

BOKEN ÄR VIKTIG OCH Så BRA – LÄS DEN

Annie Lööf och mina lärdomar

Det är så lätt att snabbt bilda sig en uppfattning utifrån den bild som skapas via diverse media. Bilden må vara korrekt eller inte, men ofta är det den enkla vägen som får företräde när det gäller att välja synsätt. Den enkla vägen i kombination med den opinion som råder. Nu tänker jag berätta om hur jag ändrat uppfattning om Annie Lööf. Jag tänker också ge mig själv en rejäl känga av självkritik.

Innan jag börjar berättelsen vill jag klargöra att allt jag skriver bygger på min egen uppfattning och mina källor är de som är allmänt tillgängliga. Jag har ingen insyn i det politiska etablissemanget, varken generellt eller när det gäller Centerpartiet eller Alliansen. I inlägget försöker jag även att undvika rena politiska värderingar.

När Annie Lööf tillträdde hade jag ingen direkt uppfattning om henne. Spontant tyckte jag att det var positivt med en ung kvinna som blev partiledare. I takt med att hon kom in i rollen uppenbarade sig dock svagheterna. Hon hade ingen omedelbar framgång med att skapa positiv image kring sin person. I debatterna med grabbarna hade hon i början svårt att hävda sig. Hon framstod som oerfaren, saknade förmåga att hävda sig själv och ta utrymmet i anspråk. Och när hon yttrade sig var det så där – budskapen gick inte riktigt fram. Bristen på trovärdighet kryddades med den rejäla djupdykningen kring den idédebatt som inleddes inom Centern där bl a frågan om månggifte diskuterades. Mitt i denna debatt hade hon, säkert välförtjänt men inte så omdömesgillt, åkt på semester till Thailand.

Min och många som jag känner blev alltmer kritisk till Annie Lööf som partiledare. Hon var för ung, orutinerad och naiv. När den diskussionen kommer igång är det lätt att ösa på med bränsle och till slut kan ingen förstå hur hon kunde nå den politiska toppen så snabbt.

Men hallå – hur inskränkt har jag varit egentligen. Jag har gått emot mycket av det jag står för. Vi måste våga släppa fram kvinnor, ungdomar och det måste vara tillåtet att göra misstag. Jag tycker också att det är nyttigt och viktigt att utmana givna normer och bryta stereotypa beteenden. Det måste vara tillåtet att ge sig ut på hal is, lära sig  och utvecklas. Annie är visserligen ung, men hon är av samma årgång som Gustav Fridolin.  En partiledare som haft det lättare att vinna respekt. Vad kan det bero på? Givetvis handlar det om att olika individer är personligheter, men inte bara det. Jag är övertygad om att det är tuffare att vara kvinna i politiken, precis som det är i näringslivet. Det är mannen som är norm och går du utanför de ramarna är det lätt att bli ifrågasatt. Och hamnar du snett så är den negativa spiralen snabbt igång.

Nu verkar Annie Lööf ha tagit sig igenom en tuff period och framstår helt plötsligt som stark och utstrålar självförtroende. All heder åt henne för det. Hur svårt kan det inte ha varit att få utstå all kritik som förekommit, såväl den i det offentliga rummet som den som sannolikt varit internt. I de egna leden brukar de värsta olyckskorparna att finnas. Jag beundrar verkligen henne för att hon hållit ut och så målmedvetet tagit sig fram i det politiska landskapet. Mycket starkt jobbat!

För att vara extra tydlig – jag förbannar mig själv för att jag så okritiskt fallit in i kritiken mot Annie Lööf. Det kan också tyckas opportunistiskt att nu uttrycka en annan uppfattning. Mitt syfte är dock att faktiskt dra lite lärdomar. Det handlar om makt och karriär. Tänk om vi bara släppte fram de som är färdigstöpta och som inte kommer att göra några felbedömningar. Då kommer makten alltid att landa hos de som är slipade och etablerade. Att släppa fram oslipade diamanter är nödvändigt, såväl i näringslivet som i politiken. Det som är viktigt hos varje person som har makt är viljan och förmågan att utvecklas. Att våga sticka ut hakan men samtidigt kunna erkänna misstag och rätta till sin felbedömningar. Vi behöver unga människor som vill ta ansvar och som är beredda att med energi driva utvecklingen framåt. Det finns så mycket erfarenhet i maktens korridorer och det är nyttigt med friskt blod. Och tänk efter – inom etablissemanget finns det också de som gör misstag men skyddsnätet är större, eller hur?

Bättre en krona i handen än tio i skogen

Många steg i blåsten

Många steg i blåsten

Idag tänker jag dela med mig av mina erfarenheter när det gäller löner och villkor ur två perspektiv. Dels hur jag tänkt och agerat för egen del och dels mina erfarenheter av att ha kvinnor som motparter vid förhandlingsbordet.

Jag har, så snart det var möjligt, alltid tjänat egna pengar. Det började med att jag sålde det mesta som gick att sälja, jultidningar, julkärvar, fröpåsar mm. Jag satt också barnvakt. När jag var i 14-15 årsåldern började jag arbeta extra på ICA. Jag jobbade så mycket som möjligt för att skaffa mig en, för i den perioden av livet, god ekonomi. Att ha pengar innebär frihet. Det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande. Nivån på högen pengar är något som alltid går att diskutera. Behoven är olika i olika skeden i livet. Livsstil och familjesituation påverkar också behovet av storlek på ekonomi.

Min utgångspunkt i det här inlägget är att det alltid är viktigt att få ut så mycket som möjligt i varje given situation. I det här sammanhanget avser jag förhandling om anställningsvillkor eller lönesamtal.

När jag klev in i yrkeslivet ”på riktigt” var det som säljare av liv- och pensionsförsäkringar. Det hette distriktschef på den tiden. Så mycket chef var varken jag eller andra som fick uppbära titeln, men det lät lite mer seriöst och finare än säljare. I vilket fall fick jag en grundlön på 4.200 kr månaden (1980) i månaden och möjlighet till provision. Åttiotalet var ett lukrativt decennium för oss som var i pensionsbranschen och provisionerna var höga. När jag 1990 stod inför valet att gå vidare i yrkeslivet och satsa på en chefskarriär innebar det också en kraftig lönesänkning. Jag var då i det läget att jag ville utvecklas och tog beslutet att sänka min lön, men med ambitionen att klättra på löneskalan.

Det jag samtidigt bestämde mig för var att jobba upp min fasta lön. Att alltid se till att grundlönen utvecklades bra. Allt vad provisioner, bonusar, vinstandelar eller övriga förmåner heter kan vara grädde på moset men inte istället för löneförhöjning. Sakta men säkert lyckades jag med den taktiken succesivt höja min lön. En annan taktik som jag tillämpat har varit att vid varje befordran se till att ta ett kliv och inte bara få en liten justering. Att byta företag någon gång ibland har inte heller varit så dumt. Ja – jag varit någorlunda bra på att förhandla men ändå har jag inte nått upp till samma nivå som många av mina manliga kollegor. Jag vill hävda att kvinnors löner även på höga nivåer generellt är lägre än mäns.

Jag har inte bara varit anställd utan även lönesättande chef. Min erfarenhet här är att kvinnor inte tar för sig på samma sätt som män. Många kvinnor tar för givet att de kommer att få en lön som motsvarar deras kompetens och prestation. Kvinnor utgår också många gånger ifrån att lönesättningen är rättvis och köper argument av typen ”utrymmet är inte större i år” eller ”tyvärr kan jag inte göra mer – du har redan ett väl hävdat löneläge”. Så enkel är dock inte världen. Den som argumenterar och driver sin sak kommer ofta längst och här är män generellt sätt mer framgångsrika. Ibland har jag velat säga till kvinnor, som varit min motpart, att de borde kämpa mer. Som arbetsgivare måste du dock vara lojal med företaget och därför kommer mina råd och reflektioner nu när jag inte har några sådana förpliktelser.

Som avslutning vill jag sammanfatta det jag tycker är viktigt när det gäller livsinkomsten och hur du kan agera.

Satsa på den fasta lönen. Den hänger med hela livet och är utgångspunkt i varje ny löneförhandling. Utväxlingen kan bli hög över tid och pensionsavsättningarna är ofta knutna till grundlönen.

Ta reda på hur pensionsavtalet ser ut på ditt företag. Om du är anställd där det inte finns kollektivavtal bör du se till att lönen kompenserar uteblivna pensionsavsättningar.

Förbered dig noga inför varje förhandling. Var saklig och lyft fram dina styrkor. Ge inte upp om du inte blir nöjd.

Byt företag ibland. Förutom att det är berikande i största allmänhet så kan det även berika din ekonomi.