Gott ledarskap – nu viktigare än någonsin

Jag har medvetet avstått från att göra politiska inlägg på bloggen och det kommer jag inte att göra nu heller – men jag tänker skriva om gott ledarskap och då kan jag inte låta bli att särskilt lyfta fram det politiska ledarskapet.

För mig är gott ledarskap generiskt och fungerar i alla typer av verksamheter, såväl inom näringsliv, politik, institutioner eller organisationer. En bra ledare har mod, empati och integritet förutom nödvändiga kunskaper inom det område som hon eller han verkar. Hur ledarskapet sedan utövas påverkas av många faktorer, såväl inre som yttre. När det gäller det som jag väljer att kalla inre faktorer avser jag förutsättningarna hos ledaren som individ. Det vill säga ålder, erfarenhet, personlighet etc. Jag skrev t ex i ett tidigare inlägg om Annie Lööf som jag och många med mig valt att omvärdera. Vi måste ha respekt för att det tar tid att komma in i en tung ledarroll. Yttre faktorer kan vara själva verksamhetens förutsättningar, dvs vilka utmaningar och vilket skede verksamheten befinner sig i. En bra ledare har förmåga att anpassa sitt ledarskap till rådande omständigheter. De som rekryterar måste också beakta vilken ledarstil som behövs i varje givet läge. Dock är ett gott ledarskap alltid detsamma  – mod, empati och integritet behövs alltid.

Som ledare påverkar du många människor och det är ett stort ansvar. Rollen är inte alltid tacksam och det krävs många gånger stora ansträngningar för att klara uppdraget. Å andra sidan är det en kick att få bestämma, att synas och att få bekräftelse. På gott och ont alltså. Det som tillkommit i mycket rask takt som en ingrediens är utvecklingen inom (sociala) media och med den snabbhet som allt synas och läggs ut i realtid. En annan tillkommande faktor är det ökade inslag av regelverk inom många verksamheter. Även det har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Vilka vill och vilka blir utvalda som ledare i den tid vi nu lever i. Om jag får sticka ut hakan – och det får jag ju – det är ju min blogg, så upplever jag brist på modiga ledare. Och vad beror det på? Jag tror att de faktorer jag precis pekat på bidrar.  När du vet att allt du gör synas och granskas och negativa uppfattningar kan delas med hur många som helst på t ex Twitter och Facebook är det enklare att inte sticka ut hakan. Och när du arbetar hårt styrd av regelverk är det mer bekvämt och karriärbefrämjande att inte utmana utan välja den säkra och enkla vägen.

Det faktum att allt idag synas och granskas är ju mest på gott, men jag tycker att vi som väljer att använda det fria ordet också har ett ansvar för att debatten får fler infallsvinklar. Ansvaret för det vilar också på journalister som givetvis fortfarande har ett mycket stort ansvar för hur bilden av våra ledare beskrivs. Inte minst gäller det våra politiska företrädare. Jag tror att det är riktigt tufft att vara politisk ledare idag och jag kan ibland uppleva att granskningen och domarna är väl hårda. Vi får de politiker vi förtjänar. I den tid vi nu lever i med ökad internationell oro och främlingsfientlighet behövs ett starkt politiskt ledarskap. Enligt min mening måste vi se till att alla typer av ytterligheter får minskad makt. Jag skulle liksom många andra se ökat samarbete mellan politiska partier med sunda värderingar och som är bredda att ta ett långsiktigt ansvar. Politik är inte att ändra kurs från dag till dag. Det handlar om att ta ansvar över tid och ge förutsättningar för alla som bor och verkar inom ett land att skapa sina liv.

I Sverige just nu är den politiska situationen allt annat än bra. Vi behöver starka och modiga ledare som kan kliva fram och ta ansvar. Som väljare och medborgare måste vi stötta det goda ledarskapet. Det är bra och viktigt med konstruktiv kritik, men det är lika viktigt att ge stöd och support.

 

Välj rätt chef

CV bildDe allra flesta har en chef (nu  har jag yrkeslivet som utgångspunkt). En person att rapportera till men också att se upp till och inspireras av. Är du mitt i ditt yrkesverksamma liv är din chef betydelsefull person i flera avseenden. Det är någon som sätter din agenda under en stor del av din vakna tid och som också beslutar om din lön och dina karriärmöjligheter – åtminstone i det korta perspektivet. Men det kan även påverka möjligheterna långsiktigt. Om du inte gillar, respekterar eller kommer överens med din chef bör du omgående byta. Det kan givetvis vara lättare sagt än gjort, men det är ditt liv och du äger din egen framtid. Om det av olika anledningar är svårt att agera direkt bör planeringen för ett byte få hög prioritet. Min erfarenhet är att alltför många går kvar i gamla hjulspår, trots att det borde göra något annat. Ibland kan det vara bekvämt att vara lat och låta tiden ha sin gång, men är du missnöjd med din chef är det fel situation att vara händelsestyrd i. Låt den viljestyrda delen inom dig få ta kommandot.

Det finns några insikter som fler borde ta till sig. Den första är – det finns ingen rättvisa. Subjektiva bedömingar är förhärskande. Du kan i princip ”dö med lagen på din sida”, men vad hjälper det dig? Nästa insikt är – du kan inte ändra på en person som är din överordnade. Har det gått snett i relationern är det ofta svårt att hitta vägen fram. Och den allra viktigaste är – med rätt chef kan du utvecklas och få stöd för att nå nya höjder.

Jag skriver som ni förstår utifrån egen erfarenhet, dels som medarbetare och dels som chef. Låt mig börja med utgångspunkten att vara medarbetare. När jag tänker tillbaka på mitt yrkesverksamma liv och funderar över var jag trivts, utvecklats och lyckats bäst så kommer jag hela tiden tillbaka till ledarskapet. Chefer som inspirerat, stöttat och haft förmågan att skapa framgångsrika team är de som kommer högst på min hitlist. Det är också chefer som varit generösa i den meningen att de tillåtit mig att växa och att synas.  Jag har också varit starkt beroende av att arbeta mot tydliga visioner och i en sund företagskultur. Att verka inom ett företag med en bra så kallad värdegrund blev med åren allt viktigare för mig när jag var anställd.

Som ni förstår har jag haft fantastiska chefer, urusla chefer och några medelmåttor. Värderingarna har varit mina personliga, men jag vill påstå att min syn i de flesta fall delats av andra. Vad har jag då gjort när jag haft en i min mening usel chef? Jo, jag har bestämt mig för att byta och satt igång den processen när jag insett att ”det inte kommer att lösa sig”. Av en före detta mentor och numera vän fick jag tidigt rådet att omprioritera min arbetstid – lägg 50% på jobbet och ägna resten av tiden åt att leta nytt jobb. Och var lite street smart. En krass och pragmatisk inställning och ett råd som jag nyttjat vid några tillfällen. Tänk på dig själv  – det är din framtid. Företaget klarar sig alltid utan dig och även om företaget har en själ så har det inga känslor och inget minne.

Nu har jag också haft ett antal fantastiska chefer som jag verkligen sett upp till och än idag kan se som förebilder. En röd tråd för dessa chefer har varit att de haft energi som de lyckats sprida, modet att fatta beslut och genomförandekraft  – och de har också lyckats få sitt medarbetarlag att vilja ge allt för att förtaget ska bli framgångsrikt. I samtliga fall har det varit personer ”med glimten i ögat”. Jag har svårt att respektera slätstrukna chefer. Ja, nu kommer jag in på medelmåttorna. De som inte gör fel, men inte heller kommer att bli ihågkomna. Jag lämnar dem med en gäspning.

Hur har jag då själv agerat som chef och hur kan jag ha uppfattats av mina medarbetare? Ja, det är ju en fråga att ställa sig. Och svaret kan inte jag lämna. Det jag kan skriva några ord om är hur försökt agera och vilken ledarfilosofi jag haft. Väl medveten om att jag både haft nöjda och missnöjda medarbetare. I vissa fall stämmer inte heller den så kallade personkemin. Min utgångspunkt har i alla fall alltid varit att försöka skapa fungerande team. Jag har alltid trott på dynamik och på synergier när ett antal människor jobbar tillsammans mot gemensamma mål. Jag har  också försökt vara prestigelös. Sist men inte minst har det varit viktigt att stå upp för det jag tror på, trots att jag är relativt diplomatisk och alltid verkat i mer eller mindre ”politiska organisationer”

Nu är jag min egen chef och jag får ofta frågan – vad gör du hela dagarna? Svaret på det kräver ett ett eget inlägg så det återkommer jag till.

När ska de upptäcka att jag är en bluff?

AgentVad kommer nu detta att handla om undrar några, medan vissa anar vad som döljer sig bakom rubriken. Det var ju ett tag sedan jag skrev om makt och karriär. Hela den härliga sommaren har ju inbjudit till att skriva om ännu viktigare saker i livet (än makt och karriär alltså). Nu är det i alla fall dags igen och visst är det kombinationen av och dynamiken i nöjen, allvar, glädje, sorg, diverse utmaningar, jobb och privatliv som gör livet så intressant och spännande. Jag vill alltså inte på något sätt förringa att det finns mycket positivt med makt och karriär, men det gäller att ha distans och se till att dra nytta av alla de fördelar som erbjuds en person med inflytande. Alltför många skördar heller inte frukterna av ett långt yrkesliv, trots att möjligheterna finns.

Hur är det då med bluffen? Jo, jag har många gånger under mitt yrkesliv funderat på varför jag har tagit mig fram så väl. Jag har visserligen inte nått den allra högsta toppen, men ändå lyckats klättra ganska bra. Givetvis har jag också åkt på smällar, halkat ner några pinnhål för att sedan knalla vidare. Det har varit motgångar som ibland fått mig att tvivla på mig själv, men jag har ändå lyckats ta mig upp. Många gånger har jag tänkt att det är ju inget speciellt med mig. Det finns så många som är mycket smartare, mer drivande, bättre ledare, mer visionära och framförallt mer analytiska än jag. Undrar när någon ska peta hål på bubblan? Komma fram till mig en dag och säga – det har blivit fel. Du är inte alls så bra som vi trodde – du har bara varit bra på att spela teater.

Jag vet att jag delar de här tankarna med många. En gång när jag lyssnade på en föreläsning av en konsult, inom ledarskap, berättade hon att det var den vanligaste oron som hennes klienter hade – när ska de upptäcka att jag är en bluff. Själv har jag genom åren pratat med flera framgångsrika personer (kvinnor mestadels) i min bekantskapskrets som också tänker likadant. Hur kommer det sig att det går så bra för mig? Jag är ju inte särskilt speciell.

Puh – nu är jag i mål. Jag har lagt karriären bakom mig och hoppat av alldeles frivilligt. Innan någon upptäckt att jag är en bluff. Framåt kanske jag gör någon annan typ av karriär – vem vet. Den kommer i så fall att bli betydligt annorlunda.

Varför har jag och många med mig tänkt och tänker de här tankarna? Jag vet faktiskt inte, men det bottnar sannolikt i att ha höga krav på sig själv. Det i kombination med en övertro på andra människors kapacitet och förmåga – det finns alltid de som är bättre. Min känsla är också att det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det klassiska exemplet är ju att män söker jobb även om de bara uppfyller ett fåtal av de utsatta kriterierna, medan kvinnor helst vill bocka av samtliga.

Nu vill jag komma till mitt mogna råd – sluta tänka dessa tankar om du vill göra karriär. Och eftersom jag vurmar speciellt för fler kvinnor på ledande positioner så riktar jag rådet speciellt till er, unga kvinnor. Rådet gäller dock i lika hög grad unga killar. Tänk att jag duger. Jag är duktig, jag har idéer och jag vill skapa något. Med makt kommer inflytande och det är bra. Med makt kommer också ansvar och det förpliktar. Våga använda din kreativitet och din drivkraft, men se till att ha en stark inre kompass. I den värld vi nu lever i är det allt viktigare. Det finns många regler och det finns mycket att förhålla sig till. Det finns också många orättvisor och mycket som behöver förändras. Världen behöver modiga ledare. Har du tagit dig till en maktposition är du (i de allra flesta fall) duktig. Ifrågasätt aldrig det, men var lyhörd för att utvecklas och ta ditt ansvar.

Tyvärr finns det också ett antal maktpersoner som inte duger och som faktiskt är en bluff. Jag har stött på några genom åren. Vissa blir kvar för att de är skickliga på att spela spelet, glida runt och säga de rätta sakerna och vissa för att de har de rätta kontakterna. Inte alltför sällan i kombination. De flesta av dessa är män och samtliga är fega och deras chefer är ännu fegare. Jag genom åren stött på ett antal exempel där höga chefer gjort ett rejält dåligt jobb, alternativt varit mer eller mindre psykopater (ja jag vet att det är ett dumt begrepp men ni förstår vad jag menar) men ändå lyckats klamra sig kvar. Receptet kallas ofta svågerpolitik.

Jag undrar ibland vad det beror på att jag tagit mig fram i yrkeslivet, helt utan kontaktnät från början. I grunden tror jag att det handlar om självkänsla och självförtroende i kombination med massor av energi. Hos mig har det skapat en inre trygghet och det har gjort att jag vågat och haft förmågan att dra nytta av medgångar och hantera motgångar.

Hoppas att dessa tankar och reflektioner kan bidra var du än befinner dig i livet. Om du själv, eller någon i din nära omgivning, tvivlar på din/sin förmåga, se till att skaffa ett bra nätverk. Sök upp de som ger dig energi och stimulans. Spänstiga möten med intressanta människor är det bästa som finns.