Löner, kvinnor och förhandlingar

Jag skrev ett inlägg, ”bättre en krona i handen än tio i skogen” för några dagar sedan. Det är ganska många som läst, men eftersom det var mitt i veckan vet jag att några kanske inte har hunnit eller prioriterat annat. I vilket fall har det satt igång en liten dialog som jag tycker är intressant. Jag vet att många av er som följer bloggen har uppfattningar i frågan och det vore spännande om fler vill gå in i diskussionen.

För er som vill veta mer om livet i Frankrike kommer det senare under dagen ett litet resereportage från en vingårdsresa.

Bättre en krona i handen än tio i skogen

Många steg i blåsten

Många steg i blåsten

Idag tänker jag dela med mig av mina erfarenheter när det gäller löner och villkor ur två perspektiv. Dels hur jag tänkt och agerat för egen del och dels mina erfarenheter av att ha kvinnor som motparter vid förhandlingsbordet.

Jag har, så snart det var möjligt, alltid tjänat egna pengar. Det började med att jag sålde det mesta som gick att sälja, jultidningar, julkärvar, fröpåsar mm. Jag satt också barnvakt. När jag var i 14-15 årsåldern började jag arbeta extra på ICA. Jag jobbade så mycket som möjligt för att skaffa mig en, för i den perioden av livet, god ekonomi. Att ha pengar innebär frihet. Det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande. Nivån på högen pengar är något som alltid går att diskutera. Behoven är olika i olika skeden i livet. Livsstil och familjesituation påverkar också behovet av storlek på ekonomi.

Min utgångspunkt i det här inlägget är att det alltid är viktigt att få ut så mycket som möjligt i varje given situation. I det här sammanhanget avser jag förhandling om anställningsvillkor eller lönesamtal.

När jag klev in i yrkeslivet ”på riktigt” var det som säljare av liv- och pensionsförsäkringar. Det hette distriktschef på den tiden. Så mycket chef var varken jag eller andra som fick uppbära titeln, men det lät lite mer seriöst och finare än säljare. I vilket fall fick jag en grundlön på 4.200 kr månaden (1980) i månaden och möjlighet till provision. Åttiotalet var ett lukrativt decennium för oss som var i pensionsbranschen och provisionerna var höga. När jag 1990 stod inför valet att gå vidare i yrkeslivet och satsa på en chefskarriär innebar det också en kraftig lönesänkning. Jag var då i det läget att jag ville utvecklas och tog beslutet att sänka min lön, men med ambitionen att klättra på löneskalan.

Det jag samtidigt bestämde mig för var att jobba upp min fasta lön. Att alltid se till att grundlönen utvecklades bra. Allt vad provisioner, bonusar, vinstandelar eller övriga förmåner heter kan vara grädde på moset men inte istället för löneförhöjning. Sakta men säkert lyckades jag med den taktiken succesivt höja min lön. En annan taktik som jag tillämpat har varit att vid varje befordran se till att ta ett kliv och inte bara få en liten justering. Att byta företag någon gång ibland har inte heller varit så dumt. Ja – jag varit någorlunda bra på att förhandla men ändå har jag inte nått upp till samma nivå som många av mina manliga kollegor. Jag vill hävda att kvinnors löner även på höga nivåer generellt är lägre än mäns.

Jag har inte bara varit anställd utan även lönesättande chef. Min erfarenhet här är att kvinnor inte tar för sig på samma sätt som män. Många kvinnor tar för givet att de kommer att få en lön som motsvarar deras kompetens och prestation. Kvinnor utgår också många gånger ifrån att lönesättningen är rättvis och köper argument av typen ”utrymmet är inte större i år” eller ”tyvärr kan jag inte göra mer – du har redan ett väl hävdat löneläge”. Så enkel är dock inte världen. Den som argumenterar och driver sin sak kommer ofta längst och här är män generellt sätt mer framgångsrika. Ibland har jag velat säga till kvinnor, som varit min motpart, att de borde kämpa mer. Som arbetsgivare måste du dock vara lojal med företaget och därför kommer mina råd och reflektioner nu när jag inte har några sådana förpliktelser.

Som avslutning vill jag sammanfatta det jag tycker är viktigt när det gäller livsinkomsten och hur du kan agera.

Satsa på den fasta lönen. Den hänger med hela livet och är utgångspunkt i varje ny löneförhandling. Utväxlingen kan bli hög över tid och pensionsavsättningarna är ofta knutna till grundlönen.

Ta reda på hur pensionsavtalet ser ut på ditt företag. Om du är anställd där det inte finns kollektivavtal bör du se till att lönen kompenserar uteblivna pensionsavsättningar.

Förbered dig noga inför varje förhandling. Var saklig och lyft fram dina styrkor. Ge inte upp om du inte blir nöjd.

Byt företag ibland. Förutom att det är berikande i största allmänhet så kan det även berika din ekonomi.