Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Jag har förmånen att få lära känna Lena Gustafsson. Ja vi känner inte varandra särskilt väl, men genom organisationen Styrelsebalans och våra olika aktiviteter på sociala medier har vi förenats. Vi har blivit nyfikna på varandra och vi har helt enkelt börjat nätverka. En konsekvens av det är att jag fick förmånen att skriva några rader som förord i den bok som Lena skrivit tillsammans med Ulrika Sedell. Jag var också inbjuden till den release av boken som var förra veckan och kände mig glad och stolt över förtroendet att ha fått läsa boken innan alla andra.

Här nedan följer den text som jag skrev om boken och en del av den återfinns som förord.

Den här boken fyller verkligen ett tomrum i flera avseenden. Viktiga och intressanta berättelser från framgångsrika kvinnor som berättar öppet om sina liv och vägen till makt och inflytande. De berättar, öppet och professionellt, hur just de tänkt, agerat och vilka drivkrafter som varit vägledande. Jag är övertygad om att boken kommer att tjäna som stöd till många, framförallt unga kvinnor som vill göra karriär. Förhoppningsvis kommer den också att läsas av män i ledande positioner och öka deras kunskap om hur kvinnor tänker, fungerar och agerar. Kunskapen om genusfrågor är katastrofalt låg hos de flesta manliga chefer jag träffat genom åren. Nu är ju inte kvinnor ett kollektiv, liksom män är vi individer. Det framgår dock i boken att det finns ett antal gemensamma nämnare som av författarna samlat i det som i boken kallas för karriärnycklar. Huvudet på spiken tycker jag som har egna erfarenheter i likhet med de intervjuade kvinnorna. Karriärnycklarna beskriver så väl vad som gjort dessa personer så framgångsrika och jag känner igen mig själv i många av berättelserna. Tänk om den här boken funnits när jag var yngre, vilket stöd den hade varit.

Jag tror också att boken kommer att tjäna ett ännu högre syfte, nämligen att äntligen på allvar börjar bygga nätverk som inte har utgångspunkt i att vi ska lära oss (männens) spelregler för att bli framgångsrika. När jag fick mitt första chefsjobb, för drygt tjugofem år sedan, bestämde jag mig för att ta mig fram som den jag var. Det var ju därför jag blev utvald. Jag vill inte vara en dålig kopia av manliga chefer – jag är originalet och jag vill göra skillnad. Nu som då. För mig har det alltid varit viktigt att vara och stå för den jag är. Integritet, mod och empati har alltid väglett mig, liksom att jag är kvinnlig och agerar på mitt sätt. Det är givetvis viktigt att förstå hur spelplanen fungerar och lära sig att känna igen härskartekniker, men det är ännu viktigare att skapa en stark förändringsrörelse för att bryta mönstret. Vi skriver 2015 och 2,5% av börsens Vd:ar är kvinnor – siffran talar för sig själv. Det innebär att 97,5% är män. Varför är det så och varför sker förflyttningen så långsamt? Brist på kompetenta kvinnor är det definitivt inte.

En fördomsfull skröna är den om att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Det är fel anser jag. Däremot är min uppfattning att vi kan bli mer professionella när det gäller nätverksbyggande. Att verkligen utnyttja våra kontakter för att stötta och aktivt bidra till att fler kvinnor får plats i maktens korridorer. Gemensamt kan vi också med större kraft verka för att slå hål i glastaket. Den här boken har gett mig i knuff i rätt riktning och förhoppningsvis kommer jag inte att vara ensam.

Bortom glastaket

BOKEN ÄR VIKTIG OCH Så BRA – LÄS DEN

Gott ledarskap – nu viktigare än någonsin

Jag har medvetet avstått från att göra politiska inlägg på bloggen och det kommer jag inte att göra nu heller – men jag tänker skriva om gott ledarskap och då kan jag inte låta bli att särskilt lyfta fram det politiska ledarskapet.

För mig är gott ledarskap generiskt och fungerar i alla typer av verksamheter, såväl inom näringsliv, politik, institutioner eller organisationer. En bra ledare har mod, empati och integritet förutom nödvändiga kunskaper inom det område som hon eller han verkar. Hur ledarskapet sedan utövas påverkas av många faktorer, såväl inre som yttre. När det gäller det som jag väljer att kalla inre faktorer avser jag förutsättningarna hos ledaren som individ. Det vill säga ålder, erfarenhet, personlighet etc. Jag skrev t ex i ett tidigare inlägg om Annie Lööf som jag och många med mig valt att omvärdera. Vi måste ha respekt för att det tar tid att komma in i en tung ledarroll. Yttre faktorer kan vara själva verksamhetens förutsättningar, dvs vilka utmaningar och vilket skede verksamheten befinner sig i. En bra ledare har förmåga att anpassa sitt ledarskap till rådande omständigheter. De som rekryterar måste också beakta vilken ledarstil som behövs i varje givet läge. Dock är ett gott ledarskap alltid detsamma  – mod, empati och integritet behövs alltid.

Som ledare påverkar du många människor och det är ett stort ansvar. Rollen är inte alltid tacksam och det krävs många gånger stora ansträngningar för att klara uppdraget. Å andra sidan är det en kick att få bestämma, att synas och att få bekräftelse. På gott och ont alltså. Det som tillkommit i mycket rask takt som en ingrediens är utvecklingen inom (sociala) media och med den snabbhet som allt synas och läggs ut i realtid. En annan tillkommande faktor är det ökade inslag av regelverk inom många verksamheter. Även det har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Vilka vill och vilka blir utvalda som ledare i den tid vi nu lever i. Om jag får sticka ut hakan – och det får jag ju – det är ju min blogg, så upplever jag brist på modiga ledare. Och vad beror det på? Jag tror att de faktorer jag precis pekat på bidrar.  När du vet att allt du gör synas och granskas och negativa uppfattningar kan delas med hur många som helst på t ex Twitter och Facebook är det enklare att inte sticka ut hakan. Och när du arbetar hårt styrd av regelverk är det mer bekvämt och karriärbefrämjande att inte utmana utan välja den säkra och enkla vägen.

Det faktum att allt idag synas och granskas är ju mest på gott, men jag tycker att vi som väljer att använda det fria ordet också har ett ansvar för att debatten får fler infallsvinklar. Ansvaret för det vilar också på journalister som givetvis fortfarande har ett mycket stort ansvar för hur bilden av våra ledare beskrivs. Inte minst gäller det våra politiska företrädare. Jag tror att det är riktigt tufft att vara politisk ledare idag och jag kan ibland uppleva att granskningen och domarna är väl hårda. Vi får de politiker vi förtjänar. I den tid vi nu lever i med ökad internationell oro och främlingsfientlighet behövs ett starkt politiskt ledarskap. Enligt min mening måste vi se till att alla typer av ytterligheter får minskad makt. Jag skulle liksom många andra se ökat samarbete mellan politiska partier med sunda värderingar och som är bredda att ta ett långsiktigt ansvar. Politik är inte att ändra kurs från dag till dag. Det handlar om att ta ansvar över tid och ge förutsättningar för alla som bor och verkar inom ett land att skapa sina liv.

I Sverige just nu är den politiska situationen allt annat än bra. Vi behöver starka och modiga ledare som kan kliva fram och ta ansvar. Som väljare och medborgare måste vi stötta det goda ledarskapet. Det är bra och viktigt med konstruktiv kritik, men det är lika viktigt att ge stöd och support.

 

Annie Lööf och mina lärdomar

Det är så lätt att snabbt bilda sig en uppfattning utifrån den bild som skapas via diverse media. Bilden må vara korrekt eller inte, men ofta är det den enkla vägen som får företräde när det gäller att välja synsätt. Den enkla vägen i kombination med den opinion som råder. Nu tänker jag berätta om hur jag ändrat uppfattning om Annie Lööf. Jag tänker också ge mig själv en rejäl känga av självkritik.

Innan jag börjar berättelsen vill jag klargöra att allt jag skriver bygger på min egen uppfattning och mina källor är de som är allmänt tillgängliga. Jag har ingen insyn i det politiska etablissemanget, varken generellt eller när det gäller Centerpartiet eller Alliansen. I inlägget försöker jag även att undvika rena politiska värderingar.

När Annie Lööf tillträdde hade jag ingen direkt uppfattning om henne. Spontant tyckte jag att det var positivt med en ung kvinna som blev partiledare. I takt med att hon kom in i rollen uppenbarade sig dock svagheterna. Hon hade ingen omedelbar framgång med att skapa positiv image kring sin person. I debatterna med grabbarna hade hon i början svårt att hävda sig. Hon framstod som oerfaren, saknade förmåga att hävda sig själv och ta utrymmet i anspråk. Och när hon yttrade sig var det så där – budskapen gick inte riktigt fram. Bristen på trovärdighet kryddades med den rejäla djupdykningen kring den idédebatt som inleddes inom Centern där bl a frågan om månggifte diskuterades. Mitt i denna debatt hade hon, säkert välförtjänt men inte så omdömesgillt, åkt på semester till Thailand.

Min och många som jag känner blev alltmer kritisk till Annie Lööf som partiledare. Hon var för ung, orutinerad och naiv. När den diskussionen kommer igång är det lätt att ösa på med bränsle och till slut kan ingen förstå hur hon kunde nå den politiska toppen så snabbt.

Men hallå – hur inskränkt har jag varit egentligen. Jag har gått emot mycket av det jag står för. Vi måste våga släppa fram kvinnor, ungdomar och det måste vara tillåtet att göra misstag. Jag tycker också att det är nyttigt och viktigt att utmana givna normer och bryta stereotypa beteenden. Det måste vara tillåtet att ge sig ut på hal is, lära sig  och utvecklas. Annie är visserligen ung, men hon är av samma årgång som Gustav Fridolin.  En partiledare som haft det lättare att vinna respekt. Vad kan det bero på? Givetvis handlar det om att olika individer är personligheter, men inte bara det. Jag är övertygad om att det är tuffare att vara kvinna i politiken, precis som det är i näringslivet. Det är mannen som är norm och går du utanför de ramarna är det lätt att bli ifrågasatt. Och hamnar du snett så är den negativa spiralen snabbt igång.

Nu verkar Annie Lööf ha tagit sig igenom en tuff period och framstår helt plötsligt som stark och utstrålar självförtroende. All heder åt henne för det. Hur svårt kan det inte ha varit att få utstå all kritik som förekommit, såväl den i det offentliga rummet som den som sannolikt varit internt. I de egna leden brukar de värsta olyckskorparna att finnas. Jag beundrar verkligen henne för att hon hållit ut och så målmedvetet tagit sig fram i det politiska landskapet. Mycket starkt jobbat!

För att vara extra tydlig – jag förbannar mig själv för att jag så okritiskt fallit in i kritiken mot Annie Lööf. Det kan också tyckas opportunistiskt att nu uttrycka en annan uppfattning. Mitt syfte är dock att faktiskt dra lite lärdomar. Det handlar om makt och karriär. Tänk om vi bara släppte fram de som är färdigstöpta och som inte kommer att göra några felbedömningar. Då kommer makten alltid att landa hos de som är slipade och etablerade. Att släppa fram oslipade diamanter är nödvändigt, såväl i näringslivet som i politiken. Det som är viktigt hos varje person som har makt är viljan och förmågan att utvecklas. Att våga sticka ut hakan men samtidigt kunna erkänna misstag och rätta till sin felbedömningar. Vi behöver unga människor som vill ta ansvar och som är beredda att med energi driva utvecklingen framåt. Det finns så mycket erfarenhet i maktens korridorer och det är nyttigt med friskt blod. Och tänk efter – inom etablissemanget finns det också de som gör misstag men skyddsnätet är större, eller hur?

När ska de upptäcka att jag är en bluff?

AgentVad kommer nu detta att handla om undrar några, medan vissa anar vad som döljer sig bakom rubriken. Det var ju ett tag sedan jag skrev om makt och karriär. Hela den härliga sommaren har ju inbjudit till att skriva om ännu viktigare saker i livet (än makt och karriär alltså). Nu är det i alla fall dags igen och visst är det kombinationen av och dynamiken i nöjen, allvar, glädje, sorg, diverse utmaningar, jobb och privatliv som gör livet så intressant och spännande. Jag vill alltså inte på något sätt förringa att det finns mycket positivt med makt och karriär, men det gäller att ha distans och se till att dra nytta av alla de fördelar som erbjuds en person med inflytande. Alltför många skördar heller inte frukterna av ett långt yrkesliv, trots att möjligheterna finns.

Hur är det då med bluffen? Jo, jag har många gånger under mitt yrkesliv funderat på varför jag har tagit mig fram så väl. Jag har visserligen inte nått den allra högsta toppen, men ändå lyckats klättra ganska bra. Givetvis har jag också åkt på smällar, halkat ner några pinnhål för att sedan knalla vidare. Det har varit motgångar som ibland fått mig att tvivla på mig själv, men jag har ändå lyckats ta mig upp. Många gånger har jag tänkt att det är ju inget speciellt med mig. Det finns så många som är mycket smartare, mer drivande, bättre ledare, mer visionära och framförallt mer analytiska än jag. Undrar när någon ska peta hål på bubblan? Komma fram till mig en dag och säga – det har blivit fel. Du är inte alls så bra som vi trodde – du har bara varit bra på att spela teater.

Jag vet att jag delar de här tankarna med många. En gång när jag lyssnade på en föreläsning av en konsult, inom ledarskap, berättade hon att det var den vanligaste oron som hennes klienter hade – när ska de upptäcka att jag är en bluff. Själv har jag genom åren pratat med flera framgångsrika personer (kvinnor mestadels) i min bekantskapskrets som också tänker likadant. Hur kommer det sig att det går så bra för mig? Jag är ju inte särskilt speciell.

Puh – nu är jag i mål. Jag har lagt karriären bakom mig och hoppat av alldeles frivilligt. Innan någon upptäckt att jag är en bluff. Framåt kanske jag gör någon annan typ av karriär – vem vet. Den kommer i så fall att bli betydligt annorlunda.

Varför har jag och många med mig tänkt och tänker de här tankarna? Jag vet faktiskt inte, men det bottnar sannolikt i att ha höga krav på sig själv. Det i kombination med en övertro på andra människors kapacitet och förmåga – det finns alltid de som är bättre. Min känsla är också att det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det klassiska exemplet är ju att män söker jobb även om de bara uppfyller ett fåtal av de utsatta kriterierna, medan kvinnor helst vill bocka av samtliga.

Nu vill jag komma till mitt mogna råd – sluta tänka dessa tankar om du vill göra karriär. Och eftersom jag vurmar speciellt för fler kvinnor på ledande positioner så riktar jag rådet speciellt till er, unga kvinnor. Rådet gäller dock i lika hög grad unga killar. Tänk att jag duger. Jag är duktig, jag har idéer och jag vill skapa något. Med makt kommer inflytande och det är bra. Med makt kommer också ansvar och det förpliktar. Våga använda din kreativitet och din drivkraft, men se till att ha en stark inre kompass. I den värld vi nu lever i är det allt viktigare. Det finns många regler och det finns mycket att förhålla sig till. Det finns också många orättvisor och mycket som behöver förändras. Världen behöver modiga ledare. Har du tagit dig till en maktposition är du (i de allra flesta fall) duktig. Ifrågasätt aldrig det, men var lyhörd för att utvecklas och ta ditt ansvar.

Tyvärr finns det också ett antal maktpersoner som inte duger och som faktiskt är en bluff. Jag har stött på några genom åren. Vissa blir kvar för att de är skickliga på att spela spelet, glida runt och säga de rätta sakerna och vissa för att de har de rätta kontakterna. Inte alltför sällan i kombination. De flesta av dessa är män och samtliga är fega och deras chefer är ännu fegare. Jag genom åren stött på ett antal exempel där höga chefer gjort ett rejält dåligt jobb, alternativt varit mer eller mindre psykopater (ja jag vet att det är ett dumt begrepp men ni förstår vad jag menar) men ändå lyckats klamra sig kvar. Receptet kallas ofta svågerpolitik.

Jag undrar ibland vad det beror på att jag tagit mig fram i yrkeslivet, helt utan kontaktnät från början. I grunden tror jag att det handlar om självkänsla och självförtroende i kombination med massor av energi. Hos mig har det skapat en inre trygghet och det har gjort att jag vågat och haft förmågan att dra nytta av medgångar och hantera motgångar.

Hoppas att dessa tankar och reflektioner kan bidra var du än befinner dig i livet. Om du själv, eller någon i din nära omgivning, tvivlar på din/sin förmåga, se till att skaffa ett bra nätverk. Sök upp de som ger dig energi och stimulans. Spänstiga möten med intressanta människor är det bästa som finns.

Managementkonsulter – vem är det som kör egentligen?

Managementkonsulter – vem är det som kör egentligen?

Ja, jag har skrivit mycket om livet på Rivieran på senare tid. Det beror på att det är så härligt här och att det finns mycket trevligt att skriva om – ”varav hjärtat är fullt”. Jag känner också att jag mer och mer lämnar mitt liv som karriärist bakom mig. Det betyder inte att jag kommer att sluta skriva om mina erfarenheter eller på olika sätt engagera mig i näringslivsfrågor, tvärt om. Att få ytterligare distans ger snarare inspiration när det gäller att betrakta händelser och erfarenheter med lite mer perspektiv.

Idag tänker jag skriva om managementkonsulter. De är viktiga för de flesta företag i olika sammanhang. Det är ett sätt att köpa kompetens för vissa specifika uppdrag, som kan ha skiftande karaktär, som t ex projekt, utredningar eller olika typer av förändringsledning. Managementkonsult blir du inte i första taget. De allra flesta som väljer den banan får slita hårt för att ta sig fram i den branschen. Kompetensen är därmed ofta mycket hög och konsulterna tar bra betalt och arbetar oftast snabbt och effektivt. Varför skriver jag så här – vad är frågeställningen?

Min utgångspunkt i det här inlägget är inte konsulterna i sig. Det är de som köper tjänsterna och de som ska ta beslut på grund av den information som levereras. Jag har mött och samarbetat med konsulter och beställt konsulttjänster i många sammanhang i mitt yrkesliv och jag har några reflektioner.

Jag kommer ihåg när jag var ganska ung som chef och arbetade på S-E-Banken (som den hette på den tiden). Banken hade köpt Trygg-Hansa (liv- och sakförsäkringsbolag var det på den tiden). Som alltid i den här typen av större samgående behövs det managementkonsulter – inget fel med det. Det ska läggas upp strategier och verksamheterna ska förenas på något begåvat sätt.  Från den utgångspunkt som jag hade då upplevde jag dock hela förändringsprojektet som mycket ”konsultdrivet”. Jag kommer t ex ihåg att kontorsverksamheten i princip skulle upphöra inom några år och kundernas beteende skulle kraftigt förändras. Det jag också kommer ihåg är att jag var i högsta grad tveksam, för att inte säga skeptisk till konsulternas slutsatser. Som chef lite längre ner i organisationen var det inte riktigt läge att påpeka det för det hade sannolikt inte varit karriärbefrämjande och jag hade absolut inte kunnat påverka inriktningen på arbete.

Ett annat exempel är när jag var Vd på Skandiabanken. Skandia, som ägde banken hade blivit uppköpta av Old Mutual och även här behövdes en ansenlig mängd konsulter. I den bransch där jag verkat hela mitt yrkesliv har frågan om att få ut synergier mellan bank och försäkring varit en angelägen fråga sedan avregleringarna i början av 90-talet. Nu skulle det räknas på synergieffekter. Vilken potential kan finnas inom ett företag som äger såväl bank- som livförsäkringsverksamhet? Potentialen visade sig vara enorm och jag trodde inte på siffrorna. Till skillnad från mitt första case här ovan så sa jag ifrån rejält och här gick också uppfattningen mellan mig om min ordförande isär. Jag kunde inte som Vd ställa mig bakom något som jag absolut inte trodde på. Som en del i ett större sammanhang resulterade detta i att jag valde att sluta, vilket jag skrivit om tidigare.

Jag har en mängd ytterligare exempel, men de jag har återgett illustrerar det jag vill lyfta fram och belysa. För det första är det alltid viktigt att ha en engagerad och dedikerad beställare. Det är inte helt ovanligt att enskilda chefer eller ledningsgrupper beställer ett konsultuppdrag, bildar en styrgrupp, men låter sedan konsulterna köra på. När resultatet ska presenteras är det många gånger konsulterna och inte chefen som står för ägarskapet och rapporten presenteras som en konsultrapport och inte som ledningens dokument. I värsta fall leder sedan konsulterna även kommande genomförandeprojekt.

En annan erfarenhet baserat på det jag skrivit är att det är lätt att dras med. Hur lätt är det inte att bli imponerad och känna sig underlägsen?  Det krävs en stor portion mod och civilkurage för att ifrågasätta kvalificerade uträkningar och avancerade powerpoint-presentationer. Jag har många gånger irriterat mig på mig själv när jag varit för feg för att ifrågasätta.

Som man frågar får man svar – är en annan erfarenhet. Som beställare kan du använda konsulter för att ta fram det underlag du vill. Du vill genomföra en förändring av något slag och behöver stöd för ditt agerande. En inte helt ovanlig företeelse. Här är det inte enkelt för personer som ska delta i beslutsfattandet att ifrågasätta. Ibland är det dessutom enklast att go with the flow.

Om jag nu ska försöka mig en konklusion så får det bli denna. Tappa aldrig verksamhetskompetensen och den inre kompassen när det gäller förändringsarbete. Det kan behövas stöd och hjälp utifrån men det måste betraktas precis så. Den som köper en tjänst måste själv sitta i förarsätet, våga fatta beslut och stå för dem.

Vad är makt – går den att rangordna?

Vad är makt – går den att rangordna?

Jag kommer aldrig försent. Under alla mina yrkesverksamma år har jag alltid kommit i tid, oftast med marginal, till alla möten. Det gäller såväl privat som i jobbet och omfattar både viktigt och oviktigt. Med en fulltecknad agenda blir livet ett stort schema och det gäller att vara vid rätt plats i rätt tid. Det är liksom det som det mesta går ut på. Mig har det gått att ställa klockan efter.

Nu har jag varit några veckor i Stockholm och i tisdags ville jag passa på att delta i ett frukostmöte arrangerat av Veckans Affärer och VA Kvinna. Det skulle börja med frukost åtta och halv nio startade själva programmet. Jag tyckte att tidsmarginalen var god, men jag hade underskattat köerna i Stockholmstrafiken – så orutinerat. Tjugo minuter i nio var jag på plats. Jag satte mig längst bak utan föregående frukost eller mingel och var kraftfullt irriterad på mig själv. Skärpning Gunilla – detta ska inte hända igen.

Jag har varit på Veckans Affärers lista över näringslivets mäktigaste kvinnor sex gånger och brukar delta i tidningens aktiviteter så ofta som möjligt. Nu var det årets mäktigaste kvinna, H&M:s hållbarhetschef Helena Helmersson som stod på scenen tillsammans med VA:s Ulrika Fjällborg. De förde ett intressant samtal om hållbarhetsfrågor i allmänhet och det som H&M gör i synnerhet.

Det jag vill belysa i det här inlägget är huruvida listor över mäktiga kvinnor behövs eller inte. Vad är de bra för, är de rättvisa och är det inte otidsenligt? Jag har också reflektioner över valet av årets etta och den nya inriktning som Veckans Affärer nu har gjort. På köpet för ni stå ut med mina kommentarer om bristande tidsplanering.

Sexton gånger har listan presenterats och visst har den varit viktig. Jag kommer ihåg när listan var ny och jag tänkte att här vill jag vara med. Det blev en sporre för mig och jag såg upp till alla duktiga kvinnor som kvalificerat sig. De blev förebilder på många sätt. Som nyutnämnd Vd för Skandiabanken kom jag själv in på listan 2005 och det kändes stort. Nu var jag en del av etablissemanget. Min uppfattning, grundad på egen erfarenhet, är därför att listan varit viktig. Den har stimulerat kvinnor att vilja ta sig fram och den har pekat ut kvinnliga förebilder. Förekomsten av listan och aktiviteterna kring den har också varit viktig i debatten om jämställdhet och jag är övertygad om att den bidragit till en positiv förflyttning. Här är Camilla Wagner en viktig och tongivande person som hängivet, kunnigt och fokuserat arbetat inom VA för ökad jämställdhet i näringslivet och bl a myntat begreppet Anders- och Johan index, dvs att det finns fler vd:ar på börsen med de namnen än kvinnor. Idag driver Camilla ett spännande konsultföretag, Management by Kerstin www.mbkerstin.se

En annan fråga kring den här listan, liksom de flesta andra listor av den här typen, är om den är rättvisande och rättvis. Och det är den såklart inte. Det blir det aldrig när kriterierna är subjektiva och det är människor som väljer, men so what. Jag tycker att det är viktigare att göra någonting än att sträva efter fullkomlig precision. Det finns alltid människor som gnäller och ifrågasätter och de får stå för dem. Jag hyllar de som tar tag i och driver sina frågor.

Det som är viktigt inom alla områden där det finns ambitioner att göra en förflyttning är förnyelse. Ett vinnande koncept som inte utvecklas har ingen framtid. När det gäller jämställdhetsdebatten i Sverige tycker jag att det är dags för förnyelse. I alla år jag kan minnas har kvoteringsfrågan varit i centrum. Jag har lyssnat på många debatter och diskussioner om för eller mot kvotering, men det händer inte särskilt mycket och argumenten kan nog de flesta vid det här laget.

När Veckans Affärer i år tog ett helt nytt grepp blev jag därför positivt förvånad. Till årets mäktigaste kvinna utsågs inte en Vd utan en Hållbarhetschef – lysande tycker jag. Jag vet att många anser att det viktigaste måttet på framgång är att prestera ett bra resultat och att för att kunna mäta det ska du ha ansvaret för en resultat- och en
balansräkning. Och visst är det så, visst är den yttersta makten för ett företag förknippad med ansvaret för helheten. Om fler kvinnor ska nå de högsta topparna är det dock viktigt att tänka nytt. Hur ser vägen till den yttersta makten ut idag och hur vill vi att den ska se ut. Att fler kvinnor når ledande positioner är ett självändamål, men den yttersta effekten får vi bara ut om kvinnor fortsätter att vara kvinnor. Så här tänker jag. Om förutsättningarna för att få makt är att kopiera ett gängse och etablerat beteende blir det ingen skillnad. Med fler kvinnor på ledande befattningar får vi bättre och mer lönsamma företag, det är min övertygelse. Företagen, eller samhället i övrigt för den delen, är dock inte betjänta av kvinnor som är kopior av den manliga normen.

Att lyfta fram och premiera hållbarhetsfrågorna och en kvinnlig hållbarhetschef är ett genidrag.

För det första är det en viktig markering av att hållbarhetsfrågorna är en central del av företagens helhet. Jag lyssnar imponerat när Helena berättar om hur H&M arbetar. Hållbarhetsredovisningen är central och mäts och följs på samma sätt som övrig redovisning. Hon berättar också engagerat om hur företaget aktivt arbetar med att lära sina kunder att bli mer miljömedvetna. Jag får också lära mig ett nytt begrepp – cirkulär ekonomi.
För det andra påverkar VA, som etablerad aktör inom genren jämställdhet, synen på makt och vilka förebilder vi ska ha. Att komma etta på listan är något som får genomslag. Det är en person som inspirerar andra och ger makten ett ansikte. I det här fallet skakar det om lite och det är välgörande. Ett modigt och intressant grepp och ja – med ny inriktning och nytänkande kommer listan även fortsättningsvis att vara betydelsefull.

Även om jag gått ner i tempo och inte är totalt styrd av min agenda så har jag samma engagemang. Frågor om jämställdhet, kvinnor och makt har på ett sätt blivit än mer intressanta när jag nu betraktar dessa ämnen med mer distans. Och nästa gång kommer jag i tid.