55-plussare – viktiga individer på arbetsmarknaden

55-plussare – viktiga individer på arbetsmarknaden

God fortsättning på det nya året alla läsare. Själv har jag haft en härlig nyårshelg tillsammans med vänner i ett Antibes som är så soligt och vackert att det väcker vårkänslor. Just nu är himlen absolut klarblå och solen håller på att värma upp luften. Januari är ofta en fin månad här nere och i år har det börjat extra bra. Den enda smolken i glädjebägaren är de segdragna förkylningar som vi drog på oss i Sverige. Vi tror att vårt besök på Junibacken kan ha orsakat att vi blev smittade. Att träffa så många barn koncentrerat i flera timmar var sannolikt en riktig bacillchock. Men roligt var det, särskilt roligt var det att dela lilla Tyras lycka (barnbarn). Det fanns mycket spännande att leka med och sagotåget var fascinerande. Själva saknade vi sagofigurernas närvaro i leklandet. Någon Pippi dök t ex inte upp och jag har förstått att det handlar om upphovsrättsfrågor. Trist, tyckte vi men Tyra fick en (överprissatt)   Pippidocka så hon var glad ändå. Tänk på det ni som besöker Junibacken. Den docka som vi köpte visade sig vara 40 procent dyrare än i en vanlig leksaksaffär.

Nåväl, jag tänkte glida över i ett resonemang om ålder med fokus på 55 plus. Som en P3-övergång kan jag kanske få godkänt för en inledning som beskriver möjligheterna med åldern i den meningen att vissa då har förmånen att få barnbarn. Som jag själv till  exempel. I brist på barnbarn har säkert de flesta andra närstående barn i lämplig ålder att umgås med. Att då och då vara tillsammans med barn är ett utmärkt sätt att hålla sig vital i alla avseenden. Jag försäkrar det för du har inget val i umgänget med de kvicka små krabaterna.

Vi är tyvärr ganska åldersfixerade idag. Det är lätt att placera människor i fack utifrån deras biologiska ålder. Inte så konstigt att det blir så, men det gäller att undvika de negativa konsekvenserna och just nu tänker jag på en särskild – nämligen problemet för många som passerat 55 ( och 50 med för den delen) att få jobb. Eftersom jag själv befinner mig i den här åldern så innebär det att många av mina bekanta också gör det. Det innebär också att jag har kompetens inom ålderssegmentet. Ursäkta  – nu faller jag in i mitt gamla jobbvokabulär.

Att vara typ 55 innebär (generellt uttryckt) att du har lång och gedigen erfarenhet av yrkeslivet och har sannolikt skaffat dig fortsatt utbildning och kompetensutveckling. Du som är förälder har inte längre ansvar för barnens fostran och har därmed mer tid och behöver inte vabba. De flesta väljer också att satsa på sin fysiska hälsa och är många gånger vältränade, starka och friska. Med ålder och erfarenhet kommer också förmågan att snabbt kunna sätta sig in i nya situationer och att jobba lite mer ”smart”, dvs prioritera. Du är också tryggare och kan lita på dig själv och har utvecklat förmågan att se vilka du i övrigt kan lita på.  Är du specialist är du antagligen riktigt vass i din roll och är du chef har du samlat på dig en gedigen ledararfarenhet.

Varför är det då så svårt för många människor i den här åldern att få nya jobb. Jag har givetvis inget entydigt svar på det men jag har några tankar. Den första är att det kam finnas en inbyggd fördom om att ”äldre” inte skulle vara lika hungriga och därmed inte prestera lika bra. Fel, fel, fel – genom att ha erfarenhet går det att topprestera utan att alltid utstråla iver i alla lägen. Den andra tanken är rädslan hos en arbetsgivare att bli sittande med en person som är dyr att bli av med. Det kan givetvis stämma, men det är en konstig utgångspunkt. En person som sökt sig till ett jobb i den här åldern är givetvis intresserad av att stanna och att prestera. Arbetsmoralen är sannolikt hög. En ytterligare tanke är att kostnaden (lön och pensionsavsättningar) anses för hög. Då är det dags att tänka value for money. En person som bara kan kliva in och omgående göra ett bra jobb är många gånger guld värt för företaget.

Nu får ni inte missförstå mig. Jag tycker inte att hela arbetsmarknaden ska bestå av personer i min egen ålder bara för att jag själv tycker att den är mycket bra. Nej, jag tror och har alltid trott på blandade grupper, med olika kön, kompetens och ålder. Givetvis gärna även en blandning av etniskt ursprung. Det senare har jag inte själv varit särskilt bra på att åstadkomma måste jag självkritiskt tillägga. Bra team som leds av någon som har förmågan att ta tillvara olikheter för att optimera resultatet är de absolut bästa. Det ställer dock krav på ett modigt och moget ledarskap. Jag tycker att det är lika viktigt att släppa fram unga personer som ännu inte skaffat sig erfarenhet. Någonstans måste det ju börja och vad kan vara bättre än att utnyttja synergierna mellan yngre och äldre.

Själv har jag ju valt att sluta min anställning för att pröva mina vingar på annat sätt, men alla har ju inte den möjligheten eller vill helt enkelt fortsätta sin yrkesbana. Du som läser detta och är rekryterande chef – se till att inte sålla bort 55 plussarna. Bjud in till intervju med öppna ögon och utan fördomar. Ett nyårslöfte kanske?

Gott Nytt År

Greta, mormor/farmor, Astrid och Tyra

Mormor/farmor tillsammans med mina mina barnbarn. Det var inte helt enkelt att få till en bra bild för det här är inte familjen som sitter still.

Som av en händelse blir detta blogginlägg nummer 100 sedan jag startade Rivieramoments i mars 2014. Detta för mig så händelserika år i många avseenden. Jag har under ett helt år inte haft en anställning och helt och hållet bytt livsstil. Från att ha varit i den så kallade karriären med fullspäckad agenda och noggrann planering till att styra min tid och ha utrymme för spontana initiativ. Jag får ofta frågan om vad jag gör på dagarna. Frågan kommer inte otippat från de som fortfarande lever med en tight planering och är styrda av sina jobb. På något sätt är det normen. Att vara inrutad och låta sig styras. Inget fel med det, men det finns alternativ. För mig var det viktigt att helt bryta med mitt gamla mönster när jag förändrade mitt sätta att leva. Jag är en person som kan ta beslut och kan kasta loss. Uttrycket ”all in” som används lite då och då passar bra in på mig. När jag jobbade gav jag allt. Nu har jag ett annat fokus och prioriterar att faktiskt irra omkring lite och inte låta mig stressas av saker jag borde göra. Jag går ” all in” för att skapa en ny tillvaro och det går riktigt bra. Ni som följt bloggen und er året känner mig vid det här laget och vet att jag unnat mig en hel del av livets goda.

Nu har jag precis firat jul tillsammans med min familj i Sverige. Då gällde också ”all in”. Under några dagar har vi umgåtts och ätit gott. Jag är liksom familjens stormamma som älskar att samla nära och kära och jag gillar att laga mat. Umgänget kring matbordet är alltid viktigt och under jul blir det speciellt. Jag gillar svensk julmat och svenska jultraditioner. Inlagd sill, gravad lax och julskinka är bäst. I år hade vi ett riktigt fint julbord och en vacker julgran. För första gången på länge var det nu dags för tomten att komma. Jag har ju numera tre barnbarn, Tyra drygt två år, Greta ett år och Astrid tre månader. Tyra var i år tillräckligt gammal för att att förvänta sig besök av tomten. Och han kom såklart, men fick dock ingen kram av barnen. Tyra var nyfiken men vågade inte riktigt ända fram. Greta var lite reserverad och vad som rörde sig i Astrids huvud vet ingen. Av mig fick den fina och trevliga tomten i alla fall en kram.

Bara för att jag gillar svensk jul betyder inte det att jag kan tänka mig att göra något annat. Svenska seder och bruk gäller i Sverige. För några år sedan var det bara Sven-Bertil och jag som firade julen i Antibes, helt utan svenska traditioner . Det var också trevligt. Nästa år funderar vi på att göra en långresa och där ta seden dit vi kommer.

Årets största händelse har i alla fall varit att återigen bli mormor. Den här gången till lilla Astrid. Och att vara mormor/farmor är något som kommer att berika mitt liv varje år. Att följa och delta i deras utveckling är något som ju aldrig tar slut. I år har Tyra börjat prata och Greta kan gå. Båda utvecklar ständigt sina personligheter och sina färdigheter. Jag älskar att följa deras framsteg.

Bloggen har under året varit ett sätt för mig att ge uttryck för det jag har velat förmedla. Ni som läst vet att jag blandar ämnen hej vilt. Ibland skriver jag om makt och karriär och ibland lämnar jag tips på t ex restauranger. Någon gång har jag även agerat konsumentrebell. Just nu har jag inga planer på att ändra inriktning. Jag kommer fortsätta att skriva om det jag vill förmedla inom olika området. Det är en lyx som jag unnar mig. Jag tänker fortsätta att vara viljestyrd och inte händelsestyrd. Det gäller inom alla områden, Inte bara när det gäller bloggen.

Hur är det då med nyårslöften? Jo, jag har några – närmare bestämt tre. Nu är jag järv som delar dem med er. För det första ska jag träna mer strukturerat, med målet att förbättra min löpning. Jag vill klara milen under 55 minuter. För det andra ska jag gå in hårdare för att förbättra min franska, med målet att klara vardagskonversationen. Här måste jag ta mig i kragen och inse att jag behöver jobba hårdare. För det tredje ska jag ta tag i hur mina pensioner placeras, med målet att få högre pension. Detta löfte kan tyckas märkligt för en person som i hela sitt liv arbetat med pensionsfrågor, men dessa frågor är komplexa och tar tid att sätta sig in i. Det var enklare förr, med förmånsbestämda lösningar och traditionell förvaltning.

Jag vill avsluta med att önska alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År och tacka dig för att du läser det jag skriver. Hoppas att du vill fortsätta att följa mig in i 2015. Det kommer garanterat att hända massor av spännande saker.