Gott ledarskap – nu viktigare än någonsin

Jag har medvetet avstått från att göra politiska inlägg på bloggen och det kommer jag inte att göra nu heller – men jag tänker skriva om gott ledarskap och då kan jag inte låta bli att särskilt lyfta fram det politiska ledarskapet.

För mig är gott ledarskap generiskt och fungerar i alla typer av verksamheter, såväl inom näringsliv, politik, institutioner eller organisationer. En bra ledare har mod, empati och integritet förutom nödvändiga kunskaper inom det område som hon eller han verkar. Hur ledarskapet sedan utövas påverkas av många faktorer, såväl inre som yttre. När det gäller det som jag väljer att kalla inre faktorer avser jag förutsättningarna hos ledaren som individ. Det vill säga ålder, erfarenhet, personlighet etc. Jag skrev t ex i ett tidigare inlägg om Annie Lööf som jag och många med mig valt att omvärdera. Vi måste ha respekt för att det tar tid att komma in i en tung ledarroll. Yttre faktorer kan vara själva verksamhetens förutsättningar, dvs vilka utmaningar och vilket skede verksamheten befinner sig i. En bra ledare har förmåga att anpassa sitt ledarskap till rådande omständigheter. De som rekryterar måste också beakta vilken ledarstil som behövs i varje givet läge. Dock är ett gott ledarskap alltid detsamma  – mod, empati och integritet behövs alltid.

Som ledare påverkar du många människor och det är ett stort ansvar. Rollen är inte alltid tacksam och det krävs många gånger stora ansträngningar för att klara uppdraget. Å andra sidan är det en kick att få bestämma, att synas och att få bekräftelse. På gott och ont alltså. Det som tillkommit i mycket rask takt som en ingrediens är utvecklingen inom (sociala) media och med den snabbhet som allt synas och läggs ut i realtid. En annan tillkommande faktor är det ökade inslag av regelverk inom många verksamheter. Även det har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Vilka vill och vilka blir utvalda som ledare i den tid vi nu lever i. Om jag får sticka ut hakan – och det får jag ju – det är ju min blogg, så upplever jag brist på modiga ledare. Och vad beror det på? Jag tror att de faktorer jag precis pekat på bidrar.  När du vet att allt du gör synas och granskas och negativa uppfattningar kan delas med hur många som helst på t ex Twitter och Facebook är det enklare att inte sticka ut hakan. Och när du arbetar hårt styrd av regelverk är det mer bekvämt och karriärbefrämjande att inte utmana utan välja den säkra och enkla vägen.

Det faktum att allt idag synas och granskas är ju mest på gott, men jag tycker att vi som väljer att använda det fria ordet också har ett ansvar för att debatten får fler infallsvinklar. Ansvaret för det vilar också på journalister som givetvis fortfarande har ett mycket stort ansvar för hur bilden av våra ledare beskrivs. Inte minst gäller det våra politiska företrädare. Jag tror att det är riktigt tufft att vara politisk ledare idag och jag kan ibland uppleva att granskningen och domarna är väl hårda. Vi får de politiker vi förtjänar. I den tid vi nu lever i med ökad internationell oro och främlingsfientlighet behövs ett starkt politiskt ledarskap. Enligt min mening måste vi se till att alla typer av ytterligheter får minskad makt. Jag skulle liksom många andra se ökat samarbete mellan politiska partier med sunda värderingar och som är bredda att ta ett långsiktigt ansvar. Politik är inte att ändra kurs från dag till dag. Det handlar om att ta ansvar över tid och ge förutsättningar för alla som bor och verkar inom ett land att skapa sina liv.

I Sverige just nu är den politiska situationen allt annat än bra. Vi behöver starka och modiga ledare som kan kliva fram och ta ansvar. Som väljare och medborgare måste vi stötta det goda ledarskapet. Det är bra och viktigt med konstruktiv kritik, men det är lika viktigt att ge stöd och support.

 

Annie Lööf och mina lärdomar

Det är så lätt att snabbt bilda sig en uppfattning utifrån den bild som skapas via diverse media. Bilden må vara korrekt eller inte, men ofta är det den enkla vägen som får företräde när det gäller att välja synsätt. Den enkla vägen i kombination med den opinion som råder. Nu tänker jag berätta om hur jag ändrat uppfattning om Annie Lööf. Jag tänker också ge mig själv en rejäl känga av självkritik.

Innan jag börjar berättelsen vill jag klargöra att allt jag skriver bygger på min egen uppfattning och mina källor är de som är allmänt tillgängliga. Jag har ingen insyn i det politiska etablissemanget, varken generellt eller när det gäller Centerpartiet eller Alliansen. I inlägget försöker jag även att undvika rena politiska värderingar.

När Annie Lööf tillträdde hade jag ingen direkt uppfattning om henne. Spontant tyckte jag att det var positivt med en ung kvinna som blev partiledare. I takt med att hon kom in i rollen uppenbarade sig dock svagheterna. Hon hade ingen omedelbar framgång med att skapa positiv image kring sin person. I debatterna med grabbarna hade hon i början svårt att hävda sig. Hon framstod som oerfaren, saknade förmåga att hävda sig själv och ta utrymmet i anspråk. Och när hon yttrade sig var det så där – budskapen gick inte riktigt fram. Bristen på trovärdighet kryddades med den rejäla djupdykningen kring den idédebatt som inleddes inom Centern där bl a frågan om månggifte diskuterades. Mitt i denna debatt hade hon, säkert välförtjänt men inte så omdömesgillt, åkt på semester till Thailand.

Min och många som jag känner blev alltmer kritisk till Annie Lööf som partiledare. Hon var för ung, orutinerad och naiv. När den diskussionen kommer igång är det lätt att ösa på med bränsle och till slut kan ingen förstå hur hon kunde nå den politiska toppen så snabbt.

Men hallå – hur inskränkt har jag varit egentligen. Jag har gått emot mycket av det jag står för. Vi måste våga släppa fram kvinnor, ungdomar och det måste vara tillåtet att göra misstag. Jag tycker också att det är nyttigt och viktigt att utmana givna normer och bryta stereotypa beteenden. Det måste vara tillåtet att ge sig ut på hal is, lära sig  och utvecklas. Annie är visserligen ung, men hon är av samma årgång som Gustav Fridolin.  En partiledare som haft det lättare att vinna respekt. Vad kan det bero på? Givetvis handlar det om att olika individer är personligheter, men inte bara det. Jag är övertygad om att det är tuffare att vara kvinna i politiken, precis som det är i näringslivet. Det är mannen som är norm och går du utanför de ramarna är det lätt att bli ifrågasatt. Och hamnar du snett så är den negativa spiralen snabbt igång.

Nu verkar Annie Lööf ha tagit sig igenom en tuff period och framstår helt plötsligt som stark och utstrålar självförtroende. All heder åt henne för det. Hur svårt kan det inte ha varit att få utstå all kritik som förekommit, såväl den i det offentliga rummet som den som sannolikt varit internt. I de egna leden brukar de värsta olyckskorparna att finnas. Jag beundrar verkligen henne för att hon hållit ut och så målmedvetet tagit sig fram i det politiska landskapet. Mycket starkt jobbat!

För att vara extra tydlig – jag förbannar mig själv för att jag så okritiskt fallit in i kritiken mot Annie Lööf. Det kan också tyckas opportunistiskt att nu uttrycka en annan uppfattning. Mitt syfte är dock att faktiskt dra lite lärdomar. Det handlar om makt och karriär. Tänk om vi bara släppte fram de som är färdigstöpta och som inte kommer att göra några felbedömningar. Då kommer makten alltid att landa hos de som är slipade och etablerade. Att släppa fram oslipade diamanter är nödvändigt, såväl i näringslivet som i politiken. Det som är viktigt hos varje person som har makt är viljan och förmågan att utvecklas. Att våga sticka ut hakan men samtidigt kunna erkänna misstag och rätta till sin felbedömningar. Vi behöver unga människor som vill ta ansvar och som är beredda att med energi driva utvecklingen framåt. Det finns så mycket erfarenhet i maktens korridorer och det är nyttigt med friskt blod. Och tänk efter – inom etablissemanget finns det också de som gör misstag men skyddsnätet är större, eller hur?