Ensam kvinna på restaurang

Ensam kvinna på restaurang

Då och då är jag ensam men vill ändå gå ut och äta. Det är trevligt att få god lagad mat och vara i ett sammanhang. Under några dagar har jag varit ”singel” och testat ett par lunchalternativ i Antibes. Slutsatsen är att det är väl så viktigt vad du får för mottagande som hur maten smakar. Givetvis ska maten vara bra men inte på bekostnad av hur du blir bemött.

Igår bestämde jag mig för att gå till La Cour des Thés. En liten kvarterskrog på en fin innergård i Antibes. Jag har hört talas om restaurangen och att den ska vara bra och mysig. Nu var det dags att testa. Solen sken och alla förutsättningar var bra. Jag gick fram och frågade efter ett ledigt bord. Kände direkt att jag var till besvär när jag pekade på ett bord som jag tyckte passade. Nej, det bordet fick jag inte ta och blev ganska nonchalant hänvisad till ett annat. Jag accepterade det och slog mig ned. Strax efter det kom ett sällskap på tre personer som direkt fick bordet jag frågat efter. Vill samtidigt påpeka  att jag har respekt för behovet att optimera platser, men dessa bord var exakt lika stora.

Nåväl, efter en lång väntan fick jag in menyn. Under tiden fick övriga sällskap någon som kom fram till bordet berättade om dagens rätter (vilket aldrig presenterades för mig). Ingen brydde sig om mig. Till slut fick jag beställa. Det blev en caesarsallad och ett glas vitt vin för mig. Och det var inget fel på vare sig mat eller dryck. När jag ätit klart var det ingen som tog notis om mig. Jag funderade på om jag skulle ta en kaffe men bestämde mig för att avstå. Bad då att få in notan och det tog en stund. Sedan hände absolut ingenting . Kollade om jag hade jämna pengar, men tyvärr. Jag måste tillkalla servitören. Betalde exakt belopp och sedan gick jag besviken därifrån.

Idag gick jag till mitt gamla stamställe Hotel Royal i Antibes. Ett ställe som varierat i kvalitet. Framför allt hade de en svacka för ett par år sedan när deras fantastiske ”chef” slutade. Nu tycker jag att de är på väg tillbaka även om maten inte håller samma toppklass som tidigare. Men bemötande är bra. Direkt när jag kommer in blir jag omhändertagen och de frågar om jag vill sitta inne eller ute. När jag slagit mig ner kommer ett glas prosecco innan jag hinner blinka. Jag får menyn direkt och och dagens rätter presenteras för mig. Valde en laxtartar som var utmärkt. Sedan beställde jag kaffe och fick notan snabbt och smidigt.

I mitt förra inlägg om restaurangbesök i Nice beskrev jag hur vi (tre kvinnor) kände oss tveksamt behandlade. Att vara ensam kvinna kan var ännu värre. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade restaurangen direkt när jag inte kände mig väl bemött. Det gjorde vi i Nice. Jag tänker på alla som oftare än jag går ut och äter på egen hand. Det är inte okej att bli särbehandlad. Jag kommer aldrig mer acceptera det.

Vilken höjdare i Nice

Vilken höjdare i Nice

Oj så mycket mat.

I går var jag tillsammans med två vänninor i Nice och vi skulle bland annat äta lunch. Vädret var fantastiskt och vi var överens om att välja en strandrestaurang, trots att de inte alltid har den bästa maten. Vi begav på restaurangspaning efter strandpromenaden. Första anhalt blev Beau Rivage, som brukar vara bra. Där fick vi inget trevligt bemötande och ombads nonchalant att vänta ungefär en halvtimme. Det hör till saken att efter oss kom fyra personer (varav två män) som fick en betydligt trevligare behandling. Vi kände oss särbehandlade och irriterade så vi gick med raska steg därifrån för att leta vidare. Stan är full av restauranger.

Efter att ha strosat runt en stund bestämde vi oss för att titta

Le Galet – centralt belägen

närmare på en ”italiensk” restaurang, Le Galet. Vi hade valt bort den i första omgången för vi tyckte att den såg oansenlig ut och verkade mest servera pizza. Men nu skulle denna uppstickare få en chans. Vi närmade oss menyn och konstaterade att utbuden var lite bredare än vad vi från början trodde. När vi kom lite närmare själva restaurangen såg vi att den hade puls, var fräsch och de maträtter som passerade våra ögon var så tilltalande. Det skulle bli svårt att välja.

Maten hade räckt till fler. Doggybag kan rekommenderas.

Vi bestämde oss. Här ville vi äta. En trevlig hovmästare tog raskt hand om oss och trots att stället var tämligen fullt fick vi ett fint bord med vacker utsikt. Vi fick uppmärksamhet och trevligt bemötande. Nu var det dags att välja på menyn. Bredvid oss åt de flesta pasta i olika varianter. Allt såg gott ut. Vi resonerade först om att dela på en förrätt men med facit i hand var det klokt att avstå. Portionerna vi fick in var gigantiska. Det var så goda och snyggt upplaga. Vår servitör var också förekommande och trevlig under hela måltiden. Vilken höjdarmåltid och en trevlig totalupplevelse.

Fräscha toaletter.

Jag vill också passa på att berätta lite om själva stället. Det är vackert inrett med snygga möbler i fint material och färgsättningen är genomtänkt. Atmosfären är härlig och det finns både loungemöbler och solstolar för den som vi softa här en eftermiddag eller så. Något som jag kommer att göra inom kort om vädret fortsätter i den här stilen. Jag måste också säga något om toaletterna. De är de fräschaste jag upplevt någonsin på en strandrestaurang.

När jag kom hem så blev jag nyfiken och försökte skaffa lite mer information. Jag kom fram till att Le Galet öppnade i påskas och att de är en del i en kedja som har ytterligare ett antal restauranger i Nice. Le Galet lär ha öppet för lunch året om och under sommarperioden är det också kvällsöppet.

Jag kan varmt rekommendera er att gå hit och äta. Men kom dit rejält hungrig. Portionerna är gigantiska.

 

På spaning efter bra kvarterskrogar

På spaning efter bra kvarterskrogar

Sommaren är kort och snabbt går det. Vi tillbringade vår i Sverige men är sedan någon vecka tillbaka i Antibes. Sverige var fantastiskt men lite kallt. Hel okej för oss som får njuta av medelhavsklimatet hela hösten.

Det har inte blivit något bloggande under sommaren. Framför allt därför att jag har varit lat. Umgåtts med familj och goda vänner istället för att skriva. Jag tror också att det är en konsekvens av att jag skrivit en bok och bloggat intensivt under några år. Behövde nog en paus helt enkelt.

Igår träffade jag några goda vänner här i Antibes. De pratade så entusiastiskt om en kvarterskrog nära oss. Den har varit i kraft något år och vi har provat den, men vi har inte blivit frekventa gäster. Mycket beroende på att vi är ganska traditionella och väljer våra gamla stamställen.

Idag är jag ensam och funderade på om jag skulle gå dit och äta lunch. Jag har haft diskussionen med flera vänninor om hur det är att gå ut och äta ensam. Lunch är en sak – men middag? Jag tog chansen, det var ju trots allt lunch. Slog mig ner, fick menyn och kände mig mycket bekväm. De vänner jag träffade igår hade lyriskt berättat om att de ätit stekt ”poulpe”, något som jag älskar. Givetvis slog jag till på det och nu sitter jag i en stol på balkongen, skriver och är proppmätt.

Kvarerskrogen Brasserie de l’Ilette höll verkligen måttet. Maten var rejäl, vällagad och god. När jag tittade mig omkring såg jag också många andra trevlig maträtter. De har dessutom goda viner, i ett stort urval. Och det går att få riktigt bra vin på glas.

Många krogar kör på i gamla hjulspår och vinlistan brukar sällan förnyas. Här verkar de ha bra känsla för urvalet. Flera av vinerna är ekologiska, även de på glas.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag sällan behöver äta middag ensam, men det händer ibland. Då är det här ett perfekt ställe att gå till. Även på kvällen. Folkligt och opretentiöst men ända vällagat med hög kvalitet. Resten av hösten ska jag fortsätta att prova nytt. Återkommer med nya inlägg.

 

Lyxlunch till rimligt pris

Lyxlunch till rimligt pris

Dagens meny

Att äta goda luncher är många gånger prisvärt i Frankrike. Det är dessutom av andra skäl bättre att äta en rejäl långlunch än en sen middag med många rätter. Både plånboken och magen mår bra av att satsa på lunchen.

Första gången vi besökte Alain Llorca var i Mougins 2003. Han hade då övertagit den välrenommerade  restauragen Moulin de Mougins efter Roger Vergé. En av Frankrikes

Varför inte ett glas champagne?

mesta namnkunniga kockar, som drivit verksamheten i hela 34 år. Verkligen ett anseende att förvalta. Tyvärr missade vi Vergé, men Llorca fick vi uppleva ett antal gånger. Fantastiska luncher i en outstandig miljö.

Nu driver Alain Llorca ett antal restauranger mellan Vallauris och

En förrätt med sparris

Nice. Stax nedanför Saint Paul de Vence, i Colle-sur- Loup ligger krogen som just heter Restaurant Alain Llorca. Den har en stjärna i Guide Michelin och är Llorcas ”flaggskepp” Att äta lunch där är en upplevelse för alla sinnen. Här serveras vällagad, välkomponerad  och vacker mat. Lokalt producerad och alltid färsk. Desserterna är i en division för sig. Det är konstverk komponerade av brodern, Jean-Michel Llorca. Givetvis har de också en förstklassig vinlista.

M sommelier

Vi var där för en vecka sedan med goda vänner. Mottagande är som det sig bör på den här typen av restaurang. Ett antal personer som har olika roller tar hand om oss på bästa sätt. Detta var en dag när regnet vräkte ner och istället för att njuta av den vackra utsikten på terassen kunde fick vi uppleva mysstämning när det smattrade på taket.  Helt okej det också.

Men nu till maten och det förmånliga luncherbjudandet. För 62 euros får du en trerätters meny, som även inkluderar två varianter av amuse bouche och kakor till kaffet. Vin, vatten och kaffe ingår också. För den som avstår från vinet är priset 42 euros. Bland rätterna finns det tre val att göra i varje kategori. Och det är inga lätta val. Den här gången var vi ett sällskap på sex personer och eftersom vi valde olika fick vi en test av samtliga nio varianter. Allt var supergott. Själv var jag mest nöjd över att ha valt Boulette d’agneau au foie gras (lammköttbulle med gåslever) till varmrätt. Den var ”one of a kind”.

Lammköttfärsbulle, mums

Vinet som serverades var väl utvalt och vi fick välja ett glas till förrätten och ett till varmrätten. Om så önskas går det också att få lite påfyllning. Det gäller bara att hålla sig väl med den påpasslige sommelieren.

Desserterna är som sagt i en division för sig. Vi presenterades ett urval

Dagens fina fisken

av läckerheter och det var bara att välja och vraka. Själv höll jag mig till en fruktsallad den här gången. Jag kände att jag inte pallade mer efter lammköttbullen.

För den som vill satsa på en god och festlig lunch tycker jag att detta är ett mycket bra alternativ. Maten är verkligen tillagad med all omsorg och innehåller ingenting krångligt

Kalven var inte heller så dum

eller udda. Enligt mitt sätt att resonera. Ibland kan jag tycka att vissa kombinationer blir för avancerade. Fräscha råvaror i god kombination passar mig. Det verkade ha passat hela vårt sällskap och vi åkte mätta och nöjda därifrån. För oss blev det ingen middag den kvällen.

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Kranvatten eller mineralvatten – det är frågan

Jag levde länge med uppfattningen att kranvatten “utomlands” inte gick att dricka. Detta nästan oavsett vilket land det gällde. När vi köpte lägenhet i Antibes för ett antal år sedan blev det från början en självklarhet att alltid släpa hem plastflaskor med vatten. Vid restaurangbesök likadant, vi beställde alltid in mineralvatten. Det gör vi inte längre.

När du besöker en restaurang på Rivieran är ofta den första frågan du får: vad vill ni ha för vatten, med eller utan kolsyra? Det är en fälla och ett sätt att få dig att undvika att beställa kranvatten. Gå inte på den. Marginalerna på mineralvatten är mycket höga och jag förstår betydelsen av att få sälja så mycket som möjligt. Som konsument finns det dock all anledning att inte gå på restaurangernas försäljningstrick.

Att beställa karaffvatten är inte alltid populärt och på vissa ställen blir leveransen kraftigt fördröjd och du kan behöva påminna flera gånger. Men ge inte upp. Förr eller senare får du ditt vatten. På lite enklare ställen är de oftast snabbare och serverar för det mesta vattnet kylt, eller levererar isbitar vid sidan om.

Visst finns det vissa fördelar med mineralvatten. Den främsta är att det inte smakar klor. Är du i hemmamiljö avhjälps det enkelt genom en vattenrenare. Svårare än så behöver det inte vara. Vissa restauranger erbjuder också filtrerat vatten och vi upplever att vattenkvaliteten generellt blir allt bättre. Nu kommer vi till nackdelarna, de är ganska  uppenbara

Ofta säljs mineralvatten i plastflaskor, i vissa fall i burkar och på restaurang är det mestadels glasflaskor som gäller. Oavsett förpackning bör detta alternativ undvikas. Varför ska vi köpa vatten i flaska när det finns i kranen? Den värsta förpackningsboven är antagligen platsflaskan, som är miljöovänlig ur ett antal aspekter och plast i kontakt med mat/dryck kan i vissa fall vara ohälsosam. Sedan kommer jag till transporterna. Hur vettigt är det att transportera förpackat vatten långtradare genom Europa för att försörja människor med en livsnödvändig vätska som finns i kranar i varje bostad och på varje restaurang?

Ibland finns ett motstånd mot det miljövänliga därför att det blir dyrare. Det kan till exempel vara dyrare att välja ekologiska varor än de som inte är det. När det gäller val av vatten är det alltid billigare att välja kranvatten. Och det med bred marginal. Literpriset för mineralvatten i en liten petflaska, som du köper på t.ex. bensinstation är ofta i storleksordningen 4 Euro. På en restaurang i Antibes är det inte ovanligt att en liter kostar 5 Euro. Här kan vi snacka om marginaler som i längden innebär mycket pengar för varje individ eller hushåll. (Det är givetvis billigare att köpa större förpackningar i livsmedelsbutikerna.)

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag tillsammans med Gunilla Östberg skrivit en bok om hållbara affärer. I den beskriver vi bland annat att det finns tre kategorier samhället som kan göra skillnad; politiker, företag och konsumenter. Gunilla Ö bloggar också om hållbarhet för konsumenter, läs gärna mer på forasustainableworld. I en marknadsekonomi är det vi konsumenter som styr utbudet. Om vi slutar efterfråga förpackat vatten kommer finns det inte att finnas någon marknad. Det skulle betyda mycket ur ett hållbarhetsperspektiv och det finns ingen motsättning i förhållande till den egna plånboken. Det är precis tvärtom, här finns många tusenlappar att spara.

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Just nu ligger jag i min hotellsäng och det känns som om jag aldrig mer ska äta eller dricka. Aldrig mer. Igår kväll besökte vi Fäviken. Sveriges just nu mest spännande och sannolikt bästa restaurang. Fäviken som har två stjärnor i Guide Michelin är också topprankad i Europa och i världen. Jag förstår varför. En kväll på Fäviken är en helhetsupplevelse  som inte lämnar något åt slumpen eller övrigt att önska. Maten är fantastisk, i en division för sig, men allt runt omkring är också genomtänkt, genomarbetat och väl genomfört. Och jag kan lova att vi blev mätta. Jag har nog aldrig varit så mätt (och belåten) som efter detta besök.

Att ta sig till Fäviken är ett projekt som sträcker sig över viss tid och innehåller ett antal moment. Nummer ett är att bestämma sig. Det är nämligen inget billigt kalas och det gäller att betrakta det hela som något annat än bara en måltid. Nästa steg är att boka bord och det är inte det enklaste. Restaurangen har bara 24 platser, varav 8 är vid ett långbord. De ”släpper” platserna vid vissa givna tider och då gäller det att hänga på låset. Ungefär som att boka biljetter till en rockkonsert eller motsvarande. Om du blir lycklig nog att få plats så gäller det att betala inom en vecka annars ryker bokningen. Jag var först lite skeptisk till detta, men med facit i hand kan jag säga att jag förstår principen och att upplevelsen var värd varenda krona. Efter genomförd bokning är det dags att fixa boende. Intill restaurangen finns några få rum och där fick vi inte plats. Det blev Åregården och taxi istället, ett mycket bra alternativ.

Jag bokade den 30 april och den 4 augusti var det dags. Vi var på plats i Åre under eftermiddagen och laddade upp genom att vara så hungriga som möjligt. Under resan dit lyssnade vi på Magnus Nilssons sommarprogram från 2015. Det var också en bra uppladdning. Han berättar om sin dröm om att driva världens bästa restaurang. Vidare förklarar han kärleken till bygden och respekten för det hantverk som matlagning, med alla dess komponenter, är. Intressant, tänkvärt och inspirerande.

Själva måltiden är verkligen närproducerad. I princip alla råvaror kommer från trakten, inklusive de detaljer som används vid tillagningen, typ björkkol, granbarr och enekvistar. Jag lägger upp en bild på menyn så får du själv läsa. Innan besöket hade jag en viss farhåga om att maten skulle vara så komplicerad att den skulle vara svår att ta till sig. Men glöm det, allt var så spännande och alla sinnen fick verkligen sitt.

Vi kom dit klockan sju och möttes då att ett antal medarbetare, inklusive Magnus Nilsson, som alla hälsade och önskade oss en trevlig kväll. Direkt blev vi anvisade varsin plats framför brasan tillsammans med ett mycket trevligt norskt par från Lillehammer. Vi drack champagne tillsammans och njöt av Fävikens mycket speciella snacks. Vad sägs till exempel om: vilda blommor i varmt skal av torkat grisblod eller buljong av röktorkat renkött, tjesmus och jästa kråkbär. Mums. Efter detta fick vi vårt bord en trappa upp och då vidtog en show utan dess like. Rätt efter rätt kom in med jämna mellanrum och presenterades i ett bra tempo. Det hände något hela tiden.

Efter avslutad måltid gick vi återigen ner till vår plats vid brasan och återförenades med våra nyvunna norska vänner. Då var det dags för kaffe och ”godis” av typen älgörtskaramell och torkade rönnbär. Vid halv tolv var kalaset över, då kom vår taxi och efer en knapp halvtimme låg vi i våra sängar. Mätta, nöjda och mycket belåtna.

Efter att ha läst detta förstår du vad jag tycker om besöket på Fäviken, det går inte att missförstå eller hur? Nu ska känna efter – kommer jag att orka äta frukost?

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

En av de bästa i Antibes just nu

En av de bästa i Antibes just nu

imageEn riktigt bra restaurang www.lacafetierefelee.com ligger inklämd i skymundan på en liten gata i gamla stan i Antibes. Du snubblar inte på den när du är ute och promenerar och letar matställe. Och skulle du råka göra det är sannolikheten stor att de inte har några lediga bord. Det här är ett ställe där det nästan alltid är nödvändigt att boka i förväg. De planerar in sina gäster på olika tider för att klara av serveringen, som alltid är bra och personlig. Jag tycker att det just nu är en av de bästa i Antibes. De betraktar sig själva som ”la cuisine fusion”, dvs ett kök där de blandar smaker från olika länder och kulturer. På den här restaurangen blandar de framförallt franskt med asiatiskt, en perfekt kombination.

På menyn finns många spännande rätter. Jag är en ganska tråkig imageperson som när jag verkligen gillar något gärna väljer samma rätt flera gånger i rad. I det här faller har jag fastnat för deras tonfisk som är ”one of a kind” – helt oemotståndlig. Den serveras med bl.a en krämig risotto. Ni ser den på bilden högst upp. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Den är perfekt tillagad med goda tillbehör. La cafetiere felee serverar också utmärkt wok och de har också färdigkomponerade menyer. Allt är gott. Vinlistan är också bra och de är duktiga på att föreslå det som verkligen passar till maten.

Prismässigt ligger den här restaurangen lite i det övre segmentet, men det är inte för dyrt. Här får du värde för pengarna.

För den som gillar att äta utomhus är detta inget alternativ. Vi tycker därför att det är ett perfekt ställe under alla delar av året utom sommaren då vi gärna passar på att njuta av de ljumma kvällarna.