Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

Några minnen – tack Sven-Erik Magnusson

I onsdags vaknade jag upp till beskedet att Sven-Erik Magnusson är död. Min barndoms idol som jag aldrig upphört att beundra. Det blev en sorglig morgon.

Jag är uppvuxen i Värmland och har tidiga minnen av Sven-Erik Magnusson. Redan när jag gick på lågstadiet tyckte jag att han både var snygg och sjöng bra. Det blev en slags kärlek på distans. Avståndet var dock inte alltför långt och jag fick min pappa att köra bil till Slottsbron och glida förbi utanför favoritens hus. Min fina och lojala mormor ställde också upp. Hon ringde till Sven-Erik ett antal gånger för min räkning, men fick alltid svaret att han inte var hemma. Tålmodigt och trevligt svarade den person som jag antar var hans mamma. Hon var antagligen luttrad.

En viktig händelse i mitt unga liv var när jag skulle få en överraskning av mina föräldrar. Vi skulle åka in till Karlstad med ett hemligt mål i sikte. Året var 1966 och jag var åtta år. När vi kommer in till ”stan” parkerar pappa utanför Ströms, som var en musikaffär. Därinne sitter hela Sven Ingvars för att signera sin nya singel ”Vid din sida”. Jag blev  ägare av skivan med namnteckningar av gruppens samtliga fem medlemmar. Och jag fick träffa Sven-Erik. Gissa om jag var lycklig.

Åren går och jag följde hela tiden Sven Ingvars. Nästa fas där minnen etsat sig fast är tonårsperiden. Jag säger bara Sandgrund. Detta danspalats förknippat med så många upplevelser. Även om bandet inte var ett renodlat dansband så gick de utmärkt att dansa till. En låt som påminner om den här tiden är ”Jag vill resa bort”. Det gick på högvarv den sommar när vi drack våra sista mellanöl innan vi på något listigt sätt skulle ta oss in i Mariebergsskogen. Vilka tider. Nej, ni får inte veta mer än så.

Nästa tydliga minne är när CD:n med låtar som ”Ett hus till salu” och ”Lika ung som då” lanserades. Då var vi nyinflyyade i en stor villa och ägnade en hel påskhelg åt att putsa fönster. Vilken tur att vi hade så bra musik i bakgrunden. Det underlättade putsningen.

Sista gången jag såg Sven Ingvars live var på Skansen för ungefär tio år sedan. Även det blev ett starkt minne och de presenterade en kavalkad av kända låtar. Lätta att sjunga med i. Svårt att låta bli. Sven-Erik Magnussson inspirerade och spred glädje. Mina barn som visste om min beundran kollade upp möjligheten att anlita honom vid min femtioårsfest. Tanken var god. Men, det skulle ha ätit upp hela projektets budget och lite till. Vill dock tillägga att jag inte missunnade dem att ta betalt.

På senare tid har jag fått glädjen att uppleva mina barnbarns förtjusning i Sven Ingvars. De plockar alltid fram en speciell CD som de vill lyssna på och dansa till. God smak de har de små tjejerna. Bra musik, väl framförd, står sig uppenbarligen.

Sven-Erik Magnusson har skänkt mig mycket glädje. Musiken och minnen förknippade med den. Jag tycker också att han hade en speciell utstrålning. Han spred glädje och inspiration och det finns många goda anledningar till varför han blev så folkkär. Det här var min berättelse. Med all respekt.