Vänner, kompisar och bekanta

VännerVad är skillnaden egentligen? När övergår en bekant till att bli en vän? Är det viktigare att ha några nära vänner än många bekanta? Vad är definitionen på en kompis – återfinns den någonstans mitt emellan vän och bekant? Och går det att få nya vänner när du är 50+?

Oj, nu känner jag att jag trasslat in mig i ett antal frågeställningar som jag är osäker på om jag kan bena ut. Nu kastar jag mig in i ämnet så får ni själva bedöma om ämnet är intressant och om ni håller med mig i mina tankar, eller inte. Gå gärna in och kommentera på bloggen.

Jag är riktigt dålig på att vara ensam. Visserligen gillar jag stunder av stillhet och reflektion, gärna tillsammans med bara mig själv, men de får inte bli för långa för då blir jag otålig. Energi, inspiration och glädje finner jag i interaktion med andra. Givetvis är familjen en viktig del av mitt sammanhang, men nu tänker jag utveckla tankarna kring kretsen utanför. Människor som betyder något och som tillför. Jag har i tidigare inlägg skrivit om människor som ger och de som tar energi. Det jag gav uttryck för där gäller fortfarande. Livet är för kort för att umgås med personer som du inte utvecklas tillsammans med. När det gäller val av umgänge gäller det därför, som i många andra sammanhang, att vara viljestyrd och inte händelsestyrd.

Vare sig det handlar om vänner, kompisar eller bekanta är min erfarenhet att de är svåra att hitta i yrkeslivet. Du kan ha trevliga och intressanta kollegor, medarbetare, chefer i din yrkesroll, men ett jobb är ett jobb. Nu när jag lämnat livet som anställd bakom mig så kan jag konstatera att det är ytterst få personer som jag arbetat tillsammans med, som jag fortfarande umgås med. Jag har heller aldrig haft några illusioner om det och därför förhållit mig ganska krass till mina yrkesroller, som sagt – ett jobb är ett jobb. Tänk som många som byggt upp sin identitet kring sin position och där mycket raseras den dagen när de inte längre har en titel. Hur bittert måste det inte vara att se alla sk vänner försvinna den dag då du inte längre har makt eller status.

Min allra första riktiga vän fick jag för drygt femtio år sedan. Hon heter Eva och vi lärde känna varandra i samband med skolmognadsprovet. Det var något som fanns på den tiden för att ta reda på om vi sexåringar bedömdes klara av att börja i första klass. I vårt fall fick vi klartecken och var sedan klasskamrater under hela grundskolan. Vi var bästisar med spänst i relationen. Båda är nämligen viljestarka och har stor integritet. Jag ska inte berätta mer om oss för det skulle fylla en hel bok. Det jag vill komma till är att vi fortfarande har kontakt och har alltid haft, mer eller mindre. Vi har valt olika liv och har bott på olika orter, men träffas då och då. Genom vår gemensamma uppväxt la vi grunden till något speciellt. Varje gång vi möts är det lika enkelt att hitta tillbaka till varandra, trots att vi inte umgås regelbundet. Vi känner verkligen varandra på ett sätt som inga andra gör och Eva brukar då och då göra kommentarer på min blogg, vilket betyder mycket för mig.

Livet rullar ju vidare och jag har lyckligtvis fått fler vänner genom åren. Så många riktigt nära vänner har det dock inte blivit. Mina närmaste är Monica och Lena. Monica lärde jag känna när jag var i tjugoårsåldern. Det som svetsade oss samman på riktigt var att vi fick våra första barn med två veckors mellanrum. Som unga blivande mödrar hade vi mycket att dela och det la grunden till vår vänskap. Apropå unga mödrar – vi var 23 respektive 24 år när vi fick Jacob och Magnus och sedan fick vi ytterligare två barn var. Monica är idag professor och jag har gjort en bra karriär inom bank och försäkring. Läs gärna tidigare inlägg från april – barn och karriär. Det går att kombinera. Även för Jacob och Magnus går det bra kan jag berätta. Eva, som jag nyss berättat om är också mamma till tre barn.

Lena och jag lärde känna varandra i mitten av åttiotalet och det sa liksom klick. Sedan dess har vi följt varandra genom livets olika skeenden och alltid stått varandra mycket nära. Riktig vänskap kan faktiskt bara uppstå, men den måste givetvis underhållas. Ingenting kommer av sig själv, men en riktig vän kan du alltid höra av dig till när som helst om vad som helst.

Jag har ganska många kompisar. För mig är en kompis någon som jag umgås med då och då och har trevligt tillsammans med. Någon som är mer än en bekant. Kompisar kan komma och gå men några består genom åren. Jag tycker att det är roligt med kompisar som jag inte träffat på ett tag men när vi ses kan snacka oavbrutet. I min krets finns olika typer av kompisar. Dels de där vi har en lite mer ”professionell” bakgrund som förenar (kan både vara män och kvinnor) och dels rena ”tjejkompisar” – om du förstår vad jag menar. Det finns också kompispar, dvs par som vi båda tycker är trevliga att umgås med.

Hur kan det då gå till att skapa nya kontakter som faktiskt består över tid. Många av mina/våra kompisar och bekanta har vi träffat på den tiden när vi hade barn i skolåldern. Barnens kompisars föräldrar helt enkelt. Jag har också lärt känna många genom olika nätverk. Ja, det jag skrev om att jobbet inte genererat kompisar är en sanning med modifikation. Genom att jag, via mina intressanta arbeten, haft förmånen att komma in i olika sammanhang har jag knutit kontakter som består. Jag har skapat ett nätverk som jag är mån om att odla.

Nu har jag inga barn i skolåldern, inte tillgång till samma nätverk som tidigare, har flyttat till Frankrike och byggt ett nytt ställe i Stockholms skärgård. Nya förutsättningar och nya möjligheter. Tur att jag är utrustad med nyfikenhet och hygglig social kompetens för nu gäller det att nätverka i nya sammanhang. Och jag är övertygad om att det går att få nya bekanta, kompisar och kanske till och med någon ny nära vän i mogen ålder. Begränsningarna sätter jag själv.

För någon vecka sedan deltog vi en fest i Stavsnäs by ordnad av byföreningen. Vi är nya medlemmar och kände inte någon innan. När vi kliver in i partytältet som är möblerat med långbord konstaterar vi att det är tämligen fullsatt, men att det finns några lediga platser här och där. Jag spanar in ett par stolar, bredvid ett par som jag tycker ser trevliga och karismatiska ut. Där sätter vi oss, tänker jag och går med snabba kliv fram till dem och vi slår oss ner. Precis som jag hade trott fick vi en trevlig kväll. Vi pratade oavbrutet med våra nya kompisar och det kändes som om vi direkt hoppade över stadiet att vara bekanta. Efter några dagar hade vi ny kontakt och vi har bestämt oss för att träffas nästa gång vi är i Sverige.

Här i Antibes har vi förmånen att knyta nya bekantskaper. Här är det boendet som skapar möjligheter och det är många som är öppna för nya kontakter. Världen är full av trevliga och intressanta människor och det är så spännande att odla nya relationer.

Det går att få nya kompisar när du är 50+ och jag tror inte att det finns någon kvot som säger hur många du kan ha. Själv gillar jag dock att inte ha alltför många ytliga kontakter om de inte utvecklas över tid. Vissa personer kan du träffa en eller ett par gånger och du känner direkt att relationen ger mersmak – odla den. På motsatt vis kan det finnas människor som du känt i många år men där spänsten saknas. Då är det dags att avveckla bekantskapen.

Visst är livet spännande!

Bara jag slipper linda upp slangen….

Plantera 4Min, fortfarande relativt nya, frihet har tagit sig nya och oväntade uttryck. Det jag inte trodde var möjligt har nu inträffat och slagit till med full kraft. Jag har helt otippat gått igång på trädgårdsarbete. Ja, ni som känner mig väl vet att det aldrig har varit min paradgren och undrar kanske om jag är vid mina sinnens fulla bruk. Och det tror jag att jag är – faktiskt.

Vi håller på att fixa till vår tomt i Stavsnäs By och jag trodde i min enfald att jag skulle vara nöjd med lite enklare planering och en gräsmatta som på ett naturligt sätt skulle sammanfogas med de fina skogspartierna. Det var vad jag trodde innan jag började botanisera i sortimentet på Zetas handelsträdgård. Oj, så mycket fina växter det finns och jag har fått ett habegär som jag inte upplevt på länge. Den senaste veckan har jag varit där tre gånger och har nu belagt mig själv med förbud att shoppa växter.

Plantera 3Jag har inte bara handlat, jag har också med egen kraft sett till att buskar och blommor kommit ner i jorden. Idag har jag t ex blandat rhododendronjord med någon slags mull och planteringsjord för att vår buske ska få de bästa förutsättningarna att slå rot och frodas. Inom alla intressegrenar finns det väl utvecklade specialprodukter som ska få oss konsumenter att förstå att vi inte kommer att lyckas om vi inte köper det bästa. Jag har gått på det till en viss gräns. Om mina blommor ska få ett långt liv måste de härdas från början så jag får inte skämma bort dem för mycket.

Då och då får jag frågan om vad jag sysselsätter mig med på dagarna. Frågan tar ofta sin utgångspunkt i att mitt arbete tidigare varit en livsstil, som det är för många med krävande jobb. Därmed blir det också en norm för hur tillvaron ska vara. Mitt sätt att se på hur jag använder min tid har kraftigt förändrats det senaste halvåret. Liksom tidigare går jag in för allt jag gör med fullt engagemang och energi, men jag har ingen arbetsgivare som styr min agenda. Det öppnar sig ständigt nya intressanta dörrar som jag kan glänta på om jag vill. Friheten att kunna göra det är ovärderlig och det finns så många spännande dörrar som leder till nya upptäckter.

Att det är roligt att plantera är en ny upptäckt. Jag är uppväxt med trädgårdar som jag aldrig varit särskilt engagerad i. Som vuxen har jag mestadels bott i villa och aldrig Plantera 1brytt mig särskilt mycket om trädgårdsarbete – inte alls om jag ska vara helt ärlig. Det har till och med varit så illa att jag inte sett skillnad mellan ogräs och planterade blommor. Något som en fd granne på Lidingö då och då påpekar med glimten i ögat. När vi bodde i Umeå kommer jag ihåg att vi fick anonyma brev och telefonsamtal, troligtvis från en före detta ägare till fastigheten, som uppmanade oss att snygga till på tomten.

Så ska det inte bli den här gången. Jag har kommit till insikt om att det faktiskt är något speciellt med att plantera. Att få sätta något i jorden och sedan förhoppningsvis se hur det växer är framåtriktat och konstruktivt. Lite som livets gång om jag dristar mig till att göra den jämförelsen. Det är dessutom vackert med blommor. Utmaningen är att köpa de som är någorlunda lättskötta och passar i den jordmån och det klimat som vi har här ute. Självbevarelsedriften är dock tillräckligt stark och jag avstår tills vidare de mer komplicerade arterna.

Plantera 2Hur som helst – allt ska skötas och så här initialt är det viktigt att vattna ordentligt. Det är roligt att vattna tycker jag. Jag har alltid gillat vatten i de flesta sammanhang. Att vattna växter som gror är hur kul som helst. Men nu till det jobbiga – vattenslangen. Hur jag än gör så blir det trassel av alltihopa. Slangen viker sig, kopplingen lossnar och jag blir irriterad. Allra mest irriterad blir jag när jag ska linda upp slangen på den fina hållare som min man skruvat fast på väggen. Jag får helt enkelt inte till det. Om Sven-Bertil gör det istället blir det mycket, mycket, mycket bättre tänker jag. Tar en bild på eländet och sätter mig och skriver istället.

Henne skulle jag inte anställa – men henne

Henne skulle jag inte anställa – men henne

Igår åkte vi till Sverige och i morse när jag vaknade av att det smattrade på rutan och trädkronorna som jag ser från vårt sovrumsfönster vajade i blåsten, undrade jag varför vi inte stannade kvar i Frankrike. Nå ja det finns ett antal goda skäl till det och vädret är ändå inte allt även om jag måste erkänna dess, med tiden, allt större betydelse.

Under resan hem började vi prata om vad vi skulle äta till middag. Vi var överens om något gott och något som vi inte brukar äta i Frankrike. Snabbt kom vi fram till att vi ville ha lite smått och gott, vilket bl a inkluderar skagenröra och färska havskräftor kokta på svenskt vis. I Frankrike njuter vi mycket av fantastiska skaldjur, men nu ville vi ha något ”the swedish way”. Medan vi pratade och gommarna vattnades kom vi på att det var röd dag vilket kan ha betydelse för öppettiderna hos de butiker som tillhandahåller det vi var sugna på. Nu var vi glada för att vi flög med Norwegian som ju alltid har WiFi ombord – tummen upp för det. Vi googlade på Melanders i Nacka Forum och de skulle ha öppet till sex på kvällen. De skulle gå med lite tur och effektivt tidsutnyttjande.

När vi landat hämtade Sven-Bertil bilen, jag tog hand om bagaget och vi lämnade Arlanda någon minut innan fem. Fjorton minuter i sex var vi utanför köpcentret, trots broöppning vid Danvikstull. Inga problem, jag hoppar ur bilen och handlar det vi vill ha. Nu kom vi på att lite gott färskt bröd skulle vara gott. Vi är ju rejält bortskämda med att alltid äta nybakat. Jag hittar inte så bra i Nacka Forum och blev därför glad när jag såg en skylt med Thelins bröd. Fram till nu hade allt gått bra, men nu kom besvikelsen och framförallt förvåningen.

Jag går fram till disken och spanar in en surdegsbaguette och några godbitar och nu kommer förklaringen till min rubrik. När jag kommer fram och börjar prata med den person, en ung kvinna i 25-årsåldern som står bakom disken, får jag svaret – nej, vi har stängt. Klockan var då absolut inte mer än två minuter över sex och hon hade precis börjat plocka undan. Framför mig ser jag bröd som inte kommer att vara särskilt lättsålt dagen efter och som det hade tagit en minut att sälja till mig. Jag blir så förvånad att jag inte ens kommer mig för att reagera utan går därifrån. Alternativet hade varit att ta en diskussion med personen i fråga men jag tappade lusten och ville inte ens handla där. När vi gick därifrån sa jag till min man – henne skulle jag aldrig anställa.

Vi fortsatte vår färd till Stavsnäs by och stannade till vid systrarna Delselius bageri i Grisslinge. De hade öppet och inte nog med det. Vi möttes av en annan kvinna, även hon i 25-årsåldern, som var så trevlig och tillmötesgående att vi nu kom in i en positiv humörsvängning. Jag fastnade för en surdegslimpa som var lite för stor för oss och frågade om jag fick köpa en halv. Och vet ni vad hon svarade – självklart får ni det. När vi hade handlat klart sken hon som en sol och önskade oss en trevlig kväll. När vi gick därifrån sa jag till min man – henne skulle jag anställa.

Ett bra kundbemötande är viktigt för så mycket. För den person som är trevlig, serviceinriktad och gillar sina kunder blir jobbet så mycket mer givande. Det gäller alla branscher. För företaget och varumärket är kundupplevelsen allt mer betydelsefull. Du ställs som kund inför många val och hur du upplever mötet är avgörande för ditt framtida köpbeteende. Idag med utbredningen av sociala nätverk, som t ex bloggar, sprids dessutom informationen blixtsnabbt.

Social kompetens och intresse för människor är och kommer att vara ett allt viktigare inslag i uppbyggnaden av såväl företagets som det personliga varumärket.