Underskatta inte procenten

Underskatta inte procenten

Den här veckan är extra intressant. På söndag är det internationella kvinnodagen och det präglar en del av veckans händelser. Allt ifrån innehåll i Radio och TV, artiklar och inlägg i media, rapporter som släpps mm. Och givetvis vill jag göra ett inspel på bloggen. Det verkar för övrigt ha gått mer eller mindre inflation i så kallade temadagar, vad sägs tex om ”semikolonets dag”, ”gelehallonets dag” eller ”sjusovardagen”. Det är inget fel med att uppmärksamma olika händelser, saker eller fenomen, men det finns vissa dagar som är viktigare än andra. Internationella kvinnodagen är för mig en sådan och det finns många anledningar att stanna upp, reflektera och argumentera.

Själv ska jag den här veckan delta i tre aktiviteter som tar sin utgångspunkt i ökad jämställdhet och bättre balans mellan könen. Igår kväll deltog jag i ett medlemsmöte arrangerat av organisationen Styrelsebalans www.styrelsebalans.com där jag är medlem. Mötet ägde rum på SvD och jag återkommer till det. I kväll ska jag delta i Veckans Affärers event där Näringslivets mäktigaste kvinna kommer att utses. Jag återkommer till det också senare i veckan. På torsdag ska jag göra något extra spännande. Jag ska gå på ett releaseparty för en ny bok ”Bortom glastaket”. Boken är skriven av Lena Gustafsson och Ulrika Sedell och innehåller bl a intervjuer med 26 framgångsrika kvinnor. Jag har haft förmånen att förhandsläsa boken för att skriva några kommentarer. Boken är så intressant och spännande och jag kommer att berätta mer om den i kommande inlägg.

En av veckans intressanta läsningar är AllBrightrapporten www.allbright.se Den konstaterar hårdkokt att det går utför när det gäller jämställdheten i de svenska börsbolagen. Och antalet kvinnor på Vd-poster är t ex färre än förra året. Det finns mycket intressant statistik, analys och slutsatser i rapporten. Resultatet är i alla fall rejält nedslående. Det går åt fel håll. Några bolag har blivit bättre och några har blivit sämre och så många som 79 bolag har inga kvinnor alls i sin ledningsgrupp. Hallå – det är 2015. Vi har pratat och pratat i så många år, men det hjälper uppenbarligen inte.

Är det då intressant med statistik? Igår deltog jag alltså i ett möte på SvD där Tove Lifvendal och Maria Ludvigsson pratade under rubriken ”Jämställdhet är mer än statistik”. Det blev ett intressant möte. Vi fick lyssna på två spännande personer och det blev en hel del diskussion. Både Tove och Maria betonade starkt att det är viktigt att kvinnor inte blir betraktade som ett kollektiv utan som individer. Och att processen för ökad jämställdhet måste komma inifrån. De var därmed kritiska till att mäta och sätta mål nör det gäller könsfördelning. I den bästa av världar så vore det fantastiskt, men jag tycker att det är ett önsketänkande. Tänk om all rekrytering gjordes utifrån en objektiv syn på kompetens och ledningsgrupper och styrelser sattes samman genom att individernas kvaliteter värderades för att forma det ultimata teamet. Nu är det ju inte så det går till. Och vi måste förhålla oss till verkligheten. Därför är jag för kvotering. Inte för att det är optimalt, men för att det är ett sätt att lite snabbare förflytta oss i rätt riktning.

Det blev en del diskussion om kvotering igår och min känsla efteråt var att vi som varit med i många år och upplevt den så kallade verkligheten hade en mer krass syn i frågan. Visst är det helt rätt, rent principiellt, att driva förändringen genom påverkan och att den som vill fram måste ta plats. Verkligheten är dock en annan. Män kvoterar in män. Det är bara att läsa statistiken, som i alla fall jag tycker tillför en viss nytta.

En sak vill jag betona och det jag även gjort i tidigare inlägg. Med fler kvinnor i ledande positioner skulle näringslivet se annorlunda ut. Och då menar jag att det behövs många fler så att de/vi har möjlighet att göra skillnad. En och annan ”gisslan” klarar inte av att förändra. Även om inte jag heller vill betrakta kvinnor som ett kollektiv så finns det faktiskt skillnader mellan könen.

I tidigare inlägg har jag skrivit om SCA-härvan och att jag inte tror att det hade hänt med en kvinna på toppen. Jag vidhåller det. En kommentar som jag mött är att vi kvinnor borde ”rösta med fötterna” och bojkotta produkter från företag som vi inte gillar. Om vi satte det i system skulle det bli kännbart. Jag gjorde en annan handfast sak förra året. Jag köpte HM-aktier efter att ha lyssnat på Helena Helmersson, hållbarhetschef på HM och förra årets mäktigaste kvinna enligt VA. Det har varit en bra placering. Just nu ångrar jag mig djupt att jag inte köpt aktier i Mytronic, som har en fantastisk Vd i Lena Olving. Kolla aktiekursens utveckling i år så förstår ni vad jag menar.

Det ska bli spännande i kväll www.va.se Även om en utmärkelse inte är någon sanning så är den en signal och aktiviteten är ett utmärkt tillfälle att nätverka. Och det sätter ljus på den viktiga frågan om ökad jämställdhet i näringslivet.

Vad är makt – går den att rangordna?

Vad är makt – går den att rangordna?

Jag kommer aldrig försent. Under alla mina yrkesverksamma år har jag alltid kommit i tid, oftast med marginal, till alla möten. Det gäller såväl privat som i jobbet och omfattar både viktigt och oviktigt. Med en fulltecknad agenda blir livet ett stort schema och det gäller att vara vid rätt plats i rätt tid. Det är liksom det som det mesta går ut på. Mig har det gått att ställa klockan efter.

Nu har jag varit några veckor i Stockholm och i tisdags ville jag passa på att delta i ett frukostmöte arrangerat av Veckans Affärer och VA Kvinna. Det skulle börja med frukost åtta och halv nio startade själva programmet. Jag tyckte att tidsmarginalen var god, men jag hade underskattat köerna i Stockholmstrafiken – så orutinerat. Tjugo minuter i nio var jag på plats. Jag satte mig längst bak utan föregående frukost eller mingel och var kraftfullt irriterad på mig själv. Skärpning Gunilla – detta ska inte hända igen.

Jag har varit på Veckans Affärers lista över näringslivets mäktigaste kvinnor sex gånger och brukar delta i tidningens aktiviteter så ofta som möjligt. Nu var det årets mäktigaste kvinna, H&M:s hållbarhetschef Helena Helmersson som stod på scenen tillsammans med VA:s Ulrika Fjällborg. De förde ett intressant samtal om hållbarhetsfrågor i allmänhet och det som H&M gör i synnerhet.

Det jag vill belysa i det här inlägget är huruvida listor över mäktiga kvinnor behövs eller inte. Vad är de bra för, är de rättvisa och är det inte otidsenligt? Jag har också reflektioner över valet av årets etta och den nya inriktning som Veckans Affärer nu har gjort. På köpet för ni stå ut med mina kommentarer om bristande tidsplanering.

Sexton gånger har listan presenterats och visst har den varit viktig. Jag kommer ihåg när listan var ny och jag tänkte att här vill jag vara med. Det blev en sporre för mig och jag såg upp till alla duktiga kvinnor som kvalificerat sig. De blev förebilder på många sätt. Som nyutnämnd Vd för Skandiabanken kom jag själv in på listan 2005 och det kändes stort. Nu var jag en del av etablissemanget. Min uppfattning, grundad på egen erfarenhet, är därför att listan varit viktig. Den har stimulerat kvinnor att vilja ta sig fram och den har pekat ut kvinnliga förebilder. Förekomsten av listan och aktiviteterna kring den har också varit viktig i debatten om jämställdhet och jag är övertygad om att den bidragit till en positiv förflyttning. Här är Camilla Wagner en viktig och tongivande person som hängivet, kunnigt och fokuserat arbetat inom VA för ökad jämställdhet i näringslivet och bl a myntat begreppet Anders- och Johan index, dvs att det finns fler vd:ar på börsen med de namnen än kvinnor. Idag driver Camilla ett spännande konsultföretag, Management by Kerstin www.mbkerstin.se

En annan fråga kring den här listan, liksom de flesta andra listor av den här typen, är om den är rättvisande och rättvis. Och det är den såklart inte. Det blir det aldrig när kriterierna är subjektiva och det är människor som väljer, men so what. Jag tycker att det är viktigare att göra någonting än att sträva efter fullkomlig precision. Det finns alltid människor som gnäller och ifrågasätter och de får stå för dem. Jag hyllar de som tar tag i och driver sina frågor.

Det som är viktigt inom alla områden där det finns ambitioner att göra en förflyttning är förnyelse. Ett vinnande koncept som inte utvecklas har ingen framtid. När det gäller jämställdhetsdebatten i Sverige tycker jag att det är dags för förnyelse. I alla år jag kan minnas har kvoteringsfrågan varit i centrum. Jag har lyssnat på många debatter och diskussioner om för eller mot kvotering, men det händer inte särskilt mycket och argumenten kan nog de flesta vid det här laget.

När Veckans Affärer i år tog ett helt nytt grepp blev jag därför positivt förvånad. Till årets mäktigaste kvinna utsågs inte en Vd utan en Hållbarhetschef – lysande tycker jag. Jag vet att många anser att det viktigaste måttet på framgång är att prestera ett bra resultat och att för att kunna mäta det ska du ha ansvaret för en resultat- och en
balansräkning. Och visst är det så, visst är den yttersta makten för ett företag förknippad med ansvaret för helheten. Om fler kvinnor ska nå de högsta topparna är det dock viktigt att tänka nytt. Hur ser vägen till den yttersta makten ut idag och hur vill vi att den ska se ut. Att fler kvinnor når ledande positioner är ett självändamål, men den yttersta effekten får vi bara ut om kvinnor fortsätter att vara kvinnor. Så här tänker jag. Om förutsättningarna för att få makt är att kopiera ett gängse och etablerat beteende blir det ingen skillnad. Med fler kvinnor på ledande befattningar får vi bättre och mer lönsamma företag, det är min övertygelse. Företagen, eller samhället i övrigt för den delen, är dock inte betjänta av kvinnor som är kopior av den manliga normen.

Att lyfta fram och premiera hållbarhetsfrågorna och en kvinnlig hållbarhetschef är ett genidrag.

För det första är det en viktig markering av att hållbarhetsfrågorna är en central del av företagens helhet. Jag lyssnar imponerat när Helena berättar om hur H&M arbetar. Hållbarhetsredovisningen är central och mäts och följs på samma sätt som övrig redovisning. Hon berättar också engagerat om hur företaget aktivt arbetar med att lära sina kunder att bli mer miljömedvetna. Jag får också lära mig ett nytt begrepp – cirkulär ekonomi.
För det andra påverkar VA, som etablerad aktör inom genren jämställdhet, synen på makt och vilka förebilder vi ska ha. Att komma etta på listan är något som får genomslag. Det är en person som inspirerar andra och ger makten ett ansikte. I det här fallet skakar det om lite och det är välgörande. Ett modigt och intressant grepp och ja – med ny inriktning och nytänkande kommer listan även fortsättningsvis att vara betydelsefull.

Även om jag gått ner i tempo och inte är totalt styrd av min agenda så har jag samma engagemang. Frågor om jämställdhet, kvinnor och makt har på ett sätt blivit än mer intressanta när jag nu betraktar dessa ämnen med mer distans. Och nästa gång kommer jag i tid.