Mat och vin eller vin och mat

Mat och vin eller vin och mat

img_8432Nu ska ni få ett tips på en riktigt bra present till den som har allt och som tycker om kulinariska upplevelser. Att själv belöna sig med denna upplevelse är heller ingen dum idé. Själv fick jag den här presenten i somras och utnyttjade den för ett par veckor sedan. Jag pratar om en heldag på Restaurangakademien, vilken höjdare. Tänk att en hel dag, under sakkunnig ledning, få lära sig nya saker, träffa trevliga människor och dessutom få laga mat, äta och dricka gott.

Det finns olika utbildningar att välja mellan. Jag valde ”Mat och vin i kombination”. Helt rätt val för mitt vidkommande. Michel Jamais, som är kock, sommelier, författare mm. var vår utbildare, instruktör och inspiratör. Totalt var vi 15 personer som hade samlats en lördagsmorgon för att lära oss mer om hur vi ska tänka när vi komponerar en måltid där god mat och goda drycker blir en bra kombination. Vi gick bl.a. igenom vilka grundsmaker som finns, hur smaksinnet fungerar, hur drycker förändras i mötet med maten och vilka egenskaper i drycken och i maten som styr mötet. Mycket intressant. Vår lärare slog också hål på myten om att det inte passar med vin till sparris och kronärtskockor. Han hävdade att det var en gammal kvarleva från den tiden då Stadshotellen serverade sparris med ägg och vinägrettsås. Tillbehör som alltså klassas som ”vinets fiender”. Han gav också en känga till Systembolagets klassificering som på en bild visar om ett visst vin passar till kött, fisk eller fågel. Det är inte grundråvaran som är utgångspunkten vid val av dryck, det är tillbehören. Vi fick också ett användbart citat: ”fett är rätt”. Kan vara bra att ha i bakhuvudet vid matlagning. Liksom att salt rundar av strävhet.

img_8438Efter teoripasset var det dags att laga mat. Vi var alltså femton personer som skulle dela in oss i fem grupper. På borden i det fina restaurangköket hade fem vinflaskor placerats ut. Var och en en fick välja ett vin och förhoppningsvis skulle uppdelningen mellan oss fungera. Och det gjorde det. Jag valde en flaska Chateauneuf-du-Pape, La Bernardine från vinhuset Chapoutier. Vinet är i huvudsak gjort på grenache. Ett fantastiskt trevligt vin visade det sig. Vi fick prova och efter det skulle vi komponera en maträtt utan recept. För personer som älskar mat var detta ett verkligt eldorado. Vi fick botanisera runt bland alla tänkbara råvaror och hade full frihet att välja. Tack och lov hade vi proffs i köket som kunde vägleda oss när vi hade frågor. Efter en stund bestämde vi oss för att steka kycklingbröst och till det servera en rotsakskräm och rödvinssås. Det trodde vi skulle passa bra till vinet. Den första utmaningen var att stycka några kycklingar. Här fick vi sakkunnig hjälp av Michel.

Efter några timmars arbete skulle vi avnjuta en avsmakningsmeny med fem rätter med tillhörande vin. Förutom vårt vin serverades champagne (blanc de noir), en tysk riesling, en sangiovese från Italien och en priorat från Spanien. Varje grupp hade ansvar för att servera och berätta om sin komposition. Måltiden började med en ostronsoppa, efterföljd av en ceviche, svamprisotto, vår kyckling och avslutades med en ryggbiff med chilibearnaise. Nu fick ni inga detaljer. Se det som en teaser och kolla bilderna. Maten skulle också serveras så att det blev en njutning för ögat. Och allt blev så himla gott och bra. Kombinationen av smaker var spännande och jag lärde mig massor.

Den här dagen gjorde mig glad. Jag fick massor av inspiration och nästa gång när jag vill belöna mig själv så kommer jag att återvända till Restaurangakademien. Det finns många fler spännande kurser. img_8455img_8449

img_8454

Här var jag för glupsk. Hade börjat äta innan jag tog bilden. Uppläggningen är egentligen riktigt snygg.

img_8450 img_8452

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Har du hört talas om Friuli? Det hade inte jag förrän vi fick möjligheten att anmäla oss till en vinresa i området. Och nu har vi varit där, i detta spännande hörn av norra Italien. En del av landet som gränsar till Slovenien och Österike. Under några dagar med intressanta besök på olika platser, har vi också tagit del av områdets spännande historia. Kartan som den nu är ritad är ett resultat av hur makten i området förändrats genom åren. I en by gick t ex gränsen mellan Italien och Slovenien mitt emellan två gårdar som ägdes av samma familj. Många av de personer vi träffat har sina rötter i det som nu är andra länder och barnen är många gånger flerspråkiga.

Vi bodde på en härlig vingård som heter Venica och Venica. Gården, som är ett familjeföretag, ägs av syskonen Venica. Här bodde vi bra i det vackra landskapet och vi fick smaka på de goda vinerna. Det var i första hand de vita som föll oss i smaken. Området är mest känt för de vita vinet och här finns många spännande druvor som jag aldrig har hört talas om innan. Vad sägs om Fruilano,

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Malvasia och Ribolla? Men här finns även mer traditionella druvor som t ex Sauvignon blanc, Pinot grigio och Chardonnay. Det produceras även röda viner i Friuli och där är det druvorna Refosco, Pignolo och Schioppettino som är typiska för distriktet. Men, det finns också gott om t ex Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet franc, var för sig eller i diverse blandningar.

God tapas

God tapas

Om vi inte hade haft förmånen att via vår sektion av Munskänkarna och ett par kunniga och entusiastiska medlemmar hade vi förmodligen aldrig hittat hit. Det är inget typiskt turiststråk, inte ännu i alla fall. Vår resa gick ju ut på att vi skulle botanisera bland vingårdarna och det gjorde vi. Förutom det fick vi mycket annat på köpet. Naturen här är obetalbart vacker och det finns många intressanta historiska platser. För att inte tala om all mat vi fått uppleva. Jag har sällan varit så mätt som under denna resa. Gästfriheten var stor och kokkonsten fantastisk. Vid varje måltid bjöds vi på ett antal rätter, sällan färre än sex. Allt var gott, men mäktigt.

Första dagen besökte vi vingården Il Roncal. Där

Det vackra mosaikgolvet

Det vackra mosaikgolvet

uppskattade jag de röda vinerna mest. På eftermiddagen besökte vi Aquileia och dess basilika från romartiden. Här finns ett fantastiskt mosaikgolv som är det största intakta i västvärlden. Ett ställe som verkligen är värt ett besök. Dag två inleddes med att vi besökte vinproducenten Edi Keber . En person som

Betongtankar hos Edi Keber

Betongtankar hos Edi Keber

personifierar uttrycket månskensodlare. Här är allt vin naturligt producerat och när vi kom hade hela familjen arbetat under natten därför att månen befunnit sig i rätt position. Det här är en liten producent och allt vin var slutsålt. Jag lyckades senare under dagen komma över ett par flaskor på ett Enoteque i närheten. Lunchen samma dag intog hos vinmakaren Fiegel. Ett fantastiskt ställe med många goda vita viner.

Avancerad dekantering

Avancerad dekantering hos Movia

Ni har säkert hört talas om skinkan från San Daniele. Vi fick nöjet att besöka en av de största produktionsanläggningarna i trakten. Vad sägs om en lokal där det hänger 20.000 prosciutto crudo. Under middagen räknade vi ut att värdet av de samlade skinkorna måste uppgå till minst 80 miljoner kronor. Vi fick också lära oss en del om den funktionella och prestigefyllda skärmaskinen av märket Berkel. Skinkan ska ju skäras i tunna skivor och det kräver sin utrustning. Om jag hade haft tillräckligt med plats (och pengar) hade jag gärna utrustat mitt hem med en röd sådan. Snygga och funktionella nyttoprylar för köket har jag lätt att tända till på. Nu blev det dock ingen maskin den här gången.

Resans sista dag inleddes med ett besök i Slovenien på vingården Movia.

Skinkor, skinkor och åter skinkor

Skinkor, skinkor och åter skinkor

En exklusiv och vacker anläggning som haft många prominenta gäster före oss. Vi noterade bla att det svenska kungaparet också varit där. Här åt vi en makalöst god lunch och var inte färdiga förrän en bra bit in på eftermiddagen. Och då var det dags för nästa provning. Den här gången hos en producent av enbart röda viner, nämligen Moschioni. Och även om smaklökar och mage började bli lite utmattande så tyckte jag att vinerna var enastående bra.

Hos Moschioni

Hos Moschioni

Så var det då dags att bege sig hemåt och samla ihop intrycken. Det var verkligen intressant att besöka ett område så är så okänt för de flesta. Med det följer ju att vi inte hade några föreställningar innan resan. Jag tycker till att börja med att landskapet var fantastiskt. Det som också var påtagligt var den stora generositeten som mötte oss. Vinerna var goda och lite ovanliga. Det ska bli spännande att prova det vi fraktat hem och kombinera med rätt typ av mat. Ett stort plus var också att alla vi besökte arbetade ekologiskt och vissa fall biodynamisk. Maten var typisk för området och ganska mastig. Det allra bästa var skinkorna, osten och frittatan. Jag har även viss förkärlek till polenta. En sak är säker. Åker du till Friuli blir du garanterat mätt – och otörstig.

Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

imageVid ett antal tillfällen tidigare har jag skrivit om olika vingårdsbesök, framförallt i Provence. Detta vindistrikt som främst är känt för sina roséviner. Drygt 80% av allt vin som produceras här i södra Frankrike är rosé. För en tid sedan hade jag en liten diskussion på bloggen om huruvida distriktet har förmåga att producera riktigt bra kvalitetsviner eller inte. Jag hävdade att det görs och lovade att återkomma i frågan. Nu ska jag berätta om den vingård som eimagenligt min erfarenhet gör det bästa rödvinet i Provence. Följ med till Chateau de Palayson.

Detta är inte bara en vingård. Det är också ett slott och ett kapell som renoverats minutiöst och jag vill påststå att ägarna verkligen gjort en kulturgärning. Paret Alan och Christine, han amerikan och hon svenska köpte slottet 1999. Då var det tämligen förfallet. När vi var på besök visade Alan några bilder och jag skulle kunna använda ordet sunkigt för att beskriva det vi såg. Förutom att lyfta hela stället till någonting extraordinärt läckert och smakfullt har de också arbetat med att gräva fram rester av det som är kulturhistoriskt intressant. Själva slottet är från 1500-talet, men inom ägorna finns också resterna av grunden till en romansk villa och ett imagemausoleum från år 200 före  Kristus. Alan berättar engagerat om hur de arbetat med att återskapa historiska värden  samtidigt som de renoverat med fingertoppskänsla. Och vi pratar om omfattande renoveringar. För den som är intresserad av att läsa mer finns ett reportage i Sköna Hem i slutet av 2014. Jag känner att jag har svårt att beskriva den storhet och det livsverk som paret von Eggers Rudd åstadkommit.

Chateau de Palayson ligger intill Roquebrune sur Argens, vackert beläget nedanför några röda klippformationer. Jag har varit där en gång tidigare i organiserad form och blev då mycket imponerad av såväl stället som vinet. Nu ville vi dela upplevelsen med några goda vänner och åkte dit på vinst och förlust. Inga problem, vi blev så väl mottagna. Alan visade och berättade och drygt två timmar senare åkte vi därifrån, givetvis med ett antal goda viner i bagaget.

imageSjälva vingården är relativt liten , ca 17 ha, vilket ger ca 40.000 flaskor. För att komma åt dessa dyrgripar är det säkrast att handla på plats. Det allra mesta säljs den vägen. Störst andel av produktionen utgörs av rött vin och de flesta vinerna innehåller en blandning av Syrah och Cabernet Sauvignon och vilket ger associationer till såväl Bordeaux som till södra Rhone. Deras Cuvee Christine 2009 är fantastiskt god och den nya årgången 2011 som precis börjat säljas lär vara enastående bra. Vi köpte av den utan att smaka. Det kan inte bli fel. Chateau de Palayson producerar även lite vitt och lite rosé. Vi fick smaka på den än så länge grumliga vätskan som ska säljas i vår. Trots att vinet var långt ifrån klart kände vi att detta kommer att bli något utöver det vanliga. Vi kommer att hänga på låset när försäljningen kommer igång. Slottets viner är rikligt belönade med diverse medaljer och det kan jag förstå.

Själva  slottet är en blandning av gammalt, traditionellt och modernt. Och det är vinet imageockså. Det produceras enligt traditionella metoder med respekt för naturen. Allt vin är organiskt framställt och allt arbete görs för hand. Dock är denna vingård, liksom många andra, inte certifierad. Helt enkelt beroende på att det är förenat med mycket byråkrati och höga kostnader. De som handlar här vet att de köper ett hantverk. När det gäller själva produktionsutrustningen är den ultramodern och högteknologisk. Ståltankarna är sofistikerade, men arbetet kräver ändå manuellt arbete. Lagringen på ekfat sker bara i nya tunnor. För buteljering och etikettering finns en fiffig anläggning som säkert är det senaste på området. Hela processen präglas av extrem noggrannhet, som kuriosa kan nämnas att korkarna är extra långa och flaskorna har en speciell tjocklek – allt för att kvaliteten ska bli den bästa.

Även om priset för t ex Cuvee Christine viner ligger på 22-25 Euro tycker jag att de är imagemycket prisvärda. Du vet vad du får och ägarna driver sitt slott med sina hjärtan och sina händer. Tillverkningen är så äkta och väl kontrollerad, ingenting lämnas åt slumpen. De kostnader som är nedlagda i detta projekt måste vara gigantiska. När vi frågar så svarar Alan – ”it’s a passion not a business” och så ler han karismatiskt. När vi lämnar det

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

trevliga paret är vi ett antal vinflaskor rikare och vi har också fått en härlig upplevelse – på denna vingård som är mycket utöver det vanliga.

Vinälskare – här kommer ett riktigt bra tips

Vinälskare – här kommer ett riktigt bra tips

Ilvinio 3

Henrik Tauson

I Sverige pratar vi ofta om fördelarna med Systembolaget från utgångspunkten att de har duktiga inköpare och ser till att det finns en bra mångfald när det gäller urvalet av viner. Det stämmer säkert och har sin relevans, men monopolet har också nackdelar. Nackdelar som nu har fått sin utmaning genom att det på laglig väg går att köpa viner direkt från andra länder via olika distributörer. Det finns alltså sätt att importera vin till Sverige utan att ta vägen via Systembolaget. Jag har kommit i kontakt med några vinhandlare som arbetar utifrån lite olika koncept. Den största fördelen med att handla den här vägen är möjligheten att kunna ta del av utbud från små producenter. Ofta är det viner som sällan kommer utanför det producerande landets gränser. Och många gånger säljs en stor del av produktionen direkt på vingården. Idag tänker jag slå ett slag för IVINIO http://www.ivinio.com/sv/ . På hemsidan beskriver de sig som en marknadsplats för vinentusiaster som söker viner från Frankrike och Italien.

IVINIO är ett franskt företag som skapades av Henrik Tauson 2013. Henrik, som är svensk, lever i Nice tillsammans med hustrun Hélène och deras barn. Hélène är också engagerad i verksamheten. Den marknadsplats som de erbjuder är till att börja med deras informativa och lätthanterliga hemsida. Jag är riktigt imponerad över hur pedagogisk, säljande och användarvänlig den är. Gå gärna in och kolla. Som komplement har de också en fysisk vinbutik i Nice. Den ligger en bit norr om själva centrum och kan

Hélène Tauson

Hélène Tauson

lätt nås med bil eller spårvagn. I lokalen, som inte är särskilt stor, finns ett spännande urval av franska och italienska viner. Det går alltså bra att köpa vinerna på plats.

Det unika med IVINIOS koncept är att de arbetar med vinodlarna själva och alla viner kommer direkt från vingårdarna. På det viset är vinerna både kvalitetssäkrade och prisvärda eftersom det inte förekommer några mellanhänder. Henrik är noga med att framhålla den urvalsprocess som de arbetar utifrån. De säljer bara kvalitetsviner som är utvalda efter provsmakning av en smakpanel. Att de säljer kvalitetsviner innebär inte att vinerna är dyra. Kvalitetsviner finns i olika prisklasser och här handlar det om value for money. Du ska kunna känna dig trygg i att det du köper är noga utvalt. Smaken är ju som alltid olika, men när du pratar med Henrik kan du få goda råd om vilka viner som t ex passar till vilken mat.

Vi var i deras butik för en tid sedan för att provsmaka några viner och det var en trevlig upplevelse. Dels är Henrik mycket kunnig och trevlig att lyssna på när han berättar och dels är det lätt att gilla själva affärsidén. Jag tände i alla fall till direkt och kände att det var något jag vill förmedla. De viner vi provade var ett urval av olika franska viner, som vi testade tillsammans med mumsigt tilltugg.

Sven-Bertil gillar också IVINIO

Sven-Bertil gillar också IVINIO

För dig som bor i Sverige är det här ett ypperligt tillfälle att prova viner från små producenter som du aldrig kommer att hitta på Systembolagets hyllor. Du kan känna dig trygg med att vinet är noggrant utvalt av kunniga personer. Detta är ett litet familjeföretag som aldrig skulle chansa genom att inte göra sitt yttersta för kunderna. Om du bor i Frankrike eller kommer hit ibland så föreslår jag ett besök i butiken.

 

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Livia framför sina vinodlingar

Livia framför sina vinodlingar

Tryffel i allmänhet och den vita tryffeln i synnerhet har i min värld alltid varit lite mytomspunnet. Det handlar om en exklusiv råvara som bara går att finna på vissa speciella platser under vissa perioder på året. I Alba, som ligger i Piemonte i Italien, skördas det åtråvärda vita tryffeln och det är skördetid några veckor i oktober/november. Vi begav oss dit ganska aningslösa, mest nyfikna, för att uppleva stämningen och för att komma i närheten av de goda Barolovinerna. Vi är vinintresserade, men har hittills haft ganska vaga kunskaper om italienska viner. Nu har vi påbörjat vår kunskapsresa. Den tog verkligen ett rejält kliv framåt under vår härliga vistelse i nordvästra Italien. I distriktet Piemonte som ligger i regionen Langhe.

Livia 1

Snyggt, rent och estetiskt tilltalande

Barolo är en by, omgiven av ett antal andra byar, bl a La Morra, Monforte och Castigliono Falletto. De flesta ligger på kullar och i hela trakten är det vinodlingar så långt ögat når. Barolo är också benämningen på ett rödvin. Ett vin som är känt för att vara kraftfullt, fylligt och lagringsbart. Mycket mer än så visste vi inte när vi begav oss. Hur gjorde vi då för att öka på vår kunskap? Som vanligt fick det bli en kombination av research och fotarbete. Jag hade lite tur den här gången. Det visade sig att jag hade sparat ett nummer av Munskänkarnas tidning som hade flera inslag från trakten, vilket var mycket användbart. Det visade sig dock inte vara lika enkelt att slinka in på privata visningar/provningar som t ex i Provence eller Alsace. Hur som helst lyckades vi göra några nedslag. Det finns dessutom utmärkta Enotec och Vincooperativ i området. Nu ska ni i alla fall få mitt bästa tips på ett vingårdbesök. Följ med till Livia Fontana http://www.liviafontana.it/

Mitt i vindistriktet, närmare bestämt i Castiglione Falletto, ligger denna lilla vingård. Den ägs och drivs av Livia Fontana, numera tillsammans med sin söner, sjunde respektive åttonde generationens vinmakare. Egendomen består av drygt nio hektar mark och de producerar årligen ca 70.000 flaskor och knappast någon av dem når den svenska marknaden. Jag älskar verkligen små producenter (om de är bra alltså). Dels för att vinet är unikt och skapat med känsla och dels för det personliga inslaget i själva mötet med ägarna. När vi kom fram till Livias fina egendom, vackert belägen bland vinrankorna kände vi oss verkligen välkomna. Hon kom genast fram, tog oss i hand och erbjöd sig att berätta och visa oss runt.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Hennes son Michele fanns också på plats och hjälpte till att lotsa oss genom historien, företagets filosofi och berättade om vinerna. Vi fick också en liten rundvandring, bland ståltankar, ekfat och buteljer. Allt var mycket välskött och estetiskt tilltalande. Det är en kvinna i toppen av det här företaget och det har satt sin speciella prägel. Ja, jag påverkas även av sådant. Det är som alltid helhetsintrycket, bestående av många detaljer som är avgörande. Den här släkten har alltså drivit gården i snart 200 år, sedan 1820, och det inger respekt. Det handlar om traditioner och om utveckling, att vårda och att aktivt förvalta arvet. Livia beskriver själv att hon och hennes söner har olika roller och kompetenser som i kombination gör att de producerar utmärkta viner. Ledorden är energi, entusiasm, kompetens och passion. Ord som kunde vara hämtade ur vilken proffsig affärsplan som helst. De känns moderna trots den anrika historien. Intrycket är också att de lever sina värderingar. En riktigt härlig företagarfamilj.

Vad gör de då för viner? På deras odlingar, som alla omger själva gården, odlas fyra sorters druvor, Nebbiolo, Barbera, Dolcetto och Arneis. Av dessa druvor produceras sedan ett antal olika viner. De flesta är röda, men de gör även ett vitt på druvan Arneis (enkelt, men gott och prisvärt -8.50 €) ett rosé (som vi inte provade) och ett sött mousserande dessertvin (riktigt gott det också). Nu till de röda, som givetvis är höjdpunkten. Vi valde att köpa tre sorter:

Den första var en Barbera d’Alba DOC Superiore 2011, ganska rund, mjuk och lättdrucken. Ett riktigt bra, prisvärt – 12€ och användbart

Livia med söner - en affisch på väggen

Livia med söner – en affisch på väggen

allroundvin. Nummer två blev en blandning av Nebbiolo- och Barberadruvan, Insieme kallas den och årgången är 2011. Vinet är kraftfullt, men ändå relativt moget och kostade 17€. Det blev min favorit och vi har provat det sedan vi kom hem – mums tillsammans med tryffel såklart (färskt tryffel håller sig bara en dryg vecka så det gällde att passa på). Sist ut blev en Barolo DOCG Villero 2009. De hade tre typer av Baroloviner, som alltid innehåller 100% Nebbiolo. Den här uppskattade vi mest. Prislappen var 30€, vilket är mycket men får anses om ett riktigt bra pris för den här typen av utsökt kvalitetsvin.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna frn Köpenhamn.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna från Köpenhamn.

Om du har vägarna förbi den här trakten får du inte missa denna pärla och du blir garanterat väl bemött. Trakten har i övrigt också mycket annat att erbjuda så stanna gärna några dagar. Bland annat så finns det utmärka vandringsleder i området, som är slående vackert. Vi hade förmånen att ägna en hel dag åt att promenera upp och ner mellan kullarna och njuta av de vackra höstfärgerna som nu även nått vinbladen i norra Italien. Nästa gång vi åker till trakten stannar vi nog ännu längre. Det här gav mersmak.

Vi valde bus och tryffel

Vi valde bus och tryffel

Jag har aldrig varit någon anhängare av hallowentraditioner, sannolikt beroende på att jag tillhör fel generation. I det avseendet alltså. Annars är jag nöjd med min årgång. Nu har det i alla fall varit alla helgons helg, även i Frankrike och i Italien där jag varit i några dagar. Och nu har jag funnit en anledning att busa till det, godis är inte min grej. Inte i det här sammanhanget.

Från Antibes till Alba, som ligger i området Piemonte i norra Italien, är det bara ca 25 mil. För någon vecka sedan läste jag en artikel om att det just nu är tryffelsäsong och möjlighet till riktiga högtidsstunder för älskare av den åtråvärda vita tryffeln. Efter att ha kollat upp det hela lite närmare kunde jag konstatera att det just nu är tryffelmarknad under några veckor i den vita tryffelns högborg, Alba. Jag tycker om tryffel, men jag vill inte påstå att jag kan särskilt mycket om denna delikatess eller är en hängiven dyrkare av densamma. Varför inte göra en resa och ta reda på lite mer. I området finns det dessutom Barolo- och Barbarescoviner.

Sagt och gjort  – vi började med att kolla lediga hotellrum. Det var inte det enklaste. Efter några försök lyckades vi förmodligen pricka in ett återbud via booking.com på ett bra hotell i centrala Alba. Här hade vi tur, för det var fler än vi som tänkte bege sig hit den här helgen. Värre var det att boka bord på någon trevlig restaurang i närheten. Som vanligt korsläste jag diverse guider med Tripadvisor och vi hittade ett ställe som vi fastnade för och det var givetvis fullbokat. Vi ringde flera gånger och vi mejlade, men tji – stället verkade populärt. Det var helt kört och vi provade några ytterligare ställen, men utan framgång. Till slut bestämde vi oss för att åka ändå och försöka hitta något middagsställe på plats.

När vi kom fram till Alba så checkade vi in (Hotel Savona – ett bra val) och kastade oss sedan direkt ut i vimlet och besökte bl a tryffelmarknaden. Det visade sig bli en riktigt trevlig upplevelse med många intryck. Överallt såldes det tryffel, såväl färsk som i diverse förädlade former. Färsk vit tryffel betingar det häpnadsväckande priset av 1.900 Euro per kilo. Jag köpte två pyttesmå och som komplement köpte jag även några oljor, tryffelsmör och tryffelpasta.

Så småningom blev det så dags att gå ut för att äta middag och vi hade ju inte lyckats boka något bord. Vi gick runt lite i staden och kände oss en aning förvirrade. De verkade minst sagt fullbokat överallt. Och nu kommer vi till buset, ja det var ju faktiskt halloween. Du, sa jag till Sven-Bertil – jag har ett förslag. Vi går till den restaurang som vi verkligen ville besöka och säger att vi har bokat ett bord. Kan man göra så? Tja, vad är det värsta som kan hända och vi skadar ingen i något avseende. Ingen kommer att lida varken fysisk eller ekonomisk skada.

Vi stålsatte oss. Med högburna huvuden gick vi klockan åtta in på restaurangen. Välkomna  – har ni bokat bord? Ja, sa vi, Karlsson, två personer. Tre personer började febrilt att leta i bokningsboken. De konverserade med varandra och skakade på huvudet. Det måste ha blivit något fel. Är ni säkra på att det är rätt restaurang? Ja, sa vi. Vi ringde för en dryg vecka sedan och ni välkomnade oss idag. Lite jobbigt att ljuga så där rakt upp och ner, men vi körde spelet. Går det så går det. Vi undvek att titta på varandra utan valde att beskåda den italienska konversation som uppstod framför oss. Skulle de lösa situationen? Och det gjorde de. De bad så mycket om ursäkt (här kände vi oss under en bråkdel av en sekund lite skamsna) och undrade om vi kunde komma tillbaka om en knapp timme. Då skulle de hinna fixa till ett bord. Nu gällde det att undvika att göra glädjetjut. Vi tackade för hjälpen och sa lugnt att det var ok för oss.

När vi kom tillbaka åt vi en härlig meny, som innehöll tryffel och vi hade hur trevligt som helst.

Förlåt kära restaurang för detta moraliskt tveksamma tilltag. Å andra sidan, vi åt, drack och betalade och jag kommer att ge bästa omdömet på Tripadvisor.

 

Nytt vingårdsbesök i Provence

Nytt vingårdsbesök i Provence

Provning på Chateau Thuerry

Provning på Chateau Thuerry

Nu tänker jag ta er med till appellationen Coteaux Varois, som vi besökte i somras. Vi hade inte varit där tidigare så det blev en pionjärtur och vi valde att hålla oss i området kring byn Villecroze. Området fick sin appellationsklassificering 1993 och namnet kommer från departementet Var. Vi hade läst att området producerar större andel röda viner, 40%,  än genomsnittet av appellationerna i Provence och idag var vi ute efter rött.

Som vanligt med utgångspunkt i Antibes så tar vi motorvägen västerut och den här gången svängde vi av vid avfart 36 mot Draguignan, men

Spännande konstverk mitt bland vinerna

Spännande konstverk mitt bland vinerna

det går även att ta avfart 35 vid Brignoles. Det beror helt på hur man vill lägga upp sin rutt. Mellan dessa avfarter finns det mängder av vingårdar att besöka. Ibland är det spännande att köra på vinst och förlust, chansa lite och dyka ner där det ser spännande ut. De allra flesta är mycket öppna för att ta emot besökare och bjuder generöst på sin berättelse och sina viner. Kom dock ihåg att de flesta har lunchstängt. Idag hade vi fokus. Vi startade tidigt på morgonen för vi ville också hinna med att ta oss till Gorge du Verdon och sjön Lac de Sainte-Croix. Ett mycket intressant område som påminner om Grand Canyon och som har en mycket speciell sjö med turkost vatten. Det är något som kräver ett eget inlägg, vilket kanske kommer längre fram.

Den här dagen hade vi i alla för bestämt oss för att göra tre vingårdsbesök. Vårt första nedslag blev på vingården Chateau Thuerry http://www.chateauthuerry.com/homepage i Villecroze. En relativt stor vinproducent vars ägor sträcker sig till och Tourtour och Flayosc. Det

Det här är Domaine Saint Jean

Det här är Domaine Saint Jean

här är ett ganska trendigt ställe. Stilren och modernt inredd byggnad med modern konst på väggarna. Vi blir mycket väl bemötta av en kunnig och vänlig kvinna som ger oss all sin tid. När vi är klara med provningen bestämmer vi oss för att köpa deras Le Chateaux 2009 som innehåller en blandning av Cabernet Sauvignon, Grenache och Syrah, AOC Coteaux Varois. Ett riktigt bra och prisvärt vin tycker vi. Vi köpte även några L’Exception 2009, IGP, med den för Provence otraditionella

Resans vackraste vingård - Saint Jean

Resans vackraste vingård – Saint Jean

blandningen av Merlot och Cabernet Sauvignon. Lite mer åt Bordeauxhållet, dyrare och lite extra.

Nästa besök gjorde vi på Domaine Saint Jean de Villecroze http://www.domaine-saint-jean.com/fr/ även det en i sammanhanget stor vingård med sina 80 hektar. Detta blev vår favorit på den här resan. Stället ligger vackert inbäddad i naturen mitt i hjärtat av Provence. Även här fick vi trevligt och proffsigt bemötande. Vi fastnade särskilt för deras La Petite Chapelle 2010 som görs på enbart Cabernet Sauvignon och är därmed en IGP. Det här med klassificering av viner är en djungel och komplicerad att tränga in i. Varje appellation har sina regler för vilket druvor som måste ingå, eller inte får ingå, för att få en viss benämning. I sig kan det tyckas mindre viktigt men det är en del av systemet och var och en får avgöra hur intressant det är. Det är som med alla intressen, med fördjupning ökar kunskapen och engagemanget.

En mycket stolt vingårdsägare som ville visa oss allt

En mycket stolt vingårdsägare som ville visa oss allt

Den sista anhalten för dagen blev Domaine de Valcombe http://www.domaine-valcolombe.com/ En liten vingård som sedan några år ägs av ett par läkare som ville byta livsstil. Här fick vi en rundvandring på domänen

Lunch på det mysiga torget i Villecroze

Lunch på det mysiga torget i Villecroze

och fick bl a veta att de på den relativt lilla ytan odlar hela tio druvsorter. Även här valde vi att köpa ett endruvevin (vet inte om ordet finns egentligen men..), nämligen Le Carignan, IGP. Ja, av namnet framgår vilken druva det handlar om.

Jag vill även passa på att slå ett slag för själva byn Villecroze. Där finns ett mysigt torg med massor av plataner som ger en riktigt härlig Provencekänsla. Vi åt lunch på Restaurant sous Les Platanes och det var ett riktigt bra val. Supergod mat i trevlig miljö.