Årets rosévin är här

Årets rosévin är här

imageEller rättare sagt det är 2015-års skörd som nu börjar säljas. Även om rosévin kan drickas året om så visst är det extra gott att dricka när solen skiner. Att sitta ute och njuta med ett immigt glas i handen hör våren och sommaren till.

Rosévin är inget lagringsvin som mår bra av att sparas. Många producenter och detaljister rear därför ut föregående års upplaga när en ny finns på hyllan. Det kan många gånger innebära möjlighet att fynda, för de flesta av vinerna är drickbara även nästa säsong. Men provsmaka för säkerhets skull.

Besök hos en av våra absoluta favoriter - Carpe Diem från Cotignac

Besök hos en av våra absoluta favoriter – Carpe Diem från Cotignac

I måndags hade vi nöjet att besöka en vinmässa i Mandelieu. Det var en mässa där 170 lokala producenter presenterade sina viner och det var fokus på just rosé. Mässan var avsedd för professionella inköpare av olika slag men vi lyckades slinka in ända. Med ett glas i handen gick

vi runt och pratade och provsmakade. Gott och trevligt. Någon som vi särskilt noterade var det förhållandevis stora utbudet av ”bioviner”. I den fina katalog fans det också angivet under respektive producent var de befinner sig, ja, nej eller på gång, när det gäller certifiering.

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

Längst in i lokalen fanns något som måste betraktas som extra osvenskt. Mängder av roséviner stod uppställda i olika kluster och det var fritt fram att ta för sig. Ja, det fanns också mängder av spottkoppar  utställda.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det bådar gott inför sommaren när det gäller rosévin från Provence. Utbudet är stort och det finns alla varianter, allti ifrån lätt ”bersåvin” till tyngre varianter som passar till olika maträtter. Rosévin är verkligen både gott och festligt och passar i de flesta sammanhang. Årets upplaga kommer inte att göra någon besviken.

Att fånga en söndag

Att fånga en söndag

Det är november och hittills har vi knappt sett ett moln på himlen, eller vågor på havet. Solen skiner och temperaturen stiger till över tjugo grader mitt på dagen.

image

Igår var det söndag och vi hade planerat att promenera till Cagnes-sur-Mer och besöka gourmet- och vinmässan. Och det gjorde vi också. Det är ungefär en mil och det blir några nyttiga steg innan vi börjar frossa i godsakerna. Jag återkommer till det strax.

Nu var det ju inte vilken söndag som helst. Det var dagen då maratonloppet mellan Nice och Cannes skulle gå av stapeln. Från vår balkong kan vi se en skymt av löparna när det passerar och redan en stund efter nio hördes jubel och den förste löparen sprang förbi – med god marginal till nästa. Sedan begav vi oss ut och vandrade samma väg som löparna sprang, men i motsatt ritning. Oj, vilken stämning det var. Strålande sol, människor som hejade och på olika ställen lyftes löparna fram med musikens hjälp. Vilken löparfest på världens vackraste maratonsträcka. Jag har ju inte sett alla, men så många som är vackrare kan knappast finnas.

Jag blev sjukt inspirerad (ett uttryck som jag inte brukar använda men som passar i sammanhanget för att imageförstärka beskrivningen av känslan). Tänk att springa mellan Nice och Cannes i strålande sol påhejad av glada människor och uppmuntrad av bra musik. Jag har sprungit ett maratonlopp i mitt liv, i Stockholm, vilket jag är stolt över men inte gjort igen. Det är ju långt. Och jag inser att jag nog ska satsa på en halvmara istället. Vi imagehade en liten diskussion under promenaden om hur det är att få ”kickar”. Jag går verkligen igång på att genomföra utmanande idrottsprestationer, något som jag inte delar med min man.
När vi kom fram till Villeneuve-Loubet gick vi in på marinan och bestämde oss för en lunchpaus. Vi valde lite otippat en thailändsk restaurang, som visade sig vara toppenbra. Den heter Pink Lotus och är väl värd ett besök. Där satt vi i solgasset och åt en trerätterslunch innan vi vandrade vidare till mässan.

Ja, mässan är ett kapitel för sig. Inom ett koncentrat område bestående av två byggnader med mellanliggande yta samlas drygt 300 utställare från hela Frankrike. Vid entrén blir vi försedda med varsitt glas och sedan är det bara att frossa. Det finns hur mycket goda viner som helst från olika distrikt och till det mängder med andra delikatesser, som skinka, ost, choklad mm. Vi hade bestämt oss för att i första hand fokusera på champagnen. Champageproducenterna tillhandahåller alltid egna glas. Det duger inte  med de standardglas som tillhandahålls vi entrén. När vi var nöjda med champagnen övergick vi till lite sydfranska viner. Om ni undrar så brukar vi hälla ut vinet efter att ha smuttat, annars skulle det kunna sluta illa.

Jo, vi handlade också såklart. Vi har med åren lärt oss att det bästa är att handla den ena dagen och åka dit och imagehämta varorna dagen därpå. Att köra bil i samband med vinprovning är ingen bra idé. Det som är spännande dagen efter är att botanisera bland det vi köpt. Nu är vi lyckliga ägare av ett antal spännande vinflaskor från små producenter. Det är roligt med vin och det finns så många små spännande odlare.

När vi kom hem efter en härlig men intensiv dag somnade jag gott framför TV:n. Och när jag kollade på min iPhone hade vi gått en och en halv mil under dagen. En bra mix mellan att njuta av mat och vin och att faktiskt få lite härlig motion.

 

Barnvakt en hel dag i Antibes

Barnvakt en hel dag i Antibes

Säker bilresa

Säker bilresa

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Tur att jag är snabb och någorlunda flexibel. Att ha ansvar för två små barn under en hel dag är som ett rejält motionspass med mångsidig träning. Tyra är drygt två och ett halvt år och ett riktigt kvicksilver.

En croissant sitter aldrig fel

En croissant sitter aldrig fel

Lillasyster Astrid är drygt sju månader och betydligt lugnare. Tack och lov för det.

Det hela började med att vi gav vår svärson i present att få en heldag på vinmässan i Cagne-sur-Mer tillsammans med sin fru, min dotter. I paketet ingick bl a barnpassning, samt skjuts till och från mässan. Ursprungstanken var att både jag och Sven-Bertil skulle vara engagerade, men det blev inte så. Bra kvinna reder sig dock själv.

Det finns fina lekparker i Antibes - denna har till och med havsutsikt

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Redan strax efter tio var vi på plats utanför mässan. Därifrån körde jag sedan ensam tillbaka till Antibes med två barn i bilen. Givetvis i varsin Britax barnstol. I Antibes väntade Sven-Bertil på att jag skulle köra honom till flygplatsen. Jag tyckte faktiskt att det var en bra lösning. På det sättet kunde jag fördriva en hel timme med barnen fastbältade.

Väl tillbaka igen var det dags för lunch. Det gick bra, men att mata en medan den andra studsar omkring kräver viss simultankapacitet. Efter maten var det dags att gå ut. Då kom nästa prövning eftersom jag inte åker hiss och vi bor på tredje våningen. Jag löste det genom att skicka ner vagnen i hissen och sedna gå nerför trappan med Astrid i famnen och Tyra i handen. Även det funkade.

Vädermässigt var detta den sämsta dagen på flera veckor, men det trotsade vi. Första anhalten blev bageriet och inköp av några croissanter. Nam nam enligt Tyra och vi begav oss till strandpromenaden för att sätta oss på en parkbänk och mumsa lite.  När det var överstökat var det dags för lekparken. Tyra lekte för fullt och Astrid sov i vagnen. Jag hade fullt sjå med att springa runt med vagnen för att inte tappa Tyra ur sikte. Hon är som sagt supersnabb.

Efter en stund började det att regna – vad skulle jag hitta på nu då?

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Astrid sov gott och jag ville inte gå hem än. Även om det var lite ruggigt ute så skulle det nog funka med en glass. Vi satte oss på en uteservering och glassen slank ner trots vädret. Tyra åt med god aptit och jag insåg att hon inte sovit middag trots art det nu började bli eftermiddag. Vad skulle jag göra åt det nu?

Vi gick hem, återigen proceduren med trappan och hissen. Väl uppe bajsade båda barnen. Medan jag bytte på Astrid sprang Tyra in i ett rum och stängde dörren. Då kom en skräckbild framför mig – tänk om hon låser in sig. Vilken mardröm det skulle vara. Tack och lov så gjorde hon inte det.

Nu blev det dags för lite mer mat och lek. Vi la pussel, tränade krypning och gjorde övningar på paddan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att små barn använder iPad eller motsvarande. Men i denna stund bestämde jag mig för att det är en utmärkt företeelse. I det lite längre perspektivet skulle jag säga att de bör användas någorlunda restriktivt.

När klockan var drygt fem ringde telefonen. Nu började det bli dags att hämta föräldrarna. Jag bytte och klädde på barnen. en procedur som  tar en stund för en som visserligen är trebarnsmor, men lite ringrostig. Ner för trapporna och in i bilen. Efter någon minut sov Tyra, som inte vilat under hela dagen. Någon stund senare sov även Astrid. Väl framme vid mässan sov båda stenhårt. De glada och nöjda föräldrarna klev in i bilen och vi begav oss hem.

Nu kände jag att hungern började komma. Jag hade i princip glömt bort att äta under dagen. Nu förstår jag varför jag var som smalast när jag precis hade fått mina första två barn. Pizza – jag säger bara pizza. Det var jag rejält sugen på nu. Mitt ansvar hade övergått till föräldrarna och jag hade inte lust och ork att laga mat.

Tyra som sovit sen middag var givetvis pigg och ville också äta pizza. Jag förstår henne. Den var jättegod. Efter denna heldag somnade jag som en stock. Både jag och barnen hade överlevt dagen helskinnade.